1937 års utredning om det midnre jordbruktes arbetsförhållanden framlade förslag om gemensam maskinanvändning. Nu är det därför, säger författarna till SOU 1939:6 Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen, dags att studera "det egentliga hemarbetet". Bondgårdar behöver "modernisering" för att "göra arbetet lättare och trevnaden större", sade jordbruksminister Axel Pehrsson-Bramstorp i sina instruktioner till utredningen.
Utredningen börjar med att konstatera att husmoderns arbetsbörda är "mycket stor", och arbetsförhållandena i många fall "synnerligen ofördelaktiga". Det låter lite som Lubbe Nordström i Lort-Sverige:
"Vatten- och avloppsledningar saknas i regel. Köksinredning och hemmets utrustning i övrigt lämna såväl ur arbetsteknisk som hygienisk synpunkt mycket övrigt att önska. Ofta brister det även åtskilligt i fråga om arbetsmetoder och arbetets planläggning. Arbetsdagen blir därför i allmänhet synnerligen lång och arbetsbördan stor."
För att kartlägga omfattningen av bondhustrurnas arbete har utredningen använt lantbruksstyrelsens räntabilitetsundersökningar för mindre jordbruk. Från åren 1931-36 har de 654 bokslut från mellersta Sverige och 633 från Norrland. Hustrurna gjorde på mellansvenska småbruk (upp till 20 hektar) 45-75 dagsverken i själva jordbruket; i Norrland var siffran något högre, 55-92. Inräknat andra kvinnliga familjemedlemmar blir antalet dagsverken 83-126 respektive 109-176. På större gårdar arbetade hustrurna inte så mycket i jordbruket; där hade man anställda till detta.
För att få mer detaljerade uppgifter och insikter har utredningen gjort några nya tidsstudier på mindre gårdar. Man har studerat 5 områden med ungefär 25 dagars observationer i varje, framför allt i maj månad. Man har valt olika gårdar, fast med ett undantag: bara gårdar utan anställda pigor har studerats.
Man ska tänka på att det bara är husmoderns arbete som räknas: därför syns inte så mycket av arbetet med vet och att hämta vatten. Urvalet i tid verkar också speciellt i att t ex slakt fattas. Men undersökarna menar i alla fall att ndersökningen har "bekräftat den allmänna uppfattningen, att småbrukarhustruns arbetsdag rä mycket lång. Härtill kommer att arbetet delvis är ganska hårt och ofta utföres under förhållanden, som i fråga om hygien och allmän trevnad lämna mycket övrigt att önska." (s. 9)
Kapitel II behandlar "Orsakerna till nuvarande missförhållanden". Orsak 1 är helt enkelt "Bristande ekonomiska resurser", som begränsar möjligheterna till att bygga och ombygga mer praktiska byggnader. 30-talskrisen har också drabbat småbruken. Man har inte heller i samma grad som på större jordbruk kunnat effektivisera och mekanisera produktionen. (s. 10) Det är därför viktigt, menar utredarna, för staten att underlätta för investeringar i de mindre jordbruken. Det finns i Sverige 1939 273 000 gårdar med 1-10 hektar åker och det skulle bli väldigt dyrt att ge alla dessa statliga bidrag. Utredarna ställer sig rätt tveksamma till de förslag om kooperativa/gemensamma ladugårdar för små gårdar som framförts, men är av oklar anledning mer positiva till införandet av gemensamma anläggningar för tvätt. (s. 13) Utredarna har i alla fall stor tilltro till möjliga effektiviseringar av de olika typer av sysslor som sammanfattas under rubriken hemarbete: "Den vanföreställningen har varit och är fortfarande allmän, att hemarbetet ej är ett produktivt arbete på samma sätt som annat arbete. Som följd härav ha förbättringar, som kunna komma hemarbetet till godo, ägnats mycket litet intresse." (s. 13) Det behövs upplysning och det behövs rationalisering, säger utredningsmännen i sann 1930-talsanda.
Också byggnaderna och bostäderna måste förbättras: "Landsbygdens dåliga bostäder ha på senaste tiden tilldragit sig allmän och berättigad uppmärksamhet. Härvid är det framför allt de hygieniska vådorna av nuvarande förhållanden, som beaktats. Men byggnadernas planlösning, utförande och utrustning äro även av grundläggande betydelse för arbetsförhållandena på gården." (s. 14) Utredarna invänder kraftigt mot det mesta i bondehemmen: skafferierna är inte kalla nog, källarna inte torra nog, golven för svåra att rengöra, handtagen dito, de olika arbetsstationerna för oreglerat utplacerade så att onödigt spring krävs, osv osv. Bara 18 procent av bostadshusen hade vatten indraget.
Kapitel III är "Allmänna synpunkter angående åtgärder för underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen." Utredarna konstaterar att det kommer vara dyrt att göra de förändringar som krävs. De anför t ex att "1936 års utredning angående beredskapsarbeten (Statens offentliga utredningar 1937:26) för 10-årsperioden 1937—1946 uppskattat kostnaderna enbart för önskvärda ladugårdsarbeten till 175 miljoner kronor och för anläggandet av brunnar och vattenledningar till 15 % miljon kronor. " (s. 19) Det behövs också upplysningskampanjer, och så behövs det statliga bidrag, t ex för att slå ihop icke bärkraftiga enheter till större, mer hållbara gårdar.
Kapitel IV berör "upplysningsverksamhet". Det handlar om hemkonsulenternas verksamhet i länen, men också om propaganda genom tidningar, radio och teve. Utredningen föreslår att staten ska ta fram en rad handböcker, i omfattningen 50-80 sidor, för jordbrukare. De ska omfatta följande områden: Bostaden; Vatten- och avloppsledningar; Uppvärmningssystem; Köksinredning; Tvätt. Därtill mer omfattande, ca 200 sidor, handböcker för byggmästare och rörläggare. Fem smalfilmer om 15-20 minuter ska också tas fram av Lantbruksstyrelsen; "Vid undervisningsverksamheten på området, såsom vid hemkonsulenternas föredrag och kurser, vid lanthushållsskolorna, vid sammankomster i husmoders- och lantmannaföreningar o. s. v., skulle tillgång på korta instruktiva filmer, vilka på ett lättfattligt sätt åskådliggjorde både bristerna ifråga om nuvarande anordningar och metoder samt huru dessa brister lämpligast undanröjas, vara av stort värde." (s. 23)
Kapitel V är "Rationalisering av arbetsmetoder och redskap." Detta kapitel börjar med en mycket intressant
"I och med industrialiseringens genomförande ha kvinnorna i jordbrukar-hemmen befriats från en stor del av det arbete, som förut ålegat dem. Arbeten såsom spånad, vävning, smörberedning, ystning, ljusstöpning o. s. v. utföras nu i ringa utsträckning i hemmen. Vissa andra arbeten, t. ex. bakning och slakt, ske fortfarande i stor omfattning i hemmen men övertagas dock allt mer av utomstående företag. På senaste tid har även diskuterats tvättarbetets förläggning utom hemmen.De mindre bondehemmen har inte råd att köpa alltför mycket produkter från industrin, utan kommer även i fortsättningen behöva produktion (av kvinnan i huset) av sådana produkter. Detta inskärper ytterligare att produktionsvillkoren i hemmet måste förbättras. Här refererar utredningen också liknande arbete i Danmark, Norge, Tyskland och USA. (s. 25-29) Utifrån detta refererar utredarna bland annat en studie ur Journal of Home Economics om tidsåtgång vid diskning med fyra olika metoder. Utredningen föreslår att ett Statens institut för hemarbetets rationalisering inrättas, i Uppsala.
Det är dock ej troligt, att ytterligare och mer betydande avlastning av lanthusmoderns arbete på denna väg för närvarande är möjlig. Matlagning, hemmets skötsel och barnens vård komma även i fortsättningen att utföras i hemmen. " (s. 23)
Kapitel VI är "Åtgärder för förbättring av lantbrukets byggnader." Här diskuteras utförligt förslag för lån och bidrag till lantbruksbefolkningen, såväl som informations- och upplysningsverksamhet. Det behövs byggkonsulenter för jordbruket, och dessa behöver utbildas.
Kapitel VII handlar om "Sakkunnig rådgivning beträffande anläggningar för värme, vatten och avlopp."
Kapitel VIII rör "Gemensamma tvättstugor."
Med Bilaga 1 når vi något mer intressant: "Tidsstudier över husmoderns arbete i mindre jordbruk." De fem undersökningsområdena är:
- Luleåtrakten med socknarna Nederluleå, Norrfjärden, Piteå, Edefors, Överluleå och Hortlax.
- Hälsingland med socknarna Hanebo, Segersta, Skog, Bengsjö, Gnarp, Järfsö, Hedesunda och Valbo.
- Uppsalatrakten med socknarna Tensta och Viksta.
- Bohuslän med socknarna Tanum, Svarteborg, Kville, Lane-Byr, Naverstad, Fors och Skredsvik.
- Södra Götaland med socknarna Lomma, Uppåkra, Tottarp, Källstorp och Böstånga (Malmöhus län), Osby (Kristianstads län) samt Ljunga och Södra Ljunga (Kronobergs län).
De studerade gårdarna sammanfattas som följer:
Det är slående att gårdarna i Uppsala-trakten är så stora: 29 hektar åkerjord och 9,5 kor i genomsnitt -- är det ens ett småbruk?! De fem studierna har genomförts av hemkonsulenten A. E. Hågglund, Gammelstad, fru Eva Berg, Landafors, lanthushållslärarinnan Rigmor Lychou, Brogård, Wattholma, hemkonsulenten Greta Nordlund, Uddevalla, och lanthushållslärarinnan Inga-Lisa Paulsen, Åkarp. "För att tidsstudierna ej skulle verka störande på arbetets utförande ha undersökarna varken bott eller ätit på gårdarna. De ha kommit tidigt på morgonen, ätit medhavd matsäck, undvikit allt onödigt prat och lämnat gården, då familjen stod i begrepp att lägga sig." (s. 96)
Referens
SOU 1939:6 Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen. Finns digitaliserad (pdf) att tillgå från Libris:
https://libris.kb.se/hitlist?q=ONR%2BLONR%3A13881705&d=libris&m=10&p=1&hist=true&noredirect=true
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar