Ett heterodox-ekonomiskt perspektiv på Pikettys senaste bok

Pikettys senaste bok Capital and Ideology har väckt debatt och diskussioner, om än kanske inte så mycket som 2014-boken Capital in the 21st Century gjorde. Den diskussion som jag sett av 2020-boken som sett intressantast ut är ett specialnummer av British Journal of Sociology helt ägnat åt att diskutera Pikettys tegelsten. Jag tänkte läsa ett part av artiklarna, och börjar med den av New School-nationalekonomen Sanjay G. Reddy. Reddy konstaterar att boken är otroligt bred: på pappret handlar den om ojämlikhet, men i praktiken om allt möjligt. Detta är särskilt slående med tanke på att Piketty är nationalekonom; Reddy refererar en professor i nationalekonom som sa att "I do not like to read", vilket Piketty antagligen inte skulle säga. Metodologiskt sett överskriver den nya boken samhällsvetenskapliga och historiska disciplinsgränser och arbetar på en gigantisk skala:

"Whereas Capital in the Twenty-First Century could reasonably be said to have developed an entire argument around three data points, or if you prefer, six—relating to wealth stocks and tax rates in Europe, and especially France, in the pre-World War I “Belle Epoque,” between the end of the first world war and the early 1970s, and thereafter—no such accusation can be made of the new Piketty. Those who have long been convinced of the value of a “world historical” analysis that takes in the range of examples from the comparative study of society and history will experience gratification and even excitement at seeing this turn, made credible by the substantial investment made by Piketty to assimilate a vast range of evidence."

Man kanske kan säga att Reddy är väldigt nöjd med Pikettys metodologiska vändning, men mindre nöjd med hans teoretiska diskussion: Reddy menar att Piketty framstår som okunnig om världssystemsteori, och att han orättvist avfärdar marxistiska analyser. Han kokar ner Pikettys bok till sex argument:

1. Ojämlikhet har funnits i de flesta historiska samhällen, och oftast tagit en "ternary" eller tredelad form med präster, krigare och arbetare som tre huvudklasser.
2. "Proprietrianism": den centrala "social and economic formation" i modern tid är ägande-samhället, som under ett par decennier vid 1900-talets mitt tämjdes men som nu är tillbaka som "Neo-proprietrianism".
3. Alla samhällen har en vag ("ambient", säger Reddy) ideologi som rättfärdigar samhällets ojämlikhet men som också kan utmanas; "changing the ambient ideas can bring about a different trajectory in history, especially at “switch points” at which the arrangements that prevail are otherwise underdetermined."
4. Den europeiska kolonialismen och imperialismen projicerade ägande-samhället på en global skala.
5. Kunskap är makt: ägande-samhället kan tämjas vilket kräver "public understanding", statistik och ett underminerande av ojämlikhetens ideologi. Social och politisk mobilisering krävs.
6. "Participatory socialism" som politiskt ideal.
   

När Reddy går över till att granska dessa sex argument så börjar han med en skepsis mot hur orignellt det första argumentet egentligen är. Det jag tänkt på där är ifall "ternary" inte är ett onödigt begrepp när "feodalism" redan finns, men Reddy tar en annan väg, och hävdar att en rad analytiker, som Polanyi (1944) och Tribe (1978), sedan länge visat att det före 1900-talet inte fanns någon "ekonomi" i sig, fristående från samhället i stort. Reddy anmärker också på att Piketty inte diskuterer ojämlikhetens utveckling i övergången till ett ternary samhälle, från en enklare ekonomi med föga överskott och föga ojämlikhet; Reddy nämner Goodys (1976, Production and Reproduction) distinktion mellan relativt jämlika "hoe cultures" och rikare, mer ojämlika "plough cultures" som exempel. Intressant nog så tycker Reddy också att Piketty underskattar betydelsen av handel -- och därmed också av köpmän -- längre tillbaka i historien. Reddy menar att det är oklart vad Pikettys stadieteori bidrar jämfört med tidigare, som Marx, Webers eller världssystemsteorin. (s. 12) Vad gäller proprietarianism, som Piketty menar föregick kapitalismen, så verkar Reddy menar att detta underskattar kapitalismens utveckling långt tillbaka i tiden, i enlighet med Marx (1867), Weber och Smith (1776), före själva idéerna lades fram. Reddy menar att Piketty borde ha gått in i diskussion med debatterna om själva begreppet kapitalism, både med de som hävdat att det är ett alltför brett begrepp, och de som tvärtom sett det som alltför snävt. Reddys klagomål på ideologi-delen är liknande, att Piketty inte engagerar sig med tidigare teorier i ämnet, främst Gramscis icke-deterministiska perspektiv. Också själva begreppet "switch points" menar Reddy är underteoretiserat. "More generally, Piketty appears to offer a theory of the effects of ideology but not a theory of ideology itself (which would require describing the dynamics of production, circulation and legitimation of justificatory ideas). In this respect, Piketty's invocation of the concept of ideology is instrumental, and thin." (s. 14) Vad gäller Pikettys globala analys och perspektiv på kolonialismen verkar Reddy hålla med, men tycka att det inte är så mycket nytt, och att analysen av imperialismens långa skugga är underutvecklad. På punkt fem, kunskapens roll, ser Reddy Pikettys upplysnings-aktiga tilltro till kunskap och förbättring som sympatisk, men verkar efterfråga mer diskussion av till exempel nationalekonomins relation till samhälleliga och ekonomiska maktrelationer och hur dessa påverkat vilka teorier som fått fäste inom forskningen. 

Reddys diskussion av Pikettys politiska program, och de politisk-filosofiska grunderna för hans resonemang, förbigår jag. I slutsatserna prisar Reddy Pikettys transdisciplinära och globala projekt, men menar att analysen är "limited by its eclecticism and neglect of traditions of social science relevant to such a project." (s. 22) Avrundningen är dock positiv: "The “New Piketty” asks many of the right questions. It is not always evident that he offers the right answers. But this can be forgiven. Piketty's book points to a return of grand theory in the social sciences, strengthened by current empirical research.28 Such a turn can point the way to new insights and proposals. The vista before us offers the prospect of making the social sciences great again—not for their own glorification but because a better world depends on it." (s. 23)

Referens

Sanjay G. Reddy (2021), "Beyond property or beyond Piketty?", British Journal of Sociology 72: 8-25. Läs här.