Traktorer, arbetsrelationer och demokrati

 

"The conventional wisdom", säger statsvetarna David J Samuels, verksam vid University of Minnesota, och Henry Thomson, verksam vid Arizona State University, i en ganska ny artikel, "holds that landed elites oppose democratization." Det kan vara eftersom de stora jordägarna fruktar stigande löner, ökad arbetskraftsrörlighet, eller jordreform, men historiskt har de "repressed agricultural workers and sustained autocracy." (Alla citat hittills ur artikelns abstract.) Barrington Moore hävdade denna linje i sin klassiker Social Origins of Dictatorship and Democracy (1966) och enligt Geddes (1999) är de stora jordägarnas antidemokratiska tendens en av få saker som vi verkligen vet om de politiska regimernas historia. Mahoney (2003) håller med när han säger att forskare debatterar ifall borgerligheten eller arbetarklassen är mest prodemokratisk, men är eniga om att: “a weakened agrarian elite remains the most plausible explanation for why capitalist development is associated with the emergence and/or endurance of democracy.” Argumentet har också en lång historia från Aristoteles vidare fram via bland andra Gerschenkron (1943). Moore specifierade att det inte var alla stora jordägare som per definition var antidemokratiska, utan det var de stora jordägarna som är beroende av en stor arbetskraft: de är mot demokratin eftersom de utgår från att en auktoritär regim hjälper dem att hålla priset på arbetskraft nere.*

Men nyligen, säger Samuels och Thomson, har en rad demokratiska övergångar skett där de jordägande eliterna inte spelat den antidemokratiska roll som vi förväntar från dem. Albertus (2017) har noterat detta för Brasilien, Colombia och Pakistan: i en del fall har eliterna rent av tagit ställning för demokratin, i andra bara slutat kämpa emot den. "What might cause us to rethink a centuries-old hypothesis that has taken on the status of a sociological law?" (s. 740) Politisk ekonomi-forskningen har missat en enkel förklaring, säger de: mekaniseringen av jordbruket. Sedan 1950, ungefär har världens jordbruk ökat sin produktivitet i en rasande takt. Med nya grödvarianter, konstgödsel och bekämpningsmedel har man ökat avkastningen av jorden kraftigt men för Barrington Moore-hypotesen är ännu viktigare hur man ökat avkastningen av arbete, och därmed minskat behovet av billig arbetskraft i jordbruket. Pappret handlar mer om ett originellt argument än om en stringent eller innovativ metod:

"We explore this argument cross-nationally, assessing its most important implications and maximizing the generalizability of our findings. We regress indices of democracy on a measure of agricultural mechanization, which acts as a proxy for change in landowners’ political preferences. We thus present preliminary and suggestive correlational evidence to demonstrate the plausibility of our argument rather than a precise test of causal mechanisms. This is the same approach as much other recent research on regime change that uses macro-level economic indicators as proxies for the preferences or relative strength of different political actors, such as Boix (2003), Ansell and Samuels (2014), or Albertus (2017)." (s. 740)

Och man måste ge dem att argumentet är väldigt elegant, och så vitt jag kan se kraftfullt och viktigt. De refererar att Eric Hobsbawm i början av 1990-talet menade att småböndernas (peasantry) globala nedgång var  “the most spectacular, rapid, far-reaching, and profound social change in world history” och påpekar hur aktuellt det är att i ljuset av detta, revidera Moores (1966) teori.

De börjar sin diskussion av jordbruksmekaniseringen med Figur 1 som jag klistrat in ovan, med data från Binswanger (1986), “Agricultural Mechanization: A Comparative Historical Perspective." Antalet traktorer i Japan var 500 000 år 1960 och 3 miljoner år 1970, och gick från 800 000 till 1,5 miljoner i Västtyskland under samma decennium. Det är alltså traktorer som är deras mått på mekanisering tout court: grovt, men så får det väl vara när man jämför en rad länder. I den historiska diskussionen tar de också in andra maskiner: i Södern i USA skördades 42 procent av bomullen mekaniskt 1960, men nära 100 procent 1970 (Alston och Ferrie 1999).  I Kalifornien år 1961 fanns bara 25 mekaniska tomat-skördare, men sex år senare fanns 1000 stycken och de skördade ungefär 80 procent av tomaterna. På 1960-talet blev i princip alla tidigare skördearbetare inom bomull eller tomater arbetslösa. Motsvarande utveckling skedde i Malaysias risodling på 1970-talet. I Tyskland arbetade år 1800 62 procent av arbetskraften i jordbruket och idag är det 1,4 procent; i Spanien har andelen gått från 65 procent till 4,2 procent. I Brasilien arbetade 30 procent i jordbruket år 1981 och idag är det 10 procent; i Malaysia, 37 procent och 13 procent. (s. 741) Olika saker har bidragit till denna utveckling, säger de, men mekaniseringen är en, och den är mycket starkt korrelerad med förändringen i (a) andelen av befolkningen som bor på landsbygden och (b) andelen sysselsatt i jordbruket sedan 1961. Korrelationen mellan land-Gini och mekanisering sedan 1961 är något negativ, medan korrelationen mellan andelen familjegårdar (från Vanhanen 2003) och mekanisering är något positiv. (s. 743)

Efter detta kommer de tillbaka till en litteraturöversikt: Moore, och en rad empiriska studier om hur stora jordägare agerat repressivt för att hålla nere lönerna i jordbruket. I USA:s Sydstater efter inbördeskriget (Alston och Ferrie 1999; McAdam 2010; Mickey 2015), i Tyskland i det sena 1800-talet (Anderson 2000; Mares 2015), Brasilien i det tidiga 1900-talet (Leal 2012) och Malaysia i mitten av 1900-talet (Scott 1985). "Support for labor-repressive agriculture rested not on local culture but
on economics: a need to maintain a supply of cheap labor. Societal norms or cultural beliefs (such as racism among U.S. southern planters) rationalize but cannot explain the emergence and persistence of oppression." (s. 744)

Så här presenterar de sin forskningsdesign och metod:

"Our argument suggests that all else equal, we should observe a positive association between mechanization and levels of democracy within countries. Given that our story is one of endogenous democratization, we estimate linear regression models of democracy including country fixed effects. This is theoretically important, even though it raises the bar for finding significant effects of any endogenous measure of democratization. We include only a sparse set of control variables in our analysis, given the danger of including bad controls that are also potential outcomes of our main independent variable, agricultural mechanization." (s. 746)

De erkänner att analysen testar ifall argumentet är plausibelt, snarare än dess exakta kausala mekanismer. Den beroende variabeln, demokrati, mäter de först med Polity-måttet, och sedan också med V-Dems Polyarchy- och Liberal Democracy-mått. Den oberoende variabeln, jordbrukets mekanisering, mäts som antal traktorer per hektar odlingsbar jord. De har data på antalet traktorer från 1930 till 2009; 1960-2009 årliga data framför allt från World Development Indicators eller från Food and Agricultural Organization. Före 1960 har de samlat data från FAO:s publikationer om världens jordbruk vart tionde år. De imputerar data mellan censusåren linjärt. Mängden jordbruksjord kommer från samma källor.

Kontrollvariablerna börjar med Albertus (2017) mått på labor-dependent agriculture, "the percentage of families in a country that work in agriculture but who lack ownership or ownership-like rights over any land." De inkluderar också Vanhanens (2003) family farms-mått, andelen gårdar som anställer fyra eller färre personer och odlas av jordägarna själva. De interpolerar Vanhanens decennievisa data linjärt, just som Boix (2003) och Ansell och Samuels (2014) gör. Så här diskuterar de data-kvaliteten för dessa mått:

"Both of these measures capture different aspects of power relationships in the countryside and have different strengths and weaknesses. Albertus’ measure is weighted by the size of the rural population and thus it is actually a measure of the relative importance of labor-dependent agriculture in a national economy. It has broad coverage through time and is fairly precise, but covers far fewer countries than Vanhanen’s measure. Meanwhile, Vanhanen’s data are less precise, as they are derived from the
FAO censuses for some countries but from the author’s estimates from other sources for other countries (Vanhanen 1997, 48-50)—but the dataset has broader coverage across time and space. It is also not weighted by agriculture’s importance in the national economy." (s. 747)

Två mer standard kontrollvariabler är BNP per capita (loggad) och andelen länder i regionen som är demokratiska. De använder också land-fixed effects.

Enligt den enklaste regressionsmodellen så är en en standardavvikelses ökning av antalet traktorer associerad med en 0,44 standardavvikelses ökning på Polity-skalan, en stor effekt som motsvarar 16 punkters ökning på skalan från 0 till 100. Med kontroller för BNP/capita och andelen demokratier i regionen kvarstår associationen men är 40 % svagare. Att använda andra mått på demokrati, från VDEM, förändrar inte resultaten i grunden. Med Albertus mått på labor-dependent agriculture är associationen fortfarande stark (medan Albertus mått inte har någon signifikant korrelation), men antalet länder i samplet sjunker från 141 till 70. Med Vanhanens mått på family farms sjunker koefficienten från 0.27 till 0.19 medan Vanhanens mått har en positiv och signifikant koefficient på 0.18.

I slutsatserna lyfter Samuels och Thomson fram att "We offer a parsimonious explanation for why landed elites specifically may become accommodated to democracy." (s. 750) För vidare forskning pekar de på att man borde utforska de kausala mekanismerna mellan jordbruksmekanisering, jordägares preferenser och demokratisering. De ger fem förslag:

"First, survey research could investigate whether agricultural producers who own machinery such as tractors hold more democratic values or have stronger preferences for democratic forms of government and the rule of law. Second, as Dasgupta (2018) or Bhattacharya (2018) have done for other aspects of the Green Revolution, research could explore the impact of mechanization on rural mobilization and rebellion. Third, subnational comparisons could explore links between mechanization at the local level and the frequency of agricultural labor repression or rural conflict. Fourth, changes in agricultural mechanization in different subnational regions (perhaps due to different relative costs of labor and technology by crop) could be correlated with changing patterns in agricultural lobbying efforts or roll-call votes (as in Ziblatt 2008 and Thomson 2015 and 2019, for example) as mechanization reduces some planters’ need to focus on issues pertinent to control over labor while simultaneously increasing their demand for subsidized imports or domestic production of agricultural machines. Finally, one might consider the cross-national evolution of labor rights in the countryside, given mechanization. All in all, the impact of agricultural mechanization on politics could provide the basis for a fruitful research agenda." (s. 750)

Med det mekaniserade jordbruket, säger de, så är de stora jordägarna inte längre oroliga för att arbetarna ska få för starka rättigheter och för höga löner. De är mer oroliga för äganderätten, och den garanteras bäst i en demokrati (Gehlback och Keefer 2011; Ansell och Samuels 2014).

referens

David J Samuels och Henry Thomson, "Lord, Peasant . . . and Tractor? Agricultural Mechanization, Moore’s Thesis, and the Emergence of Democracy", Perspectives on Politics 19 (3).

fotnot

* Samuels och Thomson refererar en ganska imponerande mängd nyare empiriska studier som stödjer detta argument: "Boix (2003), Acemoglu and Robinson (2006), Ziblatt (2008), Ansell and Samuels (2014), Ardanaz and Mares (2014), Mares (2015) and Thomson (2015), among many others, all rely on this logic. In short, the affinity between labor-dependent landed elites and autocracy is not just conventional social science wisdom, it is an assumption—and for most of history, there was little reason to question it." (s. 740)