måndag 16 november 2009

Indisk försiktighet mot kapitalinflöden

Indien har infört en 2 procentsskatt på utländska köp av equities och debts i Indien.
"A once-sheltered economy [Indien] is now increasingly open to foreign capital, which rained down on the country in 2007, only to evaporate last year. The rains are now returning: foreigners have invested $13.8 billion in India’s stockmarkets since April, having withdrawn $8.6 billion over the same period last year. The Sensex, India’s most widely watched stockmarket index, has surged by almost 100% since its March lows. On October 27th the Reserve Bank of India (RBI) held its key policy rate at 4.75%, even though it is anxious about rising inflation. It is wary of attracting even more money from foreign investors, who are looking for high returns in a world of meagre yields.

India’s discomfort (see article) is widely shared. Less than a year ago policymakers in emerging economies fretted about capital flight. Their currencies and reserves were falling as foreigners tried to raise cash by ditching whatever assets they could sell. Several governments queued up for emergency loans from the IMF or a currency swap with the Federal Reserve. Now they are worried about capital flowing in the opposite direction. On October 20th Brazil imposed a 2% tax on foreign purchases of equities and debt. Investors are now looking around to see who might follow suit.

Many emerging economies are reluctant to impose such controls. They fear such an infringement on economic freedoms will cast doubt on their commitment to market-friendly policies. Brazil seems almost apologetic about its taxes, which it insists are meant only to prevent excesses. India, by contrast, is less bashful about these things. It is proud of its “carefully calibrated” easing of capital restrictions over the past 18 years. It has no need to impose a tax on foreign investment in bonds, because such purchases are still banned beyond a fixed amount. Indian firms can raise money abroad, but the RBI sets limits on the amounts, rates and purposes of this borrowing. Foreign-direct investment (FDI) is welcomed enthusiastically, except in some industries, where it is spurned as an alien intrusion on the Indian way of life.

Having avoided the Asian financial crisis in the 1990s and escaped the worst effects of the most recent meltdown, India’s cautious liberalisers feel they have won the argument this time around. It is hard to disagree. It is a pity emerging economies cannot enjoy a shortcut to prosperity by importing capital reliably from abroad; it is a pity they must rely so heavily on their own savings to finance their urgent investment needs; it is a pity, in short, that the liberal case for the free movement of capital faltered. But falter it did. If the Asian financial crisis was not enough to give pause, eastern Europe’s present travails should. Yet there are better and worse ways to impose capital controls to avoid inflating bubbles or becoming overdependent on foreign lenders—and India’s are worse."

Economist, "Capital controls: Raining on India's parade", 31 oktober s 16

Alienation

Ett av de få områden där jag blir intresserad av filosofi är det om vad jag fortfarande kallar "alienation", även om det nog är ett dåligt eller imprecist begrepp för vad jag vill fånga. Vad jag vill åt är den i min uppfattning centrala inslaget i ett samhälle, om huruvida medborgarna känner att de kan påverka sin situation och samhället i stort, eller om de tvärtom känner att det inte finns något de kan göra (dvs. de blir hopplösa). Arendt skrev ju i Human Condition att Marx hade fel om alienationen; Arendt menade att folk blir alienerade från samhället, inte från sig själva.

Oavsett hur, tror jag att alienation i denna bemärkelse också är kopplat till socio-ekonomiska faktorer. Statsvetaren Per Adman, influerad av bl a Carole Pateman, har t ex skrivit en avhandling om hur arbetslöshet påverkar ens politiska aktivitet och huruvida man känner att man kan påverka samhället.

Economist hade för några veckor sedan en mycket intressant diagram på detta med huruvida medborgarna, här i Storbritannien, känner att de kan påverka samhället ("influence decisions" är formuleringen i enkäten) eller inte.

The Economist, "Poor whites: On the edge", 24 oktober 2009 s 39

torsdag 12 november 2009

The compensatory logic of liberalization

Jonas Pontusson kommenterar och utvidgar i en artikel som kommer att publiceras i ett kommande nummer av Fronesis statsvetaren Peter Katzensteins gamla tes (Small States in World Markets, 1985) i jämförande politisk ekonomi att små korporativistiska europeiska stater kombinerat och kombinerar stor ekonomisk öppenhet för globaliseringen med starka välfärdssystem, och att de två hänger ihop. Pontusson kallar tesen där för "the compensatory logic of liberalization". (Dani Rodrik gör inflytelserikt samma poäng i sin Has Globalization Gone Too Far? från 1997.)

Jag sitter nu och kollar på nationalekonomiska artiklar om globalisering och välfärd och slås av hur eniga de vänsterliberala nationalekonomerna - Krugman, Rodrik, t om JK Galbraith, osv -i sitt förespråkande av just en sådan policykombination: frihandel, och så kompensera frihandelns förlorare med bättre välfärdssystem och omställningssystem för att få uppsagda så snabbt som möjligt till ett nytt jobb. En Kaldor-Hicks-förbättring, helt enkelt.

---

Paul Krugman, "Divided over trade", New York Times 14 maj 2007
"Fears that low-wage competition is driving down U.S. wages have a real basis in both theory and fact. When we import labor-intensive manufactured goods from the third world instead of making them here, the result is reduced demand for less-educated American workers, which leads in turn to lower wages for these workers. And no, cheap consumer goods at Wal-Mart aren’t adequate compensation.
So imports from the third world, although they make the United States as a whole richer, make tens of millions of Americans poorer. How much poorer? In the mid-1990s a number of economists, myself included, crunched the numbers and concluded that the depressing effects of imports on the wages of less-educated Americans were modest, not more than a few percent.
But that may have changed. We’re buying a lot more from third-world countries today than we did a dozen years ago, and the largest increases have come in imports from Mexico, where wages are only about 11 percent of the U.S. level, and China, where wages are only 3 percent of the U.S. level. Trade still isn’t the main source of rising economic inequality, but it’s a bigger factor than it was.
So there is a dark side to globalization. The question, however, is what to do about it.
/.../
if Democrats really want to help American workers, they’ll have to do it with a pro-labor policy that relies on better tools than trade policy. Universal health care, paid for by taxing the economy’s winners, would be a good place to start."
---
Dani Rodrik, "Krugman and the trade populists"
"The point that trade policy cannot substitute for an adequate social policy is perfectly sensible. So is the argument that the need for social policy becomes greater when globalization exerts downward pressure on wages and creates new risks and anxieties. As a large and venerable literature has shown, countries that trade more have larger social programs and more generous safety nets."
---
Krugman, "Winners and losers from trade"
"Many people think that Economics 101 says that trade is good for everyone. Alas, it isn't so. Way back in 1941 Paul Samuelson and Wolfgang Stolper pointed out that even the most conventional economic analysis suggests that some group within a country - and possibly a large group - actually loses from trade. It's even in Wikipedia."
---
Etienne Wasmer & Jakob von Weizsacker, "Helping the free trade losers", Project Syndicate 15 maj 2007
---
Danny Leipziger & Michael Spence, "Globalisation's losers need support", Financial Times 14 maj 2007
"The modern globalisation debate deals with many important issues... None is more important, however, than who benefits and who loses, absolutely and relatively, in both advanced and developing countries.
Sustained high growth is expanding in the developing world ... and is made possible by the ... growing integration of the global economy. So there is a lot at stake. Income inequality often rises in the growth process, however, and domestic policy is needed to mitigate the negative impacts on those who lose.
In China, the bottom 10 per cent of the income distribution has seen its income rise by 42 per cent in the past 10 years. The middle has grown by 115 per cent and the top 10 per cent by 168 per cent. ... Everyone has benefited but not equally. Similar patterns can be seen in other rapidly growing countries such as India.
A slightly different but related income distribution phenomenon can be seen in the US. In the past 20 years, productivity and real incomes have risen in the US, but the middle of the distribution has gained less than the lower tail and especially the upper tail. The middle grew at 0.4 per cent annually while the upper end grew at 1.25 per cent; small numbers that add up to large changes over a decade or two.
In the case of the US and other advanced economies, not all of this is due to globalisation. There is a shift in the industrial mix ... enabled by the global economy. But there are other drivers. Tax policy is one. Information technology is another. Some aspects of IT are labour saving – a domestic phenomenon that has little to do with outsourcing..., but which hurts some wage earners. A more recent phenomenon is ... services, where labour can be supplied without geographic proximity...
In developing and advanced countries there are growing protectionist voices. They must be controlled because the cost of disengaging..., especially among the poorer countries of the world, is simply too high. It is far better policy to capture the benefits of global markets and to look for domestic policies that reduce the costs in these distributional dimensions...
If we are to continue to have a highly efficient, flexible and innovative economy, there will be creative destruction and churn. That kind of dynamism needs to be underpinned by two legs: programmes that help individuals make employment transitions, and solid safety nets and assured access to basic services such as education and healthcare.
This access must not vary with the ebb and flow of economic activity and personal circumstances. To have an open economy we may need a more protective one than we have had in the recent past. It is a trade-off. The art in policy-making is to design these protections with minimal adverse impacts on mobility and efficiency, the underpinning of the job-creation engine. ...
We need to accommodate a rapidly changing economic mix as a result of technology and global market forces and to balance that with policies that make the growth and distribution of the benefits inclusive."
---
James K. Galbraith, "Why Populists Need to Re-Think Trade", The American Prospect 10 maj 2007
---
J. Brad Delong, "Puzzles in the Economics and Politics of Trade", 2 juni 2008
"My gut feeling is that globalization, at the margin, decreases inequality between countries while slightly increasing inequality within countries.... A smart take on trade and globalization might well involve going forwards with the Doha round while at the same time doing a lot of work on reinforcing a social safety net which is currently failing a lot of blue-collar Americans."

---
David Wessel, ledare i Wall Street Journal 14 juni 2007, "The case for taxing globalization's winners", refereras av Mark Thoma:
"A new argument is emerging among the pro-globalization crowd in the U.S...: Tax the rich more heavily to thwart an economically crippling political backlash against trade prompted by workers who see themselves -- with some justification -- as losers from globalization.

The sharpest articulation of this view comes not from one of the Democratic presidential campaigns, but from economist Matthew Slaughter, who recently left President Bush's Council of Economic Advisers to return to Dartmouth's Tuck School of Business.

'Policy has become more protectionist because the public is becoming more protectionist,' Mr. Slaughter and ... Yale political scientist Kenneth Scheve, write in the new issue of Foreign Affairs magazine. 'And the public is becoming more protectionist because incomes are stagnating or falling.'
Globalization, the two academics argue with unswerving conviction, is good for the U.S. ... But the benefits ... have been distributed unevenly."


---
Uppdatering 5 mars 2012

Data för 18 OECD-länder, 1961-2007.
A-kassemått från OECD.
Handelsdata från Penn World Table 7.0, uppdaterad maj 2011

tisdag 10 november 2009

Socialdemokratisk idédebatt i bokform

De senaste två åren har, tror jag, det skett en stark expansion i genren "socialdemokratisk idédebatt i bokform". Det är förstås inte helt lätt att definiera denna genre och exakt vad som ska räknas, men jag tänker mig att det ska vara:
(a) böcker
(b) som snarare än ett särskilt tema behandlar socialdemokratisk politik på ett övergripande plan
(c) som diskuterar principer, idéer och ideologi.
(d) som är hyfsat "populärt" hållna, dvs. inte doktorsavhandlingar eller liknande som är inriktade på den vetenskapliga sfären
T ex Jesper Bengtssons Det måttfulla upproret: Lindh, Sahlin, Wallström och 20 år av politisk förnyelse (2004), Lotta Grönings Sanning eller konka: Mona Sahlins politiska liv, Håkan A Bengtssons Mona Sahlin tur och retur och Christer Isakssons böcker om Ingvar Carlsson och Mona Sahlin räknas som reportage, inte idédebatt. T ex Per Nuders Stolt men inte nöjd räknas som biografi, inte idédebatt.

De som jag kommer fram till har kommit under 2008 och 2009 är då:
Finmo & Wennerhag (red), Från smedja till sambandscentral. S-studenter / Premiss
Kielos (red), Den grå vågen. Hjalmarson & Högberg
Jenny Andersson, När framtiden redan hänt. Ordfront
Lundberg & Suhonen (red), Snart går vi utan er. Tvärdrag
Franzén & Larsson (red), Efter ett kvartssekel av nederlag. S-studenter & Byggnads
Borgnäs et al (red), 10-talsprogrammet. S-studenter

Reflektioner/frågor kring detta:
- stämmer intrycket att det under 2008 och 2009 publicerats ovanligt mycket socialdemokratisk idédebattlitteratur?
- finns det några konjunkturer / cykler i idédebatten och vad beror de i så fall på? dvs. finns det några yttre faktorer - t ex att partiet går bra eller dåligt, att ekonomin går bra eller dåligt, världspolitiska omvälvningar, osv - som gör att det under en viss period publiceras särskilt mycket eller litet idédebattlitteratur?

De socialdemokratiska idédebattböcker som jag känner till från de senaste 30 åren, efter att ha kollat Göteborgs folkbiblioteks katalog, Göteborgs universitetsbiblioteks katalog samt LIBRIS genom att söka på "Sveriges socialdemokratiska arbetareparti" som ämne, är:

80-tal
Bernhardsson, Bo och Kolk, Jaan (1980): Det nödvändiga uppbrottet. En debattbok om 80-talets socialdemokratiska politik. Stockholm: Rabén & Sjögren
Gunnarson, Gunnar: Socialdemokratiskt idévarv : utopism, marxism, socialism. 1980
Ahlqvist, Berndt (1982): I bräcklig farkost. En bok om svensk ekonomi i internationell miljö. Stockholm: Tiden
Eklund, Klas (1982): Den bistra sanningen. Stockholm: Tiden
Lindholm, Berndt (1983): Rörelsen och folkhemmet. Välfärdsstaten, den kommunala demokratin och medborgarsamverkan. Stockholm: Rabén och Sjögren
Ahlqvist, Berndt och Engqvist, Lars (1984): Samtal med Feldt. Stockholm: Tiden
Hedborg, Anna och Meidner, Rudolf (1984): Folkhemsmodellen. Stockholm: Rabén och Sjögren
Marjasin, Sigvard och Engman, Svante (1984): Svaret. Stockholm: Tiden
Persson, John-Olof och Haste, Hans (1984): Förnyelse i folkhemmet. Stockholm: Tiden
Hvad vilja socialdemokraterna : [vårt parti]. Brevskolan, cop. 1986
Tuula Eriksson, Ulf Himmelstrand & Anders S. Olsson, Framtidens utmaningar: socialdemokratin inför 90-talet. Laboremus, 1987
Per Kågeson, Det gamla uppdraget: Socialdemokratin och socialismen. Tiden, 1989

90-tal
Bernhardsson, Bo och Kask, Peter Jaan (1990): Samtal med Lars Engqvist. Genarp: Ängen förlag
Hans Haste (1990) Socialdemokrati i kris: Eller räta på ryggen, sossar! Tiden, 1990
Augustsson, och Hansén, Stig (1991): På spaning efter socialismen. Stockholm: Ordfront
Färm, Göran (1991): Carlsson. En samtalsbok med Ingvar Carlsson. Stockholm: Tiden
Olsson, Robert: Göran Johans(s)on : vardag och visioner. Tre böcker, 1991
Ingvar Persson (red), Å nu då? Unga socialdemokrater om misslyckanden och möjligheter. Tvärdrag, och Tidens förlag 1991
Carlsson, Ingvar (1994): Tillväxt och rättvisa. Stockholm: Tiden
Ljunggren, Stig-Björn (1994): Ett visst mått av frihet. Stockholm: Tiden
Peter Antman (red) (1994) Systemskiftet.
Jakten på den försvunna visionen : 21 röster om politikens förlorade heder : en antologi. Carlsson, 1996
Hans-Göran Franck (red), Tankar om socialdemokratin. Skrivareförlaget i Skåne, 1996
Sahlström, Olle: Den röde patriarken : en essä om arbetarrörelsens auktoritära tradition. Atlas, 1998
Peeter-Jaan Kask (red), (S) 2000 : 18 unga socialdemokrater om en politik för ett nytt sekel. Hjalmar & Jörgen, 1998

2000-tal
Engqvist, Lars: Jämlikhet i frihet. B90, 2000
Dan Andersson, Uppdraget: vänster, förnyelse, skapande. Idé och tendens, 2000
Luciano Astudillo m fl, Finns arbetarrörelsen? 16 inlägg om facket och politiken. Hjalmarson & Högberg, 2000
Anna Holmgren (red) Är det högt i tak i partiet? Stockholm: LO idédebatt
Pettersson, Henry: Studier i rött : socialdemokratins idéer. Premiss, 2005
Svante Pedersson, Den nya socialdemokratin. egenutgiven, 2006
Anders Nilsson & Örjan Nyström: Den sociala demokratins andra århundrade? Atlas, 2005
Nilsson, Anders & Örjan Nyström: Reformismens möjligheter : åter till den bättre framtiden. Premiss, 2008
Andersson, Jenny: När framtiden redan hänt : socialdemokratin och folkhemsnostalgin
Ordfront, 2009
Snart går vi utan er : brev till socialdemokraterna. Leopard, 2009

(Kuriosa:
Socialdemokratins politiska problem : [maktapparat eller koloss?] / Jan Wallenberg
Stockholm : Timbro idé, 1987)

Utifrån den listan ser det ut som att det under perioden 80- 90- och 00-talen funnits tre "högkonjunkturer" för socialdemokratisk idédebatt: början av 80-talet, början av 90-talet, och slutet av 00-talet. En faktor som de tre perioderna uppenbart har gemensamt är förlust av regeringsmakten (även om böckerna 90-91 kom före valförlusten).

---
Jfr:
Per T Ohlsson (initialen!) efterlyser liksom Peter Wolodarski tidigare mer socialdemokratisk idédebatt. Gillar Håkan A Bengtssons artikel "Socialdemokratin och den globala kapitalismen" (pdf) och Kielos (red) Grå vågen.

Per T Ohlsson, "Farväl till idéerna", Sydsvenskan 1 november

onsdag 4 november 2009

Tidig arbetslöshet i England

"We have the evidence of wage control legislation in the mid 14th century as proof that a significant number of people received wages for their labour by that time (Quigley, 1996).
/.../
Unemployment became endemic by the early 16th century as the rural labour force was rationalised by commercial methods of agricultural production, private and public armies were disbanded, and population growth resumed following the plagues and wars of the 14th Century (S&B Webb,1927:42-43). A growing army of landless peasants wandered from district to district begging for food and work (Leonard, 1965:15-17). As the feudal estates withered away, unemployed destitution became the alternate to waged employment instead of feudal servitude. Those without work begged or stole or starved (Leonard, 1965:225). While property owners could employ labourers for crusts of bread, the desperation of the poor also made them a social menace. Robbery was punishable by death, so victims were routinely killed to prevent their bearing witness to the crime. With violent attack an ever present consequence of refusing a plea for alms, confrontation by a beggar was fearful in itself. Even when violence was unlikely, with plagues a constant fear, the unsanitary and diseased condition of the poor terrified those forced into contact with them on a regular basis (Garratty, 1979:23)."
Victor Quirk, "Lessons from the English Poor Laws" (pdf), konferenspapper 2006, s 4

John Locke var engagerad i frågan, visar Quirk:
"[Locke] advocated the whipping of any poor person who ‘refused to work’ and the incarceration of beggars in contracted workhouses (beggars under 14 to be ‘soundly whipped’). Children aged 3 to 14 would be made to work for their food and shelter in factory-like ‘working schools’, and large landholders would be obliged to indenture those over the age of 14 as apprentices until they turned 23. Employers were to be obliged to employ the poor at a discount wage (Eden, 1966: 245; S&B Webb, 1927a:109-110)."

torsdag 1 oktober 2009

"Viktiga människor"

Årets vidrigaste uttalande i svensk mainstream-politik, när 2009 är slut?

Jag undrar om inte Margot Wallströms från Almedalen kommer att stå sig:

"Här [i Almedalen] träffas alla viktiga människor."

Jag mår illa.

---
http://www.youtube.com/watch?v=IDMlAegqFZI

http://www.dn.se/webbtv/nyheter/wallstrom-har-traffas-alla-viktiga-manniskor-1.900177

" -Här träffas alla viktiga människor, sa Margot Wallström om Almedalen. Hemskt lessen att behöva vara motvalls, Margot, men så är det faktiskt inte. En massa viktiga människor rör sig naturligtvis i Almedalen. Men "alla"? Knappast."
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173321

onsdag 30 september 2009

Forskning på diskurs och "verklighet" om välfärdsstaten

Häromdagen satt jag och pulade med en text, som Örjan Nyström och jag skriver tillsammans, om den svenska socialdemokratin och välfärdsstaten och kapitalismen och tesen att kapitalismerna världen över blir allt mer lika varandra och att det politiska spelrummet för progressiv minskar på grund av "globaliseringen". (För kritik av den idén här på bloggen se här.*)

Från början hade jag tänkt att skriva en egen essä med det i min tanke klatschiga namnet "Är socialdemokratin fortfarande socialdemokratisk?". Idén var att jag skulle ge en analytisk översikt över samtida forskning om vad som egentligen hänt med välfärdsstaten och den socialdemokratiska politiken de senaste 30 åren.

Det slog mig en bit in i arbetet, som det så ofta gör, att jag gapat över för mycket och att arbetet skulle vara väldigt mycket svårare och mer omfattande än vad jag tänkt mig. Det finns visserligen redan två habila texter på samma tema, Jenny Björkmans Den svenska välfärdsmodellen – utveckling eller avveckling? (Populärvetenskaplig kunskapsöversikt nr 4, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, 2003) och sociologen Ali Hajighasemis The Transformation of the Swedish Welfare State: Fact or Fiction? (2004). Men jag ville ändå ta in nya vinklar och data, och lyckades inte. Den tänkta texten fick bli en sektion i en annan text.

En sak som slog mig när jag kollade på forskning från 2000-talet i de här frågorna var hur mycket av forskningen som faktiskt handlar om diskurser och inte om de reella förhållandena. Jenny Anderssons avhandling handlar om synen på socialpolitik under efterkrigstiden, Malin Junestavs avhandling handlar om hur man diskuterat arbetslinjen, Johannes Lindvalls avhandling handlar om diskussionerna kring (inkl. målen för) den ekonomiska politiken. Om man vill veta hur det egentligen gick när de förändrade diskussionerna omsattes i politik och påverkade människors liv, ska man inte läsa de avhandlingarna.

Observera att detta inte är en kritik av de tre avhandlingarna! Tvärtom är de tre av de avhandlingar som inspirerat mig mest. (Det är ju också, som tidigare konstaterat, i någon mån konstigt att kritisera folks texter för vad de inte skriver om, om deras syfte inte var att skriva om det som man själv tycker att de borde skriva om..) Problemet uppstår på den aggregerade nivån när man står där med en massa bra avhandlingar om diskurser men färre om konsekvenser av politiska omläggningar.

Kanske har jag letat på fel håll? I artikelformat har jag hittat en del goa grejer, inte minst från SOFI och folk som Walter Korpi, och det finns förstås 10 år gamla SOU:n Välfärdsbokslutet som är väldigt bra. Fler nationalekonomer?

I alla fall, så snavade jag idag över en gammal bokrecension i Ekonomisk Debatt där nationalekonomen Lennart Erixon recenserar Johannes Lindvalls populära bok Ett land som alla andra som bygger på hans avhandling.

Erixon gör där den poäng som också jag reflekterat över:

"Lindvall genomför inga egna analyser av den ekonomiska utvecklingen för att utröna
förhållandet mellan myt och verklighet. Detta påstående är ingen allvarlig kritik
av Lindvall – han är statsvetare, inte nationalekonom.
Men han glider ibland mellan redovisningar av de intervjuades syn på den ekonomiska utvecklingen och uttalanden om hur det faktiskt förhöll sig."

http://www.ne.su.se/ed/pdf/35-4-le.pdf

---
*För bättre kritik se Sven Oskarssons grymma artikel "Organised labour and varieties of capitalism" i PerOla Öberg och Torsten Svensson (red), Power and institutions
in industrial relation regimes
(2005). Den börjar så här:
"A decade ago the debate about the supposed detrimental effects of economic
globalisation was at the centre of the research agenda of comparative political
economists. The so-called conventional wisdom stated that increased economic
interdependence and the frantic pace of capital movements across national
borders would determine the fate of national political autonomy and economic
institutions. However, confronted with both theoretical and empirical criticism,
the idea of convergence across the advanced capitalist democracies has lost most,
but certainly not all, of its adherents within the social science discipline. The
popular debate and the world of politicians have been harder to convince. It is
still a common practice among politicians to point to the imperatives of globalisation
when justifying less popular decisions. For this reason alone it is worthwhile
once again to present some evidence against the idea of converging political
economies."

måndag 21 september 2009

Vetenskapen får inte vara ett själviskt nöje

"'Vetenskapen får inte vara ett själviskt nöje', brukade han säga. 'De som har den stora förmånen att få ägna sig åt vetenskaplig verksamhet måste vara de första som ställer sin kunskap i mänsklighetens tjänst.' Ett av hans favorituttryck var: 'Arbeta för mänskligheten!'."
Karl Marx svärson Paul Fafargue berättar om sin svärfar, citerad i Bo Gustafssons "Inledning", till Cavefors utgåva av Kapitalet: Första boken, 1974, s xviii.