På 1870-talet vällde massvis av billigt spannmål in på de västeuropeiska marknaderna. Spannmålet kom från Ryssland och från Nordamerika och anledningen till att det mer eller plötsligt dök upp nu var att transporttekniken, både genom järnvägar och ångbåtar, förbättrats så mycket att det nu var möjligt att odla vete i Ukraina eller Saskatchewan för att sälja det i London, Paris eller Stockholm med en god vinst. Detta blev en chock för de etablerade veteproducenterna i Västeuropa -- godsägare och bönder -- som reagerade på olika sätt: i Tyskland och Sverige, till exempel, införde man tullar för att skydda de egna producenterna.
Nationalekonomerna Richard Bräuer och Felix Kersting tar i en artikel i Economic Journal upp hur den tyska ekonomin anpassade sig. De förklarar att den stora importchocken på 1870-80-talen kan ses som en historisk parallell till den importchock som USA och västvärlden upplevt de senaste 25 åren eller så och som brukar kallas "the China Shock". [1] Enligt den kanoniska studien av David Autor, David Dorn och Gordon H Hanson från 2013 så fick den ökade importen av kinesiska industrivaror stora och starkt negativa effekter på livet i de delar av USA där man tidigare i hög grad försörjt sig på sådan industriell tillverkning som Kina nu kan göra billigare. Men så har det inte varit i alla handelschocker: Bräuer och Kersting pekar på ett Brookings-papper av Blanchard och Katz från 1992 där dessa menar att en del chocker absorberas inte minst genom en migrationsrespons: arbetare flyttar från de mer drabbade till de mindre drabbade regionerna.
Likt Autor, Dorn och Hanson, säger de, så finner de att handelschocken "caused regional decline": en en standardavvikelses ökning av handelschock minskade sysselsättningsgraden (på tyskt county-nivå, Kreis?) med 2,1 procent på 15 år. Men arbetarna reagerade genom migration: ut-migrationen ur området ökade med 1,5 procent och det uppstod inte heller någon extra politisk polarisering i dessa områden. Städerna växte mer i dessa områden och bönderna övergick i högre grad till animalieproduktion, som inte var lika utsatt för internationell konkurrens.
Hur ska man då kunna veta att det verkligen var importchocken som orsakade de olika förändringarna som observeras? Bräuer och Kersting för en tydlig diskussion om identifikation:
"We relate this growing trade exposure with Prussia’s agricultural census containing the cultivation areas for various crops within each county using a shift-share approach. For causal identification, we use three different instrumental variables (IVs) to instrument the competitive gains of the United States and Argentina—by far the biggest import sources—in the German market: first, we use the competitive gains of those countries in Italy, second, we use US exports to independent Asian and African countries and, third, we use the decline in US agricultural prices. This way, we can isolate the supply shock undoubtedly
happening in the Americas—through railways and the steamboat connecting large areas of land to the global market at low costs—from developments in Germany that might pull grain imports into Germany. Italy works well as a comparison market, as it is another newly formed, rapidly industrialising country without strong institutional ties to Germany. Independent Asian and African countries like Japan and China—though less comparable to Germany—had even fewer such ties to Germany and are thus useful to create another exogenous instrument. The same logic applies to the decline in US prices for agricultural products. The results of the three approaches all point in the same direction with similar magnitudes and highly significant coefficients throughout." (s. 136)
De placerar in sin studie i en intressant ekonomisk-historisk kontext:
"Closely related to our paper, Heblich et al. (2020 ) demonstrated a strong migration response after the repeal of the Corn Laws in the UK. Suesse and Wolf ( 2020 ) showed that farmers in the eastern part of Prussia adjusted to the effects of the first globalisation by establishing credit cooperatives and switching to animal husbandry. Our findings are in line with both papers. Gomellini et al. ( 2022 ) provided evidence that growing trade exposure fostered the North-South gap in Italy. In addition, our results fit the long-term predictions of trade models for the first globalisation (O’Rourke, 1997 ; O’Rourke and Williamson, 1999). Our result of a strong migration response validates the assumption on labour mobility typically used in these models." (s. 137)
Däremot hittar de ingen specifik svängning till protektionism i de mer drabbade regionerna, i kontrast till klassisk litteratur om frihandelns politiska ekonomi (Gourevitch 1977; Rogowski 1989; Lehmann 2010). De verkar inte heller finna stöd för edn motsatta hypotesen från Scheve och Serlin (2023, ‘The German trade shock and the rise of the neo-welfare state in early twentieth-century Britain’, APSR) att ökad import från Tyskland i England ökade stödet för det Liberala partiet och välfärdsstaten. Den andra litteraturen som de bidrar till är, säger de, den om samtida handelschocker, och där bidrar de inte minst med att visa betydelsen av migrationsrespons. För Kinachocken i USA idag finns motstridiga resultat på denna punkt: Greenland, Lopresti och McHenry (‘Import competition and internal migration’, REStat 2019) finner en signifikant migrationsrespons, och Faber, Sarto och Tabellini (2019, WP) finner tvärtom att denna saknas.
I sin historiska bakgrund betonar de att de delar upp perioden från 1870 till 1914 i perioden före och efter 1895: importerna var klart större efter än före 1895. Däremot så menar de att tullarna introducerades redan i det sena 1870-talet och behölls på ungefär samma nivå på 1890-talet. (s. 139) [2]
Måttet på "how hard any specific rural county was hit" bygger på Autor, Dorn och Hanson (2013):
NetImp_s;t är förändringen i nettoimporter av grödan s, som fördelas baserat på hur stor andel av jordbruksmarken i området i som år 1882 ägnades åt att odla grödan s relativt till hur stor andel av jordbruksmarken i hela Preussen som ägnades åt att odla grödan. Detta delas med antalet arbetare år 1882. "This yields the average exposure of the workers within a given county, whether or not they work in agriculture, a measure comparable to that used in contemporary studies. This is done because the y variables (employment, migration, income and political outcomes) are also at the level of the whole county, not only its agricultural population. " (s. 140) Och de förklarar måttet så här: "This measure captures the change in the level of trade exposure (relative to the start of the period) as an approximation of the market share foreign products have in German agricultural production. That is, if a county faces a change of net imports of 100 marks per worker per year (compared to an average wage of 635 marks in 1895 based on Desai, 1968 ), we use this as a measure of how much additional domestic demand is fulfilled by foreign workers. " (s. 141)
De för också en intressant diskussion om skillnaden mellan karta 3a, som jag klistrat in nedan, och karta 3b, som jag klistrat in överst i inlägget. 3b visar bara hur stor andel av arbetskraften som var sysselsatt i jordbruket, men 3a visar hur intensiv handelschocken var, alltså måttet från ekvationen ovan, och då är det ju centralt inte bara ifall folk jobbade i jordbruket utan vilka grödor de producerade. Vi ser att de östraste delarna av Preussen var hårt drabbade men att det finns ett band från Östersjökusten ungefär från Danzig på västra sidan av bukten som vi ser uppe till höger, ner åt sydväst ungefär förbi dagens Posen och ner till Sachsen, där jordbruket sysselsatte de flesta men där man tydligen inte levde på att odla spannmål.
Huvudresultaten presenteras i en tabell med fem uppsättningar av regressionsresultat. De beroende variablerna är områdets nettomigration, sysselsättning, inkomst och inkomst per capita. De fem uppsättningarna är för det första en OLS-regression med veteprisets "shock agriculture" i tyska mark som förklarande variabel, och i uppsättningar 2-5 olika instrumentvariabeldesigner: import av vete från USA och Argentina till Italien, importer från USA till Asien och Afrika, priserna på vete på Östkusten i USA, och rysk import till Italien. Resultaten säger att en en standardavvikelses ökning av handelschocken ledde till att 1,5 procent av befolkningen flyttade ut ur området. Sysselsättningsandelen minskar av samma chock med 2,1 procent.
För att studera ifall handelschocken ledde till politisk polarisering så studerar de utvecklingen av partistöd mellan 1898 och 1912; de hittar inga signifikanta effekter där, men man hade ju velat se fler specifikationer: framför allt tidigare år men också som en robustness check/reality check en specifikation med nivåerna av partistöd som utfallsvariabler.
Efter resultatredovisningen följer en sektion med rubriken "Validation of the empirical strategy" och som handlar om shift-share-designen. De inleder denna diskussion så här:
"In principle, Bartik-type instruments require standard identifying assumptions. However, because these instruments are themselves computed as the sum of shifts (in imports) and shares (in crops), it is harder to parse what these assumptions mean intuitively. Goldsmith-Pinkham, Sorkin and Swift ("Bartik instruments: what, when, why and how", AER 2020) and Borusyak, Hull and Jaravel ("Quasi-experimental shift-share research designs", RESTUD 2022) disentangled two different sets of identifying assumptions, each of which is sufficient to guarantee the exogeneity of the Bartik instrument: in our setting, these translate to either the exogenous assignment of import shocks to crops or the exogeneity of the crop shares." (s. 152)
Det första antagandet är alltså "exogenous assignment of shocks". Det handlar om ifall produktivitetsutvecklingen i USA:s jordbruk kan ha påverkat olika grödor i Preussens jordbruk genom andra kanaler än handel. Bräuer och Kersting säger att de ser tre möjligheter till sådan kontaminering. Ett, att Tyskland inför tariffer eller andra politiska åtgärder som respons på vad de ser hända i Amerika. Två, att sektorer som var särskilt på nedgång i Tyskland i sig attraherar importer (genom opportunistiska aktörer utomlands som ser möjligheter). Tre, att teknologin som utvecklas i Amerika direkt importeras till Tyskland och börjar användas i det tyska jordbruket. De har redan argumenterat för varför deras instrument undviker problem 1 och 2: problem 3 diskuteras särskilt i relation till nya resultat i Appendix B. De diskuterar också ifall ökade ryska importer skulle kunna driva resultaten. De menar att spannmålsimporterna från Ryssland inte tog fart förrän 1910 och visar också separata resultat för ryskt spannmål i grund-regressionstabellen (tabell 2).
Nästa exogenitetsantagande handlar inte om chockerna utan om grödornas andelar i Tyskland. Bräuer och Kersting inleder diskussionen om detta så här:
"Exogeneity of shares. The results so far suggest that the shocks were exogenously assigned to the shares. We also present some evidence that the shares are exogenous to growth. To be more confident that the crop shares do not have inherent growth potential that we wrongly attribute to trade, we compare the growth performance of agricultural regions with certain crops before and after the trade shock. This is intuitively similar to looking not at growth, but at its acceleration. The identification is thus in the second derivative. Specifically, Online Appendix Figures B5 and B6 report the results of this exercise following Goldsmith-Pinkham et al. ( 2020 ): the sample is not generally large enough to produce significant results, but regions with a high share of wheat experienced both a lowered employment share and net emigration in the shock period, compared to the 1882–95 period. Conversely, regions relying on rye and potatoes grew faster in the shock period (1895–910) than before. This pattern is well explained by our trade shock, which consists mainly of wheat, oil fruits and fodder (mostly maize) imports to Germany." (s. 153)
De följer också Goldsmith-Pinkham et al i att räkna om huvudresultaten fast med bara en gröda i taget: bara vete, bara oljeväxter, bara foder, osv. Resultaten är konsekventa, förutom för foder där mer foderproducerande regioner får kraftigare tillväxt efter 1895 än andra regioner. Detta kan bero på en övergång från spannmålsproduktion till animalieproduktion generellt, vilket ökade inhemsk efterfrågan på foder. "These production linkages between crops are ignored in our analysis, as is standard in this literature." (s. 154)
En tredje check är att de kollar på pre-trends: kan det vara så att spannmålsproducerande områden hade en annorlunda (mer negativ) utveckling än andra redan före importchocken? De använder befolknings- och sysselsättningsdata för 1882-94 (inkomstdatat börjar först 1891) för att visa att så inte är fallet.
Efter en matig resultatdiskussion, inklusive utförliga robustness checks, följer en sektion om "The Adjustment Process". Här visar de att de rurala områdena som var mer spannmålsproducerande skiftade ut ur spannmål som respons på chocken -- något förvånande tycker jag, men Bräuer och Kersting kommenterar att: "This is likely because these rural counties are locked into their specific crops by weather and soil conditions. This result is in line with the long strand of literature that uses the fact that locations are only suitable to some crops as an instrument." (s. 156) Däremot verkar de mer drabbade områdena ha minskat andelen sysselsatta i jordbruket totalt, och ökat andelen i tjänstesektorn. De mer drabbade områdena såg fallande intäkter i jordbruket, vilket de tolkar som en proxy för avkastning per hektar, och ökande djur-per-arbetare-ratio, vilket de tolkar som ökad kapitalintensitet, och vilket är i linje med Suesse och Wolfs (2020, ‘Rural transformation, inequality, and the origins of microfinance’, Journal of Development Economics) resultat om omställningen i jordbruket i östra Preussen.
Överlag, säger B och K, så finns det en del belägg för att handelschocken utlöste strukturomvandling i de drabbade områdena -- olikt Kinachocken i USA idag -- men den huvudsakliga responsfunktionen var ökad intern migration. De utforskar denna migrations logik i en sektion som använder en geografisk modell från Allen och Donaldson (2022, ‘Persistence and path dependence: A primer’, Regional Science and Urban Economics). Allen och Donaldson har en jämviktsmodell med en matris av alla distrikts ömsesidiga flyttkostnader (kulturellt avstånd, fysiskt avstånd osv) och -vinster; Bräuer och Kersting applicerar en enklare, reduced form estimation av en del-jämviktsmodell-version istället. Regressionerna handlar om effekter på städer (som de definierar som counties med färre än 25 procent anställda i jordbruket): genom matrisen med sannolikheten att flytta mellan olika counties år 1890 medieras hur olika rurala counties chockades av spannmålsimporten. Mindre tekniskt: städer med stor tradition av immigration från regioner som producerade mycket spannmål och drabbades av importchocken, förväntas drabbas hårdare. Enligt dessa regressioner så ledde en standardavvikelses ökning av handelschocken till 2,6 procent mer in-migration per år för städerna. Samtidigt så expanderade kapitalstocken kraftigt, så dessa arbetare kunde få produktiva jobb.
Varför var då responsen på handelschocken så annorlunda än den kanoniska Kinachocken studerad av Autor, Dorn och Hanson? Bräuer och Kersting pekar på att arbetare idag har väldigt mycket mer specifikt humankapital än vad arbetare hade i slutet av 1800-talet (och jobben idag kräver mer kunskaper), och dessutom så fanns det inga socialförsäkringar för att stötta lantarbetare som blivit av med arbetsmöjligheterna.
referens
Richard Bräuer och Felix Kersting (2024) "Trade Shocks, Labour Markets and Migration in the First Globalisation", Economic Journal 134: 135-164.
fotnoter
[1] De gör i en fotnot en fascinerande back-of-the-envolope-uträkning av chockens intensitet i Tyskland på 1800-talet jämfört med USA idag: " Starting from almost zero grain imports from the United States and Argentina in the 1880s, the annual German import volume dramatically rose to more than 400 million marks by 1913. This shock was roughly half as strong as the contemporary China shock to the United States. /.../ The most affected quintile of US counties experienced imports per worker between 10% and 33% of an average worker wage ($42.000 in 2000). The most affected quintile of Prussian counties was affected by imports per worker of between 5% and 19% of an average worker wage of 635 marks in 1895 (Desai, 1968 )."
[2] Timingen är intressant här. I svensk historiografi brukar man säga, vad jag kan minnas, att spannmålsimporten tog fart redan på 1870-talet och att den gjorde att 1880-talet var en kristid för svenska bönder. Men Bräuer och Kersting förlägger exportchocken till senare. I diskussionen om sin metod så konstaterar de också det att måttet blir ju problematiskt om bönderna förutsåg importchocken och föregick den genom att ställa om sin produktion: "Another threat to our identification is that farmers might have anticipated rising imports and moved away from contested products before the actual trade shock. This would bias the
results towards zero since our measure of import competition would no longer capture the actual pressure faced by regions. To account for this anticipation effect, we use the original distribution of cropland as of 1883 for our shock measure. Thus, we are confident that our main results are impervious to anticipation effects. " (s. 149)
När jag kollar på SCB:s historiska statistik (Historisk statistik för Sverige. Del 3, Utrikeshandel 1732–1970) så säger den detta om spannmålsimporten. Antalet deciton importerat vete: år 1861-1865 runt 2000 deciton. 1866-70 lite mer. 1871-75 återigen låga värden, runt 1000 deciton i medelvärde. 1876-80 runt 5000 deciton/år. 1881-85: runt 45 000 deciton per år! 1886-90: dito. Den stora ökningen sker alltså i det tidiga 1880-talet. Om vi istället tittar på råg så var importen tidigt mycket högre här. 1861-65 ca 40 000 deciton/år. 1866-70 ca 65 000 deciton/år. 1871-75 ca 60 000 deciton. 1876-80 ca 100 000 deciton. 1881-85 ca 150 000 deciton. 1886-90 ca 130 000 deciton/år. Rågimporten är alltså på en mycket högre nivå och ser en stark ökning, nånstans mellan 50 och 100 procent, redan i 1870-talets andra halva. Korn ser ingen stor ökning av importen under perioden; havret ökar först under 1900-talets första år, då från < 10 000 deciton/år till över 50 000 deciton per år.
Jörn Svensson, diskuterar i inledningen till sin doktorsavhandling Jordbruk och depression 1870-1900: en kritik av staitstikens utvecklingsbild (1965) kontexten så här: "1870-talets stora exportkonjunktur" bröts omkring 1880. (s. 12) På samma sida säger han dock också att depressionen började "mot slutet av 1870-talet" och "kan anses övervunnen föst kring 1900". Den svenska sapannmålsexporten minskade på 80-talet och upphörde vid mitten av 1890-talet (ref Åmark 1923), och priserna föll (ref Myrdal). I avhandlingens slutsatser (s. 285-286) betonar Svensson att 1880-talets utveckling var inte alls så positiv som man antagit, och brytpunkten 1890 är en artefakt av dålig statistik. Tullarna 1888 hade inte den effekt som man tänkt. Jordbruksdepressionen efter 1880 var inte bara en prisdepression utan ett verkligt bakslag "som radikalt bryter den tidigare utvecklingskurvan". Jörberg (Growth and Fluctuations of Swedish Industry, s. 97-106) har visat att på 1880-talet slutar den industriella expansionen drivas av produktivitet, och istället tar man in stor mängd arbetare och expanderar på så sätt. Svensson menar att det har att göra med ökande arbetslöshet i jordbruket. Emigrationen framstår än mer än tidigare som en oundviklig och nödvändig avlastning av ett befolkningsöverskott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar