När man vill använda löneandelen som indikator för inkomstfördelningen mellan arbete och kapital vill man inte att jämförelsen ska grumlas av i sammanhanget irrelevanta faktorer som skatter, eller snedvridas på grund av t ex en förskjutning mellan antalet anställda och antalet egenanställda. Om löntagarnas andel av nationalinkomsten ökar på grund av att löntagarnas andel av de ekonomiskt aktiva ökar, så säger det ju inte samma sak som om löneandelen ökar utan att löntagarna blivit fler.
Phelps Brown och Hart (1952) har en bra diskussion om detta, och jag har också pratat om problemet med egenföretagare i USA:s statistik här. Vad kan man då göra med AMECO:s statistik om man vill ha mått på fördelningen mellan arbete och kapital men inte vill använda deras löneandelsmått rakt av?
Där finns variabler för löntagarnas kompensation i hela ekonomin och "operating surplus", så företagens överskott, i hela ekonomin. Överskottet kan man få brutto eller netto, som är brutto minus avskrivningar för förslitning av kapital. Överskottet kan man också få justerat för egenanställdas tillskrivna arbetsinkomster eller inte. Om man räknar bort dessa tillskrivna arbetsinkomster ur nettoöverskottet så minskar den kraftigt: med ungefär 90 procent (!) för Grekland och Italien på 1960-talet, men mindre och mindre över tid när färre är egenföretagare, och i mindre utsträckning i ekonomier som Sverige, Norge och USA. I USA försvinner mellan 20 och 30 procent, i Sverige 45 procent i början men bara 19 år 2010.
Diagrammet nedan är nettoöverskott som andel av nettoöverskott+de anställdas kompensation, i Sverige, USA, Frankrike och Storbritannien 1960-2010.
Diagrammet ser ut ungefär som väntat: fallet mellan 1960 och 1980 är där i alla länder, även om det är betydligt kraftigare i Frankrike och Sverige än i USA. Alla länder har också en ökning därefter och ligger i slutet av perioden på 60-talets nivå (UK och USA), på tidiga 70-talets nivå (Frankrike) eller ungefär i höjd med 1965-70 (Sverige).
Hur ser det ut om man räknar bort egenanställdas arbetsinkomster ur överskottet? (Men utan att räkna in dem i arbetsinkomsterna; de tas bara bort ur beräkningarna.)
Återigen ungefär som väntat: stigande trend 1960-1980 för anställdas kompensation relativt till vinsterna, därefter en minskning. I USA är kompensationen i slutet lägre än någon gång tidigare under perioden. I Sverige har löntagarnas andel med detta mått ökat sedan 1995 och är nu på nivå med 80-talet. För 16 länder (Australien, Österrike, Belgien, Kanada, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Sverige, Storbritannien och USA) syns samma mått i diagrammet nedan som visar medelvärdet, maximivärdet och minimivärdet.
Medelvärdet för alla länder på 60-talet är 77,5 procent, 70-talet 81,5 procent, 80-talet 80,5 procent, 90-talet 77,7 procent, 00-talet 74,9 procent och 2010-2013 76,6 procent (men då utan Kanada och Australien). De senaste åren ligger vi med andra ord ungefär på höjd med 60- och 90-talen, och klart lägre än 70- och 80-talen.
Det stora problemet med AMECO:s data i de här sammanhangen är att de bara, bara redovisar kompensationssummor och överskott som andel av hela ekonomin; det finns så vitt jag kan se ingen möjlighet att räkna bort den offentliga sektorn.
---
I diagram ett är måttet 100*(UOND/(UWCD+UOND)), där UOND är "Net operating surplus-; total economy" och UWCD är "Compensation of employees: total economy".
I diagram två är måttet 100*(UWCD/(UWCD+UQND)), där UQND är "Net operating surplus-; total economy-; adjusted for imputed compensation of self-employed".
För beskrivning av variablerna se detta dokument (pdf).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar