Social rörlighet i Storbritannien och USA sedan 1850

De senaste tio åren eller så har sett en mini-boom i historisk forskning om social rörlighet. Delvis har det säkert att göra med boomen i forskning om inkomstojämlikhet, men det har nog också med nya mikrodataset att göra. Som jag förstår det började trenden med Jason Long och Joseph Ferries artikel i American Economic Review 2013. Själva framar de sin artikel genom att diskutera hur olika föreställningar om ojämlikhetens ursprung och social rörlighet formar preferenser för omfördelning: US-amerikaner tror mer på social rörlighet än vad européer gör, och därmed efterfrågar de inte lika mycket omfördelning av inkomster som européer gör. Här hänvisas det till Alesina et al, men också till Pikettys artikel från 1995 om hur ”dynastic learning” kan göra att folk i två olika ekonomier baserat på olika historisk utveckling kan forma olika uppfattningar om läget idag – till exempel om social rörlighet och behovet av omfördelning. Long och Ferrie: ” The question we address is whether we can identify, for Britain and the US, those historical differences in mobility, particularly intergenerational occupational mobility.” Kan det t o m vara så att de olika graderna av tro på social rörlighet, förklarar skillnaderna i ”labor radicalism” mellan USA och Storbritannien?

Bland tidigare forskning om social rörlighet finns Miles (1993, 1999) och Mitch (1993) som använt bröllopsregister som källa, genom att jämföra bruden och brudgymmens yrken med deras fäders yrken. Miles finner att 60-68 procent av brudgummarna var i samma klass som sina fäder, och Mitch finner ungefär samma, 61 procent (20 procent högre, 19 procent lägre). Long och Ferrie invänder dock mot Miles och Mitch metod: dels så var en minskande andel av befolkningen med i den anglikanska kyrkan vars bröllop det är som räknas, dels så jämförs faderns yrke i en högre ålder (när hans son gifter sig) jämfört med sonen (som mäts när han själv gifter sig), vilket ger en bias nedåt för skattningar av uppåtgående rörlighet. Thernstrom (1973) har studerat män i Boston 1840-1889 och fann att 37-40 procent av männen som stannade i stan tillhörde samma yrkeskategori som deras fäder. Mot denna studie invänder Long och Ferrie att bara män som stannade på samma plats som där de föddes inte är representativa för män i allmänhet: det är sannolikt att flyttare hade ett annat rörlighetsmönster (var mer socialt rörliga). Studier på bröllopsdata har också samma problem med olika måttstockar (tidpunkt för mätning) för fäder och söner. Grusky (1987) menade att den sociala rörligheten i USA på 1800-talet var låg och ökade på 1900-talet. Guest, Landale och McCann (1989) är närmst till Long och Ferries egen studie, säger de: GLM jämförde ett sample unga män i folkräkningen 1880 och folkräkningen 1900. Här invänder Long och Ferrie dock att GLM:s data saknar de flesta som flyttade mellan delstater, och att fäder och söner återigen jämfördes vid olika tidpunkter i livscykeln.

Long och Ferries egna bidrag börjar  med att länka ett sample män i folkräkningen 1850 till desamma i folkräkningen 1880. De har ungefär 3000 brittiska män, och 2000 amerikanska i det sample de använder; de började med 23 000 far-son-par men restriktioner för att datat ska vara jämförbart med det moderna. Den enda ekonomiska variabeln i deras historiska data är självrapporterat yrke, och de har slagit ihop de hundratals yrkestitlarna till fyra breda grupper: tjänsteman (white collar), bonde, facklärd arbetare (skilled and semiskilled) och ej facklärd arbetare (unskilled). [1] För 1900-talet använder de Oxford Mobility Study för Storbritannien och OCG survey för USA. I dessa moderna surveys frågas män vilket yrke de har, och vilket yrke deras far hade vid 14 (UK) eller 16 (USA) års ålder.

Tabell 3, som jag klistrat in ovan, visar den sociala rörligheten för män i de två länderna 1850-1880. Det var 2,8 procent enheter mindre sannolikt att en man i USA var i samma yrkesgrupp som sin far, jämfört med män i Storbritannien. Om USA hade haft den brittiska yrkessammansättningen i ekonomin, hade fördelen varit 5,3 procentenheter; om Storbritannien hade haft den US-amerikanska sammansättningen, hade fördelen varit 9,9 procentenheter. (s. 1121) Skillnaden i rörlighet -- brett definierat -- var statistiskt signifikant större i USA.

De dekomponerar också skillnaderna. I Storbritannien var det 49 gånger mer sannolikt att en bondson blev bonde jämfört med en arbetarson; i USA var det bara 4,5 gånger mer sannolikt. Också att bli tjänsteman var lättare att bli i USA för söner till icke-tjänstemän jämfört med i Storbritannien; ratios var 20 till 1 i UK men bara 4 till 1 i USA. (s. 1123) Det var inte bara rörlighet i allmänhet som var större i USA, utan också uppåtgående rörlighet. I USA blev 81,4 procent av sönerna till icke facklärda arbetare något annat (högre i klasshierarkin), medan bara 54,3 procent av motsvarande söner i UK gjorde en klassresa uppåt. Även om man tar hänsyn till skillnaderna i yrkessammansättning, så kvarstår skillnaden i rörlighet mellan länderna.

De vill diskutera utvecklingen över tid, men det fanns inga data för Storbritannien. För USA hade Long och Ferrie däremot samples för 1860-1880 och 1880-1900. Den totala rörligheten var större under efterkrigstiden, men marginalfrekvensen var högre på 1800-talet.

USA:s rörlighet var klart större på 1800-talet, men ungefär samma som Storbritanniens på 1900-talet. De diskuterar hur mycket av insnävningen som drivs av att USA hade en stor jordbrukssektor i början av perioden medan britterna inte hade det -- år 1850 arbetade 45 procent av amerikaner i jordbruket, men bara 5 procent i britterna. (s. 1128) De kör om sina analyser helt utan jordbrukare och resultatet med ett mer rörligt USA på 1800-talet består.

I USA:s folkräkning 1860 frågade man om förmögenhet, och för 1860-1880-samplet kollar de på effekter på rörlighet av förmögenhet. Det gör de genom en väldigt grov uppdelning av "high total wealth familes" som är de med en förmögenhet över medianen, och "low total wealth families", som är de med förmögenhet under medianen.

Söner i USA 1880 var mer sannolikt att ha flyttat till en annan delstat jämfört med 1850, än brittiska söner var att flytta mellan counties.

I slutsatserna börjar de så här: "Though the US exhibited no more intergenerational occupational mobility in the late twentieth century than similarly developed countries, a widely shared belief that
the US is a place of unusually easy mobility has consistently guided public policy and shaped debate regarding the appropriate functions of the government in promoting social welfare from the 1930s to the present. Using new longitudinal data for the nineteenth century, we have identified an era when the US mobility experience was indeed exceptional: even after controlling for differences in their occupational structures, the US had substantially more occupational mobility across generations than
either Britain in the three decades after 1850 or the modern US." (s. 1133)

referens

Jason Long och Joseph Ferrie (2013) "Intergenerational occupational mobility in Great Britain and the United States since 1850", American Economic Review 103 (4).

fotnot

[1] I en fotnot säger de att: “'White collar' comprises professional, technical, and kindred; managers, officials, and proprietors; clerical; and sales. 'Farmer' comprises only farm owners and farm managers. “Skilled/semiskilled” comprises craftsmen and operatives. 'Unskilled' is comprised of service workers and laborers, including farm laborers. These categories are sufficiently broad and the boundaries between them are sufficiently well understood that we believe that movement among them represents a good approximation to the conventional understanding of 'intergenerational mobility.' Nonetheless, in comparing mobility across countries or over time, a reasonable concern is that these categories are not consistent, and that as important subdivisions arise within them, ignoring those  subdivisions will lead to an understatement of mobility for the period or country where such distinct, new groupings have become prominent. For example, over the century and a half spanned by our inquiry, the white collar category has changed substantially in the US as the fraction of the labor force in clerical and sales positions has grown. To account for such changes (as well as the greater fraction of factory operatives in nineteenth century Britain and in the modern US compared to the nineteenth century US), we will employ up to six occupational groups where the data make this possible (separating high and low white collar workers, and splitting skilled and semiskilled blue collar workers)."