Går det att skriva arbetarhistoriska synteser?

Rovorna rensas i Idhult i Svinhult socken, år 1920. Foto av August Christian Hultgren (1869-1961), hämtat från Östergötlands museum/Digitalt Arkiv. Lantarbete har varit tämligen frånvarande i svensk arbetarhistorisk forskning, och är det också i Lars Berggrens översiktsartikel.

 

Går det att skriva arbetarhistoriska synteser? Den frågan ställde Lars Berggren, professor (då docent) i historia vid Lunds universitet, i en artikel i Historisk Tidskrift 2003, i ett temanummer om syntesernas betydelse i historieforskningen.* Berggren börjar med en intressant diskussion om socialhistoria som Eric Hobsbawm förde 1970. Hobsbawm menade att socialhistoria tvunget måste vara samhällshistoria, eftersom sociala aspekter av samhället inte kan skiljas från andra, t ex ekonomiska eller idémässiga. Berggren sammanfattar: 

"Skall man anlägga ett samhällshistoriskt perspektiv måste man ha en uppfattning om vad som är centralt och om det komplexa sambandet mellan olika företeelser. Detta innebär dock inte att man som enskild historiker kan eller måste skriva om allt. Snarare handlar det om att välja ut en särskild relation eller ett komplex av relationer som betraktas som centrala och att gruppera övriga fenomen kring dessa." (s. 181)

Hobsbawm exemplifierar sitt resonmang med fenomenet klass: en klass kan aldrig studeras isolerat från andra klasser och skikt; som Berggren sammanfattar, " Forskning om klasser måste därför också beakta det samhälle som klasserna ingår i, det vill säga göras utifrån en samhällshistorisk analys." (s. 181) Hobsbawms appell fick genomslag i Sverige, till exempel i Lars Olssons avhandling om barnarbete från 1980. På 1980-talet utmanades dock en mer strukturellt inriktad samhällshistoria av dels mikrohistoria/identitetshistoria/lokalhistoria, dels av postmoderna argument från Stedman Jones och Joyce som ville fokusera mer på språket. Dessa komplicerar, men omöjliggör inte, skrivandet av arbetarhistoriska synteser, menar Berggren.

I en artikel från 1991 gav Lars Edgren och Lars Olsson en översikt över det arbetarhistoriska forskningsfältet i Sverige. Deras rubriker var de följande:

• a) Före industrialiseringen
• b) Arbetsprocessen och Bravermandebatten,
  c) Maktrelationer och den fackliga utvecklingen, 
• d) Arbetsdelningen mellan kvinnor och män, 
• e) Arbetsmiljön, 
• f) Från bråkighet till skötsamhet – kulturella perspektiv.
  

Det var framför allt det manliga industriarbetet som hade fokuserats, ”även om såväl kvinnoarbete, kontorsarbete som könsrelationer i arbetet börjat uppmärksammas alltmer”, sade Edgren och Olsson. De pekade också på att forskningen av arbetsekonomiska skäl fokuserat på en bransch eller ett företag i taget och att en syntes därför fattades: "Behovet av en syntes är därför påfallande, och möjligheter till en sådan finns idag." (s. 187) Med tanke på den klassiska arbetarhistoriens nedgång sedan 1991, så kan man undra om det ännu har kommit någon sådan syntes som efterfrågades 1991? (s. 187) Sten O Karlsson publicerade 1998 en genomgång av svensk arbetarhistorisk forskning från 1965 till 1995, och Berggren sammanfattar denna översikt så här:

"Karlsson pekar bland annat på den stora betoningen på lokala studier; inte mindre än 29 av 44 undersökningar hade en tydlig lokalhistorisk prägel. Kvinnornas lönearbete och genusrelationer i arbetet hade inte varit föremål för särskilt många studier, och få undersökningar hade varit inriktade på livet utanför arbetsplatserna. En annan slutsats rör de stora variationerna från idealtypiska föreställningar om arbetaren: ”Även om 25 år av forskning gradvis har utökat och nyanserat kunskapen om arbetarklassens historia låter sig bitarna svårligen hopfogas till en syntetisk bild av ’den svenske arbetaren’ eller hans kulturarv.” Detta hindrar inte, skriver Karlsson, att man kan ordna ”bildfragmenten” till ett ”arketypiskt utvecklingsschema”." (cit. 188)

Karlssons översikt har fått kritik för att missa tjänstemannagrupper och livet utanför arbetssfären, säger Berggren. Men när han diskuterar positiva möjligheter till synteser, så kommer han ändå in på en viss koncentration inom studierna:

"Det har påtalats att den arbetarhistoriska forskningen visat på en rad variationer. För att ta ett exempel finns det flera undersökningar om arbetet vid mekaniska verkstäder runt om i landet. Varje ny studie har kanske inte bidragit med så mycket nytt, utan visat på variationer av samma grundmönster. Men dessa kan på ett systematiskt sätt byggas in i en syntes." (s. 189) **

Översikterna har visat att det finns stora luckor i den arbetarhistoriska forskningen. Berggren menar dock att det är möjligt med en syntes ändå: "Jag menar att det finns så pass mycket att bygga på att det är dags att börja skriva denna typ av studier, men en poäng med sådana är också att identifiera områden där det behövs mer forskning." (s. 189) En syntes skulle kunna peka framåt på behovet av mer forskning inte bara om arbete och facklig organisering utan också på "hushåll och konsumtion, bostadsförhållanden och fritidsverksamhet, språk och politik – ja allt som berör den totala livssituationen." (s. 189-190) Inom det fackliga, klassiska området för de arbetarhistoriska studierna måste studierna undvika teleologi av den typ som var vanlig på 1970-80-talen och som kritiserats bl.a. av Mary Hilson i en artikel om varvet i Karlskrona, liksom att undvika en manscentrerad historieskrivning. Berggren talar också för att man ska beakta kategorier som etnicitet, genus och generation. Han menar också att synteserna bör behandla politik och frågor om konflikt och samförstånd. Företagsledningens perspektiv och managementideologier, såsom taylorismen, bör också inkluderas.

fotnoter

* I redaktörens inledning: ”Syntesen tillhör i sanning icke de mer omhuldade genrerna inom historievetenskapen. Vi skyr syntesen som vore den smittad”. Så inleder Dick Harrison sitt bidrag till detta temanummer om synteser och syntesskrivande. Har han rätt? Jag tror det.”

”Arne Jarrick framhåller att önskan att skriva synteser sannolikt är starkast i två extremlägen: ”dels då kunskaperna är tillräckligt små för att sätta den intellektuella fantasin i rörelse, dels då kunskaperna är så oöverskådligt stora att impulsen att föra dem samman blir oavvislig”. Det finns, anser jag, en rad områden inom svensk historieforskning där man för länge sedan nått det senare extremläget (och givetvis även gott om exempel på områden som ännu befinner sig i det förra). Den arbetarhistoriska forskningen är ett exempel. Lars Berggren hävdar att tiden nu är mogen att skriva en arbetarhistorisk syntes och drar upp riktlinjerna för hur en sådan skulle kunna se ut. Berggren lyfter också, liksom Janken Myrdal, fram en poäng med syntesskrivandet, som sällan uppmärksammas, nämligen att identifiera nya forskningsområden.” (s. 177)

Med tanke på att jag regelbundet undervisar på både Lars Magnusson och Lennart Schöns läroböcker i Sveriges ekonomiska historia, vill jag också citera något som Lars Magnusson skriver i sin artikel i syntes-temanumret: hans bok från 1996 och Schöns från 2000 används ofta som läroböcker, säger han, men har inte skrivits enkom med det syftet. "Här blir syntesen även något annat och mer än enbart en sammanfattning av tidigare forskning och/eller en teckning av konfliktytorna och skiljelinjerna i forskningsfronten. Syftet är snarare att försöka lansera egna teoretiska synsätt och låta sådana avgöra urvalet av stoff och uppläggningen i stort." (s. 248)

** Jfr också kommentaren på s. 196 angående den s.k. arbetsprocessforskningen: 

"Det finns en obalans inom forskningen kring arbetets förändring. Vi vet mycket om till exempel verkstadsindustrin, men när det gäller flera andra branscher och verksamhetsområden har inte så mycket forskning presenterats. Forskning kring arbetsprocessen var ett stort och expanderande fält i början av 1990-talet, men sedan avtog det på ett nästan dramatiskt sätt. Det fanns ett behov av att omdefiniera forskningen, bland annat i ett genus-historiskt perspektiv. Endast litet av forskningen analyserade den manliga könsladdningen i yrken på manligt dominerade arbetsplatser. Alltför litet gjordes också för att försöka komma åt feminiserade arbetsuppgifter."

På 1990-talet har dock kommit några modernare studier: Lars Hansson om slakterier, Sune Dufva om sjuksköterskor, Lasse Kvarnström och Ylva Waldemarsson om post- och telegrafanställda. Och här kommer också den första referensen till lantarbetare, genom en referens till Lars Olssons cirkelprojekt om Säbyholms gård i Skåne.

 

referenser

Lars Berggren, "Går det att skriva arbetarhistoriska synteser?". Historisk Tidskrift nr 2 2003. Läs här; den och de andra artiklarna i numret är fritt tillgängliga.