En liberal om inkomstfördelning

"Inför Socialstyrelsens rapport kan man välja mellan att bli glad eller ledsen. Glad över att fattigdomen minskar eller ledsen över att inkomstskillnaderna ökar – att de rika blir rikare. Jag väljer att bli glad. Så länge fattigdomen minskar är det inte fel att inkomstskillnaderna ökar. Alltför stora skillnader i inkomst är naturligtvis inte önskvärt. inkomstskillnader skapar tillväxt som skapar arbete som minskar fattigdomen.

Om sambandet är bevisbart i absolut mening vet jag inte. Men ser vi oss om i världen och historien är det uppenbart att länder som försökt införa radikal ekonomisk jämlikhet i stället skapat massfattigdom krönt av en mycket liten, mycket rik maktelit. Vare sig vi tycker om det eller inte handlar människor egennyttigt. Denna egennytta måste både utnyttjas och tyglas. Men ingen ekonomi byggd på idealism fungerar i längden. Vilket inte hindrar att idealism och medmänsklighet är både nödvändiga och nyttiga egenskaper i samhället."

Gert Gelotte, "Utvisa fattiga trist tradition", GP 5 april (min fetning)

--

G: att inkomstfördelningen blir mer ojämlik gynnar, i spannet ökning av gini från ca 0,25 till ca 0,30, tillväxten och sysselsättningen
kommentar: huh? Bevis för det?
G: "Om sambandet är bevisbart i absolut mening vet jag inte."
kommentar: eh?
G: "en ser vi oss om i världen och historien är det uppenbart att länder som försökt införa radikal ekonomisk jämlikhet i stället skapat massfattigdom krönt av en mycket liten, mycket rik maktelit."
kommentar: syftar du alltså på ekonomier av typen Kambodja/Sovjet/etc? Hur är det relevant för det svenska fallet?
G: "Vare sig vi tycker om det eller inte handlar människor egennyttigt. Denna egennytta måste både utnyttjas och tyglas. Men ingen ekonomi byggd på idealism fungerar i längden."
kommentar: Jo, individer är rationella och reagerar på förändrade incitament. Men menar du alltså att Sovjet var en "ekonomi byggd på idealism" och att den därför inte fungerade? Är det verkligen en historiskt korrekt beskrivning? Eller, var Sverige år 1981 - året då landets gini-koefficient var som lägst, strax över 0,19 enligt Andreas Berghs beräkningar eller 0,197 enligt Luxembourg Income Study - en "ekonomi byggd på idealism"? Kan man verkligen hävda det? Förhindrades individer att agera egennyttigt? Var Sverige år 1981 ett land med "massfattigdom krönt av en mycket liten, mycket rik maktelit"? (Skämtsamma krönikor om "DDR-Sverige" åsido.) Återigen, hur är detta resonemang hållbart? Det är ju bara ett hejdlöst blandande av äpplen och päron/bortblandning av korten. Var är de mikroekonomiska grunderna för resonemanget? Näringslivets män tyckte inte att det var värt att anstränga sig när de (år 1980, s 17 här) bara tjänade nio gånger vad en industriarbetare gjorde? Det här med "Is inequality harmful for growth? We suggest that it is.", är det bara snick-snack? (Övervunnet av den eviga liberala sanningen att mer pengar till de som redan har alltid är en bra sak.)

--

jfr 12 januari, "Yrkesutbildningens värde"; 17 februari "Gör mer ojämlikhet att fler jobbar?", 21 december 2008, "Överraskande diskussion om välfärdsstaten i Ekonomisk Debatt"..

Var korrelationen mellan a-kassans ersättningsnivå och arbetslösheten starkare 1995?

Scatterploten visar kombinationer mellan arbetslöshetsförsäkringars nivå och arbetslöshetsnivåer i 18 OECD-länder år 2008.

källa för ersättningsgraden: Stephen Nickell, ”Is the U.S. labor market really that exceptional?
A review of Richard Freeman’s America Works: The Exceptional U.S. Labor Market”,
Journal of Economic Literature nr 2 2008. Källa för arbetslöshet: OECD.

En enkel regression med ersättningsgraden som oberoende variabel och arbetslösheten som beroende ger en koefficient på 0,001; t-värde på 0,05  och adjusted r-squared på -0,06. Ingenting av variationen i arbetslöshet förklaras alltså av variationen i a-kassan. Scatterploten med ett ynkligt försök till linjär regressionslinje ser ut så här:


Om man kollar på scatterplot för a-kassa och sysselsättning istället, blir resultatet än mer kontra-intuitivt.

Figuren ser snarast v-formad ut. En enkel regression med sysselsättningsgrad som beroende variabel ger koefficienten 0,02 med T-värde på 0,2. r-squared adjusted -0,058. Inga vidare resultat alltså: ingenting  av variationen i sysselsättning förklaras av variationen i a-kassan.

1990-talet var nyliberalismens glansdagar. OECD Jobs Study 1994, etc. Var korrelationen mellan arbetslöshetsförsäkringens generosistet och arbetslösheten starkare då? Eftersom ett OECD-paper från 1996*** uppger beräkningar för arbetslöshetsförsäkringars nivåer för år 1995, så gjorde jag en scatterplot för det året också, att jämföra med scatterploten för år 2008. Det ska sägas att Martin redovisar flera olika mått på generositeten: för singlar, för par, för första året, för andra året, femte året, osv. Systemen är mycket olika konstruerade i olika länder och det är därför svårt att jämföra. Jag valde att ta en singel under hennes/hans första år som arbetslös som jämförelsedata. (OBS att jag valt bruttonivå; kanske borde nettonivå ha använts; jfr Martin s 102 och s 106. Man skulle också kunna använda indexet för 5 års arbetslöshet på s 109.) Martin har siffror på 21 OECD-länder.




*ex Bertil Holmlund: "My own judgment is that the case for the conventional
wisdom is reasonably strong: unemployment will probably increase if the benefit system is made more generous." Holmlund, "Unemployment Insurance in Theory and Practice", Scandinavian Journal of Economics, 1998, s 126. För kritik av denna artikel se t ex svaret i samma nr av tidskriften av Alan Manning, som citeras här på bloggen 16 nov 09. Också Steinar Strøms kommentar i samma nr. Strøm (s 151f): "Neither microeconometric nor macroeconometric results give strong and/or convincing support to the predictions of a strong positive relationship between unemployment and unemployment benefits as indicated in microeconomic and macroeconomic theory. Moreover, there is no support for the strong beliefs, held by many economists and others, of a strong positive relationship between unemployment benefits and duration of unemployment."
**Jfr Holmlund (s 124f): "Unfortunately, economists know virtually nothing about a reasonable estimate of the leisure value of unemployment. A liberal interpretation of some empirical evidence on unemployment and psychological well-being suggests that the value may well be negative (see for example Blanchflower and Oswald 1997)."
***John P. Martin, "Measures of replacement rates for the purpose of international comparisons: A note", OECD Economic Studies nr 26, 1996

--

jfr 24 juli 2009, "Bo Rothstein gör en viktig, vetenskapligt och politiskt, poäng"; 16 november 2009, "Ironiskt om OECD Jobs Study 1994: segrar i eurovisionsschlagern orsakar ökad arbetslöshet?".

---
jfr:

"Moderaternas chefsekonom Anders Borg, som är en av strategerna bakom de borgerligas ekonomiska politik, försvarar det med att hänvisa till de goda erfarenheterna från president Bill Clintons arbetsmarknadspolitik i USA under 90-talet.
- Det handlade om att ge särskilda skatteavdrag för låginkomsttagare, som vi föreslår nu. Begränsning av stödperioderna och möjlighet att komma ut i vanliga jobb i stället för utbildning, som vi föreslår med nystartsjobb, säger Anders Borg.

De borgerliga får också visst stöd från svenska arbetsmarknadsforskare.

Professor Jonas Agell på Stockholms universitet menar att forskningen klart visar att sänkta ersättningar och skärpt kontroll leder till minskad arbetslöshet.
- Men den negativa bieffekten är att det inte är bra fördelningsmässigt, för de som inte lyckas få något jobb hur de än anstränger sig, säger Jonas Agell.

Enligt Agell studeras de överraskande positiva erfarenheterna av den amerikanska arbetsmarknadspolitiken under president Clinton i hela Europa i dag.
- Den ledde till att sysselsättningsgraden gick upp. Till exempel bland ensamma mammor, som annars är en svag grupp, Och det ledde också till höjda löner. Man jobbade med en kombination av piskor och morötter som bidrog till att lyfta många ur fattigdom.
- Att den svenska regeringen inte tagit upp de här idéerna kanske har att göra med att man anser att moderaterna lagt beslag på dem, säger Jonas Agell."

Henrik Brors, "Sämre a-kassa inget nytt", DN 2 september 2005

Nittiotalsinlägget

"There is a growing consensus amongst policy makers and some economists that the welfare state is bad for growth, at least in the post-war western European form"

Huw Dixon, "Editorial note: Controversy: Economists, the welfare state and growth: The case of Sweden”, Economic Journal november 1996

--

" [om 1990-talet] The welfare state looked doomed. It appeared that only a ‘residual state’ (Cerny 1995: 618) would survive, with no power to counter ‘the economic horror’ (Forrester 1999) of the global market. /.../
As claims to exclusive truth are waived, the globalization debate is entering
a new, post-heroic phase. Globalization as a phenomenological and causal
whole is being deconstructed. The hope of finding in it a meta-variable that
accounts in simple, law-like fashion for all the problems and changes of
advanced welfare states over the past thirty years has been abandoned.
Globalization is no longer conceived as a ‘single exit situation’ that forces
governments to react in a particular way but as a ‘multiple exit situation’
offering a menu of choice. This is not to say that globalization is irrelevant. It
just means that political reactions to globalization are not entirely preprogrammed
by globalization itself but also depend on domestic structures. (s 632) /.../
just because the global market reaches everywhere it does not mean that
welfare arrangements will converge everywhere. (s 633)"

Philipp Genschel, "Globalization and the welfare state: a retrospective", Journal of European Public Policy augusti 2004

--

jfr 24 juli 2009, "Bo Rothstein gör en viktig, vetenskapligt och politiskt, poäng"; 21 december 2008, "Överraskande diskussion om välfärdsstaten i Ekonomisk Debatt"; 5 maj 2008 "DN om OECD om de svenska skatterna".

--

"I Sverige publicerade evolutionsbiologen Birgitta Tullberg och ekonomen Jan Tullberg 1994 en bok med detta starkt högerorienterade budskap: Naturlig etik: en uppgörelse med altruismen. Altruismen utmålades av dessa författare som ett 'onaturligt' och kulturellt betingat påfund påtvingat av samhället och klåfingriga socialistiska politiker. Människan borde snarare förkasta altruismen och istället bejaka sin inre biologiska natur som, enligt dessa debattörer, var renodlat självisk. Solidaritetstankar inom kristendomen och socialismen påstods vara skadliga och förhindra samhällets och de fria individernas utveckling.

Häpnadsväckande nog publicerades denna grova politiska pamflett med stöd från dåvarande Naturvetenskapliga Forskningsrådet. Boken fick dessutom mycket goda vitsord av professorerna Torbjörn Fagerström och Staffan Ulfstrand. Förklaringen till detta låg förmodligen i tidsandan under 1990-talet, en nyliberal och borgerlig hegemoni som politiskt stärkts av Berlinmurens fall 1989. I en tid av allmän hets mot all vänster  –  'avvikande” tankar och idéer – i Sverige framförallt manifesterat av Per Ahlmarks tes om ”vänsterns skuld' – var de kritiska rösterna bland såväl biologer som andra intellektuella svaga, och drunknade i dåtidens bistra samtidsbudskap om värdet av fria marknadskrafter drivna av individers egenintressen."

Pia Gustafsson och Erik Svensson, "Homo socialismus? - om biologi, egoism och möjliga felslut", Röda Rummet
---

13 okt 10
Häromveckan läste jag Olle Wästbergs bok Det tomma rummet: om politikens vanmakt, som gavs ut på 1990-talet. Än en gång blev jag påmind om hur dåligt intellektuellt sett 90-talet var: Ralf Dahrendorf hävdar att ojämlikhet och effektivitet är oförenligt (s 36), Keynes är död, hävdar W (s 77), referenser till Christopher Lasch, Jeremy Rikfin, Etzioni, "Välståndsligan" (BNP/capita-ranking i OECD, Sverige från 4:e plats 1970 till 17:e i början av 90-talet) och annat 90-talsskräp.
Wästberg är ändå, det är helt uppenbart, en begåvad och intelligent person. Och det är väl då som det är illa: när också de bra debattörerna - och inte soporna som M Birro -köper såna grejer som Dahrendorfs, Rifkins et als resonemang.
Boken har också en del intressanta grejer. SOU:n Maktutredningen refereras med en rapport som replikerar en sociologisk studie av Katrineholm som gjordes på 50-talet. 1950 identifierade sig 88 procent av arbetarna och 56 procent av tjänstemännen som arbetarklass; 1988 är det 50 procent av arbetarna och 20 procent av tjänstemännen. 1950 ansåg en majoritet att arbetarklassen hade makten i landet; 1988 ansåg de flesta att de högre samhällsskikten hade makten. Så det är klart att något hade förändrats till 90-talet som utlöste "allt är nytt"-debatterna med Beck, Castells et al. Men körde i det intellektuella diket gjorde de.

Bo Södersten: "Av den socialdemokratiska riksdagsledamoten krävdes e, om icke obrottslig, så dock mycket hög grad av lojalitet."

De mest ojämlika länderna

- enligt CIA World Factbook och med gini-koefficient som mått:

1 Namibia 70.7
2 South Africa 65.0
3 Lesotho 63.2
4 Botswana 63.0
5 Sierra Leone 62.9
6 Central African Republic 61.3
7 Bolivia 59.2
8 Haiti 59.2
9 Paraguay 56.8
10 Brazil 56.7
11 Bosnia and Herzegovina 56.2
12 Colombia 56.2
13 Panama 56.1
14 Guatemala 55.1
15 Chile 54.9
16 Honduras 53.8
17 Hong Kong 53.3
18 El Salvador 52.4
19 Peru 52.0
20 Papua New Guinea 50.9
21 Zambia 50.8
22 Niger 50.5
23 Swaziland 50.4
24 Gambia, The 50.2
25 Zimbabwe 50.1
26 Dominican Republic 49.9
27 Argentina 49.0
28 Sri Lanka 49.0
29 Mexico 48.2
30 Venezuela 48.2
31 Singapore 48.1
32 Costa Rica 48.0
33 Madagascar 47.5
34 Mozambique 47.3
35 Nepal 47.2
36 Rwanda 46.8
37 Malaysia 46.1
38 Ecuador 46.0
39 Philippines 45.8
40 Uganda 45.7
41 Jamaica 45.5
42 Uruguay 45.2
43 United States 45.0
44 Cameroon 44.6
45 Cote d'Ivoire 44.6
46 Iran 44.5
47 Nigeria 43.7
48 Guyana 43.2
49 Nicaragua 43.1
50 Cambodia 43.0

Högern, kapitalismen som oberoende variabel

I samhällsvetenskapen handlar det i hög grad om kausalitet: att en sak - eller en förändring i fenomenet - orsakar en annan sak - eller en förändring av den. Den oberoende variabeln förändrar utfallet i den beroende variabeln.

Utifrån detta är mycket - kanske allt - av den politiska diskussionen om den s.k. kapitalismen stötande. "Kapitalismen" - mer än så behöver man tydligen inte specifiera - anses å ena sidan (vänstern) kunna orsaka en ökad inkomstojämlikhet i ett land som Sverige mellan t ex 1981 och 2010 (som om Sverige blivit mer eller mindre kapitalistiskt under perioden), å andra sidan (högern) kunna förklara att vissa länder är rika (varför är i så fall Lesotho, ett kapitalistiskt land - de har privat ägande och "a market-based economy", inte rikt?).

I regressionsanalyser blir antagandena om kausalitet kanske allra tydligast, vilket är väldigt bra. Man tvingas definiera sina variabler och visa mått på dem. Att proppa in "kapitalism" i en sådan regression vore ytterst tveksamt. Det närmsta som görs i den vägen är väl de som - oftast rätt dubiöst - använder höger-tankesmedjan Heritage Foundations Index of Economic Freedom eller höger-tankesmedjan Fraser Institutes motsvarande Economic Freedom of the World Index. - Johan Norberg för apropå det i Till världskapitalismens försvar (pdf, se s 61-65; representativt påstående: "Ekonomisk frihet ökar medellivslängden")ett riktigt härligt oseriöst användande av korrelationer länders "betyg" på EFotW och deras tillväxt, medellivslängd etc, med det uttryckliga hävdandet (s 63, n25) att det verkligen är den "ekonomiska friheten" i sig som orsakar de goda resultaten. (jfr nyliberalen Tino Sanandaji som har några riktigt, riktigt bra blogginlägg om korrelation och kausalitet - t ex här som talar direkt mot Norbergs resonemang, och här och här mot The Spirit Level.)

--

"Detta är en nyckel för att förstå vänstern: den drivs av avund. Man ser hellre att alla är fattiga, än att några lyckas och når framgång."

Dick Erixon, 21 feb 2010

"Att ekonomisk frihet leder till högre ekonomisk har på ett övertygad visas på ett övertygande sätt i den årliga rapporten Economic Freedom of the World. /.../
Inte ens garvade vänsterjournalister sticker under stol med det faktum att det de kallar för nyliberal ekonomisk politik genererar goda tillväxt siffror. [sic!] Vad som dock brukar betonas är att detta sker till priset av dramatikt ökade ekonomiska klyftor."

Marknadskraften.com, "U-ländernas väg till till välstånd eller fattigdom"
kausalitet: "ekonomisk frihet" --> tillväxt
nyliberal ekonomisk politik --> goda tillväxtsiffror (jfr t ex Rodrik om Haiti kontra Vietnam)

--

"Kapitalismen kanske inte alltid lyckas fördela välstånd helt jämt. Socialismen, däremot, är oerhört effektiv i att fördela fattigdom och missär.

Av någon anledning är det alltid viktigare för vänstern att spotta på rikedom än att bekämpa fattigdom."

Jonas Pettersson, 21 februari 2010

"Den tillväxten vi i västvärlden insisterade på gav oss rika samhällen som hade råd med jämlikhet."

Jasenko Selimovic, P1 OBS
kausalitet: västvärlden "insisterade på tillväxt" --> rikedom --> "råd med jämlikhet"

--

"Segrarna skriver historien, och i det här fallet heter det främsta dokumentet Till världskapitalismens försvar."

Christian Gergils, "Varför globaliseringsmotståndet inte blev ett nytt '68'", motattack.nu

--

"Kapitalismen växte därför fram successivt där gamla hinder revs. Enskilda människor fick nya friheter och följden blev ständigt stigande levnadsstandard."

Johnny Munkhammar, "Vi borde älska kapitalismen", Aftonbladet 7 november 2009
kausalitet: kapitalism (i största allmänhet) --> "ständigt stigande levnadsstandard"

--

"Det svenska samhället började få betydande inslag av kapitalismen i början på 1800-talet. Statens makt över medborgarna begränsades kraftigt. Medborgarna fick större möjligheter att handla efter eget omdöme och på eget ansvar. Driftiga individer kunde då berika sig själva genom att hitta på bättre och billigare sätt att producera eftertraktade varor och tjänster.

Resultaten lät inte vänta på sig. I början av 1800-talet var den totala dödligheten i Sverige 28 procent. I slutet på 1800-talet var det bara 16 procent. I början av 1800-talet dog 20 procent av alla levande födda barn under första levnadsåret. I slutet av 1800-talet dog bara 10 procent av alla levande födda barn under första levnadsåret. I början av 1800-talet var Sveriges totala befolkning 2,3 miljoner. I slutet av 1800-talet hade den vuxit till hela 5,1 miljoner. Och det trots att ca. 1 miljon svenskar hade emigrerat under seklet.

Framväxten av kapitalismen på 1800-talet ledde alltså till att allt flera svenskar levde allt längre."

Henrik Unné, "Kapitalismen är bäst", Newsmill 6 april 2009
kausaliteten - som verkligen är ett dåligt skämt - : mer kapitalism --> bättre hälsa
jfr, 1: kapitalismens genombrott i Sverige i mitten av 1600-talet (Martinius, Från kapitalismens uppkomst till dess genombrott i Sverige, Ekonomisk-historiska instiutionen vid Stockholms universitet, 1985); varför förbättrades då inte hälsan så i mitten av 1600-talet istället för början av 1800-talet?
jfr, 2: Sandberg och Steckels förklaring - de har till skillnad från Unné forskat på det där - till förbättrad hälsa i Sverige under 1800-talet:
"“We are choosing to expand “vaccination” beyond its, certainly very important, literal meaning to include public and, to a lesser extent, private health measures. In addition to vaccinations (especially against smallpox) per se,
there were marked improvements in sanitation, hygiene, and child care. Much of this was accomplished through government propaganda in favor of breastfeeding and general improvements in sanitation (Lithell 1981, 183). The church and, even more so, the system of compulsory schools were effectively used to spread official views on these subjects. The fact that Sweden was a highly literate country with a long tradition of bureaucratic and church control over the individual’s private life meant that these campaigns were a good deal more successful than would have been the case in countries, such as England or the United States, where much more emphasis was put on individual freedom and autonomy.
More concrete measures were also undertaken. The system of training midwives, first controlled by the government as early as 1711, was improved and expanded following the issuance of new regulations in 18 19 and again in 1840 (Lundquist 1963,645-48). During the same period, the system of state district physicians that dated back to 1773 was similarly expanded and improved markedly (Bergstrand 1963, 127, 156-57). Even more important, the 1857 statute on epidemics, which put great emphasis on improved sanitation, was quickly followed by improvements in water and sewage systems. The major improvements in Stockholm’s access to clean water and efficient sewers during the 1860s had immediately observable effects on the city’s death rate from typhus (Bergman 1963,379-80). /.../ . More and better food, housing, medical care, and (government financed) public health measures carried the day" (s 143, 157)
Lars Sandberg & Richard H Steckel, ”Was Industrialization Hazardous to Your Health? Not in Sweden!”, i Steckel & Roderick Floud (red), Health and Welfare during Industrialization (University of Chicago Press, 1997)

--

"Kapitalismens kärna är respekten för varje människas val, hennes okränkbara rätt att själv välja riktning och mål för livets långa vandring. Det är detta som gör kapitalismen unik: att det inte finns en styrande kraft, utan att varje människa själv har rätt att välja, ta ställning och agera.
Marknaden, samlingsbegreppet för alla krafter och viljor inom kapitalismen, består av just detta. Fenomenet marknaden är människors önskningar, viljor och preferenser sammantaget--där möjlighet finns för den som önskar hjälpa medmänniskor uppnå sina mål. Varje människa styr själv sitt agerande och vägleder därmed dem som önskar tillfredsställa hennes behov.
Den som är idérik, kunnig, förutseende och presterande har möjlighet att bli rik genom att tillfredsställa sina medmänniskors behov och uppfylla deras önskningar. Den som lurar, bedrar, utnyttjar och tvingar finner att han inte får avsättning för sina produkter och tjänster och blir tvungen att välja en vänligare väg.
Kapitalismen belönar på marknaden den som gör gott, genom att låta denne få avsättning för produkten av sitt arbete. Denna egenskap att belöna den som gör gott för andra, som producerar vad andra har användning för, som väljer fredliga, produktiva lösningar framför våld, gör kapitalismen till en vän och ledstjärna för alla hederliga människor--inte en motståndare och fiende. Den som önskar att med andras samtycke skapa sig ett bättre liv väljer kapitalismen. Den som önskar gjuta sitt och andras liv mot deras vilja i endast en form enligt egna preferenser väljer en annan väg.
Globaliseringen är en breddad och fördjupad kapitalism, där interaktionen mellan människor flyttats från den lokala marknaden, snabbköpet, loppisen, marknadsplatsen, till en internationell eller global arena."

Per Bylund, "Kapitalismen - ett ideal"

--

kapitalismen "har skapat ett historiskt helt unikt välstånd"

Johan Norberg

Fattigdom i Hong Kong

"if you want to see capitalism in action, go to Hong Kong"
Milton Friedman

"kapitalismens pärla"
SvD ledare 29 juni 2002 om Hong Kong

--

Financial Times, 17 mars 2010: "Poverty blights the dream of Hong Kong".

"Tam Kin-wai’s home has a high ceiling. Unfortunately, the single room he occupies with his wife and 12-year-old son is higher than it is wide or long. At about 35 square feet, it has space for two wooden bunk beds fixed to the back wall, a small black-and-white television balanced precariously on a shelf and a little bedside table. Every inch of space in what feels more like a storage cupboard than a place of abode is piled high with clutter: clothes, chipped cups, bedding, an electric fan, a roll of white toilet paper. Guests can either stand just inside the doorway in the only vacant space, or (as I did) sit beside Mr Tam on the lower bunk bed.

Mr Tam, a retired light-bulb maker who came to Hong Kong from mainland China in the 1960s, is one of an estimated 100,000 people in the territory who reside in cubicle-sized apartments. A short taxi ride away (if you can afford it), Dai Yun-po, a hard-of-hearing 80-year-old, and Kong Siu-gau, 63, live in even more shocking conditions. Retired construction workers fallen on hard times, they sleep in cages with mesh walls and ceilings too low for them to stand up. To do so, they must join a dozen other caged men in a communal area. When I arrived they were all standing – since there were no seats – watching a television programme about the latest Forbes list of billionaires. If Mr Dai and Mr Kong were dogs, someone from animal rights would have taken up their case years ago.

These are extreme examples of Hong Kong poverty to be sure. Yet a territory better known for its breathtaking harbour-front skyline and its money-making possibilities has plenty of misery to go round. In a city of 7m people with an average per capita income of nearly US$30,000, 1.23m live below the poverty line, earning less than half of a desperately low median wage. The city’s Gini coefficient, which measures income inequality, is the worst in Asia (worse even than India and mainland China) before the limited effects of the city’s half-hearted income redistribution are counted.

The few hundred US dollars a month that many people live on do not get you very far in a cramped city-state with some of the world’s highest rents. Mr Kong pays US$160 a month for caged enclosure. Since there are no cooking facilities, he spends a good deal more on take-away food.

Widespread poverty is a largely untold story of Hong Kong. Were it not for subsidised public housing, where 40 per cent of Hong Kong residents live, conditions would be much worse. As it is, thousands of pensioners pick through garbage to make ends meet."

David Pilling, "Poverty blights the dream of Hong Kong", FT 17 mars

Världens högsta arbetslöshet

Vilka länder i världen har högst arbetslöshet? CIA World Factbook har en lista med 200 länder och områden, från Monaco med 0,0 procent till Zimbabwe med 95 procent. Här är platserna 161 till 200:

161 Spain
18.10
2009 est.

162 Sudan
18.70
2002 est.

163 Serbia
18.80
2007 est.

164 West Bank
19.00
2009 est.

165 Comoros
20.00
1996 est.

166 Saint Lucia
20.00
2003 est.

167 Timor-Leste
20.00
2006 est.

168 Cape Verde
21.00
2000 est.

169 Mozambique
21.00
1997 est.

170 Gabon
21.00
2006 est. est.

171 Micronesia, Federated States of
22.00
2000 est.

172 Dominica
23.00
2000 est.

173 South Africa
24.00
2009 est.

174 Mayotte
25.40
2005

175 American Samoa
29.80
2005

176 Cameroon
30.00
2001 est.

177 Libya
30.00
2004 est.

178 Equatorial Guinea
30.00
1998 est.

179 Mauritania
30.00
2008 est.

180 Mali
30.00
2004 est.

181 Macedonia
31.70
2009 est.

182 Afghanistan
35.00
2008 est.

183 Yemen
35.00
2003 est.

184 Marshall Islands
36.00
2006 est.

185 Bosnia and Herzegovina
40.00
2009 est.

186 Swaziland
40.00
2006 est.

187 Kenya
40.00
2008 est.

188 Gaza Strip
42.30
2009 est.

189 Kosovo
43.00
2009 est.

190 Lesotho
45.00
2002

191 Nepal
46.00
2008 est.

192 Senegal
48.00
2007 est.

193 Zambia
50.00
2000 est.

194 Djibouti
59.00
2007 est.

195 Cocos (Keeling) Islands
60.00
2000 est.

196 Turkmenistan
60.00
2004 est.

197 Burkina Faso
77.00
2004

198 Liberia
85.00
2003 est. est.

199 Nauru
90.00
2004 est.

200 Zimbabwe
95.00
2009 est.

Lagarde kritiserar Tysklands exportpolitik

"Christine Lagarde said Berlin should consider boosting domestic demand to help deficit countries regain competitiveness and sort out their public finances. Her comments break a long-standing taboo between the French and German governments about macroeconomic imbalances inside the 16-country bloc which have been dramatically exposed by the Greek debt crisis.

'[Could] those with surpluses do a little something? It takes two to tango,' she said in an interview with the Financial Times. 'It cannot just be about enforcing deficit principles.'

'Clearly Germany has done an awfully good job in the last 10 years or so, improving competitiveness, putting very high pressure on its labour costs. When you look at unit labour costs to Germany, they have done a tremendous job in that respect. I’m not sure it is a sustainable model for the long term and for the whole of the group. Clearly we need better convergence.'

After Wolfgang Schäuble, her German counterpart, last week proposed a European Monetary Fund associated with much stiffer penalties for breaking the EU’s fiscal rules, Ms Lagarde outlined her own thinking about closer economic policy co-ordination, laying bare the different visions of 'economic government' held by Paris and Berlin.

While not ruling out an EMF, she said it was not a priority for the eurozone. The bloc should first focus on ensuring that debt-laden Greece followed through on promised austerity measures and then show 'a bit of creativity and innovation' to find scope within the existing EU treaty for beefing up budgetary surveillance and discipline.

Rather than amending a treaty to set up an EMF – 'an adventure that could take us another three, four, five years' – the eurozone should adopt its own 'soft laws' to strengthen discipline.

Ms Lagarde said much tougher sanctions as proposed by Mr Schäuble were 'worth exploring'. But she preferred faster surveillance procedures and less painful but more realistic penalties, pointing out that the existing threat of a fine under the EU’s fiscal rules 'is so far away and unlikely that it is not really a deterrent'.

Ms Lagarde made clear the biggest difference between Germany and France – and other eurozone members - is over whether Berlin should boost internal demand to give a lift to its partners’ export industries.

It was a 'very sensitive issue', she acknowledged. 'I talk to Wolfgang [Schäuble] on an almost daily basis at the moment. The issue of imbalances is not one we address readily.'

The rest of the eurozone could not expect too much of Germany, Ms Lagarde said. France and other governments had to make efforts to increase the competitiveness of their economies and reform their public sectors to reduce deficits. She paid tribute to Ireland which was 'driving hard'.

'You can’t ask one player, as big as it is, to pull the whole group. But clearly there needs to be a sense of common destiny that we have together with our partners.'"

Ben Hall, "Lagarde criticizes Berlin policy", FT 14 mars

Gerrit Wiesmann & Quentin Peel, "Germans join ranks to rebuff Lagarde criticism", FT 16 mars

- jfr 18 april 2008, "Tysk löneutveckling".

---
UPPDATERING 10 mars 2011
Nu rapporterar FT att importerna till Tyskland ökar snabbare än exporterna, vilket tolkas som att Tysklands exportorienterade modell håller på att mjukas upp:

"Germany’s hefty trade surplus, running at €153bn, will shrink in the coming year as imports grow faster than exports, helping to boost growth in the wider eurozone, the German foreign trade association (BGA) has forecast.
At the same time, German exports are likely to top €1,000bn ($1,389bn) for the first time in 2011. Germany’s share in global exports will rise from 9 per cent to 9.5 per cent, confirming its position as the most successful exporting nation after China, Anton Börner, president of the BGA, said on Wednesday.
He predicted that imports to Germany would rise 12 per cent during the year, to reach €903bn, with a 10 per cent rise in purchases from other members of the European Union, and 15 per cent from non-EU countries.
The figures suggest the German economy is becoming less dependent on a model of export-led growth, criticised by some other eurozone governments, as increasing domestic demand sucks in imports."

Quentin Peel, "Rise in German imports to balance economy", FT 9 mars