Strukturomvandlingen ut ur jordbruket

Francisco Alvarez-Cuadrado och Markus Poschkes artikel från 2011 börjar på ett slående sätt: "The process of economic development is always and everywhere characterized by substantial reallocations of resources out of agriculture." Ekonomer är ense om att detta drivits av produktivitetsutveckling, men de är oense om ifall utvecklingen inom jordbruket eller inom industrin varit viktigast. Med tanke på hur stora jordbrukssektorerna fortfarande är i fattiga ekonomier idag, är det viktigt att ha "a proper understanding of the historical determinants of structural change." För att få detta applicerar Alvarez-Cuadrado och Poschke en enkel modell, som kan fånga upp både förändringen inom jordbruket och förändringen inom industrin, och testar den på 12 länders utveckling från 1800-talet och framåt. År 1800 arbetade ungefär tre fjärdedelar av USA:s arbetskraft i jordbruket, som stod för mer än hälften av BNP; tvåhundra år senare var andelarna 2,5 procent och 1 procent.

De presenterar debatten som att Arthur Lewis (1954) är en företrädare för industri-modellen, där kapitalackumulation, ökad produktivitet och ökade löner i den urbana sektorn driver utvecklingen framåt. Harris och Todaros (1970) modell över migration mellan stad och land ser de som samma skola: "Both theories suggest that productivity advantages in manufacturing raise urban incomes and drive the process of structural change." Denna förklaring kallar Alvarez-Cuadrado och Poschke "labor pull"-hypotesen, och de ser också Hansen och Prescott (2002) som en del av denna förklaring.

Den motsatta förklaringen börjar med Ragnar Nurkse (1953) som argumenterade att “everyone knows that the spectacular industrial revolution would not have been possible without the agricultural revolution that preceded it.”  Också hos WW Rostow (1960) var produktivitetstillväxt i jordbruket nödvändigt för en takeoff. Detta kallar A-C och P för "labor push"-hypotesen och depekar på Gollin, Parente och Rogerson (2002, 2007) som en modern formalisering av dessa idéer, med Ngai och Pissarides (2007) i samma skola.

Båda skolorna predicerar på sikt med ekonomisk utveckling en lägre grad av sysselsättning i jordbruket, och en mindre andel av BNP från jordbruket. Men de har olika prediktioner vad gäller relativprisernas utveckling, och därför använder A-C och P relativpriserna som indikator på den relativa produktivitetsutvecklingen mellan branscher.

De sammanfattar resultaten som att båda kanalerna spelar roll, men med olika vikt i olika länder och olika perioder. I USA dominerade "labor pull"-kanalen (alltså högre tillväxt i industrin) före WW1, medan "labor push"-kanalen, alltså högre produktivitet i jordbruket, efter 1945. Strukturomvandlingen accelererade över huvud taget efter 1945. Överlag så menar de att labor pull/industrins utveckling var viktigast, förutom efter 1960 och i länder där jordbruket redan hade minskat sin andel av sysselsättningen rejält. "The importance of time periods in our results suggests the presence of common trends in technology, most plausibly in innovation and the diffusion of technology. However, a country’s current stage in the structural transformation also matters. In particular, there appears to be a sequence of “first pull, then push.”" (s. 130)

"The main contribution of our paper is to provide insights about the historically important drivers of structural change." De menar att detta har policy-relevans: för att förstå hur (den önskvärda) strukturomvandlingen går till, måste vi tänka på industrin.

Deras källor för historiska data är "Brian R. Mitchell (1988, 2003a, 2003b) and the Groningen Growth and Development Centre (GGDC) 10-sector and Historical National Accounts databases (for documentation, see Bart van Ark 1996; Marcel Timmer and Gaaitzen J. de Vries 2007; Jan-Pieter Smits, Pieter Woltjer, and Debin Ma 2009)". Från Groningen-centret får de antingen sektorsvisa prisutvecklingen direkt, eller så räknar de ut den från skillnaden mellan rörliga priser och fasta priser-serierna. För USA finns inte sektorsvisa priser för 1800-talet utan där gör de en abrovink och använder försäljningspriser för alla varor jämfört med försäljningspriser för livsmedel. Eftersom prisserierna för USA skapats på ett annorlunda sätt än alla andra länder, kör de analysen separat för USA.

"The failure of price indices to adjust for new goods and quality changes, which arguably matter more for nonagricultural goods, could imply that increases in the relative price of manufacturing goods are overstated, and the trends we find have to be corrected downward. Without this correction, there is a bias against finding a “pull” channel. Quantitatively, the Boskin Commission report argues that the US CPI overstated inflation by around 1.1 percentage points in 1995–1996 (see e.g., Michael J. Boskin et al. 1998). The bias most likely was not constant over time and probably was lower before the 1990s, which makes it difficult to judge its size. While the issue is not resolved with precision, we can still conclude that observing a period of falling nonagricultural goods prices robustly indicates a dominant pull channel, while this is not so clear for the opposite case. Finally, while in theory changes in the composition of baskets used for the price indices could lead to spurious trends, this does not appear to be too much of a concern, as price indices relying on broader baskets (though with more sparse observations) exhibit similar trends, at least in the United States (Benjamin N. Dennis and Talan B.  Iscan 2009). We thus believe our results to be robust, though it is, of course, impossible to be absolutely certain that they do not reflect some imperfections of the data." (s. 137-138)

Diagram 1, som jag klistrat in ovan, visar andelen av sysselsättningen som är i jordbruket och relativpriset för industrivaror/jordbruksvaror i USA sedan 1790. Industrivarornas relativpris hade ingen särskild tendens 1800-1850 men föll sen i hundra år fram till mitten av 1900-talet, vilket tyder på en bättre produktivitetsutveckling i industrin. Sysselsättningsandelen i jordbruket föll i princip konstant från 1830-talet till 1980-talet, med undantag för en blipp under Depressionen. A-C och P tolkar mönstret som att före WW2 var det labor pull som minskade sysselsättningen i jordbruket: tillgången på mer produktiva och därmed bättre betalda jobb i industrin. Efter 1950 var det däremot labor push: produktiviteten ökade mer i jordbruket än i industrin vilket gjorde att man kunde producera mer med färre arbetare, samtidigt som Engels lag gör att efterfrågan inte ökar linjärt på mat även fast den blir (relativt och absolut) billigare. Diagram 2 stödjer vidare denna tolkning genom att visa den faktiska relativa produktivitetsutvecklingen tillsammans med relativpriset.

 

referens

Francisco Alvarez-Cuadrado och Markus Poschke (2011) "Structural change out of agriculture: Labor push versus labor pull", American Economic Journal: Macroeconomics 3 (July 2011): 127–158. Läs här.