Rothstein: "Nyliberalerna tysta så det dånar"

"USA:s modell, också kallad 'the Washington consensus' med låga skatter, svaga regleringar, stora inkomstskillnader och en minimal välfärdspolitik har i otaliga rapporter under de senaste tio åren framhållits som den modell som världens övriga ekonomier, inte minst den svenska, borde försöka efterlikna.

Att USA:s regering nu tvingas till vad som inte kan beskrivas som annat än ett förstatligande av stora delar av den finansiella sektorn är naturligtvis paradoxalt, men från alla dem, ingen sagd och ingen glömd, som under åren prisat denna ekonomiska modell är det nu tyst så att det dånar.

Det intellektuella civilkuraget hos den stora kader nyliberala ekonomer och intellektuella det här handlar om imponerar inte. Var är de självkritiska analyserna av hur fel ni har tänkt?

Jag skulle vilja gå ett steg längre och hävda att det kan vara så att den nuvarande krisen faktiskt kan ha orsakats av att USA saknar en generell och omfattande social- och välfärdspolitik av nordisk modell."

Bo Rothstein, "Nyliberalerna tysta så det dånar", SvD Brännpunkt 29 september

---

Uppdatering 20 oktober

Susanne Gaschke har i Zeit skrivit en motsvarande artikel för den tyska debatten, "Neoliberalismus: Die Neunmalklugen", Zeit 16 oktober, nr 43 2008. Liksom Rothstein pekar hon på bristen på självkritik hos de nyliberala marknadskapitalismens predikanter som fått sådant inflytande i politiken de senaste två-tre decennierna.

"Diese selbstkritische Betrachtung der eigenen Rolle, dieses kleine bisschen Scham ist in der aktuellen Krise aufseiten der ökonomischen Elite bisher nicht zu entdecken: wahrscheinlich, weil sich ihre Mitglieder tatsächlich nicht als Anhänger einer Weltanschauung unter mehreren, sondern als Inhaber einer unbestreitbaren Wahrheit betrachtet haben. Und diese Wahrheit – dass der Markt praktisch alles besser könne als der Staat; dass die Börse letztlich das präzisere Abstimmungsinstrument sei als die demokratische Wahl; dass das Spitzenpersonal der Wirtschaft den Politikern himmelweit überlegen sei – beschränkte sich keineswegs auf die wirtschaftliche Sphäre. Diese Wahrheit sollte überall gelten, für Recht und Politik, Militär und Verwaltung, Kirche, Kindergarten und Krankenhaus. Nur stimmte sie nicht einmal für den eigenen Bereich."