Uppsvinget för historisk politisk ekonomi

I en ny översiktsartikel menar statsvetarna Volha Charnysh (MIT), Eugene Finkel (Johns Hopkins), och Scott Gehlbach (University of Chicago) att "historisk politisk ekonomi", HPE, haft ett uppsving de senaste tio åren eller så. HPE är en interdisciplinär forskningsinriktning som förenar statsvetenskap, nationalekonomi, historia och sociologi, och förenas av att man använde kvantitativa metoder på historiska problem. Mer specifikt så definierar de politisk ekonomi så här: "work that either uses formal theory or empirically tests falsifiable arguments using quantitative methods." (s. 2-3) Vad som är "historiskt" är mer flytande, säger de: Gailmard (2021) föreslår att "historiska" händelser är de som “occurred in the past under temporally bounded social or institutional configurations no longer in operation in the place where the event occurred”, men Gailmard medger själv att det är en öppen och empirisk fråga vilka historiska händelser som egentligen slutat ha en effekt. Charnysh et al menar i vilket fall att definitionen fungerar i det här sammanhanget, och sätter en gräns vid 1945, förutom för Kina där också forskning om kulturrevolutionen på 1960-talet räknas som HPE.

Deras forskningsöversikt bygger på åtta ledande statsvetenskapliga tidskrifter åren 2010 till och med 2021, och utifrån definitionen av historisk politisk ekonomi framlagd ovan identifierar de 238 artiklar som HPE. Ordmolnet längst upp visar de vanligaste orden i abstracts till dessa 238 artiklar; vi ser att några av de ledande temana är demokratisering, kolonialism, krig, parlament, våld och val. Andelen HPE-artiklar av alla artiklar i tidskrifterna ökade från runt 3 procent 2010-2012 till 6-9 procent 2019-2021. Diagram 2 nedan visar andelen för de åtta tidskrifterna separat. De tidskrifter som är mest benägna att publicera HPE-artiklar är World Politics, American Political Science Review, och Quarterly Journal of Political Science.

Charnysh et al delar in artiklarna i tre typer vad gäller hur man gör historisk forskning: (a) för att förstå själva de historiska företeelserna, (b) att använda historiska företeelser för att förstå samtiden, och (c) att använda historiska företeelser för att testa och utveckla teori.

Under typ (a) diskuterar

"researchers have examined topics such as the emergence of parliaments, the introduction of electoral secrecy, the expansion of suffrage, and improvements in democratic representation using data on bill sponsorship, roll call votes, campaign expenditures, and subnational electoral outcomes (e.g., Aidt & Jensen 2017, Kam 2017, Kasara and Mares 2017, Teele 2018, Madrid 2019, Morgan-Collins 2021). They have additionally tested the micro foundations of classic theories of democratization by analyzing support for democratic reforms among political parties and economic elites (e.g., Ardanaz & Mares 2014, Albertus 2017, Nikolova 2017)." (s. 6)

HPE-forskare har också utforskat parlamentarisk politik och partipolitik, ofta med text-as-data-metoder, för att utforska ideologiska uttryck. Så här diskuterar Charnysh et al fördelar och tillkortakommanden med kvantitativ HPE, som de konstaterar har vuxit fram tillsammans med identifikationsrevolutionen (jfr mina inlägg om persistensstudier: Cirone och Pepinsky 2022, Arroyo Abad och Maurer 2021) och som ju är väldigt styrd av vad man kan sätta siffror på:

"As with any mode of research, there are trade-offs to the HPE approach to understanding the past. On the one hand, as discussed above, studies in the HPE tradition have uncovered novel empirical regularities by quantifying new forms of historical evidence (legislative speeches, roll call votes, etc.). They have tested the assumptions of earlier work and shed light on micro-level political processes behind macro-level phenomena such as democratization, state formation, and colonialism. On the other hand, the narrow focus in HPE on identifiable causes of particular outcomes risks overlooking the role of contingency and sequencing in macro-historical processes such as democratization or state building. It also obscures the complementarity among different elements of political systems, some of which may be difficult to observe." (s. 7)

Diskussionen under kategori (b) börjar just me perrisstensstudier. I persistensstudierna i de 238 HPE-artiklarna är det i genomsnitt 227 år mellan "historical antecedent" och det samtida utfallet. Det finns två dominanta teman: först kolonialismens effekter, i dyningarna av Acemoglu, Johnson och Robinson (2001), och sedan långsiktiga effekter av våld och förtryck. I kolonialism-forskningen diskuterar de:

"Guardado (2018), for example, collects data on the prices at which the Spanish Crown sold colonial provincial governorships in Peru, showing that the selection of officials based on ability to pay exacerbated political conflict, increased ethnic segregation, and undermined institutional trust. She emphasizes the role of violent resistance to colonialism and the reluctance of the indigenous population to assimilate as perpetuating the impact of colonial institutions over time. Other scholars use plausibly exogenous within-country variation in the form of colonial rule to understand the effects of different types of colonial institutions and policies, highlighting diverse mechanisms of persistence that include investment in state capacity (Mattingly 2017) and the divergent strength and accountability of traditional leaders (Lechler and McNamee 2018, Nathan 2019)." (s. 7)

Vad gäller de långsiktiga effekterna av våld och repression diskuterar de bl.a. Rozenas och Zhukovs (2019) forskning om de långsiktiga effekterna av "terror by hunger" i 1930-talets Ukraina: när regimen som utsatt folk för repression kunde fortsätta hota med våld för protester så bekände lokalsamhällen logalitet till  regimem, men "when the threat of retribution abates, a history of repression breeds opposition to the regime." (s. 8) En utmaning i alla persistensstudier är att belägga mekanismer genom vilka historiska orsaker fortsätter spela roll. Charnysh och Peisakhin (2022) studerar persistensen på attityder som 123 år av Habsburgstyre i Galizien har på politiska attityder och politiskt beteende. De använder "as-if-random variation" i vilka byar som tvångsförflyttades från östra gränslandet till västra Polen efter andra världskriget och gör surveys både bland ättlingar till galizier i västra Polen och folk i östra Polen som aldrig tvångsförfkyttades. "By design, this study thus isolates the causal effect of community as opposed to family and institutional transmission in intergenerational persistence, though it is worth emphasizing that the study relies on qualitative evidence to specify how communities reinforced persistence." (s. 8) Som utmaningar för persistensstudierna inom HPE refererar de till Abad och Maurer (2021) och diskuterar ungefär samma utmaningar: att klargöra mekanismer, att undvika "compression of history" (Austin 2008), och att inte publicera spuriösa korrelationer som man säljer in som historisk persistens.

Kategori (c) handlar om att använda historiska data för att disktuera teori, och de börjar med Fournaies (2021) forskning om pengarnas inflytande i politiken genom att studera brittiska val från 1885 till 2019, en period när regleringarna på hur mycket pengar man fick spendera varierade. Fouuirnaie finner att begränsningar på campaign spending ökade andelen konkurrensutsatta val. Castañeda Dower, Finkel, Gehlbach och Nafziger (2018) är ett annat exempel på teoretiskt motiverad HPE; i deras fall utforskar de data från det Ryska imperiet för att utforska relationen mellan folklig representation och folkliga protester i autokratiska system.

Efter forskningsöversikten handlar nästa sektion om utmaningarna för HPE-forskning: kostnaderna för att lära sig språk, att läsa historiska handstilar, att arbeta i arkiven och så vidare. (s. 11) Som någon i ett historiskt ämne tycker jag kanske också att det är extra intressant när de pekar på utmaningen att inte överdriva hur generaliserbara resultaten från ens historiska fall är. Kan vi verkligen argumentera teoretiskt för att de historiska omständigheter vi studerar är ett generellt giltigt fall? Som Dennison (2021) pekar på är också de historiska institutionerna "interlocking parts of a larger social system" och det kan vara svårt att separera ut effekter. (s. 13)

Den sista sektionen handlar om fältets framtid. De börjar med att rekommendera närmre och intensivare dialog mellan historiker och samhällsvetare. Härnäst rekommenderar de viss utbildning i arkivarbete för statsvetenskapliga doktorander. Från detta kommer de till mer substantiella rekommendationer:

"Properly equipped, scholars of HPE will have choices about what to study. We hope that reviews such as ours might encourage researchers to think about what has already been learned, and what might be done to accumulate knowledge, rather than simply reach for the most available quasi-randomization. Callis et al. (2023) discuss fruitful research agendas that have pursued design-based research across a variety of domains: the study of colonial rule, missionary activity, forced labor, and the slave trade. Learning accumulates, they emphasize, when similar designs are used in different contexts; mechanisms come into view when a similar treatment is examined with different outcomes. (Formal) theory also plays a role. As Rozenas (2021) observes, “[e]mpirical HPE looks like a field on which everyone throws their own brick.. . . Theorists could be of great help in building a useful structure out of those bricks.”" (s. 13)

Den stora vikt som man fäst vid identifikation och kvantifierbarhet gör att vissa ämnen studerats mycket mer än andra -- formella institutioner mer än informella institutioner, och så vidare. De hoppas att mer HPE-forskning i framtiden kommer att ägnas åt hittills outforskade teman som etnicitet, genus, och klimat.

 

referens
Volha Charnysh, Eugene Finkel, och Scott Gehlbach (2023) "Historical Political Economy: Past, Present, and Future", Annual Review of Political Science.