Inkomstojämlikhet i Finland 1865 till 2019

 

Inkomstojämlikhet i Finland 1865-1934 enligt Roikonen och Heikkinen (2020)

 

Under 2000-talet har forskningsintresset för historisk inkomstojämlikhet vuxit. Petri Roikonen, ekonomisk-historiker vid universitetet i Helsingfors, introducerar sin studie av finsk ojämlikhet mellan 1865 och 2019 genom att peka på att Finland var ett mycket fattigt land i slutet av 1800-talet, vilket gör det ovanligt i den historiska ojämlikhetslitteraturen, och att den långa tidsperioden sträcker sig från 1800-talet till välfärdsstaten och vidare.

"This period consists of several shocks and periods of growth, namely famine (1867–1868), the threshold of modern economic growth and industrialisation (from the 1870s onwards) and times of crises (WWI, the bloody Finnish Civil War of 1918, the Great Depression, WWII), followed by the ‘golden years’ of economic growth as well as the economic crisis of the 1990s and its aftermath. Existing theories on the determinants of inequality are discussed here in this light." (s. 1)

Roikonens huvudsakliga källor är den statliga inkomstskatten, med tabuleringar för 1865, 1871, 1876, 1880 och 1920-2004, den kommunala inkomstskatten 1898-99, och Statistics Finlands beräkningar, baserade på hushållssurveys och registerdata för den samtida perioden. För djupare diskussion om de historiska källorna hänvisar han till en tidigare studie, Roikonen och Heikkinen (2020). I den tidigare studien beskrev de datat så här:

1. the first state income taxes from 1865, 1871,  1876, and 1880; 

2. municipal taxes from 1898, 1899, and 1904; and 

3. the “new” income and property taxes from 1920 to 1922, 1924, 1926, 1929, 1931, and 1934. 

"In addition, we have collected micro data from “the high-income taxation” of 1916, which accounts for approximately 0.8 percent of the top income earners in the total population"

De kompletterar de nationella data med data på kommunskatter i Helsinki, Turku, Tampere och Viipuri 1875-1899, kommunskatt i Helsinki 1900-04 och 1906-28 och en inkomstsurvey med sex rurala kommuner år 1903.Mät-enheten är "tax unit", hushållet "head of household". Diskussionen om detta är intressant:

"However, the unknown composition of households makes it impossible to distinguish between differing types and sizes of tax units. The estimates of the number of non-taxed households are based on the number of taxed households and the number of total households derived from official demographic statistics, which in turn are based on church registers and censuses in the largest cities and considered quite reliable. Yet, there are no ready-made consistent series on the number of households; hence, we made a few estimations." (R och H, s. 49)

Deras utgångspunkt för beräknandet av antal hushåll är en siffra från folkräkningen 1880, då det fanns 454 339 hushåll i Finland. De har också motsvarande siffror för 1890 och 1900, men 1865 räknades arbetare (laborers) i mästarens hushåll, så den siffran är inte jämförbar. (s. 49) Praktiken att se arbetarna som del av en högre uppsatt persons hushåll förändrades med den nya arbetslagstiftningen på 1870-talet.

Andelen hushåll som ebtalade skatt ökade från 1/5 till 1/3 för statsskatten mellan 1865 och 1880 och till fler än 2/3 i kommunskatten 1898-99 och statsskatten 1921-1934. Tröskeln för att betala inkomstskatt var fast, så med stigande inkomster hamnade fler över tröskeln.

"The income concept was taxable income, which varied to some extent between the various tax systems. The stipulations of the state income tax legislation (1865–1885) formed the essential foundation for the statutes on municipal taxation in cities (1882–) and in rural areas (1898–). Income consisted of any income derived from labor, capital, business, and trade, in other words, market or factor income, of which the direct taxes and fees paid to the state, the church, or the municipality were deduced when defining taxable income. Thus, the concept of income comes nearer to that of disposable income. However, all three income concepts (factor, gross, and disposable incomes) were relatively closely aligned in the nineteenth century and at the beginning of the twentieth century as a consequence of minimal social transfers and low direct taxes in the era prior to the welfare state, although in the 1920s income taxes increased." (s. 49-50)

Före 1880 är företag med i statistiken, eftersom de betalade inkomstskatt (1865-76 bara på utdelningar; 1880 på vinster totalt), och kan inte urskiljas från hushållen. (s. 50) Det lär ju ge en bias uppåt för skattningen av inkomstojämlikhet 1865-1880, jämfört med senare år; R och H medger att datat inte är idealt men pekar på att det är det enda som finns. Något som de inte diskuterar i texten, men som framgår av Tabell 1, är att det är tabulerade data, med bara 7 grupper 1865-1880. Kommunskatten 1898-99 och 1904 har fler grupper: 19-20 på landsbygden och 16 i städerna. Efter 1920 har de fler än 40 grupper, men det är bara för "höginkomstskatten" 1916 som de har mikrodata.*

Ett av de viktigaste problemen för att beräkna inkomstojämlikhet, säger R och H, är hur man ska beräkna inkomsterna för de som inte betalade inkomstskatt. (Se också diskussionen i Atkinson 2007.) Det finns två huvudsakliga metoder. (1) att jämföra inkomsterna man har för skattebetalare med BNP. (2) att beräkna icke-skattebetalarnas inkomster med andra metoder. R och H väljer metod 2. Survey från fem rurala kommuner 1903 (studerad av Gylling 1906, 1907) visar att medelinkomsten där var 75 % av tröskeln för att betala skatt. För det andra så beräknade en statsjänsteman 1880 att den genomsnittliga inkomsten för icke-skattebetalande hushåll var 72 % av tröskeln för att betala skatt. De använder därför 75 % som schablonantagande. (s. 53)

Metoddiskussionen handlar rätt mycket om att beräkna inkomstojämlikhet med tabulerade data. Märkligt nog så presenterar skattestatistiken inte genomsnittlig inkomst per "bracket" åren 1865, 1871, 1876 och 1880. Därför sätter de samma genomsnittlig inkomst inom varje "bracket" för varje av dessa år. Uppmätta förskjutningar i inkomstojämlikhet dessa år sker alltså genom att folk flyttar sig mellan "brackets". (s. 54)

De sammanfattar resultaten -- huvudresultaten syns i Figur 1 ovan -- som ryckigt på 1860-70-talen, sedan en kraftig ökning från 1870-talet till ca 1900-1905, sedan ett rejält fall mellan 1905 och 1924. Trenden är liknande till den skattad av Jäntti, Riihelä, Sullström och Tuomala (2010) i Top Incomes in Global Perspective-boken. Jäntti et al hade dock högre nivå på ojämlikheten: toppercentilens andel år 1920 15,3 procent, och topp-fem-procentens andel 33,6 procent. (s. 54)

Datat för 1800-talet är ju väldigt problematiskt på många sätt, men de menar att de skattade trenderna håller i sig även om man varierar antagandena t ex om frekvensen skattebetalare och hur mycket icke-skattebetalarna egentligen tjänade. De menar att det definitivt stämmer att: "Thus, income distribution was more unequal in the early twentieth century than at any other period in Finnish history." (s. 55) (Här kan man tycka att de borde ha diskuterat detta i relation till resultatet som Ilkka Nummela, jag med flera fått att förmögenhetsojämlikheten faktiskt minskade mellan 1850 och 1900.) Perioden 1870 till 1900 präglades av snabb industriell tillväxt, och vinsterna ökade snabbare än lönerna, menar R och H. "In particular, the wood industry’s demand for wood raised the incomes and wealth values of the landowners, but, on the other hand, the landless lost their right to utilize the forests (Heikkinen 1997; Nummela 1990)." Kustregionerna växte snabbare än inlandsregionerna.

Inbördeskriget sänkte BNP rejält, men sänkte kapitalinkomsterna än mer än arbetsinkomsterna. Löneökningarna var goda på 1920-talet.

R och H menar att ökningen av inkomstojämlikheten ca 1865-1900 var i enlighet med Kuznets teori (s. 61); beläggen för detta är inte särskilt stringenta utan snarast att inkomstnivån och -ojämlikheten ökar samtidigt.

"What about the Nordic countries? A wide range of evidence suggests that inequality increased from 1870 to 1914 in Sweden, which seems to fit the Kuznets hypothesis (Morrison 2000). Also, the widening wage gap between skilled and unskilled workers was similar in Finland and Sweden. Furthermore, Norway exhibited many of the same characteristics as Finland in the nineteenth century. For example, both countries were pre-industrial and relatively poor, in which the developments in income inequality followed a similar pattern. In addition, both countries experienced rapid economic growth and a swift movement of population from rural areas to urban areas in the late nineteenth and early twentieth centuries (Aaberge and Atkinson 2010; Morrison 2000)." (s. 63)

För Danmark funkar Kuznetsförklaringen däremot inte, säger de med referens till Atkinson och Sögaard (2016) vars serie syns i Figur 6 nedan. Inte heller Italien passar; där talar Brandolini och Vechhi (2011) om en "benign industrialization". Också i Storbritannien verkar ojämlikheten om något fallit mellan 1867 och Första världskriget.

Dessa länder var rikare, säger R och H -- men var Italien verkligen det? -- så då kanske inte Kuznetsförklaringen passar lika bra. (s. 64) Minskningen av ojämlikheten i Finland efter 1904 var också den något annat än Kuznetsprocessen: "Although the rise in income inequality in Finland from 1871 to 1904 can be interpreted partly in terms of the Kuznets cycle, the rapid and sudden decline in income differences between 1904 and 1924 cannot be explained as a result of “normal” economic progress." (s. 65) Minskningen på 1910- och 20-talen har att göra med fallande kapitalandelar och toppinkomstandelar, som i Sverige eller Nederländerna, och med kapitalförstörelse i inbördeskriget. "High inflation, after abandoning the gold standard, erased the real value of bank deposits. Accumulated wealth and capital incomes were severely affected by these shocks. Finally, “the new redistributive politics” (taxes and the partitioning of land) had an instant and moderately equalizing effect, but in the long run they effectively hampered the more well-to-do persons from regaining their former wealth and incomes." (s. 66)

Tillbaka så till Roikonens ensamförfattade artikel från 2021. Han har en intressant diskussion om mät-enheten för skattedatat också här:

"The notion of a tax unit is not at all clear either, as the tax legislation allowed for variation. For example, although the tax legislation mentioned that the income of children and wives should be taxed collectively together with a husband’s income, if a wife had the legislative right to control her wealth or income, then she could be taxed separately before the year 1934 (OSF, 1926, p. 4). Of taxed individuals, the share of women being taxed increased from roughly 12.3% in 1920 to 35.6% in 1952, to 41.5% in 1968, while practically all married couples have been included in the tax statistics separately from 1989 onwards. This means that if a tax unit supposedly represents an individual, it leaves a great part of the population (spouses) without any income, which is not entirely correct. To correct the oversight, either household income or equal incomes between spouses should be used (this is also the international standard; see WID.world, 2021). The problem is that, in many cases, it is not possible to connect spouses’ incomes when they are separately taxed. Therefore, to make the series more homogenous and historically more realistic, I chose the following parameters for a tax unit: household (1865–1900) (obtained from Roikonen & Heikkinen, 2018), married couples and singles (over 17 years old) (1920–1989). The parameters, though, gradually changed in favour of individual taxation until 1989. In practice, the total number of tax units are calculated as follows: individuals (over 17 years old) – married women + taxed wives. Thus, it is good to bear in mind that at first the tax unit can be applied to the whole household, whereas it gradually becomes more akin to individual taxation until roughly 1989." (s. 3-4)

Han för också en diskussion om hur han använder datat, indelat i "brackets", för att beräkna ojämlikhet, med en metod liknande den som WID-forskarna i Paris använder. Diagrammet visar hur stor andel av hushållen som betalade inkomstskatt.

Utvecklingen av inkomstojämlikheten ser ut så här:

Roikonen tolkar detta som att "income inequality rose and peaked during the early stages of industrialisation in the late nineteenth and beginning of the twentieth centuries. This phase ended with the economic and political shock of WWI, independence in 1917 and the brutal civil war of 1918, when income inequality also dropped drastically (see the estimate for the year 1916 in Roikonen & Heikkinen, 2018)." (s. 6) Han refererar Roikonen och Heikkinen (2018) om Kuznetskuyrvan och den högsta möjliga ojämlikheten i en fattig ekonomi. "The contrast between the haves (high-ranking state officials, owners of industry, grand merchants and landowners) and the have-nots (landless) strengthened, while there was an overabundance of unskilled agricultural workers, which limited their wage growth (Roikonen and Heikkinen, 2018)." (s. 8)

Delen om utjämningen har rubriken "Shocks and capital". Inkomstskatterna blir amibiösa i omfördelning från och med 1920-talet, och kraftigt så på 1940-talet och 1970-talet.

I slutsatserna säger Roikonen något som jag inte tycker hänger ihop med artikeln i övrigt. I slutsatserna skriver han:

"Recent studies have provided a rather pessimistic view on capitalism, suggesting that without significant shocks to capital we are going to see unparalleled future inequality levels (Piketty, 2014; Scheidel, 2017). The Finnish case proves, however, that shocks are not the only path to a more equal society, in contrast to recent debates. Moreover, the trends in income inequality in Finland as well as other Nordic countries show that rising inequalities are far from inevitable. Although we saw that capital incomes greatly influenced income inequality in the research period, at the same time the institutions that establish the rules for market forces and influence their outcomes are quite essential too. Therefore, this paper supports the fact that income inequality does not follow ‘strict’ patterns or deterministic rules over the long run, but instead does so by episodic shifts (see also Acemoglu & Robinson, 2015; Lindert & Williamson, 2016; Modalsli, Aaberge, & Atkinson, 2016)." (s. 15)

Men är det inte exakt den strukturalistiska tillväxt-plus-katastrofer-förklaringen som han följt i hela artikeln? Kuznetsorsakad tillväxt av ojämlikheten 1870-1900, och sen turbulens och krig som sänkte ojämlikheten? Det är ärligt talat smått obegripligt.

Fotnoter

* I appendix har de en matig diskussion om källproblemen för det sena 1800-talet. Smaka på detta:

"The tax boards could only provide an estimate of incomes in the nineteenth and early twentieth centuries because of the fact that it was voluntary to file an income tax return until 1915. Estimated incomes were based on, among other things, information about tax payers’ notifications, lands, and property, their labor income, and income from the previous year. Thus, assessing people’s incomes was a laborious process, which might well have affected the overall reliability. In 1865, roughly twenty-six percent of tax payers reported their incomes, but subsequently the number dropped to only a few percentage points until 1880. Hence, the absence of a notification requirement was one of the most problematic issues when assessing incomes on the basis of income taxes from 1865 to 1904." (s. 74)

Och så jordbruket:

"Since Finland was to a great extent still an agricultural economy during the research period, the correct estimation of agricultural incomes is crucial for the reliability of income data. The incomes from agrarian production were difficult to assess. On the other hand, the early state income tax (1865–1885) was disproportionately levied on urban households. As a result, besides the problem of assessing how well taxed agricultural income corresponds with actual income, measuring non-taxed agricultural income was also a problem." (s. 74)

Och så problemen med om folk verkligen rapporterade sina riktiga inkomster, och om felen samvarierar med social klass:

"A further problem is that the reliability of the income estimates in the tax rolls varied depending on social classes. Voluntary notification protocol historically resulted in considerably lower reported incomes in the highest income brackets. On the other hand, high officials at the time accused low-income earners and crofters of avoiding taxes. In addition, the incomes of public-sector officials, laborers, and general employees were more reliable compared to those of entrepreneurs. Estimates of the incomes of companies were based on several factors: sales, the number of employees, wage payments, and capital. Entrepreneurs needed to have an account, but it was only used if tax payers complained about the amount they were being taxed.
Finally, some people may have been untaxed for political reasons before 1906: voting rights were connected with tax payments, which may have meant that the lowest income earners were omitted from the tax registers, especially in Helsinki. " (s. 74)

Mustigt, matigt! 

referenser

Petri Roikonen och Sakari Heikkinen (2020) "A Kuznets rise and a Piketty fall: income inequality in Finland, 1865–1934", European Review of Economic History 24: 46-79. Läs här.

Petri Roikonen (2021) "Income inequality in Finland, 1865–2019", Scandinavian Economic History Review.