Falska f-skattare

Det kanske mest effektiva sättet för en arbetsgivare att ersätta arbetstagare under kollektivavtalets nivå (social dumping) är att se till att arbetstagaren blir egenföretagare (skaffar f-skattesedel) och arbetar på uppdrag, istället för att vara arbetstagare. När enarbetare har f-skattsedel av detta skäl och fastän hen egentligen arbetar åt en enda uppdragsgivare, så kallas det i den engelska litteraturen för bogus eller false self-employment, och på svenska talar man om falska f-skattare. Fenomenet har aktualiserats i Sverige de senaste åren med fall av social dumping där företag har anlitat polska och baltiska arbetare med f-skattesedel, men det är äldre än så och inte alls beroende av nationalitetsgränser. Juristen Anders Viktorin diskuterade problemet redan 1979 och pekade på att eftersom företag inte behöver betala arbetsgivareavgifter för underleverantörer, “it is always tempting for the employer to try to make a contract of employment look like a sub-contract with an independent contractor”. Victorin pekade på byggsektorn som en sektor med komplexa kedjor av underleverantörer och där detta problem var särskilt vanligt. Distinktionen mellan arbetstagare och (fristående) uppdragstagare bygger på kriterier som plikt att utföra arbetet själv, underordning i arbetsprocessen, ekonomiskt beroende, form av betalning, och användandet av egna verktyg, maskiner och material (Adlercreutz 1964).

Arbetsmarknadsforskaren Annette Thörnquist börjar sitt bokkapitel ”False Self-Employment: A Topical but Old Labour Market Problem” från 2011 med ett fall med social dumping med polska byggnadsarbetare i Örebro (artiklar i Byggnadsarbetaren, Arbetaren), men går vidare med att konstatera just att detta inte är något nytt problem. Under mellankrigstiden, en period av massarbetslöshet, var det ett utbrett problem i stenindustrin, visar hon. Hon menar att falska f-skattare är ett fenomen som är särskilt vanligt i tider av massarbetslöshet och svaga förhandlingspositioner för löntagarna. Fenomenet är dubbelt: det är en metod för exploatering, men också en överlevnadsstrategi för arbetare.

Andelen egenanställda ökade från 1980 till 2000 från 4,31 procent till 9,02 procent i Sverige. Antagligen ökade också andelen falska f-skattare under denna period. Den bransch där det sannolikt finns flest falska f-skattare är byggsektorn. En rapport från den europeiska arbetsgivarorganisationen och den europeiska fackbranschfederationen i branschen visar att de flesta falska f-skattare i Sveriges byggsektor är arbetsmigranter (Ana 2010, Jorens 2010). Thörnquist tolkar (den antagna) ökningen av falska f-skattare som en del av utvecklingen från vertikal integration av produktion under fordismen till vertikal disintegration under postfordismen.

Egenföretagare som inte innefattas av arbetstagarbegreppet omfattas inte av arbetsrätten (Adlercreutz 1964, Rönnmar 2005). Sedan 1940-talet omfattas "beroende uppdragstagare", egenföretagare som har en beroendeställning till sin uppdragsgivare, av arbetstagarbegreppet. Deras rätt som arbetstagare skrevs 1976 in i MBL. 2008 förändrade Reinfeldtregeringen regleringen av f-skattare, regler från 1993, så att en f-skattare idag kan ha en enda uppdragsgivare; i 1993 års regler skulle en sådan arbetare ses som en de facto anställd. Facken varnade för att detta skulle kunna leda till social dumping.

Hur agerade facken inom stenindustrin under mellankrigstiden? Thörnquist visar att de försökte organisera de som tvingats bli egenföretagare, för att se till att dessa inte skulle gå med på ersättningsnivåer under kollektivavtalet. Facken framför allt i granitregionen Bohuslän där syndikalisterna var starka bildade också kooperativ. Under 1930-talet började också facken samarbeta med arbetsgivarorganisationerna, vars medlemsföretag förlorade på den sociala dumpingen, för att förhindra utbredningen av falska f-skattare.

Thörnquist jämför den fackliga strategin från stenindustrins 20- och 30-tal med byggbranschen idag. I Skåne gjorde Byggnads och Kommunal en undersökning 2003 där de besökte 400 byggarbetsplatser. Av dessa var migrantarbetare sysselsatta på 140, och majoriteten av migrantarbetarna var falska f-skattare. Byggnads (2004) menade att huvudaktören var mellanhänderna; 40 stycken rekryteringsföretag som förmedlade arbetskraften. En faktor som spelar roll i förebyggandet av social dumping i Sverige är att det inte är myndigheterna som kontrollerar ifall arbetsgivare följer kollektivavtal och arbetsrätt, utan detta ligger på facket att kontrollera. Undantaget är arbetsmiljö och arbetstider som Arbetsmiljöverket kontrollerar. När byggboomen i Sverige åren efter 2000 gjorde att arbetskraftsmigrationen från central- och östeuropa i svensk byggbransch ökade så ökade Byggnads avdelningar i Skåne och Stockholm antalet kontroller av löner och anställningsvillkor. Byggnads samarbetade också med polisen i att kontrollera om de utländska arbetarna hade arbetstillstånd. Detta ledde till kritik mot facket. I den akademiska litteraturen har Denis Frank (2009) hävdat att Byggnads 1990-2004 följde en strategi där de ville klassificera så många av de utländska arbetarna som möjligt som falska f-skattare för att få dem att sluta arbeta och därmed minska konkurrensen om jobben i branschen. Frank menar alltså att Byggnads, till skillnad mot byggfacken i t ex Spanien och USA, valde en exkluderande strategi gentemot migrantarbetarna. Thörnquist håller med Frank om att facket inte ska ge sig in på att kontrollera arbetstillstånd, men menar att hans övergripande analys av fackets agerande inte stämmer. Hon menar att Frank ignorerar frågor om önedumping, de förmedlande företagens roll, och exploatering, och går saken till en konflikt mellan arbetargrupper medan han ignorerar konflikten mellan arbete och kapital.

Inför EU-utvidningen 2004 tillsatte LO utredningen "Ordning och reda på arbetsmarknaden". Flera förslag där gällde att förhindra falska f-skattare; bland annat genom att Skatteverket skulle kontrollera, genom att huvudentreprenörer skulle ges ansvar för att se till att underleverantörerna betalade skatter och sociala avgifter för sina anställda, och genom att Arbetsmiljöverket skulle kontrollera arbetsmiljön för migrantarbetarna. Efter 2004 skedde inget stort inflöde av EU-arbetare till Sverige. Tamas och Münz (2006) förklarar detta med en kombination av strikt reglerad arbetsmarknad, och ett tillstånd då av "jobless growth". Mellan 2004 och 2007 minskade antalet utländska arbetare som ansökte om f-skattesedel. Facken fokuserade mer på utländska underleverantörers närvaro (alltså företag).

Byggnads startade 2005 "Tolkprojektet", i vilket förbundet anställde fyra tolkar -- en lett och tre polacker -- för att informera EU-arbetare verksamma i Sverige om deras rättigheter som anställda i Sverige och om kollektivavtalen. Om möjligt skulle de också försöka organisera EU-arbetarna. En av dessa fyra tolkar var en av de tidigare anställda på Bygg-Lett, som fått sparken när han tagit kontakten med facket. Han var baserad i Örebro och de andra tre i Stockholm, Göteborg och Malmö. Även om tolkarna bara var fyra personer och var tvungna att täcka stora regioner så menade Byggnads att projektet var lyckat och att andra LO-förbund borde ta efter. Projektet löpte ut i januari 2011 och förbundet förespråkade att verksamheten skulle föras över på avdelningarna, medan förbundet skulle finansiera 50 procent av lönekostnaden. Avdelningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö behöll sina tolkar medan den i Örebro lade ner projektet. Samtidigt har så kallade falska kollektivavtal blivit ett växande problem för Byggnads.


Referens
Adlercreutz A., Arbetstagarbegreppet – om arbetstagarförhållandet och därtill hörande gränsdragningsfrågor i svensk civil- och socialrätt. Norstedts, 1964.
Byggnads, Rapport, Kartläggning av förekomsten av utländsk arbetskraft i Skåne. Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Malmö, 2004.
Denis Frank, "De oauktoriserade migranterna i svensk byggnadssektor - en studie i deportationspolitik 1990-2004", Sociologisk Forskning 2009.
Rönnmar, M., “The Personal Scope of Labour Law and the Notion of Employee in Sweden”, in The Mechanisms for Establishing and Changing Terms and Conditions of Employment/The Scope for Labor Law and the Notion of Employee, 2004 JILPT Comparative Labor Law Seminar, JILPT Report No. 1, Tokyo, 2004, pp. 159-165.
Thörnquist, Annette. 2011. ”False Self-Employment: A Topical but Old Labour Market Problem”. In Åsa-Karin Engstrand and Annette Thörnquist (eds). Precarious Employment in Perspective: Old and New Challenges to Working Conditions in Sweden. Brussels: Peter Lang.
Victorin, Anders. 1979. “Co-Determination in Sweden: The Union Way”. Journal of Comparative Corporate Law and Securities Regulation 2: 111-140.