Strukturomvandling och makromodeller

Länder som blir rika går typiskt igenom en process där jordbruket minskar som and el av sysselsättning och output och industrin och tjänstesektorn växer: strukturomvandling. Den äldre makroekonomiska litteraturen för att förklara detta fenomen, säger nationalekonomerna Francisco J. Buera (verksam vid Washington University) och Joseph P. Kaboski (verksam vid Notre Dame) i en artikel från 2009, byggde på två olika mekanismer. Den ena är icke-homotetiska preferenser, att folks efterfrågan strukturellt förändras när deras inkomster växer. Till exempel att höginkomsttagare lägger en lägre del av sin inkomst på mat än vad fattiga människor gör (Engels lag). Den andra är biased produktivitetstillväxt, att den sektor som har snabbast produktivitetstillväxt kommer göra sig av med mest arbetskraft medan de mindre produktiva sektorerna kommer fortsätta behöva mer folk, men till priset att deras produkter blir dyrare. Det kan till exempel gälla tjänstesektorn, som i "Baumol's cost disease", och denna analys stöttas i den nyare litteraturen av Ngai och Pissarides (2007), en mycket inflytelserik artikel med 1760 citeringar på Google Scholar i skrivande stund.

Vad Buera och Kaboski gör i sin artikel är att föra ihop de två mekanismerna -- ungefär efterfråge- och utbudsförklaringar till strukturomvandlingen och testa dem ihop. Deras modell börjar med en representativ agent som väljer konsumtion utifrån förväntad nytta och priser. Produktionen i sektor i sker i en Cobb-Douglas-modell Y_i = A_i K_i^α (h_i L_i)^1−α där A är total faktorproduktivitet, K kapitalet, L arbetskraften, och h humankapital. De antar att sektorerna har liknande faktorintensitet (α) men skiljer sig åt i produktivitet och humankapital.

De kalibrerar modellen mot data för jordbruket, industrin och tjänstesektorn i USA 1870-2000. Målet är att minimera de kvadrerade feltermerna mellan modellen och tidsseriedatat. Det första diagrammet i artikeln visar de predicerade tidsserierna för förädlingsvärdet i de tre sektorerna, jämte de faktiska värdena. Modellen passar bra för jordbruket men underskattar industrins storlek 1940-60 och överskattar den 1990 och 2000, med motsvarande överskattning/underskattning för tjänstesektorn. Ett stort problem är att tjänstesektorns relativa priser jämfört med industrin ökade efter 1960, men inte lika snabbt som sysselsättningsandelen. Diagram 2, som jag klistrat in ovan, utvecklar denna poäng. Modellen behöver humankapitalskillnader eller hinder för fri rörlighet mellan sektorer för att klara detta. Caselli och Coleman (2001) betonar i sin modell av relationen mellan jordbruket och ekonomin i övrigt att man behövde utbildning för att få jobb utanför jordbruket, och att sådan utbildning inte alltid var tillgänglig.

Slutsatsdelen i den korta artikeln börjar så här:

"We have highlighted shortcomings of traditional explanations of structural change. These puzzles call for new directions in structural change, many of which are already being pursued in the literature of New Structural Change. Models with sequential non-homotheticities (e.g., Matsuyama 2002; Foellmi and Zweimueller 2006, 2009; Buera and Kaboski 2007, 2008), higher levels of disaggregation (e.g., Herrendorf and Valentinyi 2007b; Acemoglu and Guerrieri 2008), and home production (e.g., Buera and Kaboski 2007, 2008; Rogerson 2008) may better match the observed data on value-added shares. Models that incorporate the role of human capital (Buera and Kaboski 2008) and/or sector specific distortions (Herrendorf and Valentinyi 2007b; Buera, Kaboski, and Shin 2008, Restuccia, Yang, and Zhao 2008) may be fruitful in explaining the divergence between labor and value-added shares. Empirical work is needed to distinguish between the roles of sector specific distortions and relative human capital levels by exploring data on labor income shares, although a theoretical justification is also needed to explain convergence of distortions and/or human capital levels over development. Research linking structural change to distortions, human capital, and home production may also give a more fundamental role of structural change, linking it to first-order effects on output, inequality, and organization of the family. Finally, an important avenue for further research is to imbed structural change into open economy models (Fieler 2007; Matsuyama 2009)."

I en artikel i American Economic Review tre år senare kom Buera och Kaboski tillbaka till frågan om strukturomvandling, denna gång med ett fokus på tjänstesektorns tillväxt. Liksom i artikeln från 2009 fanns en pris-kvantitet-paradox i hjärtat av artikeln: efter 1950 har den högkvalificerade tjänstesektorn vuxit kraftigt (expanderad kvantitet) samtidigt som relativlönerna för denna högkvalificerade arbetskraft ökat (pris-effekt) och utbudet på samma arbetskraft likaså. Buera och Kaboski presenterar i artikeln ett teoretiskt ramverk för "understanding the connection between skill accumulation and the growth of the service sector." Grundargumentet är att den kvalificerade tjänstesektorn vuxit framför allt eftersom efterfrågan på dessa tjänster vuxit (icke-hometetiska preferenser), inte genom biased teknologisk förändring. Framför allt så väljer hushåll i allt högre grad att köpa genom tjänstesektorn tjänster som annars hushållet kan producera självt. Att den relativa fördelen att köpa tjänster ökat har att göra med ökad specialisering och ökade inkomster, säger Buera och Kaboski; i en panel med nio länder visar de att "the rise in the skill premium is tightly related to increases in per capita income after controlling for time effects, which provides suggestive evidence in favor of our demand-driven story for the rise in the quantity and price of high-skilled labor" (s. 2542). [1]

referens

Francisco J. Buera och Joseph P. Kaboski (2009) "Can traditional theories of structural change fit the data?", Journal of the European Economic Association. 366 citeringar på GS.

Francisco J. Buera och Joseph P. Kaboski (2012) "The rise of the service economy", American Economic Review 102: 6. 857 citeringar på GS.

fotnot

[1] Så här introducerar de litteraturen på detta ämne: "There is also an existing literature on the role of home versus market production.  Ngai and Pissarides (2008) and Rogerson (2008) provide two recent contributions  examining the role of home production in explaining the labor market shift toward services. These authors model differential rates of productivity growth across market and home production sectors in order to explain labor movements. Greenwood, Seshadri, and Yorukoglu (2005) also emphasize technological change in the home, but their focus is on the growth of the female labor force rather than the service sec tor. Locay (1990) analyzes the role of customization and scale in the home versus market decision. Finally, de Vries (1994) emphasizes the changes between home  and market production over development, including the importance of two-way movements, with market production rising in the early stages of the "industrious revolution," and home production gaining importance with the decline in female labor supply in the latter phases of the Industrial Revolution. This paper complements these papers by analyzing the relationship between home production, human  capital acquisition, and the service sector."