Tidigmodernt arbete och övergången till kapitalism

Ekonomisk-historikern Bas van Bavel börjar sin artikel "The Transition in the Low Countries: Wage Labour as an Indicator of the Rise of Capitalism in the Countryside, 1300–1700" från 2007 med att konstatera att den handlar om övergången från feodalism till kapitalism, vilket idag (2007) inte är en fashionabel formulering. Istället, säger vB, så talar man om "modernisering" eller liknande, men då brister man i specificitet, menar han. Han föreslår istället att granska just övergången från feodalism till kapitalism. Han anger en stringent definition:

"the transformation of a society dominated by small, independent producers who had a strong grip on the means of production and whose produce was partly extracted by non-eco- nomic force, into a society in which there is a pronounced division between propertyless wage-earners and entrepreneurs who own the means of produc- tion, and thus have a way to appropriate the surplus." [1]

Utifrån denna definition så blir några utvecklingar i fokus:

"This definition leads to a number of elements to be investigated in order to analyse the transition and to define its chronology. These elements are property relations, relationships involved in surplus extraction, and the rise of wage labour as personal bond- age disappeared." (s. 286)

För övergångsproblematiken pekar han till en debatt mellan två olika skolor. Den ena betonar städernas roll, som kapitalistiska öar i det feodala havet. Dit hör t ex Henri Pirenne och Paul Sweezy. I motsats till denna skola står Maurice Dobb och andra som följt honom i en linje av argument som utarbetats i uttalad opposition mot den första. Här betonas istället betydelsen av en omvandling på landsbygden. Hilton (1979), Holton (1986) och Epstein (1991) har menar att städer var delar av de förtryckande strukturerna, och inte nödvändigtvis hade så snabb ekonomisk omvandling. Protoindustrialiseringslitteraturen som Kriedte Medick och Schlumbohm (1978) har menar att produktivitet i branscher ofta tog fart på landet, bortom städernas gillen och regleringar. Och Brenner (1982) har argumenterat för att kapitalism i jordbruket var en förutsättning för utvecklingen av kapitalismen överlag.

van Bavel ska fokusera på övergången till lönearbete. Lucassen (2002) har utifrån monetarisering och annat argumenterat för att övergången till lönearbete på landsbygden skedde så sent som runt 1700. Andra studier använder helt enkelt urbaniseringsgraden som proxy för hur vanligt lönearbete var, enligt antagandet att man lönearbetade i stan men inte på landsbygden. Från England finns beräkningar baserat på skatter från åren 1524 och 1525. Beräkningarna anger att lönearbetarnas andel av lantbefolkningen var mellan en fjärdedel och en tredjedel. Jane Whittle (2000) anger för Norfolk 1525 20-35 procent, vilket därefter var en stabil nivå över 1500-talet. Beräkningar för Lincolnshire och Leicestershire anger 20-33 procent över 1500-talet (Cooper 1985). Dyer (1989) och Hilton (1985) har däremot argumenterat för att andelen som levde på lönearbete var en tredjedel eller till och med lite mer från det sena 1300-talet till det sena 1500-talet. Detta är lite högre än Tillys (1985) grova beräkning att ungefär en fjärdedel av västeuropas befolkning, i stad och land, år 1500 var proletär. van Bavel avslutar översikten med att konstatera att den är starkt dominerad av England, som också är det land som man brukar anta upplevde en omvandling av den agrara ekonomin tidigast. Där kan en studie av Nederländerna ge ett nytt perspektiv.

Träldomen och godsekonomin avvecklaedes mycket tidigt i Nederländerna: i provinsen Holland mellan 1100- och 1300-talen. Varuifieringen av jord tog fart redan på 1300-1400-talen. Säker och exklusiv äganderätt till jord utvecklades, liksom kortsiktiga arrenden för jord. Det fanns också växande städer, penningekonomi och framgångsrik handel. Från 1300-talet och framåt var Nederländerna den mest urbaniserade regionen i Europa, och några viktiga handelscentra som Brygge, Ghent och Antwerpen. Vid Dutch River (svenska?), på Flanderns kust och kusten i Frisien utvecklades tidigt ett kapitalistiskt jordbruk: specialisering, kommersialisering, lönearbete (van Bavel 2001). 

På 1300-talet rådde fortfarande ett bondejordbruk, småskaligt och icke-kommersiellt, men övergången skedde i Holland på 1300-100-talen. Protoindustriell aktivitet i torv-branschen, tegel och fiske utvecklades, en koncentration av ägandet skedde, och lönearbetet expanderade. Inlandet av Flandern omvandlades inte lika kraftigt. Först på 1700-1800-talen övergick man där från en subsistensproduktion (spannmål, potatis) till ett kommersiellt jordbruk. I Twente och norra Brabant, där jordbruket dominerades av småskaliga torpare, skedde det än senare. Där leddes övergången till kapitalism av proto-industri på 1700-1800-talen, där torparna och småbönderna blev deltids-industriarbetare och gjorde regionen till den första i Nederländerna att industrialiseras (Trompetter 1997; Mokyr 1976). I Drenthe, en sandig inlandsregion, kom omvandlingen än senare. De regionala skillnaderna var med andra ord mycket stora: van Bavel menar att man måste erkänna i alla fall 20 olika regioner med olika utvecklingsmönster. (s. 293) Det är inte så enelt att regioner med större städer utvecklades först. I stället var det främst social struktur som avgjorde vilka regioner som omvandlades först:

"The determining elements are rather found in the social and economic structures of the regions themselves. All the regions where a transition of the rural economy took place early, before c.1600, were characterized by large landownership, clear property rights, a rapid rise of short-term leasing, large tenant farms, a location where markets were accessible, and weak feudal barriers. The regions dominated by peasant landownership, on the other hand, did not experience transition until the eighteenth or nineteenth cen- turies, since this landownership structure reduced incentives and/or possibil- ities to commercialize and accumulate. Furthermore, in some cases feudal power had a continued influence there. Manorialism was rare in the Low Countries after the fourteenth century, but feudal power often took other forms, in urban settings and within market structures, for instance by way of urban privileges, monopolies and market forces. In the Low Countries, this situation existed most clearly in inland Flanders, where it formed an import- ant element in the late transition of this region despite the presence of large cities and markets." (s. 294)

Först efter denna utförliga diskussion övergår van Bavel till sin empiriska undersökning, om lönearbetets utspridning. Han studerar två regioner vid mitten av 1500-talet: området runt Guelders-floden, och centrala Holland. Han har inga skattekällor som kan ge en allmän bild av lönearbetets utbredning, utan studerar istället fyra sektorer var för sig: jordbruk, para-jordbruk (mest dikning och grävande), hantverk (inklusive butiksägare och andra tjänster), och proto-industrier (mest textilier). I centralaa Holland stod protoindustrin för 45 procent av den rurala arbetskraften, och jordbruket bara för 41 proent. I Guelders-området stod jordbruket däremot för 81 procent. Där stod lönearbete för 50-60 procent av arbetskraften, vilket är mycket och berodde på "extreme proletarization". Mellan 1450 och 1570 minskade antalet gårdar med något emellan 1/3 och 1/2 och jorden koncentrerades på stora arrendegårdar (låter som England med deras yeomen!). Små och mellanstora arrendatorer, som inte heller tidigare hade ägt jorden, förlorade på arrende-marknaden och blev så proletärer. (s. 296) Allmänningarna hade privatiserats under 1300-talet och protoindustrin utvecklades inte, så man hade få andra inkomstkällor. Därför blev många lönearbetare i jordbruket. vB menar att gårdar med upp till 10 hektar jord inte använde lönearbetare, medan 50 hektars stora gårdar fick 60 procent av sina arbetade timmar från lönearbetare. Baserat på en sådan kalkyl och siffrorna på gårdarnas fördelning så stod 39 procent av arbetskraften i jordbruket från lönearbete från utanför hushållet. Då är inte tjänstefolket, som var 10-15 procent av den rurala befolkningen här, inräknade.

I dikning antar vB att ungefär 2/3 av arbetet gjordes av lönearbetare. I hantverks- och tjänstesektorn gjordes mycket i bondehushållen, men en del hantverkare var anställda som lönearbetare av adelsmän. I provinsen Holland fanns det dock väldigt få adelsmän och hantverk var mer en deltidssyssla. (s. 297) Däremot var många lönearbetare i militären eller i dikning. Protoindustrin, som var viktig i Holland, byggde från början på putting out-arbete i bondehushåll, men på 1400-1500-talen skedde en proletarisering.

Sluträkningen blir som följer. I Holland utfördes ungefärligen hälften av arbetet på landsbygden som lönearbete, och i regionen runt Guelders-floden var det klart mer än hälften.

"A high proportion of proletarianized labourers worked in agriculture on large farms in the Guelders river area, in contrast with a high proportion of semi-proletarianized peasants working in proto-industries in Holland. However, what the two regions had in common was that the share of wage labour was very high already around 1550, compared to other parts of Europe and even compared to England. In England according to some cal- culations the share of wage labourers in the total rural population in the sixteenth century amounted to between a quarter and a third. These figures cannot be compared simply, but they do suggest that the countryside in the two parts of the Low Countries investigated had a far higher share of wage labour, perhaps even as much as twice as high.
In other respects, too, there were clear differences from other parts of north-western Europe. For instance, the degree of full-time proletarianized labour must have been much larger here than elsewhere. In England, the share of rural labour performed by wage labourers could be supplied to a large extent by servants and semi-proletarianized labourers. Probably one third to one half of hired labour in early modern English agriculture was supplied by servants alone, that is to say by young adults as a part of their life cycle as peasants. Much of the remaining wage labour was performed by peasants as part-time wage labour. The social and economic effects of this type of wage-labour must have differed strongly from that performed by proletarian wage-labourers, both on the micro-level within the individual household and on the macro-level of the region dominated by either type of wage-labour. In the two parts of the Low Countries under discussion, perhaps as much as half of all wage labour was performed by proletarians. This applies even more to the Guelders river area than to Holland." (s. 299-300)

Nederländerna var alltså speciellt. van Bavel fortsätter med att konstatera att dessa regioner var först i världen med att övergå till kapitalism, och att det framför allt gäller kustregionerna, vilket säger något om geografins betydelse:

"These regions in the Low Countries were probably the first in the world to experience a transition to capitalism. This applies par- ticularly, though not exclusively, to those regions bordering or almost bor- dering the North Sea, namely coastal Flanders, Zealand, the Guelders river area, Holland, and coastal Frisia. On the other side of the sea, the coastal parts of England (East Anglia) were also among the first to experience a transition."

Kustläget var alltså viktigt. Östra England och västra Nederländerna hade också det gemensamt att de hade riklig tillgång till energi, i form av torv (peat). Det gällde också att inte ha alltför starka gods (manorialism).

Shepard 2008

År 1624 framträdde bonden (husbandman) Richard Turner för en domstol i Canterbury och fick frågan hurpass rik han var. Han svarade att han var "just Leane Bacon", utan tillgångar. Alexandra Shepard konstaterar att medan det var ovanligt att folk uttryckte sig så färgstarkt, så var frågan om ens tillgångar standard, och svaren som folk gav är en ovanlig källa till hur fattiga människor under tidigmodern tid beskrev sig själva och såg sig själva, socioekonomiskt sett. När man väl kommer åt deras röster och kan lyssna på dem, så är det ofta i förhållande till fattigvården, och där talade de fattiga förstås med högst specifika syften och därför också på vissa sätt. I domstolarna däremot hade vittnenas ekonomiska ställning mindre direkt bäring på fallet, och därför kan vi också tänka oss att de talade mera fritt och ärligt om det. (Jag har tidigare bloggat om en studie som Shepard, tillsammans med Judith Spicksley, gjort på detta material, här.)

Shepards artikel från 2008 bygger på 13 628 vittnesmål från sju engelska domstolar från 1550 till 1728. De flesta svarade på frågan om vad de var "worth" med en siffra, men ungefär en femtedel svarade med vad de inte hade, ofta med att säga att de inte hade något. Andelen ökade över tid, vilket speglar en faktisk förändring i det engelska samhället, en proletariseringsprocess som på gick inte minst mellan mitten av 1500-talet och mitten av 1600-talet. Keith Wrightson (Earthly Necessities, 2000) menar att hälften av engelsmännen levde på lönearbete runt 1650, medan andra beräkningar anger lägre andelar. År 1700 levde ungefär 5 procent av befolkningen permanent i fattigvården, "on the parish" (Paul Slack 1988).

Allt fler levde åtminstone delvis på lönearbete, och begreppen förändrades också. Därför var på 1640-talet det också en diskussion huruvuda lönearbetare skulle ses som "freedmen" och också få politiska rättigheter. (s. 56) [2] Men "labourers" associerades oftast med fattigdom. Samtidigt växte "the middling sort" fram som kategori.

Få av vittnena nämnde mottagande av fattigvård (s. 59-60), och att sakna fast bostad var en annan lågprestige-grej som man inte ville ta upp. Shepard tar upp en rad exempel på hur man talade om att man var fattig. (58ff) 40 shillings hade en speciell betydelse: att ha mindre än så var riktig fattigdom, antagligen eftersom 40 shilling hade varit gränsen för att få politiska rättigheter. (s. 68-69)

Av 365 husbandmen svarade 44 procent att de levde på sitt arbete, labour. Andelen var mycket lägre i södra England än i norr. (s. 64) Detta speglar, säger Shepard, den tidigare kapitalistiska utvecklingen i södern. Kvinnorna sa oftare än männen att de inte hade nånting. De pratar också om vad deras äkta makar, och i vissa fall föräldrar, har för resurser. Vittnen som var fattiga kunde baserat på detta utmålas för att vara mindre pålitliga. (s. 81) Kunde fattiga vara tillförlitliga? De kunde också utmålas som drinkare och slarvers i största allmänhet. De fattiga kunde också förutse att de kunde utmålas på ett sådant sätt, och höll därför tillbaka med sina beskrivningar av fattigdom -- till skillnad från materialet från fattigvården, där folk väldigt mycket betonar hur eländiga de är. (s. 87-90) Det var vanligare att vittnen blev beskrivna som "poor" av andra, än att de beskrev sig själva på det sättet: vid domstolen i York finns det 23 fall av det första, men bara 3 av det andra. (s. 94)

I slutsatserna menar Shepard att hennes undersökning visar att labourers hade det tufft i tidigmoderna England, inte bara materiellt utan också på det socialt-ideologiska planet. Närmare bestämt, att hennes studie:

"confirms the narrowness of the available conceptual space within which labouring people might ‘negotiate the terms of their subordination’, recently emphasized by Andy Wood. The ever more arduous task of subsistence in early modern England was accompanied by another set of labours, associated with the difficulties of asserting an autonomous identity. This appears to have been as much a Herculean task as sustaining a living." (s. 95)

Och här stödjer kanske Shepards studie van Bavels lite ensidiga fokus på lönearbetets andel av arbetet i ekonomin: om tidigmoderna (och medeltida) människor upplevde lönearbete som en förnedring och något mycket sämre än att vara "sin egen", så var ju den proletarisering som van Bavel kartlägger, inte bara viktig ekonomiskt, utan också för sociala relationer.

Referens

Bas (B.J.P.) van Bavel (2007) "The Transition in the Low Countries: Wage Labour as an Indicator of the Rise of Capitalism in the Countryside, 1300–1700", Past and Present. 
Alexandra Shepard (2008) "Poverty, labour and the language of social description in early modern England", Past and Present.

Noter

[1] Här påpekar van Bavel att definitionen stämmer överens med den som Rodney Hilton använde i en artikel i Past and Present 1952.
[2] Intressant nog så menar Shepard (s. 94-5) att hennes undersökning från ett materiellt perspektiv stödjer Quentin Skinners pessimistiska utvärdering av Levellers i "Rethinking Political Liberty".