En flitens revolution i Sverige?

Jan de Vries lade på 1990- och 00-talen fram en teori om en "flitens revolution" som föregick den industriella revolutionen i nordvästra Europa och genom ökad arbetsintensitet och ökad produktivetet genom arbetsdelning och en ökad roll för marknader, ledde till ekonomisk tillväxt redan före industrialismen.

Kathryn Gary och Mats Olsson behandlar i en artikel i Scandinavian Economic History Review från 2020 giltigheten i flitens revolution-teorin för det svenska fallet. De har lönedata för män i enklare jobb, både män som var årsanställda som tjänare och män som snarare var daglönare i byggindustrin. De har 21 348 observationer av daglöner och 4 822 för årslöner. Källorna är för arbetare i städerna framför allt från kyrkor och stadsarkiv, och sjömän i Malmö och Kristianstad. Titlarna som förekommer är bland annat hantlangare, kalkslagare och grävare. För att översätta daglöner till årsinkomster behöver man ett antagande om hur många dagar om året som arbetarna hade jobb; 250 dagar om året är ett vanligt antagande i litteraturen, men Gary (2019) menar för Sverige att 140 dagar om året är rimligare för tidigmoderna Sverige. (s. 117) Gary och Olsson använder båda dessa antaganden för att producera två olika serier. De jämför sina inkomstdata med priserna på en konsumtionskorg som utgår från Allen men ersätter hälften av köttet med fisk för att spegla den stora fiskkonsumtionen i Sverige. De följer Humphries och Weisdorf (2015) i att anta att arbetare med långsiktiga anställningskontrakt fick kost och logi till ett värde av respectability-konsumtionskorgen; Uppenberg (2017) visar att ett av få skäl som en tjänare i Sverige kunde få säga upp sig var om han eller hon fick för dålig mat. Också Gunnar Myrdals (1933) och Mats Morell (1989) visar i studier av livsmedelskonsumtion i Sverige nivåer närmre respectability-korgen än överlevnads-korgen. Också det faktum att svenskar var relativt långa stödjer idén att de hade en hyfsad konsumtion av mat.

"The respectability basket is also congruent with the evidence which we do find in the sources which does explicitly state the payment and value of perquisites and housing allowances. Evidence from Malmö Borgerskap in the sixteenth century enumerates payments to employees for various costs. Bysvennar, unskilled city workers, Anders Lawrenzen and Peer Nielszen are typical examples, receiving cash stipends throughout the year 1517 for various defined expenditures. Each received 9 mark in wages for the year, and Anders also received 7.5 mark and 6 skilling for 7 aln (approximately a metre) of cloth from Hagen, presumably a trusted merchant, and 24 skilling for 4 aln of sardug, a coarse linen and wool blend. He receives 24 skilling to buy food ‘for the feasting’, probably Easter, as well as 27 skilling for three pairs of shoes for Easter, Epiphany, and Christmas. Peer received the same, as well as 25 skilling more for 5 quarters cloth
from Deventer and 9 skilling for an additional pair of shoes. In total Anders received the equivalent of 0.73 SEK in perquisites, and Peer 0.91, in a year when the respectability basket is valued at 0.64, a substantially lower value. However, their wage is only the equivalent of 0.375 SEK; this relationship of lower wages than basket cost is typical throughout the time covered in this paper. In 1596 bysvenar Peder and Nils receive 30 mark in wages together with 46 mark ‘for an English suit and tailor’s wages’, 1.25 and 1.75 SEK equivalent respectively with a respectability basket value of 1.87 and subsistence value of 0.81." (s. 119)

Malmö Borgerskap är det enda arkiv de har som har sådan information om löneförmåner (perquisites) för 1500- och 1600-talen, men för 1700-talet har Gary och Olsson också en del information från gods, till exempel Knutstorp och Trolle-Ljungby. Källorna för Malmö stad på 1700-talet är lite otydliga i sitt begrepp om hushyra och vad det täcker. (s. 119-120)

Figur 1, som jag klistrat in ovan, visar de årsanställda arbetarnas löner från 1500 till 1850, med lönen uppdelad i kontanter och förmåner, som ju satts till lika med en respectability basket som alltså tycker kost och logi samt uppvärmning. Det ser ut som att kontantlönen och förmånerna stig till sammans under 1500-talet, står ganska stilla under 1600-talet, och under 1700-talet när priserna ökade, ökar värdet av förmånerna, medan kontantlönerna står stilla. På 1800-talet stiger båda komponenterna igen. En jämförelse med daglönare (med antagande om antingen 140 eller 250 arbetsdagar) visar ungefär samma trend för den totala lönen över tid. Dock förlorar daglönerna över tid och på 1800-talet krävs 250 arbetsdagar med daglön för att nå upp i en årsansätllds nivå.

Figur 3 visar istället reallöner i form av hur många respectability-konsumtionskorgar man kunde köpa med en årslön. Här ser vi att det ungefär 1580-1700 räckte med 140 dagars daglönearbete för att nå upp i den årsanställdas nivå, medan daglönern ca 1720-1820 låg markant efter. Från 1700-talets början faller daglönernas inkomster så mycket att till och med om en man arbetade 250 dagar så hade han inte kunnat försörja en typisk familj på de inkomsterna. (s. 123)

Så här skildrar Gary och Olsson 1700-talets kris för arbetarna i södra Sverige:

"The middle of the eighteenth century saw a state-led push for small-scale industrial production in the cities; while the venture did not shift the demographics of Sweden on a macro level, it did lead to an increase in the proportion of unskilled workers in the towns. The project ultimately failed (Walldén, 1955, pp. 343–47). This collapse together with a proletarianisation of the Swedish peasantry and increasing number of landless workers resulted in higher rates of unemployment in the towns and a subsequent downward pressure on workers’ wages. At the end of the eighteenth century these lower wages were compounded by a total currency change – in 1777 all old currency was replaced with an entirely new system which led to inflation and some monetary confusion (Edvinsson, 2010). Grain prices had been rising since the second half of the century, but rapidly rose during the grain shortages of the Napoleonic Wars. The end of the eighteenth century was a difficult time for unskilled Scanian workers, with high unemployment, low wages, and high prices." (s. 123)

Att de årliga lönerna var relativt låga jämfört med daglönerna är olikt det engenslka fallet som studerats av Humphries och Weisdorf. Gary och Olsson visar också byggnadsarbete-reallöner separat för städer och landsbygden och de är i princip likadana, olikt vad Allen och Weisdorf (2011) fann för England.

Figur 5 visar en viktig indikator: hur många arbetsdagar med daglön som behövdes för en manlig arbetare för att nå upp till (1) den årslön som en årsanställd arbetare hade, (2) en Allen subsistence basket, och (3) en Allen respectability basket. Utvecklingen under 1700-talet är klart negativ: för att ha råd med en respectability basket räckte det under 1600-talets sista decennier md ungefär 90 arbetsdagar, men 1770 krävdes det 150 arbetsdagar, och under inflationskrisen runt 1800 krävdes det runt 250 arbetsdagar. På 1830-talet krävdes det ungefär 150 arbetsdagar igen.

Gary och Olsson menar att behovet av ökade inkomster kunde mötas av hushållen på två sätt: antingen att en person som redan arbetade, arbetade mer, eller att fler personer arbetade. Det finns en del belägg för längre arbetsår. Vid medeltidens slut fanns det ungefär 60 arbetsfria helgdagar förutom söndagar, men med den protestantiska kyrkoordningen 1571 halverades antalet helgdagar, och Gustav III minskade år 1772 dem till ungefär 10. Men Gary och Olsson menar att fler arbetsdagar för mannen i hushållet inte räckte, utan att man också behövde att fler hushållsmedlemmar skulle arbeta.

"Especially during the last two decades of the 1700s, additional work from other family members was necessary. This joins a chorus of studies which push back against an economic history which has long implicitly relied on a male breadwinner model – most unskilled households relying on their men would go hungry. Women would have needed to be well engaged in the labour force, and children’s work, at home our outside, would have likely also been required." (s. 126)

I slutsatserna menar de att dessa resultat stödjer idén om en flitens revolution, även om de svenska arbetarnas motiv för att arbeta mer inte var att få det finare hemma eller fler konsumtionsvaror, utan "Swedish working class families had to work more in order to fight to maintain a decent consumption level." (s. 126)

 

referens 

Kathryn E. Gary och Mats Olsson (2020) "Men at work. Wages and industriousness in southern Sweden 1500–1850". Scandinavian Economic History Review, 68:2, 112-128.

fotnoter

[1] "Regulations did gradually lessen through the eighteenth and nineteenth century, both allowing married people to more easily work as live-in servants in 1762 and then exempting married people from service in 1805 (Uppenberg, 2017). As late as 1870, live-in servants made up half of the labourers in Swedish agriculture; not until 1920 had they been reduced to a quarter (Bagge, Lundberg, & Svennilson, 1935, p. 92, 194)."  (s. 115)