Skattesänkningar och tillväxt

 

Om man sänker inkomstskatterna för "de rika" -- jag återkommer till definitionen -- vad händer då med ekonomin? Enligt förespråkare för sänkt skatt skulle sannolikt arbetsutbudet och produktiviteten öka, kanske investeringar, och genom dessa mekanismer, skulle BNP-tillväxten få fart och fler jobb skapas. Statsvetarna David Hope och Julian Limberg från King's College London har ett nytt papper om skattesänkningar och skuggboxas med någon slags liberal idé om skattesänkningarnas positiva effekter. Deras framing bygger dock mer på den nyare ojämlikhetslitteraturen a la Piketty. Deras USP är att de gör en kausal modellering: en rad studier visar att skattesänkningar för de rika är associerat med högre ojämlikhet (Atkinson och Leigh 2013; Huber et al 2019; Piketty et al 2014; Roine et al 2009; Volscho och Kelly 2012), men Hope och Limberg menar att detta bara är korrelationer, inte bevisad kausalitet. För kausaliteten kan också gå åt andra hållet: med rikare eliter kan de få mer makt över politiken, och sänka skatterna (Bartels 2009; Emmenegger och Marx 2019; Gilens 2005; Hacker och Pierson 2010; Svallfors 2016). Därför behövs en "clear identification strategy" för att etablera kausalitet.

Vilken typ av skatter tittar de på? Den tidigare litteraturen har kollat på inkomstkatter (Egger et al 2019; Rubolino och Waldenström 2020), andra på bolagsskatter (Devereux et al 2002), andra arvsskatt (Piketty och Saez 2013). Också hur man mäter skatten är olika: ska man kolla på högsta möjliga marginalskatt, eller faktisk genomsnittlig skatt betalad, eller hur mycket intäkter som skatten tar in? "We propose an encompassing approach that utilises Bayesian latent variable analysis on a range of different taxes and indicators to overcome these problems. This allows us to detect shared variance across 7 indicators that are commonly used proxies for taxes on the rich." (s. 7) För att få mer info om hur de gjort och vad som är inkluderat får man kolla i ett Appendix; resulterande indikatorn är lite ogenomskinlig och är den som syns i Figur 1, som jag klistrat in ovan. Deras definition av "major tax cuts for the rich" är en minskning på ett år av skattemåttet med minst två standardavvikelser.*

Den centrala oberoende variabeln, de identifierade "stora skattesänkningarna", är de röda rutorna i följande diagram:

Vi ser t ex att de för Sverige menar att vi 1971 hade en stor skattesänkning, och detsamma gällde båda åren 1990 och 1991. Klassiska skattesänkningar som "den underbara natten" 1981 eller jobbskatteavdragen under firma Reinfeldt och Borg räknas alltså inte. Faktum är att jag spontant inte har en aning om vilken den stora skattesänkningen 1971 skulle vara. Också överlag är mönstret lite kontra-intuitivt. Det finns inte en enda "stor skattesänkning" på 2010-talet medan Danmark hade en 1968 och Sverige, NZ, Italien, Kanada i början av 1970-talet. En rejäl koncentration till sent 1980-tal och tidigt 1990-tal är mer i linje med förväntningarna.

Deras metodologiska approach är att använda en difference-in-difference design. De vill jämföra länder som ett visst år -- säg 1971 -- genomför en stor skattereform för de rika, med länder som inte gör det. Men länderna ska förstås inte vara för olika på andra sätt, för då vet man inte om det verkligen är skattereformen som orsakar skillnader i utfall. Därför matchar de länder utifrån deras utveckling de fem åren före reformen. Så jämförs t ex Norge år 1994 med Tyskland, Kanada, Japan, Irland, Finland, Danmark, Schweiz och Frankrike, som inte hade motsvarande reformer det året eller de fyra föregående åren. (s. 13)

Resultaten visar att de fem åren efter skattesänkningen så ökar andelen av de totala inkomsterna (före skatter och transfereringar) som går till den 1 procent med högst inkomster, med 0,8 procent. Detta gäller också när de lägger till en massa kontrollvariabler som BNP per capita, kapitalöppenhet, handel som andel ab BNP, vänsterresultat i valen osv. (s. 14-15) Effekten på BNP-tillväxten är noll.

Effekterna på arbetslöshet är svagt negativa på ett till tre års sikt, runt minus en halv procent, men inte statistiskt signifikanta, och på fem års sikt är de definitivt noll. (s. 18)

Slutsatserna är rätt tama och handlar mest om att (a) de har visat något som tidigare forskat har visat, men nu med mer "kausal" design, och (b) att det behövs mer forskning om mekanismerna, och om väljar-aspekterna av ojämlika skattesänkningar.

Referens
David Hope och Julian Limberg (2020) "The Economic Consequences of Major Tax Cuts for the Rich", LSE International Inequalities Institute Working Paper 55, December 2020 

Fotnot

* De motiverar att det ska vara så mycket som två standardavvikelser med att (a) de ska studera major skattesänkningar. (b) det är ett vanligt mått på en chock i makroekonomisk forskning (Dell' Erba et al 2015; Fernandez-Villaverde et al 2015).