Utvecklingar av maktresursteorin

Maktresursteorin har sedan det tidiga 1980-talet varit en av de ledande förklaringarna i forskningen om variationer i välfärdsstater och politik. För en översikt se mitt tidigare inlägg utifrån sex artiklar av Walter Korpi från 1980 till 2006. Med Korpi och Esping-Andersen som ledande teoretiker, och med fokus på starka fackföreningar och socialdemokratiska partier, har teorin alltid haft en särställning i Skandinavien. Nu har två danska forskare, Bjarke Refslund från Aalborgs universitet och Jens Arnholtz från Köpenhamns universitet, publicerat en artikel i Economic and Industrial Democracy om maktresursteorin (PRT, power resources theory). Var står då debatten om PRT idag? Så här börjar Refslund och Arnholtz artikel:

"Following decades of employer-centred analysis in labour market studies, political sociology and comparative political economy, it is well established that employers and their preferences matter. Even if companies and the capitalists who own them are not as all-powerful as proponents of employer-centred analysis argue (Hall and Soskice, 2001; Swenson, 1991, 2002), and even if their influence is mediated by state and party politics (Culpepper, 2010; Meardi, 2018), they still have substantial power and influence (Busemeyer and Thelen, 2020)." (1958-1959)

Fackens betydelse har i denna diskussion blivit underskattad, säger de, kanske relaterat till fackens minskade makt. Men det har också med maktresursteorins minskade inflytande att göra, och de menar till och med att:

"Often, power resource theory is used only as the theoretical antagonist of the argument being put forth – a strawman mentioned only to be dismissed. Additionally, empirical assessments of power resources typically use very crude indicators (like union density or collective bargaining centralisation) to measure unions’ power resources, in particular in comparative studies." (s. 1959)

Refslund och Arnholtz vill med sin artikel ta tillbaka PRT in i centrum av studier av arbete, arbetsorganisation, arbetsmarknader och "labour politics". Idag används PRT främst av forskare som forskar om fackförbund, men de menar att teorin är mer användbar. Däremot så har de en snävare indelning av vad PRT handlar om än vad Korpi hade på 1980-talet. Korpi och hans kollegor använde då PRT framför allt för att förstå välfärdsstater i jämförande perspketiv, men Refslund och Arnholtz "follow more recent literature in applying it more narrowly to labour politics understood as issues related to the labour market and closely related policy areas like occupational pensions (e.g. Keune, 2018). This we define broadly as labour politics, thereby delimiting the article from welfare state studies." (s. 1960)

PRT är i grund och botten en klassbaserad teori: samhället är indelat i klasser med olika preferenser. Men givetvis inte på ett förutsägbart och identiskt sätt; Korpi menade 1978 att ‘The “latent” interests of citizens, derived from their positions in the class structure, cannot, in themselves, generate collective action. They provide, instead, a potential basis for such action.’ (cit. 1960) Fackföreningarna är i teorin centrala för att upphäva eller motverka den maktimbalans i arbetsgivarnas favör som annars råder. (Om Korpis maktbegrepp, se mitt blogginlägg som jag länkat till ovan.) Variationer i organisering och maktresurser kommer också förklara variationer i utfall (löner, välfärdspolicies etc) mellan länder och över tid; i en fotnot påminner Refslund och Arnholtz om att Korpi faktiskt i förordet till klassikern The Working Class in Welfare Capitalism argumenterar för ‘the importance of the historical dimension for the understanding  of contemporary society’. Något som jag hade glömt, men också en dimension som jag som ekonomisk-historiker tänkt mycket på de senaste åren i relation till PRT.

Korpi och PRT har fokuserat mycket på fackföreningarna, men R och A påpekar att teorin egentligen lika mycket omfattar arbetsgivarna, och att det inte innebär någon motsägelse att diskutera arbetsgivarnas organisering i en studie i ett PRT-ramverk. Likaledes så har Korpis studier av Sverige handlat mycket om banden mellan LO och det socialdemokratiska partiet, men i olika kontexter kan det vara lika relevant att studera andra typer av partier, som spelar en större roll där.

Hur kan man då studera makt inom PRT? Erik Olin Wright (2000) föreslog i en formulering som blivit kanonisk inom PRT att det finns två typer av maktresurser, associational och structural. Olika forskare (t ex Kjellberg 2021) har diskuterat fler typer, och Refslund och Arnholtz föreslår som komplement till Olin Wrights typologi ytterligare tre typer: institutional, ideational och coalitional. De går igenom de fem typerna i tur och ordning. Strukturell makt har att göra med arbetarnas plats i produktionen, och kan ses som den mest basala och mest materiella typen av makt:

"Structural power is typically understood as the power derived from the workers’ position in the production system (Wright, 2000: 962) and can, therefore, be seen as the basic building block for the other power resources, at least contributing to their efficiency. Structural power traditionally refers to the workers’ ability to interfere with production, for instance, through industrial action like strikes, ‘work slow’ actions, etc. The level of structural power relates to the employer’s ability to replace workers, and structural power is thus lower if the workers are easily replaced, for instance by ‘management whipsawing’ between production sites (Greer and Hauptmeier, 2016) or outsourcing of the jobs (Drahokoupil, 2015). Therefore, regulation on ‘illegal’ strikes, the use of strike-breakers
and secondary industrial action is highly relevant for regulating this power resource (and thus connected with institutional power). We include the ability of workers to disrupt distribution (through road blockage, etc.) as a part of their structural power (Webster, 2015 calls this ‘logistical power’)." (s. 1962)

Refslund och Arnholtz skiljer i Wrights efterföljd på två typer av strukturell makt: arbetsplatsmakt och marknadsmakt (marketplace power). Den första subtypen handlar om hur beroende arbetsgivaren är av arbetarna. Den andra subtypen handlar om att arbetarnas strukturella maktposition också beror på arbetsmarknaden i allmänhet, med arbetslöshetsnivån, utbildningsnivån och så vidare. 

Makttyp två är "associational power", som Wright definierar som ‘the various forms of power that result from the formation of collective organizations of workers’

referenser

Bjarke Refslund och Jens Arnholtz (2022) "Power resource theory revisited: The perils and
promises for understanding contemporary labour politics", Economic and Industrial Democracy 43 (4): 1958-1979. Läs här.