måndag 5 juni 2023

Schumpeter och Weber om kapitalismens dynamik

 
Webers Wirtschaftsgeschichte, publicerad postumt 1923, i engelsk översättning. Ett av de mer materialistiska verken av den "sene Weber"
 

Weber uppfattas ofta som en idealistisk teoretiker, som menade att protestantismens (mer specifikt kalvinismens) askes banade väg för kapitalbildning och därmed kapitalism, och som står i kontrast till den materialistiske Marx, föregångaren med vilken Weber så ofta gick i dialog. Randall Collins med flera har dock hävdat att den idealistiske Weber är en missuppfattning, som inte minst bygger på att den engelskspråkiga världen, så viktig för det akademiska världssamfundet, framför allt läst just Protestantiska etiken och kapitalismens anda, medan det tog lång tid innan Ekonomi och samhälle översattes.

Cambridge-sociologen Geoffrey Ingham fortsatte 2003 i en debatt med Richard Swedberg detta argument. Ingham menar att den disciplinära arbetsdelningen, där Weber framför allt hamnat hos sociologerna, gjort att man missat de ekonomiska aspekterna av Webers tänkande. Ingham menar att Swedbergs arbete med att återintroducera ekonomisk sociologi är ovärderligt, men att "His re-reading of Weber and Schumpeter’s ‘classics’ is weakened by an incomplete escape from the disciplinary constraints of a socio- logical tradition of which he is quite rightly critical." (s. 298) Ingham inriktar sig framför allt på Swedbergs argument att det hos Weber och Schumpeter finns ett "puzzle" i vad som egentligen driver kapitalismen framåt, står för dess dynamik. [1]

Schumpeter levde under Methodenstreit, metodstriden mellan den historiska skolan och neoklassiska formalister, och attraherades av de formella modellerna, men menade samtidigt att dessa inte kunde förklara ekonomisk tillväxt och förändring. Med sin The Theory of Economic Development försökte han utveckla ett dynamiskt alternativ. Weber försökte å sin sida med Protestantiska etiken ge en förklaring till den kapitalistiska dynamikens ursprung/genes, men inte dess fortblivande. Swedberg (2002) fokuserar i sin jämförelse av Weber och Schumpeter på deras fokus på entreprenörer och entreprenörskap, och Ingham introducerar denna diskussion så här: 

"In his reading of Weber, entrepreneurs are held to possess a ‘new economic mentality’ that, for example, enables them to break out from the traditionalism of the ‘putting out system’ and bring about factory production. ‘Modern capitalism had come into being in the textile industry’. Swedberg repeatedly insists that the transition is the result not of ‘a change in the economic institutions’, but of a change in mentality. In this regard, his ‘new introduction’ is quite consistent with mainstream sociology’s longstanding emphasis on ‘motiva- tion’ and ‘meaning’. For a correction of this tendency, one need only refer to Randall Collins’s gloss on Weber’s ‘last theory’ of capitalism, which is taken mainly, but not exclusively, from General Economic History (Collins, 1986). Here in Chapter XXX, nearly two decades after the publication of The Protestant Ethic, ‘The Evolution of the Capitalist Spirit’ is accorded a far less significant role than subsequent sociology has given it.
Swedberg’s account of Schumpeter’s The Theory of Economic Development is similarly narrow in its exclusive focus on the entrepreneurs’ role as the endogenous’ dynamic agency. Like Weber’s ‘charismatic’ leaders and Nietzsche’s ‘supermen’, the entrepreneur is some kind of ‘super-individualistic hero’ driven to innovate by a ‘dream’ and a ‘will’ (Swedberg, 2002: 234). In Swedberg’s interpretation of Weber and Schumpeter, the entrepreneurs and their spirit of capitalism are believed to appear ‘pretty much from nowhere’. Like technology, in mainstream ‘static’ economic analysis, they are introduced from ‘outside’ the model." (s. 299-300) 

Ingham menar att två frågor ställs av detta argument. Ett, kanske är det så att "the novelty and
creativity of social existence, as indeed Nietzsche implies, cannot be explained ‘sociologically’ (Runciman, 2000)". I så fall kan inte Swedbergs "puzzle" lösas sociologiskt. Men även om det är så, så följer en andra fråga: entreprenöriell aktivitet, till skillnad från en innovativ mentalitet, kan inte bara vara ett resultat av karisma eller vilja till makt. "In a practical sense, how is ongoing – that is, institutionalized – innovative activity possible?" (s. 300) Ingham menar att detta var en central diskussion för Schumpeter men att Swedberg helt missar den. "On one important level, The Theory of Economic Development should be seen as a heterodox economic ‘institutional’ analysis of the dynamic role of capitalist credit-money. Swedberg merely notes that the book contains chapters on ‘Credit and Capital’, ‘Interest on Capital’ and the ‘Business Cycle’, and comments that most people today don’t read them (2002: 232)!" (s. 300)

För Ingham står kreditsystemet i centrum för entrprenörskapet; han citerar Collins essä om Weber och Schumpeter där Collins menar att "innovation requires credit", och Schumpeter (1934) om att en ekonomisk agent "can only become an entrepreneur by previously becoming a debtor. . ." Schumpeter engagerade sig i penningteori bland annat i den postumt publicerade History of Economic Analysis (1954) som Ingham menar att Swedberg ignorerar. Där tar Schumpeter ställning för ett heterodoxt perspektiv på pengar, där banker inte bara förmedlar utan faktiskt skapar pengar, liksom Keynes som 1930 hävdade att ". . . there is no limit to the amount of bank-money which the banks can
safely create provided that they move forward in step." (cit. 301) För Schumpeter var utvecklingen av sådana banker (som Ingham refererar till som institutioner -- men är de inte snarare organisationer?) centralt för utvecklingen av kapitalismen, och Ingham menar att Weber hävdade att de utvecklades mellan 1300-talet och 1600-talet -- "– that is, in the period Swedberg believes that Weber considered to be dominated by ‘traditional’ commerce" (s. 302) Schumpeter lyckades dock aldrig fullt ut försona sig med sin "credit theory of money" utan var frusterarad med vad han hade kommit fram till, som stod i strid med hans lojalitet mot walrasiansk, neoklassisk analys, vilket gjorde att han aldrig kunde avsluta vad han refererade till som sin "money book". (cit. 302)

Webers analys av pengar har i princip ignorerats, menar Ingham, till och med av Collins som Ingham i övrigt hyllar. Till exempel så nämner Swedberg (2002) i sin diskussion av ‘Weber’s Later View of Capitalism’ kapitlen om pengar och banker i General Economic History (1923). I dessa kapitel tar Weber ställning för en historistisk ekonomisk analys: det fanns banker i antikens ekonomer, men de var inte kapitalistiska.

"Pre-capitalist banking activity involved money changing where domestic and foreign coins circulated together; making payments at a distance; and intermediation between depositors. This latter role developed further in Rome, where current account deposits became the means for clearing debts. But Weber points out that this was to avoid the difficulties created by an erratic money supply that was largely dependent on the supply of booty. In other words, the Roman banks did not lend and, thereby, create new deposits of circulating money in the manner of the modern capitalist banking system. In an aside, which was surely addressed to the economic ‘theorists’, Weber warns in his discussion of pre-capitalist banking that ‘one must not think in this connection of bank notes in our sense, for the modern bank note circulates independently of any deposit by a particular individual’."
I Wirtschaftsgeschichte diskuterar Weber Bank of Englands utveckling och hur dess nya funktioner stimulerade kapitalismens utveckling, och han argumenterar att en sådan utveckling inte skedde i Indien eller Kina. Weber: "The creation of national debts and an effective taxation system with which to service the interest was a result of a ‘memorable alliance between the rising states and the sought-after and privileged capitalist powers that was a major factor in creating modern capitalism . . .’ " (cit. 305)


referens
Geoffrey Ingham (2003) "Exchange. Schumpeter and Weber on the Institutions of Capitalism: Solving Swedberg’s ‘Puzzle’", Journal of Classical Sociology 3 (3), 297-309. Läs här.

fotnoter
[1] Detta är en intressant doktrinhistorisk kommentar: "The question was a characteristic bone of contention between ‘historians’ and ‘theorists’ during the Methodenstreit, and, to this day, the relationship between ‘static’ and ‘dynamic’ analyses remains a contested issue in economic theory. In the earlier period, academic economics’ mainstream paradigm became based on the ‘statics’ of exchange and distribution, as construed with the methodology of ‘marginal utility’, ‘supply and demand’ and ‘perfect competition’.3 In their different ways, Schumpeter and Weber saw that this economic ‘theory’ could not explain one of capitalism’s definitive characteristics – its capacity for dynamic innovation and rapid growth." (s. 298)

Inga kommentarer: