Hur kommer facket in i en neoklassisk diskussion av den funktionella inkomstfördelningen?

Litteraturen om den funktionella inkomstfördelningen - fördelningen av nationalinkomsten mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster - har vuxit snabbt de senaste femton åren, och har även medfört ett par nya forskningsöversikter inklusive Boggio et al (2009) och Bertoli och Farina (2009). Nu har jag hittat ännu en sådan, av den tyska nationalekonomen Dorothee Schneider som skrivit en sammanläggningsavhandling (Schneider 2012) där en artikel är en litteraturöversikt. Schneider är neoklassiker vilket innebär att hon behandlar temat mycket annorlunda än vad t ex postkeynesianer som Hein och Vogel, sociologer som Kristal eller marxister som Macpherson gör. Ett mycket enkelt exempel på detta är att neoklassiker gillar att betona kontinuiteten, snarare än variationen, i löneandelens nivåer, vilket dessa två diagram ur Schneiders artikel visar:

Som synes har hon hela den möjliga variationen - 0 till 100 procent - på y-axeln, vilket förstås gör att variationerna över tid här ser mindre ut än vad de hade gjort om man t ex hade låtit y-axeln börja på 50 och sluta på 90, vilket kanske en forskare som var intresserad av variationen på mellanlång sikt hade jag gjort.

Vidare så tar Schneider, pikant nog med tanke på att hon är nationalekonom i Tyskland, inte alls upp den stora postkeynesianska litteratur som finns om den funktionella inkomstfördelningen, med mycket produktiva forskare som Engelbert Stockhammer och Eckhart Hein.  Hon nämner de Serres et al (2002), Garrido Ruiz (2005), Arpaia et al (2009), Lawless och Whelan (2011), Guscina (2007) och ett antal ytterligare studier ur den nyare litteraturen, men diskuterar häpnadsväckande nog inte frågor som vilka dataset de använd, vilka metoder och estimatorer de använt osv, eller vilka resultat som egentligen är rimliga. Som Stockhammer (2009) har påvisat så finns det stora problem med metod och modellering i flera av dessa papers, och det är därför anmärkningsvärt att Schneider inte problematiserar dem alls.

I vilket fall, vilket utrymme finns det då för sociala krafter att påverka den funktionella inkomstfördelningen i detta neoklassiska perspektiv? Kommer politikens djävul in i maskinen? Jo, det gör den, och genom ingen mindre än MIT-professorn och numera chefsekonomen för IMF, Olivier Blanchard. Schneider diskuterar dennes paper "The Medium Run" från 1997:

"Blanchard (1997) first fi nds a shift in the relation of relative inputs and relative input prices. A primary reason for a shift in this relationship is a shift in the distribution of rents across labor and capital. He therefore assumes that there are rents and markups in the market. He dismisses the idea of increasing markups in the product market as the competition in Europe has intensi fied at the time due to increasing trade. He believes that a markup can only come from markups in the labor market and therefore argues that wages are not equal to marginal productivity of labor. Blanchard (1997) describes how changes in labor market institutions, such as a decreasing bargaining power of labor due to decreasing union power, can decrease markups on wages. As another explanation of decreasing markups on wages, Blanchard (1997) mentions that possibly fi rms reduce labor hoarding (or featherbedding) as unions become less powerful. Firms might have employed so many worker such that the last worker's marginal product lies below his wage. Then a decrease in union power may enable the fi rms to reduce the excess employment and thus decrease the markup on wages."  (s 18, mina fetningar)

Alltså, om lönen inte alltid är = marginalproduktiviteten, utan det finns rents och markups, så kan den funktionella inkomstfördelningen variera på grund av sociala faktorer såsom facklig anslutningsgrad. Och det tror jag att den gör. Schneider refererar också LSE-ekonomen Alan Manning (2010) som kollat på löneförhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare ur ett rent sharing-perspektiv:

"Manning (2010) surveys empirical evidence on bargaining outcomes and quotes the estimated rent-sharing. The estimations rage from close to zero for the rent of the worker to up to 76 percent. Although Manning (2010) discusses several sources for possible inaccuracies for the individual estimations, the results still show that there is room for bargained pro fits and hints on wage agreements where wages exceed the marginal productivity of labor. This implies that unions may indeed have bargaining power over wages and employment and therefore the level of bargaining power has an influence over the size of the labor share." (s 21)

Schneider refererar förvisso (s 23) ur den nyare funktionell inkomstfördelningslitteraturen att Jaumotte och Tytell (2008), Guscina (2007) och European Commission (2007) fått insignifikanta resultat för variabeln facklig anslutningsgrad och Checchi och Garcia-Penalosa (2010) icke-robusta resultat, men jag tror att detta beror på data- och modelleringsproblem.


Referenser
Simone Bartoli och Francesco Farina, "The functional distribution of income: a review of the theoretical literature and of the empirical evidence around its recent pattern in European countries" (pdf), universitetet i Siena, 2007
Olivier Blanchard, "The Medium Run" (pdf), 1997
Luciano Boggio, Vincenzo Dall‘Aglio och Marco Magnani, "On Labour Shares in Recent Decades: A Survey", Universita‘ Cattolica del Sacro Cuore Dipartimenti e istituti di Scienze Economiche Working Paper, december 2009
Alan Manning, "Imperfect Competition in the Labour Market" (pdf), CEP Discussion Paper, London School of Economics 2010
Dorothee Schneider, "The Labor Share: A Review of Theory and Evidence" (pdf), Discussion Paper, Nationalekonomiska institutionen vid Humboldt Universität zu Berlin, 2011
Dorothee Schneider, "Essays on the Determinant of  Labor's Value Added Share" (pdf), doktorsavhandling, Humboldt-Universität zu Berlin januari 2012
Engelbert Stockhammer, "Determinants of functional income distribution in OECD countries" (pdf), IMK Studies, 2009