tisdag 11 augusti 2020

Levnadsstandard i Mexiko 1850-1950

Moramay López-Alonso, historiker vid Rice University i Houston*, studerar i en artikel från 2007 kroppslängd som en indikator på levnadsstandard i Mexiko från 1800-talets mitt till 1950. Hon motiverar artikeln med att konstatera att det finns en mängd nyare forskning om ekonomisk utveckling, industrier m m i Mexiko sedan 1800-talet, men att det inte finns någon studie av levnadsstandarden för vanligt folk. Genom att ta vuxnas kroppslängd som mått på levnadsstandard gör López-Alonso en av de första studierna av detta slag för Latinamerika, efter två studier av Ricardo Salvatore (2004) om Argentina och en om Colombia 1870-1919 av Meisel Roca och Vega (2005).

Argumentet i López-Alonsos studie är att "the Mexican labouring classes, who formed the great majority of the population between 1850 and 1950, suffered a decline in their biological standards of living beginning approxi mately in I870. This decline was then followed by stagnation for most of the first half of the twentieth century." (s.83) De övre klasserna förbättrade däremot sin levnadsstandard.

Tidigare forskning om Mexiko har inte gjort några precisa mätningar av levnadsstandard eller ojämlikhet före 1950. Forskare som har intresserat sig för dessa frågor har använt mera allmänna uppgifter: forskare från Colegio de México skrev på 1960-talet om matprisernas utveckling på 1800-talet, och John Coatsworth (1990) om matproduktion och frågan om ifall maten konsumerades inhemskt eller exporterades under Porfiriato-perioden. Jeffrey Bortz (1989) har skrivit om industrilöner i Mexico City 1939 till 1975, och Aurora Gomez-Galvarriato (1998) om textilarbetare i Orizaba 1876-1910. Deras löner föll med 18 procent 1907-10 men utvecklades för övrigt okej. Forskare och debattörer från post-1950-perioden, då moderna data finns, har upprepade gånger pekat på inkomstojämlikheten som ett av Mexikos största samhällsproblem, så till exempel ekonomisk-historikern Fernando Rosenzweig, som använde 1957 års hushållsundersökning för att göra argumentet.

López-Alonso använder 80 år av information om kroppslängden för rekryter till den federala armén och milisen Rurales för att mäta levnadsstandardens utveckling. För de rikare klasserna använder hon också kroppslängds-information från pass. Passinnehavarna blev längre över tid medan militärerna, som kom från fattigare befolkningslager, inte blev det. (s. 87) Först med kohorten född på 1930-talet sker en betydelsefull förbättring av levnadsstanarden överlag; före detta så gällde att "the popular classes lived in material misery for most of the period under analysis" (87).

Hon har en systematisk diskussion om problemen med källor för levnadsstandard i Mexiko på 1800-talet. Civil registry användes inte av hela befolkningen, och inte heller socken-arkiven duger. (s. 90) Hon har också en utförlig diskussion om de militära och pass-data som hon använder och hur hon behandlar dessa för att ge pålitliga beräkningar. (91-96)

Resultaten visar att rurales-soldaterna blir kortare över tid: mer specifikt så var de födda på 1850-60-talen längre än de som föddes på 1870-80-90-talen. De var av ruralt ursprung och López-Alonso tolkar deras fallande levnadsstandard som att privatiseringen av allmänningar hade en negativ effekt på tillgången till mat för barn och ungdomar i peasant-familjer. (s. 98) För de federala soldaterna stagnerar eller faller kroppslängden något från 1870-talet, då data för dem börjar, till 1920-talet då trenden vänds och de börjar bli längre igen på 1930-40-talen. De lägre klassernas levnadsstandard förbättrades inte under Porfiriato-periodens tillväxt. (s. 98)



Pass-datat visar däremot en kontinuerlig förbättring under perioden: de från överklass-bakgrund blev hela tiden längre från 1840 till 1920. Förklaringen är förbättrad sjukvård och hygien snarare än förändrade dieter. (s. 99) De från norra delen av landet och Bajío (låglandet i centrala Mexiko) var längre än de från mitten och södern; López-Alonso förklarar detta med en mer proteinrik diet i norr där det var vanligare att ha boskap och kött var billigare.

I slutsatserna diskuteras återigen bristen på positiv utveckling under Diaz-regimen, och López-Alonso kontrasterar med en senare regim: "perhaps the reforms launched during the CQrdenas administration were the engine for an improvement in the biological standards of living of the Mexican labouring classes". (s. 105)

Referens
Moramay López-Alonso (2007) "Growth with Inequality: Living Standards in Mexico, 1850-1950", Journal of Latin American Studies, Vol. 39, No. 1, pp. 81-105.

Fotnot
* Det är annars slående hur koncentrerade Latinamerika-experterna vid USA:s universitet är till Kalifornien, vad gäller deras ställe för disputation. Levy disputerade vid UCLA; López-Alonso vid Stanford.

Inga kommentarer: