Makroekonomen Dietrich Vollrath, verksam vid University of Houston, börjar en artikel från 2009 med att konstatera: en av de stabilaste (kor)relationerna i ekonomisk utveckling är den negativa korrelationen mellan hur rikt ett land är och hur stor del av dess ekonomi som är jordbruket. "Development accounting"-litteraturen, säger han visar att skillnaden i total faktorproduktivitet, TFP, förklarar det mesta i skillnaden i medelinkomst mellan länder. Den litteraturen har inte fokuserat på jordbruket "until very recently", säger han; men utvecklingsekonomin har sedan Lewis (1954), Jorgenson (1961) och Ranis och Fei (1961) fokuserat på jordbruket och dess koppling till samhällens inkomstnivåer. "The dual economy theory suggests that, prima facie, factor market inefficiencies exist within the economy. This lowers overall productivity and income by allocating too many factors of production to the low productivity sector, typically agriculture." (s. 325) Vollraths papper tar in modellen över den duala ekonomin till development accounting-ramverket och kvantifierar hur stor effekt ineffektiviteter på faktormarknaderna har på skillnader i inkomst och TFP mellan länder.
I neoklassiska modeller finns det bara en enda sektor i bemärkelsen att kapitalet rör sig fritt mellan sektorer som producerar olika saker.* Detta i kontrast till Lewis-style duala modeller, där en sektor halkar efter men ändå inte attraherar investeringar på samma sätt som den moderna sektorn. Då kan ett land vara fattigt trots att man har hög marginalproduktivitet i den moderna sektorn: arbetskraften flyttas ändå inte över. Vollrath använder data från 1970-1990 för en rad länder för att visa att modell två, den duala modellen, stämmer med variationer mellan länder: 30-40 procent av skillnaderna i inkomst per capita beror på att faktormarknaderna (kapital och arbete) är olika effektiva. Så här relaterar Vollrath till en pågående litteratur på 00-talet om skillnader i inkomst mellan länder:
"This paper is part of a growing literature examining the role of agriculture in the cross-country income distribution.** Work by Gollin et al. (2002) and Restuccia et al. (2003) explores the possibility that the combination of subsistence constraints and differences in agricultural TFP drive the income distribution. Restuccia (2004) and Graham and Temple (2003) create models in which the allocation of resources between sectors influences total factor productivity (TFP), and hence income. Their simulations show that these allocations can determine up to 50% of the variation in TFP between countries. Chanda and Dalggard (in press) address the question more directly by doing a decomposition of aggregate TFP across countries. Their evidence suggests that up to 85% of the variation in aggregate TFP can be attributed to differences in the allocation of resources across sectors. These papers, though, do not deal explicitly with the question of the efficiency of factor markets within countries. The work of Cordoba and Ripoll (2004) does examine the wage gap between sectors specifically as a determinant of aggregate TFP differences. They find, as does this paper, that conventional measures of human capital by sector cannot account for the wide gaps in marginal product between sectors. They then ask what human capital differences between sectors would have to exist to explain the gap in marginal product between sectors. Their results imply that the conventional measures of human capital underestimate greatly the gap in human capital between rich and poor nations." (s. 326)
Bland annat så här förklarar Vollrath sin dekomponerande metod:
Datat på BNP kommer från Penn World Tables. Han delar upp BNP på sektorer -- jordbruk och industri baserat på jordbrukets value added 1985. Andelen av arbetskraften som arbetar i jordbbruket kommer från FAOSTAT-databasen från FN-organet FAO. Data på fysisk kapitalstock för jordbruket och för ekonomin som helhet kommer från Crego et al (1998), ett Världsbanken-working paper. Data på utbildning per sektor kommerfrån Timmer (2000) som ger medelantal år utbildning för folk i städer och på landsbygden; här använder Vollrath denna uppdelning som en proxy för industri kontra jordbruk. Vad gäller avkastningen på ett extra år utbildning så har han bara data för industrin, men han menar (bl.a. med referens till Caselli och Coleman 2001) att avkastningen på utbildning är lägre i jordbruket, och sätter helt enkelt den parameter som hälften av industrins nivå.
Banerjee och Duflo (2005) ger mikroekonomisk evidens för att avkastningen på arbete och kapital varierar mellan sektorer inom länder. Makrodatat som Vollrath jobbar med ger samma bild: ration av marginalprodukten i industrin/marginalprodukten i jordbruket varierar i de 42 länderna i datat från 1.7 i Australien till hela 16.8 i Kenya. (Marginalprodukten för en enhet humankapital varierar från 1.0 i Australien till 12.3 i Kenya.)
"The evidence shows that MPHI/MPHA is far from one even in several highly developed countries (e.g. Austria and Italy). While we might expect these countries to have well functioning labor markets that equalize the marginal product of human capital across sectors, there are also many policies in place in these countries that deliberately act to retain labor in agriculture despite its relatively low productivity. On the other hand, these results could suggest that there are issues with the measurement of output, labor, or capital. This possibility should be kept in mind when drawing conclusions from the results of this paper." (s. 329-330)
En tredjedel av skillnaden i medelinkomst mellan de 42 länderna förklaras av ineffektiv faktorallokering; resterande två tredjedelar förklaras av (a) skillnader i tillgång på fysiskt och humankapital, och (b) skillnader i sektorsvis produktivitet. För de fattigaste länderna i samplet, Malawi, Kenya och Zimbabwe finner han att deras nationalinkomst skulle vara 2-2,5 gånger högre om fysiskt och humankapital omallokerades till den mer produktiva industrin.
referens
Dietrich Vollrath (2009), "How important are dual economy effects for aggregate productivity?", Journal of Development Economics 88: 325-334.
fotnoter
* Så här beskriver Vollrath dessa studier i en fotnot: "Included here as well are multi-sector growth models which explicitly incorporate factor markets, but generally do so under the assumption that these markets operate perfectly to equate marginal products across sectors. Reviewing only relatively recent work, papers by Matsuyama (1992), Laitner (2000), and Kongasmut et al. (2001) all explore economic ramifications of the movement of labor between sectors, but do so assuming that wage
rates are equalized across sectors. Unified growth models in Galor and Tsiddon (in press), Galor et al. (in press), Goodfriend and McDermott (1995) and Hansen and Prescott (2002) make use of the same assumptions, and Echevarria (1997) bypasses the issue by assuming a single optimizing agent in the economy. Kogel and Prskawetz (2001) construct a growth model in which agricultural workers are paid their average product, not their marginal, but do not explore the ramifications of this assumption."
** I en fotnot säger han om denna litteratur: "This literature can be seen more broadly as attempting to use development economics to create better theories of economic growth. See Temple (2005) and Ros
(2000) for discussions of the issues involved."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar