Jämlika möjligheter

Det råder bred politisk enighet om att "jämlika möjligheter" är något bra. "Jämlikt utfall" brukar högern uttala med förakt, som om det vore något i sig dåligt, förande med sig ledsna betongförorter och konformism. (Att ett mått av jämlikt utfall är en nödvändig förutsättning för jämlika möjligheter är en av liberalernas blinda vinklar.)

Vad går det då att med samhällsvetenskaplig metod säga om hur jämlikheten i möjligheter varierar mellan länder och över tid? Den vanliga metoden är väl att låta den sociala mobilitetens omfattning vara en proxy för möjligheternas jämlikhet. Men, bland annat influerat av den flummigt matematisk-kvantitativa gamla analytiske marxisten till nationalekonom John Roemer, verkar det också finnas en någorlunda livaktig litteratur som hävdar sig tala om och mäta just "equality of opportunity" snarare än "social mobility". Lina Dunzlaff, Dirk Neumann, Judith Niehues och Andreas Peichls paper "Equality of Opportunity and Redistribution in Europe" är en del av denna litteratur.

För att undersöka variationen i möjligheternas jämlikhet i Europa, och hur denna påverkas av inkomstomfördelning, så använder de mikro-data från EU:s Statistics on Income and Living Conditions (SILC). Utfallsvariabeln definieras som inkomster ekvivaliserade för ens hushålls storlek. De oberoende variablerna ses i två grupper: omständigheter, som är karaktäristika bortom individens kontroll, som till exempel föräldrars utbildningsnivå, och ansträngning, som är en variabel som individen själv kan kontrollera. De inkomstskillnader som uppstår av skillnader i ansträngning ses som mer acceptabla än de som uppstår av skillnader i förutsättningar. På något mystiskt sätt delar de också in individerna i samplet i "typer", för att inte jämföra alltför heterogena individer. Formeln för deras empiriska undersökning blir då:

Variabeln på vänstersidan är loggad hushållsinkomst. På högersidan ser vi att deras empiriska undersökning vill se effekterna av omständigheter (c=en vektor av circumstances-variabler) givet (|) individens typ (t), plus att felen (e) för varje individ faktiskt också är skattningen av individens ansträngning (effort - e), ett för mig fascinerande trick men som verkar vara växande inom arbetsmarknadsekonomi. (Alltså att tolka residualerna i empiriska resultat som ett uttryck för en oobserverad men teoretiskt förankrad variabel, i detta fallet ansträngning.) De uttrycker detta som att:

"We have to deal with the informational constraint that only an individual’s circumstances are observable whereas the responsibility variable, that is effort, is non-observable. While Roemer’s approach measures the degree of a person’s effort by her rank in the effort distribution of her type, we define the remaining differences in individual incomes, once the influence of circumstances has been identified, as a result of effort. Our effort variable εi hence corresponds to the residual term which comprises all factors that have not been assigned to circumstances, therewith including measurement errors and transitory departures from the permanent level of income, but also luck and innate abilities. Talent and luck are thus not explicitly modeled, but implicitly classified as within the sphere of individual responsibility." (s 4)

Modellen kan alltså förväntas i någon grad underskatta hur stor del av inkomstojämlikheten som består av mindre acceptabel sådan, beroende på vår moralfilosofi: anser vi att människor har rätt till de extra inkomster som uppstått att de fötts intelligenta och begåvade, att de har tur, etc?

Empiriskt så är omständighets-variablerna en rad faktorer som individerna i SILC uppgett om sin uppväxt, närmare bestämt familjesituationen i 12-16-årsåldern. Hade föräldrarna jobb, vad för jobb, och fanns det "financial difficulties" i hushållet? Samt föräldrarnas utbildningsnivå. Samplet omfattar 34 984 män från femton länder, minst är 613 män från Island och flest är 7793 män från Polen. De är alla 30-60 år och arbetar minst 30 timmar per vecka. Dunzlaff et al redovisar inte sina resultat eller tillvägagångssättet särskilt tydligt, men det resulterar i alla fall i att de räknar fram "gini of opportunity"-index (GO) såväl som vanlig inkomst-gini för sitt sample, per land. Resultatet syns nedan, och för GO liksom vanlig gini gäller att ju lägre siffra desto mer jämlikhet:

Deras resultat för GO är en blandning av väntat och oväntat, och frustrerande. Väntat: att Danmark, Nederländerna och Sverige ligger bra till. Oväntat: att Tyskland ser mer jämlikt ut på GO än på gini; jag skulle förvänta mig det motsatta, givet deras tidiga tracking i skolsystemet. Har faktiskt lite svårt att tro på det resultatet. Och frustrerande: samtliga sydeuropeiska länder som Frankrike, Italien och Spanien fattas på grund av dataproblem, vilket gör dessa resultat mindre jämförbara med andra studier om social rörlighet än vad de annars hade varit. De säger också om sitt sample att:

"within the non-parametric framework of the GO index and our small sample size it is not possible to include further circumstance variables. Therefore our approach likely underestimates the true share of inequality of opportunity and can only reveal lower bounds of inequality of opportunity" (s 9f)

De går vidare med att undersöka effekterna av beskattning och socialförsäkringssystem på GO-indexet. Skattesystemet ökar som man kan förvänta sig möjligheternas jämlikhet (kom ihåg att utfallsvariabeln är inkomst) i de flesta av länderna: tio av femton. Hur det kan ha den motsatta effekten i till exempel Tyskland begriper jag inte riktigt. Socialförsäkringssystem och bidrag har en mer otvetydig effekt: i alla femton länder i studien sänker de värdet på GO-indexet, alltså ökar möjligheternas jämlikhet. Hur omfattande effekterna ses i stapeldiagrammet nedan:

Dunzlaff et als studie är intressant men milt förvirrande. Dels för att jag inte är van vid att man använder begreppet equality of opportunity snarare än social rörlighet, även om de två tycks vara samma sak i det här sammanhanget. Men också för att de skriver rätt elliptiskt: inte bara om valet av begrepp, utan också om det empiriska tillvägagångsättet: här finns inga regressionstabeller eller något sådant, utan bara bearbetade resultat och före dess matematiska formler: inget däremellan, föga beskrivande statistik om datasetet och som sagt inga regressionstabeller.


Referens
Lina Dunzlaff, Dirk Neumann, Judith Niehues och Andreas Peichl, "Equality of Opportunity and Redistribution in Europe" (pdf), IZA Discussion Paper No. 5375, Forschungsinstitut zur Zukunft der Arbeit, Bonn, december 2010

se också: "Korrelationen mellan inkomstojämlikhet och social rörlighet", 19 januari 2012; "Avkastning på utbildning och social rörlighet", 23 oktober 2011