Valresultat och aktiepriser i USA och Storbritannien 1900-2000

Vänstern och Högern har olika klassbaser och gynnar därför också olika grupper med sin ekonomiska politik (Hibbs 1977). Kan man utifrån detta också se ett vänster-höger-mönster i effekter av regeringsfärg på aktiemarknader? Jag ska här diskutera två papers av statsvetarna David Leblang och Bumba Mukherjee som kollar på denna fråga, för Storbritannien* och USA 1900-2000.

Leblang och Mukherjee förklarar i sitt abstract till 2005-pappret väldigt bra vad de gör:

”We construct a model of speculative trading to examine how the mean and volatility of stock prices is affected both by government partisanship and by traders' expectations of electoral victory by the right-wing or left-wing party. Our model predicts that rational expectations of higher inflation under left-wing administration lowers the volume of stocks traded in the stock market. The decline in trading volume leads to a decrease in the mean and volatility of stock prices not only during the incumbency of left-wing governments, but also when traders expect the left-wing party to win elections. Conversely, expectation of lower inflation under right-wing administrations leads to higher trading volume. This leads to an increase in the mean and volatility of stock prices during the tenure of right-wing governments and when traders anticipate the right-wing party to win elections. Daily and monthly data from U.S. and British equity markets between 1930 and 2000 statistically corroborate the predictions from our formal model”

De menar att den tidigare forskningen om valeffekter på aktiemarknaden i hög grad fokuserat på enstaka val, som valen i USA 1980 och 1992 (Herron et al 1999, Roberts 1990) eller 1987 och 1992 i Storbritannien (Gemmill 1992, Herron 2000); därför är det bra med deras studie som kollar på hela perioden 1930-2000. De börjar sin undersökning med t-tester för statistiskt signifikanta skillnader i medelvärde för priser och volatilitet mellan perioder med Demokratisk och Republikansk president, och går vidare med regressioner med dagliga data 1896-2001 i USA (N=23 327) med en Demokratisk president-dummy,, samt kontroller för delad regering, valdag, Kennedymordet, mordförsöken på Reagan, Ford, Truman och FDR, Nixons avgång, FDR:s död, Hardings död, WW1, WW2, Koreakriget, Vietnamkriget, 9/11, kraschen 1929, kraschen 1987, samt räntan. Demokratisk president har en statistiskt signifikant effekt både på avkastning och volatilitet. Från detta går de vidare till deras riktiga undersökning. De gör två originella hypoteser. (1) eftersom marknaden rationellt förväntar sig högre inflation under Vänsterregering (L och M får fram att inflationen 1900-2000 är statistiskt signifikant högre år med D-president jämfört med R-president) så minskar efterfrågan på aktier vilket sänker handelsaktiviteten. Minskningen i aktivitet minskar handlarnas riskpremier  vilket sänker mmedelvärdet och volatiliteten på aktiepriserna inte bara när en Vänsterregering sitter utan också när marknaden förväntar sig en Vänsterseger i kommande val (s 782). Denna prediktion går emot den tidigare litteraturen som förväntat sig högre volatilitet under Vänsterregering (jfr 798). (2) förväntningar om lägre inflation under Högerregering leder till högre handelsvolym och volatilitet.

De diskuterar också vilka substantiella slutsatser som kan dras från deras ekonometriska resultat. De menar:

(1) ”that right-wing parties are more willing to adopt policies that have a positive impact on the stock market” (s 783)

och

(2) ”calculation of the growth in dividend yields-that captures income growth of investors from stock returns-show that dividends increase (decrease) under right-wing( left-wing) administrations. This is a vital result because considerable evidence shows that personal income growth from wages and stock returns is the most important predictor of U.S. Presidential electoral outcomes (Hibbs 1987; Krause 2005).” (s 783)

De utvecklar en formell modell för hur partipoltiik påverkar börsen; de menar att detta är ”vital considering that the current theoretical literature on democratic politics and financial markets has failed to provide a 'deeper understanding of how political information affects traders' calculations' (Freeman, Hays, and Stix 2000, 467).” (798) Deras huvudmetod är GARCH (1,1)-regressioner (787f). För USA har de pollingdata (från Wlezien och Erikson 2002) och aktiedata för 15 presidentval, från 1944 till 2000 (788). För Storbritannien har de data för 13 allmänna val mellan 1945 och 1997. Pollingdata där är månatliga vilket är lägre frekvens än motsvarande för USA (794).

I slutsatserna hävdar de att

”our findings suggest that agents in the U.S. and British stock markets are genuinely concerned that the Democratic and Labor parties will remain committed to maximizing redistribution and welfare programs after elections by adopting policies that may lower stock prices. More generally, the presence of partisan patterns in the stock market indirectly support extant claims that partisanship has distinct effects on real economic outcomes since price movements in stock markets often reflect changes in macroeconomic outcomes such as personal income growth.”

De menar att det finns tre vägar framåt från detta paper. 1, en mer detaljerad analys mellan makroekonomiska utfall och aktiernas förväntade värden. 2, expandera den formella modellen genom att låta aktiehandlare äga mer diversifierade portföljer med obligationer och annat. 3, kolla på fler länder: ”it might be interesting to check whether the predictions from our model find statistical support in other advanced industrial democracies” (800).


Mukherjee och Leblangs paper från 2007 börjar med en epigraf:

”It is well known that the stock market prefers Republicans to Democrats. Most corporate executives and stock traders are Republicans, and many Republican policies are perceived to be favorable to stock prices and capital formation. Democrats are perceived to be less amenable to favorable tax treatment of capital gains and more in favor of regulation and income redistribution. Yet the stock market actually does better under Democrats than under Republicans.”
Jeremy Siegel, Stocks for the Long Run (2002, p. 221)

I övrigt börjar artikeln väldigt likt 2005-artikeln: de klagar på att de flesta studier av effekterna av val på aktier fokuserar på enstaka val, och visar samma diagram som i förra pappret med börsens utveckling i USA 1896-2001, och samma konstaterande att börsen utvecklas bättre under R-presidenter. Också i detta papper använder de GARCH-modeller på börsen i USA och Storbritannien. Artikeln är oerhört lik sin föregångare, även om det här är förväntningar om räntan snarare än förväntningar om inflationen som utgör den kausala länken (s 139). De får återigen parti-effekter på börsens volatilitet, men inte på avkastningen (s 164). De menar att Vänsterregeringens negativa effekt på börsvolatiliteten kan ses som en välfärdsvinst. I utblickarna mot vidare forskning pekar de i två riktningar (1) mer formaliserad modell om relationen mellan regeringsfärg, räntor och börsen, och (2) att kolla på fler länder (164f).


Fotnot
*De förklarar valet av Storbritannien som extra case så här: ”We chose Britain because of three reasons. First, like the United States, it has a majoritarian electoral system where electoral competition is dominantly between a right-wing party, the Conservatives, and a left-wing party, Labor. Second, the United States and Britain are advanced industrial democracies with open capital markets. Moreover, the New York and the London stock exchange are among the largest stock markets in the world with respect to market capitalization. Third, we chose Britain because data on not just stock prices, dividend yields, and trading volume but also temporal data for operationalizing the likelihood of a Conservative (or Labor) victory is available on a comprehensive basis for Britain.” (794)

Referenser

David Leblang and Bumba Mukherjee (2005) ”Government Partisanship, Elections, and the Stock Market: Examining American and British Stock Returns, 1930-2000”, American Journal of Political Science.
Bumba Mukherjee och David Leblang (2007) ”Partisan politics, interest rates, and the stock market: Evidence from American and British returns in the twentieth century”. Economics and Politics 19(2).