Demokrati, jämlikhet och omfördelning

 

effekten av försvarslöshetsstadgan och internt passtvång på ojämlikhet, modellerat av Acemoglu, Naidu, Restrepo och Robinson (2015)

 

Ökar demokrati jämlikhet och omfördelning? Daron Acemoglu, Suresh Naidu, Pascual Restrepo och James A. Robinson menar i ett översiktskapitel från 2015 att det finns goda teoretiska skäl att tro det, men att den empiriska litteraturen är splittrad.

"Several works have reported a negative relationship between democracy and inequality using specific historical episodes or cross-national studies. Acemoglu and Robinson (2000) argued this was the case based on the economic history of nineteenth-century Europe and some twentieth-century Latin American examples. An important study by Rodrik (1999) presented evidence from a panel of countries that democracy is associated with higher real wages and higher labor share in national income. Lindert (1994, 2004) provided evidence from OECD countries indicating a linkage between democratization and public spending, particularly on education; Persson and Tabellini (2003) presented similar cross-national evidence; and Lapp (2004) pointed to a statistical association between democratization and land reform in Latin America. Other papers point in the opposite direction, however. Sirowy and Inkeles (1990) and Gradstein and Milanovic (2004) have argued that the cross-national empirical evidence on democracy and inequality is ambiguous and not robust. Scheve and Stasavage (2009, 2010, 2012) have claimed that there is little impact of democracy on inequality and policy among OECD countries, and Gil et al. (2004) have forcefully argued that there is no relationship between democracy and any policy outcome in a cross section of countries (Perotti, 1996, was an earlier important paper with similar negative findings)." (s. 1887)

Syftet med kapitlet är att "revisit these issues in a unified theoretical and empirical framework." Teoretiskt utgår de från Meltzer-Richard-modellen men påpekar att relationen mellan demokrati och omfördelning kan vara mer komplex än så: demokratisering ger de jure en brett fördelad politisk makt i samhället, men de facto kan demokratin bli "captured" av eliter som kan, för att minska demokratins jämlikhetspotential, investerar i att ta makten över polisen, miliser, eller politiska partier genom lobbying med flera påtryckningssätt. Demokratin kan också bli "constrained" genom formella begränsningar som konstitutioner, eller informella sådana som hot om statskupp, kapitalflykt eller skattefusk. De menar också att demokratin kan öka ojämlikheten genom att skapa “inequality-increasing market opportunities.” En tredje teoretisk poäng som de gör är utifrån Stigler (1970) att demokratin kan överföra den politiska makten inte till de fattiga utan till medelklassen.

Empiriskt sett så fokuserar de på jämförelser inom en balanserad panel av länder där de använder länder-fixed effects för att kontrollera för okända skillnader mellan länder som påverkar ojämlikheten. "We therefore focus on a consistent panel of countries, and investigate whether countries that become
democratic redistributed more and reduced inequality relative to others." De utgår från demokrati-index från Freedom House och Polity, utifrån Papaioannou och Siorounis (2008), men menar att kodningsfel kan leda till irrelevanta hopp i indexen. Därför skapar de ett dikotomt mått på demokrati utifrån information från både Freedom House och Polity, med data för 184 länder från 1960 och framåt.

De huvudsakliga resultaten är som följer. Demokratisering ökar på sikt skatteintäkterna som procent av BNP med 16 procentenheter. Demokratin ökar andelen som går på gymnasiet eller motsvarande (secondary school) och sätter fart på strukturomvandlingen ut ur jordbruket. Demokratin har ingen robust effekt på inkomstfördelningen; "This may reflect the poorer quality of inequality data. But we also suspect it may be related to the more complex, nuanced theoretical relationships between democracy and inequality pointed out above." (s. 1889) Och till slut så undersöker de möjliga heterogena effekter av demokratisering. De menar att demokratisering i länder med stor land-ojämlikhet faktiskt ökar ojämlikheten, vilket de tolkar som att de jordägande eliterna tar kontroll över (capture) den nya demokratin i dessa samhällen. De finner också att demokratin tenderar att öka ojämlikheten ch beskattningen när medelklassens övertag gentemot de fattiga inte är särskilt stort. "Our results suggest the need for a more systematic investigation of the conditions under which democracy does indeed reduce inequality and increase redistribution." (s. 1889)

Teoridelen börjar med den klassisska Meltzer-Richard-modellen som säger att "Democratization, by extending political power to poorer segments of society, will increase the tendency for pro-poor policy naturally associated with redistribution, and thus reduce inequality." (s. 1890) De diskuterar beskattningen som policy-variabel utifrån Meltzer-Richard och komplikationer av den, och går vidare med att diskutera att en lika viktig aspekt av ojämlikheten är tillgången på billig arbetskraft i jordbruket, "emphasized by Moore (1966) and by Acemoglu and Robinson (2006) in the economics literature". Många odemokratiska agrara samhällen använder begränsningar av de fattigas flyttmöjligheter och "labor repression" "to keep wages low and redistribute income from the population to the politically powerful landed elites." (s. 1892) I England användes Master and Servant Law på detta sätt och i Sierra Leone användes tvångsarbete flitigt på 1980-talet. Acemoglu et al menar att det finns två olika grupper som kan vilja ingripa mot denna exploatering i jordbruket: antingen industrialister som vill ha tillgång till den billiga arbetskraften från landsbygden, eller arbetarna själva "who are bearing the brunt of lower wages" (s. 1893). Vad jag inte riktigt förstår med det första ledet är: industrialisterna tjänar ju på billig mat, och att deras arbetare kan äta billig mat och därför inte behöver lika höga löner. Kan det inte också vara så att industrialisterna själva investerar i jordbruket? Sektorsmodellen gör helt enkelt ett par antaganden som jag inte tycker självklart håller i alla historiska kontexter.

De diskuterar olika faktorer som också kan påverka omfördelningen: graden av social rörlighet (och tilltron till den), konkurrerande "social cleavages" och identiteter jämte klass, eller att, som Moene och Wallerstein (2001) menar, att de mesta omfördelningarna i en demokrati inte sker som överföringar från rika till fattiga utan genom socialförsäkringar.

I avsnittet om capture har de bland annat en intressant diskussion om  att Pinochets konstitution bland annat skapades för att säkra att ett framtida demokratiskt Chile inte skulle kunna omfördela för mycket. (De refererar Siavelis 2000 och Londgregan 2000.) Detta ger också en intressant metodologisk poäng för de som är intresserade av att mäta effekterna av demokratisering på ojämlikheten:

"Another variant of this result where elites can block democratization ex-ante, rather than capturing democracies ex-post, shows how selection bias can affect the correlation between democracy and the extent of redistribution observed. If elites can block democratizations that would be highly redistributive, then the only democratizations that are observed would be those that are not particularly redistributive, and we would see no correlation between democracies and increased taxation or redistribution." (s. 1897)

Larcinese (2011) menar t ex att demokratiseringen av Italien 1912 inte hade någon effekter på politisk representation, i form av antalet partier, eftersom eliter de facto tog kontrollen över det nya systemet.

"Berlinski and Dewan (2011) similarly show that the British Second Reform Act of 1868, though it greatly expanded voting rights, did not have a significant immediate impact on representation. Anderson et al. (2011) show that in Maharashtra in Western India, areas where the traditional Maratha landlords are powerful as measured by their landholdings, have democratic equilibria that are far more pro-landlord and anti-poor because the Maratha elites control voting behavior via their clientelistic ties to workers. See also Baland and Robinson (2008, 2012) on Chile; McMillan and Zoido (2004) on Peru; Pettersson-Lidbom and Tyrefors (2011) on Sweden; and Albertus and Menaldo (2014) for a cross-country empirical study of how the strength of elites at the time of democratization influences how redistributive democracy is." (s. 1897)

Jag blir väldigt intresserad av elite capture i demokratiseringsprocesser. I Anderson, Francois och Kotwals studie i American Economic Review 2015 av delstaten Maharashtra i västra Indien, fokuserar de på högkastgruppen Maratha, traditionella makthavare i regionen, och mäter deras lokala närvaro både genom ägande-andel av jorden, och som andel av väljarkåren. Metoden är en survey bland 320 hushåll i agrara byar. Maratha-kasten har dominerat regionen sedan 1400-talet, menar AFK, och de använder förutom jordägande också jordkvalitet enligt FAO-UNESCO som alternativt mått.

Den andra mekanismen genom vilken demokrati kanske får perversa effekter på ojämlikheten är "inequality-increasing market opportunities". De främsta exemplen på detta är Sydafrika efter 1994, där den ekonomiska ojämlikheten har ökat, och Östeuropa efter 1989. Den tredje mekanismen är ifall demokratin mest gynnar medelklassen.

Från den teoretiska diskussionen går de vidare till empirisk forskning. Toke Aidt och medförfattare (2006) och Aidt och Jensen (2009) ser på effekter av demokratisering, mätt som andelen av vuxna som kunde rösta 1830-1938 i 12 västeuropeiska länder, och finner att större röstandel ökar statens utgifter och skatteintäkter. Aidt och Jensen finner förvånande nog att andelen indirekta skatter ökar och direkta skatter minskar, tvärtom mot vad man skulle tro. Scheve och Stasavage (2010, 2012) finner  att demokratisering inte hade någon effekter på skatteprogressivitet eller på kapitalskatter; istället betonar de i Tillys tradition betydelsen av krigsföring för beskattningens utveckling. Lindert (1994, även 2004) finner att demokratisering ökade sociala utgifter 1880-1930, eller åtminstone att bristen på demokrati höll tillbaka de sociala utgifterna. Huber och Stephens (2012) hittar samma resultat i Latinamerika 1970-2007 med panelregressionsmetoder; Kaufman och Segura-Ubiergo (2001) och Brown och Hunter (1999) hittar samma för Latinamerika 1973-1997 respektive 1980-1992. Persson och Tabellini (2003) hittar något liknande i en panel av länder 1960-1998. Av alla dessa studier är det dock bara Aidt och Jensen (2013) som har en identifikationsstrategi för att tackla att demokratiseringen är endogen. Aidt och Jensen menar utifrån Acemoglu och Robinsons (2000) teori att ett "revolutionärt hot", mätt som revolutionär förändring i närliggande länder, är ett instrument för demokratisering. Acemoglu et al menar att det är svårt tatt dra slutsatser utifrån övriga studier på temat eftersom de inte har identifikationsstrategi och de flesta studierna på paneldata inte använder land-fixed effects och därför kan missta effekter av okända land-specifika faktorer som korrelerar med demokrati, för effekter av demokrati. (s. 1903-1904)

Litteraturen om demokratins effekter på ojämlikhet är ännu större än den om demokratins effekter på välfärdsstaten. Acemoglu et al är inte särskilt imponerade:

"Muller (1988), using a larger dataset than the previous literature, found that there was a negative correlation between the number of years a country had been democratic and inequality, which he interpreted as evidence that democracy had to be in place for long enough for inequality to fall. Yet the robustness of his results were challenged by Weede (1989) (see the response by Muller, 1989). Others, such as Simpson (1990), Burkhart (1997), and Gradstein and Justman (1999b) claimed that there was a nonlinear reduced-form relationship between democracy and inequality with inequality being low at both low and high levels of democracy and higher for intermediate levels. The plethora of results is what led Sirowy and Inkeles to be skeptical, though they do suggest that there may be some evidence in favor of the relevance of the history of democracy for inequality (Muller’s original finding has been replicated in many subsequent studies, e.g., by Huber et al., 2006; Huber and Stephens, 2012, table 5.10). Nevertheless, there are good reasons for being skeptical about these findings, since the impact of the history of democracy is identified in models that do not include fixed effects, and obviously,
it will capture the impact of these omitted fixed effects. More generally, this is just a special case of the difficulty of identifying duration dependence and unobserved heterogeneity—a difficulty that this literature neither tackles nor recognizes." (s. 1904)

Tre nyare studier använder bättre data och utforskar både variation över tid och mellan länder.

"Rodrik (1999) showed that either the Freedom House of Polity III measure of democracy was positively correlated with average real wages in manufacturing and the share of wages in national income (in specifications that also control for productivity, GDP per capita and a price index). He illustrated this both in a cross section and in a panel of countries using country fixed effects. He also presented evidence that political competition and participation at large were important parts of the mechanisms via which democracy worked. Scheve and Stasavage (2009) used a long-run panel from 1916 to 2000 for 13 OECD countries with country fixed effects and found that universal suffrage, measured as a dummy, had no impact on the share of national income accruing to the top 1%. Perhaps consistent with a variant of the (upper) middle class bias argument we provided above, they found that there is actually a statistically significant positive correlation between the universal suffrage dummy and what they called the “Top10-1” share, which is the share of income accruing to people between the 90th and 99th percentiles of the income distribution divided by the share accruing to the people above the 99th percentile. Finally, Li et al. (1998) used pooled OLS to show that an index of civil liberties is negatively correlated with inequality (greater civil liberties, lower inequality) though they do not investigate the relationship between
inequality and more conventional measures of democracy." (s. 1905)

Demokratins effekter på utbildningssatsningar är en egen litteratur med en mängd olika resultat, mest som visar att demokratisering ökar utgifterna på utbildning. Men Gallego (2010) är en av få studier som använder en identifikationsstrategi; han följer Acemoglu, Johnson och Robinson (2001, 2002). Också demokrati och sjukvård är en egen sub-litteratur.

Från dessa studier med cross-national design går de över till studier av variationer inom länder.

"In this context, particularly interesting is Fujiwara’s (2011) study of changes in the voting technology in Brazil in the 1990s. These, by making it much simpler and easier for illiterate people to vote, massively enfranchised the poor. Fujiwara estimates the effect of this change by exploiting differences in the way the policy was rolled out. He shows that the consequence of the reform was a change in government spending in a pro-poor direction, particularly with respect to health expenditures, and that infant mortality fell as a result. Baland and Robinson (2008, 2012) examine another related reform, the introduction of an effective secret ballot in Chile in 1958. Though they do not directly study any policy outcomes, they do show that the reform led to large increases in the vote share of left-wing parties, which, they argue, is consistent with this democratizing reform moving the political equilibrium towards more pro-poor policies. They also find that land prices fall, which illustrates that the price of land capitalized the value of controlling workers’ votes under the open ballot.
Martinez-Bravo et al. (2012) study the effects of elections in China on redistribution and public good provision. They use variation in the introduction of village elections in China, controlling for village and year fixed effects as well as province-level trends. They find that village chairmen experience higher turnover and become more educated and less likely to be Communist Party members following the introduction of elections. They also find that taxes and public goods increase as a result of the elections. In particular, irrigation increases more in villages with more farmland, and public education increases in villages with more children. They also find that income inequality is reduced, and less
land is leased to elite-controlled enterprises.
Naidu (2011) examined the impact of the disenfranchisement of blacks in the US South via poll taxes and literacy tests in the period after the end of Reconstruction. He finds that this reversal of democracy reduced the teacher-student ratio in black schools by 10–23%, with no significant effects on white teacher–student ratios. Also, consistent with Baland and Robinson’s results, disenfranchisement increased farm values." (s. 1908-1909)

Utifrån de motstridiga resultaten i den stora litteraturen blir det viktigt för Acemoglu et al att själva ha en trovärdig ekonometrisk strategi. "Our approach is to estimate a canonical panel data model with country fixed effects and time effects while also modeling the dynamics of inequality and redistribution. Both fixed effects and allowing for dynamics (e.g., mean reversion) are important." (s. 1909) I en fotnot gör de en intressant anmärkning om vad som borde göras framöver kontra vad de ser som sin uppgift i detta handbokskapitel:

"A more desirable approach would be to develop an instrument for democracy. We believe that the only credible papers on this topic are Gallego (2010), Aidt and Jensen (2013), and our own work, Acemoglu et al. (2013). We do not pursue these directions as this would take us too far from our purpose of surveying and interpreting the literature and presenting what we believe to be the robust correlations in the data." (s. 1909)

Deras huvudsakliga modell är en panelregressionsmodell med femårigt laggat värde för beroende variabeln (z it-1) bland de förklarande variablerna, land-fixed effects (ψ), tids-fixed effects (μ), demokrati för fem år sedan (d it-1), och en rad förklarande variabler mätta med fem års lag (x it-1).

z it = ρ z it-1 + γ d it-1 + x it-1 β + μ t + ψ i + u it

Laggad BNP per capita är med av flera skäl "First, as we show in Acemoglu et al. (2013), democracy is much more likely to suffer from endogeneity concerns when the lagged effects of GDP per capita are not controlled for. Second, in Acemoglu et al. (2013), we also show that democracy has a major effect on GDP per capita and changes in GDP per capita may impact inequality independently of the influence of democracy on this variable." (s. 1910-1911) De diskuterar i själva texten hur de hanterar autokorrelation  (ρ>0) i en paneldatamiljö med ganska kort tidsdimension. De föredrar att använda generalized method of moments som differentierar variablerna. Då försvinner också land-fixed effects. De menar att det stora problemet är autokorrelationen ρ. Därför gör de också olika beräkningar där de helt enkelt sätter ρ till olika värden mellan 0 och 1 för att visa att resultaten är robusta. De börjar analyserna med femårsberäkningar där de bara använder en observation för varje femårsperiod, vilket de menar är att föredra framför femåriga medelvärden "which would introduce a complex pattern of serial correlation, making consistent estimation more difficult". Femåriga paneler är rimligt eftersom man ändå inte kan förvänta sig att demokratiseringen ska ha effekter på ojämlikhet eller skatteration inom 1 eller 2 år. När de gör årliga beräkningar för skatteration använder de 12 laggar. De avslutar metod-diskussionen med en klausul om att de inte beräknar "kausala effekter":

"Finally, it is worth reiterating that in all of our estimates, if democracy is correlated with other changes affecting taxes or inequality, our estimates will be biased. The point of the GMM estimator is to remove the mechanical bias resulting from the presence of fixed effects and lagged dependent variables, not to estimate “causal effects.” This would necessitate a credible source of variation in changes in democracy, which we do not use in this paper." (s. 1913)

Datat är för 184 från länder från 1960 eller självständighet till 2010. Ojämlikhetsdatat är Gini-koefficienter från SWIID, som Daniel Waldenström sågat i ett klassiskt blogginlägg på Ekonomistas. Demokrati-variabeln bygger på Freddom House och Polity IV och är dikotomt, de bygger här vidare på Papaioannou och Siorounis (2008). P och S kollar på permanenta demokratiseringar, som inte omvänds i framtiden, "which raises the possibility of endogeneity of the definition of democracy to subsequent growth or other outcomes that stabilize democracy. In addition, it means that they have no variation coming from transitions from democracy to autocracy" (s. 1914)

"Our resulting democracy measure is a dichotomous variable capturing large changes in political institutions. Our sample contains countries that are always democratic (dct =1 for all years) like the United States and most OECD countries; countries that are always autocratic (dct = 0 for all years) like Afghanistan, Angola, and China; countries that transition once and permanently into democracy like Dominican Republic in 1978, Spain in 1978, and many ex-Soviet countries after 1991. But different from Papaioannou and Siourounis, we also have countries that transition in and out of democracy such as Argentina, which is coded as democratic from 1973 to 1975, falls back to nondemocracy and then democratizes permanently in 1983" (s. 1914) 

I ett Appendix visar de att resultaten håller även om de istället använder andra mått på demokrati, från Cheibub et al (2010) eller från Boix et al (2012).

De börjar sina regressioner med att sätta ρ till 0. Effekten av demokratisering γ på skattekvoten beräknas till 11.7, ungefär 11.7 procent. Men det är utan ρ i modellen och då ger γ bara den kortsiktiga effekten. Koefficienten för ρ är, när de tar in den, 0.27 och då räknar de ut den långsiktiga effekten av demokratisering som γ / (1-ρ). Detta implicerar en långsiktig effekt av 16 % på skattekvoten. Diagram 21.2 visar effekterna grafiskt. Effekten når max först efter 15 år vilket visar betydelsen av laggade variabler.

Resultaten är robusta mot att ta bort outliers. De beräknade effekterna av demokratiseringen varierar med modelleringarna och antagandena om ρ. Nästa beräkningar har statliga intäkter som andel av BNP som beroende variabel. "Though the impact of democracy is a little smaller, the pattern is qualitatively very similar, with slightly larger long-run effects in the GMM estimators relative to the OLS estimators." (s. 1922) Resultaten med årliga data är liknande; de enskilda laggarna är inte signifikanta men tillsammans är de det. De hittar, kontra Scheve och Stasavage (2010, 2012) inte någon effekt av krigföring. (s. 1927) "Overall, the evidence in Tables 21.2–21.5 shows a strong and robust impact of democracy on taxes as measured by the tax to GDP ratio or the government revenue
to GDP ratio. This evidence suggests that democracy does lead to more taxes. This evidence is consistent with several of the works discussed above, though it is in stark contrast with Gil et al. (2004). The main difference is the cross-national focus of Gil, Mulligan, and Sala-i-Martin, which contrasts with our econometric approach exploiting the within-country variation (with country fixed effects and also controlling for the dynamics of the tax to GDP ratio). For reasons explained above, we believe that the cross-sectional relationship is heavily confounded by other factors and is unlikely to reveal much about the impact of democracy on redistribution and taxes." (s. 1927)

Från detta vänder de sig till effekterna av demokratisering på ojämlikhet. "Though the sample is smaller and data quality may be lower, the most important message from these tables is that there is no consistent evidence for a significant effect of democracy on inequality. Some of our specifications show negative effects of democracy on inequality, particularly on the gross Gini coefficient, but these tend to have large standard errors and are not stable across specifications." (s. 1928)

De gör olika varianter på specifikationerna. När de tar bort BNP/capita som kontroll får de signifikanta negativa effekter av demokratin på Ginin. (s. 1935) Detta är deras tolkning av detta undantag: "This suggests that there may be other forces correlated with GDP and democracy that influence inequality, such as some of the structural transformation variables we examine below." (s. 1935) I Appendix visar de att demokratin inte har effekter på ojämlikheten heller med andra mått och inte heller på loggade industriarbetarlöner, i kontrast till Rodrik (1999).

Från ojämlikheten går de vidare med att kolla på effekterna på strukturomvandling och utbildning. Demokratisering ökar andelen anställda i jordbruket med 4-11 procent och andelen som går i gymnasium med 67.6 procent (!) på lång sikt. (s. 1936) Resultaten är förenliga med Bates och Block (2013) som finner att demokratisering i Afrika ökat produktiviteten i jordbruket, vilket kan gynna strukturomvandlingen. Acemoglu et al tolkar de blandade resultaten så här: "Democracy may be bringing new opportunities and economic change, which may increase inequality, while simultaneously lowering barriers to entry and investing in public goods, which may reduce
inequality, and the net result could be either an increase or decrease in inequality, despite the increased taxation documented." (s. 1943)

En interaktion mellan demokratisering och land-Gini visar att i stater med hög landojämlikhet ökar demokratiseringen inkomstojämlikheten. "The magnitudes are sizable, suggesting that a democratization in, say, Myanmar, with the highest land Gini (¼77 in a 0- to 100-scale) among nondemocracies in our sample, would increase the after-tax Gini by approximately 0.72–2.42 points and the pretax Gini by 0.2–1.6 points." (s. 1943)

referens
Daron Acemoglu, Suresh Naidu, Pascual Restrepo, James A. Robinson (2015) "Democracy, Redistribution, and Inequality", i Handbook of Income Distribution, vol. 2B. Läs här.