För några år sedan blev kartan som jag klistrat in ovan viral: "How a coastline 100 million years ago influences modern election results in Alabama". Det handlar förstås inte om geologi utan i sig, utom om en kausal kedja där (a) geologisk djup historia bestämt jordtypen vilket (b) gjort olika typer av jordbruk olika lönsamt vilket gjort (c) att slaveriet på 1700-1800-talen var olika vanliga i olika regioner i Södern beroende på jordtyp vilket gör att (d) andelen svart befolkning idag korrelerar med detta vilket (e) gör att Demokraterna är mer framgångsrika i områdena med mer produktiv jord, eftersom svarta amerikaner är mer benägna att rösta på Demokraterna än vad vita är. Det är en slags persistensargument: att den djupa historien formar politiken och samhället idag.
Just politiken i USA-Södern är föremål för en av de viktigaste persistensstudierna från de senaste tio åren: statsvetarna Avidit Acharya, Matthew Blackwell, och Maya Sens bok Deep Roots: How Slavery Still Shapes Southern Politics, publicerad av Princeton UP 2018. De -- jag kommer sammanfatta deras namn som ABS -- gör dock ett annat argument än det som den virala kartan ovan illustrerar: medan kartan visar att Demokraterna överlag är starka i områden där slaveriet var särskilt utbrett, argumenterar ABS snarare för att vita amerikaner som bor i dessa områden är mer konservativa än vad vita amerikaner i Sydstaternas mindre historiskt slavberoende områden är.
Här ska jag skriva inte om ABS bok i sig, även om den är mycket intressant, utan om en artikel som diskuterar boken: statsvetarna David A. Bateman (Cornell) och Eric Schicklers (Berkeley) artikel "Deeper Roots" från 2023, som är en utförlig och högintressant diskussion av ABS analys. (Se också deras blogginlägg på Broadstreet där de sammanfattar artikeln.) Vad som gör Bateman och Schicklers diskussion så intressant och relevant också för oss som inte är experter på USA:s historia och politik är att de förenar en substantiellt intressant diskussion -- hur skapas och består regionala politiska skillnader -- med en state of the art-metod-diskussion.
ABS argument är att de politiska skillnaderna inom Södern uppstod inom en historisk kritisk vändpunkt, en critical juncture, som var inbördeskriget och den efterföljande Rekonstruktionen. Det kausala argumentet är att skillnaderna uppstod under denna process, och alltså inte fanns före 1860: de antar och hävdar att slaveriets utbredning var icke korrelerat med föregående skillnader i rasism och attityder till slaveri. ABS argumenterar att hela Söderns vita makthavarklass var enad i sitt stöd för slaveriet. Om det tvärtom fanns lokala och regionala korrelationer mellan slaveri och tidigare attityder, så lider ABS instrumentvariabelstrategi av omitted variable bias och deras exclusion restriction fallerar. Kapitel 5 av Deep Roots, det första historiska kapitlet (kapitel 3 och 4 handlar om de samtida skillnaderna i attityder som ska förklaras) så visar ABS t ex att områden med lite och mycket slaveri i Södern röstade liknande före 1860, även när slaveriet var en politisk fråga, och att slavmortalitet och trångboddheten i slavars bostäder var liknande i båda typerna av områden.
Bateman och Schickler säger att deras artikel gör tre nya bidrag till litteraturen. Det första är att de motbevisar ABS argument om att inte fanns regionala skillnader i ras-attityder i Södern före 1860. Det andra är att bidra till historiografin om hur rasismen i Södern utvecklades: i enlighet med Morgan (1975) menar de att större slavägare medvetet underblåste rasistiska attityder för att stärka det bisarrt orättvisa systemet. Mer direkt relevant för mina syften är det tredje bidraget:
"Third, our findings suggest important methodological lessons about the limitations of design-based inference when applied to historical research. Such approaches might be of less use when the causal process itself does not provide the kind of discrete treatment that they implicitly rely upon. A key challenge with long-lived institutions or gradually unfolding processes is that their very longevity raises severe difficulties for satisfying the assumption that assignment to treatment was conditionally independent of the outcome. The incremental development of slavery over the course of two centuries was bound up, in varying ways, with nearly every other aspect of southern politics and culture. The incentives that ABS argue led former slaveholders to invest in the institutions and ideologies of white supremacy, for example, were operating on local white elites, however unevenly, from the seventeenth to the twentieth centuries.Each successive moment in the production of racial ideologies — whether in the 1790s, 1830s, the 1870s, the 1910s, or 1950s — stands as a potentially unobserved confounder, obscured by these approaches’ flattening of time (Wawro and Katznelson, 2019)." (s. 98-99)
Detta är ju superintressant just eftersom det är så generellt: det är ett allmänt fenomen i historiska processer att vad som hänt under den föregående perioden påverkar vad som händer nu och att det därför blir svårt att som ABS säger att de gör, hitta ett tvärt brott där en viss händelse eller period sätter igång ett persistent mönster. Många lovande instrumentvariabler, säger Bateman och Shickler, kommer därför, när deras effekter sker över tid, vara korrelerade med confounders. [1] I den historiska forskningen så kommer man också inte ofta ha tillgång till mått på utfallsvariabeln från perioden före den förklarande variabeln inträffar, och kan därför inte kolla så att de intressanta utfallen inte föregår förklaringen i tid. Istället så får man titta på proxies från den föregående perioden, som ABS gör i sitt kapitel 5 när de kollar på röstmönster, mortalitet och trångboddhet. [2]
Själva undersökningen i Bateman och Schicklers artikel börjar med en diskussion av betydelsen just av Reconstruction-perioden i ABS argument. ABS menar att att före 1860 så var slaveriet en faktor som enade det vita samhället i Södern: att “slaveholders and nonslaveholders in the antebellum period were united in their political support for slavery” (ABS, s. 107). Men att från och med 1860-61 års secession crisis, när Sydstaterna försökte bryta sig ur Unionen, så uppstod en politisk divergens inom Södern. Denna drevs, menar de, av de (slavägande) ekonomiska eliternas medvetna politiska och ideologiska arbete -- för att skapa hegemoni skulle man kunna säga med ett begrepp ur en annan teoretisk tradition. Bateman och Schickler håller med om att Rekonstruktionen var en politiskt viktig process och att slavägarna arbetade intensivt för att påverka folks attityder, men håller inte med om att det inte fanns några attitydskillnader före 1860. De illustrerar ABS argument och sin egen invändning i figur 1 som jag klistrat in ovan, en directed acyclic graph eller DAG.
Som vi ser i figur 1 så använder Acharya, Blackwell och Sen bland annat en instrumentvariabeldesign där jordens lämplighet för att odla bomull används som instrument för slaveriets utbredning -- eftersom slavar användes särskilt mycket i produktionen just av bomull. De använder också kontroller för andra variabler 1860; detta markeras med B i figuren. Vad Bateman och Shickler tar upp är att ifall rasistiska attityder före 1860 var korrelerade både med bomullslämplighet och med rasism idag (kanske genom samma mekanismer som ABS diskuterar), så fungerar inte instrumentet:
"It would not pass the exclusion restriction because it would operate additionally through the pretreatment variable of racial attitudes before the Civil War. The arrow connecting cotton suitability and antebellum racial attitudes could go in either or both directions. For example, while soil and climate might be relatively fixed attributes, residence in areas of cotton suitability is not. If selection into or out of slaveholding were partially a function of racial attitudes, it seems plausible that so too would be selection into and out of regions where this form of labor was especially remunerative." (s. 103)
I en fotnot tar de här upp intressanta exempel på hur folk flyttade just utifrån sina attityder till rasismen: t ex att kväkare i North Carolina flyttade ut ur områden med mycket slaveri, eftersom de inte ville leva jämte den institutionen. Jag tycker att den här typen av selektion är superintressant och det var min främsta invändning när jag läste Acharya, Blackwell och Sens bok, men det är inte vad Bateman och Shickler fokuserar på. Deras kritik handlar istället om de historiska grunderna till rasismens utbredning 1860 och hur dessa smyger in en annan historisk kausal väg än den som ABS fokuserar på -- pilen D i figur 1.
Den metodologiska diskussionen här är intressant: om man laborerar med ABS antagande att slaveriets utbredning i Södern 1860 var okorrelerat med rasistiska attityder, vad händer då med deras IV-strategi? Bateman och Schickler säger att det inte alls skulle förstöra det allmänna argumentet att slaveriets historia påverkar folks attityder ännu idag. Men det skulle inte längre vara ett precist argument om den avgörande rollen spelad av Rekonstruktionsperioden, utan istället ett argument om "capturing the entirety of the institution’s effects, in all its dimensions." (s. 104) Det skulle handla om slaveriets interaktion med attityder -- både för de som bor kvar, och genom selektionsmekanismen att mer rasistiska personer flyttar till områden mer formade av slaveriet, och omvänt. " The treatment would have lost its causal specificity and much of its intuitive meaning." (s. 105) När IV-strategins elegans faller, så hamnar vi tillbaka där vi började, säger Bateman och Schickler: ense om att slaveriets historia fortfarande spelar roll, men utan precisa skattningar av hur. I en fotnot säger de att i sitt Appendix så skattar de om ABS IV-modell och lägger till en kontroll för andelen slaveri år 1830. Då blir estimaten av effekten av 1860 års nivå motsägelsfulla och med konfidensintervall som korsar noll.
Bateman och Schickler går in på den historiska underbyggnaden som ABS anger för deras antagande om att rasattityder och slaveri var okorrlerade 1860.
"ABS point to two factors that might have sustained a rough geographic homogeneity of racial attitudes among white southerners: the possibility that farmers in areas of low-enslavement aspired to become slaveholders, as well as the widespread fears of a revolt that “would be highly threatening to whites living in both high- and low-slave areas” (Acharya et al., 2018, p. 121–22). While these factors may have underwritten a commitment of whites from low-enslavement regions to racial hierarchy, they do not explain why this commitment would be equally strong as that held by those actually invested in human bondage and most directly threatened by the possibility of insurrection." (s. 106)
Bateman och Schickler refererar här istället till historiska studier som påvisar att vita sydstatare i låg-slaveri-områden tenderade att odla grödor som vete och majs, som byggde på en arbetsorganisation med säsongsanställda fria arbetare snarare än slavarnas arbete runt hela året, som bomullen. För dessa vita bönder bör slaveriet alltså inte haft någon vidare ekonomiskt tilltal, eller i alla fall inte lika starkt som för dem som bodde i områden där man odlade mer bomull. Bateman och Schickler säger att man visserligen inte ska överskatta "the southern origins" av anti-slaveri-rörelsen, men att det i alla fall fanns en del organiserade abolitionister i Södern, särskilt i låg-slaveri-områdena Appalacherna och Shenandoah Valley i West Virginia -- dessa områden ser vi är ljusa i kartan som jag klistrat in ovan.
Från den historiska diskussionen går de in på den mer konkreta kvantitativa undersökningen. För sitt antagande om en icke-korrelation mellan slaveriets frekvens och rasattityder presenterar ABS fyra kvantitativa belägg: (1) valutfall för Union och Southern Rights-partier under 1850 års kris, (2) röster i Tennessees secession referendum 1861, (3) folkräkningsmaterial om trångboddhet etc, och (4) omröstrningar i Georgias delstatssenat om import av slavar. Bateman och Schickler gör en detaljerad utredning i frågan om röstmönster i början av 1850-talet (1); jag ska inte gå in på detaljerna här, men poängen är att de visar att 1840-talets partipolitik (i sig påverkad av slaveriet) påverkade 1850-51 års röstemönster, så att man inte kan tolka (icke-)effekten av slaveriets frekvens på röstemönstren så som ABS gör. (s. 108-113) Däremot, säger Bateman och Schickler, så är partivalsmönstren en indikator på att slaveriet strukturerade politiken i Södern också före 1860 (contra ABS) men inte i sig mått på faktiska attityder. För att fånga upp attityder går de vidare med att undersöka omröstningar om svartas rättigheter före 1860, t ex ett lagförslag i Virginia i 1831 som skulle förbjuda fria svarta amerikaner från att samlas i syftet att lära sig att läsa och skriva, men också ett lagförslag i samma delstat senare samma år, efter Nat Turner's Rebellion, om att avskaffa slaveriet. De studerar också lagförslag i Tennessee och North Carolina på 1830-talet. (s. 116-117)
I sina slutsatser går Bateman och Schickler till den större frågan om forskning som "have used design-based inference to understand historical legacies that often span decades or centuries", alltså vad jag tänker på som persistensstudier men som inom statsvetenskap idag verkar kallas legacy studies. En av de stora utmaningarna i denna typ av forskning, säger Bateman och Schickler, är att hitta "pecific moments where one might plausibly claim that assignment to treatment is uncorrelated with the subsequent outcomes of interest" (s. 118) -- det som ABS menar att de hittat i Rekonstruktionen. Vår undersökning, säger Bateman och Schickler, visar på svårigheten i detta, att hitta ett särskilt moment som nollställer klockan och startar en ny kausal kedja. Om det inte finns något clean break -- och i fallet med en av ABS centrala mekanismer, vita jordägares intresse av att kontrollera arbetskraften och hålla nere lönerna, så fanns inget sådant clean break -- så behöver vi, säger Bateman och Schickler, en övertygande teoretisk förklaring till varför IV:n och utfallsvariabelns relation uppstår just vid den chock som man vill studera. [3] Här kommer jag också att tänka på den relaterade diskussionen i den historisk-institutionalistiska litteraturen om s k critical junctures, episoder när historien i ett visst avseende (historien om den svenska skolan, eller arméns organisation, eller rösträtten, etc) kan gå åt olika håll, men när en väg har valts, så kommer detta vara åtminstone relativt beständigt, eftersom det finns feedback-mekanismer som orsakar s k stigberoende.
referens
David A. Bateman och Eric Schickler (2023) "Deeper Roots: Historical Causal Inference and the Political Legacy of Slavery", Journal of Historical Political Economy, 3: 95–124.
fotnoter
[1] De refererar här till Heather Saarsons artikel “Rainfall and Conflict: A Cautionary Tale” från 2015.
[2] Bateman och Schicklers resonemang här är intressant så jag citerar det: "researchers will be forced to rely — as ABS and we do — on rough proximate variables to establish the plausibility of the model’s assumptions. The relationship of these proxy variables to the outcome are often mediated through complex political processes that stand outside the specific causal model. An example we develop below is that elite control over the legislative and electoral agenda can lead to the appearance of unity in attitudes despite substantial differences." (s. 99) Och de fortsätter, angående lösningen: "As a result, establishing the plausibility of core identifying assumptions requires close theoretical and empirical attention to the distinctive processes by which these proxies were generated, as well as careful engagement with a contested historiography often focused on other questions (Kocher and Monteiro, 2016; Lustick, 1996)."
[3] Bateman och Schickler formulerar det själva väl: detta är "a generalizable methodological lesson: when studying the legacies of long-lasting institutions we need to consider continuities not only in our hypothesized causal variables (i.e., slavery) but in the specific attributes of these variables that we expect are causally significant (i.e., the need to sustain control over laborers). Even if the responses of white elites to the problem of free and enfranchised laborers were different from the strategies they had used earlier to maintain these laborers’ enslavement, they drew from an older toolkit of race-baiting and de-humanization. These responses would likely be layered on top of the enduring legacies of white slaveholders’ earlier efforts." (s. 119)
