Fackets effekter på löner och ojämlikhet i USA

Tom VanHeuvelen är en sociolog, verksam vid University of Minnesota, som gör väldigt intressant kvantitativ forskning om arbetsmarknaden och inkomstfördelning i USA. 2018 publicerade han en artikel i tidskriften Social Forces med titeln "Moral Economies or Hidden Talents? A Longitudinal Analysis of Union Decline and Wage Inequality, 1973–2015". Man kan nog säga att utgångspunkten är en väldigt US-amerikansk debatt om vilken roll facket egentligen spelar. I USA olikt i Sverige organiseras ju en arbetsplats (snarare än en arbetstagare) i taget, och kollektivavtal gäller bara på organiserade arbetsplatser. Arbetare på organiserade arbetsplatser har alltså andra löner och villkor än arbetare på oorganiserade arbetsplatser, närmare bestämt så har fackligt anslutna arbetare högre löner och bättre villkor. Men vi vet att korrelation inte är kausalitet, och att den effekten lika gärna kan bero på selektion -- att mer kvalificerade och gåpåiga arbetare är med i facket -- snarare än en effekt av facket i sig. [1] VanHeuvelens artikel från 2018 handlar väldigt mycket om att beräkna den kausala effekten av fackligt medlemskap på löner och inkomstfördelning, rensat för selektionseffekterna. Artikeln är metodologiskt avancerad men också teoretiskt extremt intressant i det att VanHeuvelen för framåt analysen av hur facket påverkar löner och villkor inte bara för de som faktiskt är med i facket. Han har en rik och koncis forskningsöversikt över den kvantitativa litteraturen om fackets effekter:

"Wage inequality rises in response to union decline not only due to the direct influence on union members, but also through indirect pathways, as unions can use their influence to pull down top management incomes (DiNardo, Hallock, and Pischke 1997; Jaumotte and Buitron 2015; Shin 2014), increase labor’s share of total income (Kristal 2010, 2013), raise wages of non-covered but otherwise similar workers (Leicht 1989; Rosenfeld, Denice, and Laird 2016), engage in nonmarket activism (Wilmers 2017), strengthen labor’s bargaining position (Bradley et al. 2003; Clawson and Clawson 1999; Korpi 1985), and boost compensation expectations (Buchmueller, DiNardo, and Valletta 2002; Freeman 1984). Furthermore, unionization influences a wide range of stratification outcomes beyond immediate wage-setting practices, including working poverty (Brady, Baker, and Finnegan 2013), job security (Hipp and Givan 2015), political participation (Rosenfeld 2014), policy change (Rosenfeld 2014; Rosenfeld, Denice, and Laird 2016; Western and Rosenfeld 2011), work satisfaction (Artz 2012; Hipp and Givan 2015), work hours and scheduling (Crocker and Clawson 2012), health and health benefits (Buchmueller, DiNardo, and Valletta 2002; Reynolds and Brady 2012), layoff implementation (Jung 2017), and marriage patterns (Schneider and Reich 2014)." (s. 496)

För att förena dessa olika mekanismer arbetar VanHeuvelen utifrån den teoretiska modell som Bruce Western och Jake Rosenfeld la fram i en artikel 2011 och som fokuserar på fackets effekter på normer (som i sin tur påverkar inkomster), bortom de ditintills mer utforskade effekterna genom löneförhandlingar. Även tidigare har forskare modellerat hur facket i den US-amerikanska kontexten har effekter på lönerna även för icke-medlemmar. VanHeuvelen diskuterar två möjliga effekter:

"First, a spillover effect anticipates lower wages relative to unionization (Borjas 2015; Kaufman and Hotchkiss 2006). Higher union wages make unionized workers  an effective group to dismiss to lower labor costs. Thus, organized worker power counterintuitively increases the likelihood of layoffs among unionized firms. Dismissed workers then transition to nonunion sectors and firms, increasing the stock of potential workers and thus lowering pay (Neumark and Wachter 1995). Presumably, if unionization increases the prevalence of layoffs, unions would also dampen wages through unemployment’s scarring effect on future employment and wages (Gangl 2005). Second, unions provide a threat to
nonunionized firms (Brady et al. 2013; Freeman 1984; Leicht 1989; Western and Rosenfeld 2011). Employers prefer a nonunionized workforce. Therefore, when proximate to unionized firms or industries, the threat mechanism suggests that employers will raise wages preemptively to avoid unionization (Freeman 1984; Leicht 1989)." (s. 499)

Forskarna är alltså ense om att facket har effekter också på icke-medlemmar -- även om Borjas och Freeman är väldigt oense om vilka effekterna är, negativa eller positiva. VanHeuvelen använder och utvecklar som sagt Western och Rosenfelds modell för hur man ska förstå de bredare effekterna. Han förklarar modellen så här:

"Western and Rosenfeld (2011) developed a powerful theory unifying research on the multiple inputs unions have on both wage setting and social outcomes beyond immediate union membership. They relaxed the threat hypothesis’ rationalistic assumptions, and in doing so, reconciled the many strands of union stratification research through the concept of the moral economy: “norms prescribing fair distribution that are institutionalized in the market’s formal rules and customs” (517, also see Thompson 1971; Granovetter 1985). Beyond providing (1) power to workers in bargaining arrangements and (2) higher wages to immediately connected nonunionized firms and industries through rationalistic threat processes, unions have (3) an indirect influence on wage setting through
historical, cultural, institutional, and political practices. The moral economy argument thus complements the threat hypothesis, allowing for a multifactorial set of pathways to link unions and wage setting." (s. 499)

Även moral economy-argumentet kan kritiseras utifrån selektionsargumentet. Western och Rosenfeld operationaliserar den moraliska ekonomins effekte utifrån den fackliga anslutningsgraden i bransch-regionen, alltså till exempel att lönen för en icke fackligt organiserad arbetare i livsmedelsindustrin i Maine påverkas av den fackliga anslutningsgraden i livsmedelsindustrin (bransch) i Nordöst (region). Men selekteras arbetare till branscher och regioner utifrån oobserverade karaktäristika? VanHeuvelen fokuserar på folk som går med i eller ut ur facket och att jämföra deras utfall före och efter skiftet. En sista viktig mätfråga är hur man ska veta ifall effekterna av bransch-region-fackliga anslutningsgraden är en moralisk ekonomi-effekt eller hot-mekanismen, som diskuterad utifrån Freeman ovan. Här menar VanHeuvelen helt enkelt att kvantitativ forskning visar att strejker hade positiva effekter på lönerna före Reagans presidentskap, men inte sedan dess. Därför menar han att ifall de skattade moralisk ekonomi-effekterna klingar av från 1989 och framåt, så var det i själva verket en hot-effekt.

Hans data är Panel Study of Income Dynamics (PSID), en survey som började med ungefär 5000 familjer år 1968 och som samlades in varje år till 1997, och vartannat år därefter. Metoden är en som jag kanske aldrig sett tidigare, en variance function regression-modell (VFR) där han börjar med att skatta effekten av fackmedlemskap och bransch-region-facklig anslutning på lönen för medelarbetaren, och därefter använder samma förklaringsvariabler (med kontroller) för att förklara en loggad version av feltermen från den första regressionen. Den andra modellen förklarar då variansen inom grupperna. Se ekvation 1 och 2 nedan.

Resultaten indikerar att den råa lönefördelen för en fackligt ansluten manlig arbetare är runt 20 procent (för en kvinna runt 15 procent), och att ett beaktande av selektionsprocessen minskar effekten till 5-10 procent. (Men den är fortfarande statistiskt signifikant.) Moralisk ekonomi-effekten, mätt som effekten av bransch-region-anslutningsgraden, är också runt 20 procent före koll på selektionen, och runt 10 procent med koll.

Med Figur 3, som jag klistrat in högst upp, gör VanHeuvelen kontrafaktisk analys av hur löneojämlikheten för män och kvinnor hade utvecklats om den fackliga anslutningsgraden hade varit konstant. Då hade löneojämlikheten sett mycket annorlunda ut idag, kan man konstatera, även om VanHeuvelen påpekar att den beräknade sänkningen av ojämlikheten som konstant facklig styrka hade inneburit, bara är hälften så stor som den ser ut om man inte beaktar selektionen in och ut ur facket. Från dessa resultat går han till att diskutera effekterna och implikationerna av att arbetare byter facklig status, in eller ut ur facket, och visar att effekterna av facket överlag inte är annorlunda efter 1989 än före det året.

I slutsatssektionen drar VanHeuevelen tre huvudsakliga slutsatser. Ett, facket har direkta och indirekta effekter på lönespridningen. Att facket i USA försvagats så mycket som det gjort sedan 1970-talet gör att lönespridningen mellan arbetare och över en arbetares livscykel är större idag. Detta är robust för att kolla på arbetare som byter och inte byter bransch och region, arbetare som går in och ut ur facket, etc. Resultaten ger mikrogrundvalar för makro-argument om fackens betydelse och stöttar en maktresursteoretisk tolkning: "The findings in this paper support and extend a power resources theoretical understanding of inequality. Unions are central to egalitarian politics. From one perspective, results neatly fold into a power resources theoretical argument; it is unsurprising that the decline of labor unions, resulting in lower working-class power, has had broad negative stratification consequences (Jacobs and Dirlam 2016; Korpi 1985). Yet results emphasize the importance of the less frequently studied ideological component of power resources (Brady and Sosnaud 2010)." (s. 521) Den andra slutsatsen är att fackets effekter är robusta för oobserverad heterogenitet, men mindre än de råa effekterna. Den tredje slutsatsen är att facket har effekter inte bara på livslönen för arbetarna, utan att försvagningen av facket också ökar osäkerheten och volatiliteten över livscykeln.

 

referens

Tom VanHeuvelen (2018) "Moral Economies or Hidden Talents? A Longitudinal Analysis of Union Decline and Wage Inequality, 1973–2015", Social Forces 97 (2).

fotnot

[1] VanHeuvelen diskuterar detta mätproblem på flera ställen i artikeln. En koncis diskussion är: "Economists traditionally argue that union workers have higher average unobserved skill levels than otherwise similar nonunion workers (Borjas 2015), while the work security provided by union contracts might allow for more on-the-job training. Controlling for these unobserved productivity-enhancing skills may lower the observed union wage premium. Several studies support this argument, finding that the union wage premium shrinks when worker fixed effects are included in regression models (Freeman 1984). Conversely, others note that the influence of unobserved heterogeneity may be overstated due to measurement error and the unique characteristics of workers who change union status (Card 1996; Lemieux 1998).
Similarly, Card, Lemieux, and Riddell (2004) note how selection bias influences the compressing effect of unions on wages. Assuming all workers possess some combination of observed and unobserved skills, they argue that workers most likely to select into union jobs will come from the off-diagonal: high unobserved and low observed skills, and vice versa. Workers with low observed and unobserved skills are neither qualified nor hired for union jobs, while those with high observed and unobserved skills can attain higher wages outside union contracts. These contrasting selection processes yield the appearance of an exaggerated compressing effect of wages among union members. Lemieux (1998) found this among Canadian male workers. In total, this argument suggests that the inequality-reducing effect of union membership might partially result from workers basing employment decisions on their ability to attain wages beyond those characteristics observed by analysts." (s. 501)