Pågår jobbpolarisering i Sverige? Alltså processen där det mest är (a) högavlönade, högkvalificerade och (b) lågavlönade, lågkvalificerade jobb som skapas, med desto mindre nettoskapande av jobb däremellan. Sociologen Rune Åberg hittade i en studie från 2004 snarare en uppgradering av jobbstrukturen 1992-2001: netto skapades mest bra, högavlönade jobb, och de sämre jobben minskade. När han återvände till frågan i nya studier 2013 (Ekonomisk Debatt) och 2015 (Arbetsmarknad och Arbetsliv) fann han dock under 2000-talet en jobbpolarisering.
Martin Henning från Göteborgs universitet och Rikard H. Eriksson från Umeå universitet tar i en ny artikel sig an frågan från ett regionalt perspektiv. De menar att det nationella mönstret av jobbpolarisering drivs av två underliggande processer. (1) polarisering i tidigare starkt industrialiserade kommuner. (2) polarisering i storstäderna.
Det finns olika förklaringar i forskningen till den möjliga polariseringen. En är offshoring: rika länders företag flyttar ut industriell produktion -- med relativt välbetalda arbetarjobb -- till utvecklingsekonomier, medan FoU stannar kvar. En annan är teknologi: om ny teknologi särskilt tar bort rutinartade mellankvalificerade jobb som maskinoperatörer eller byråkrater på lägre nivåer, men skapar nya högkvalificerade jobb, så blir resultatet polarisering. I och med att dessa högbetalda människor kommer köpa många tjänster för sina pengar så skapar det också ett lokalt polariserat mönster mellan en grupp höginkomsttagare, och en grupp låginkomsttagare som servar den första gruppen. Detta i enlighet också med litteraturen om den "kreativa klassen" och liknande (Florida 2005; Sassen 1991). Bárány och Siegel (2018) menar att jobbpolarisering skett i US-amerikansk industri sedan 1950-talet så att detta inte kan förklara något nytt sedan 1980-talet, utan att det nya är övergången till en tjänsteekonomi.
Andra ifrågasätter mer den etablerade tolkningen av vad som sker. Dwyer (2013) menar att det som uppmäts som "polarisering" i mångt och mycket består av "care economy"-tillväxt och kvinnors ökade förvärvsarbete. Oesch och Piccitto (2019) hittar ingen polarisering i Tyskland, Spanien, Sverige eller Storbritannien 1992-2015 och menar att tidigare studier, som baserar sina slutsatser på att jämföra nettotillväxten av jobb med olika inkomstnivåer. Klassiskt manliga arbetarjobb har minskat, och den övre medelklassens välbetalda jobb har ökat, menar de och klasser detta som uppgradering, inte polarisering, av jobbstrukturen.* En tredje litteratur som frågan relaterar till är den om invandrares ställning på arbetsmarknaderna i Europa; de tenderar att få sämre jobb. Henning och ERiksson konstaterar rimligt att man kan se det som att alla dessa faktorer -- offshoring, teknologi, tjänsteifiering av ekonomin, invandring och integration -- kan ses som en del av samma process. (s. 5-6)
Från detta övergår de till diskussionen om regionala och lokala mönster. Lindley och Machin (2014) har studerat USA och funnit polarisering mellan delstater 1980-2010, både pga spatial sorting efter utbildningsnivå, och pga ökande inkomstskillnader.
Referens
Martin Henning och Rikard H. Eriksson (2020) "Labour market polarisation as a localised process: evidence from Sweden", Cambridge Journal of Regions, Economy and Society.
Fotnot
* Tomas Berglund med flera har följt upp denna studie för Sverige och Skandinavien. De menar att 2000-2015 så skedde polarisering av Danmarks jobbstruktur, uppgradering av den norska, och något mittemellan i Sverige.
Ännu en intressant artikel på en av mina favoritbloggar!
SvaraRaderaNär det gäller förändring av arbetsmarknaden tror jag att det finns en viktig aspekt att ta hänsyn till. Många industriföretag har varit på ”dekis” under lång tid, dvs. företagen misslyckas av någon anledning att driva FoU så att nya värden skapas som kunderna är beredda att betala för. I ett inlägg på Forbes 2016 ställer sig Steve Denning, med utgångspunkt i Deloitte Shift Index 2016, frågan ” Why Can't U.S. Firms Innovate?”. Enligt Deloitte Shift Index har return of assets i amerikanska företag sjunkit från ett 4.7 % 1965 till 1.3 % 2015.
Anledningen till att företagen ser lönsamma ut är att de sänker sina kostnader med bl.a. outsourcing eller på andra sätt drar ner på sina lönekostnader.
En del forskare har diskuterat varför företag idag misslyckas med sin produktutvecklig. Edmund S. Phelps diskuterade det i ”What Is Wrong with the West’s Economies?”. Fredrik Erixon och Björn Weigel har skrivit boken ”The Innovation Illusion: How So Little Is Created by So Many Working So Hard” där de försöker förstå vad som hindrar företag driva en produktutveckling som leder till högre lönsamhet. Och därmed kan skapa nya medelkvalificerade arbetstillfällen.
Min egen analys, efter att som organisationskonsult analyserat drygt 50 företag de senaste 20 åren, är att det sätt som företag idag organiseras inte fungerar speciellt bra med nivå på kunskapsarbete vi idag har.
Om det finns ett problem finns också möjligheter. Till slut brukar någon eller några hitta lösningar. Elon Musk med bl.a. SpaceX och Tesla har visat att det går skapa nya medelkvalificerade arbetstillfällen genom en fokuserad produktutveckling och ett annat förhållningssätt till hur verksamheten organiseras.