Produktivitetens roll i löneledd tillväxt

Diskussionen om löneledd och vinstledd tillväxt som följt Bhaduri och Marglin (1990) har fokuserat på bestämningen av efterfrågan i form av inhemsk konsumtion, investeringar och exporter. Då frågar man: om löneandelen av förädlingsvärdet/inkomsterna ökar med 1 procentenhet, hur mycket ökar konsumtionen (eftersom löntagare konsumerar på marginalen mer än vad kapitalägare gör), hur mycket minskar investeringarna (eftersom det minskar lönsamheten), och hur mycket minskar exporterna (eftersom det ökar lönekostnaderna).

Den holländska ekonomen C.W.M. Naastepad vände 2006 på detta i en artikel om den holländska ekonomin 1960-2000. Hon konstaterar i början att Holland sedan Wassenaar-överenskommelsen 1982 är det mest klassiska exemplen av alla på löneåterhållsamhet -- att facken gått med på att hålla tillbaka löneökningarna, för att öka investeringar och exporter. Detta bygger på antagandet att ekonomin i Bhaduri-Marglins bemärkelse är vinstledd -- en ökning av kapitalandelen ökar tillväxten. Naastepad argumenterar dock för att arbetsproduktiviteten i sig påverkas av löneökningarna. Detta utgår från Nicholas Kaldors analys av produktiviteten på 1950-60-talen, då han menade att produktivitetstillväxten påverkas av (a) kapacitetsutnyttjandet i enlighet med den s.k. Verdoorns lag, att med större kapacitetsutnyttjande ökar produktiviteten mer, och (b) reallöneökningarna, där högre löneökningar pressar fram större teknologisk innovation vilket ökar produktiviteten. Denna idé fanns i Marx Kapitalet, men också hos en neoklassisk ekonom som John Hicks (1932). (Jfr Simon Wren-Lewis kommentar till Storbritannien idag här.) 

Reallönen och dess tillväxt är den exogena variabeln i Naastepads modell; hon antar att den bestäms "by institutionalised negotiation, bargaining and collaboration between labour iunions and employers' associations and often the government (Bhaduri and Marglin, 1990; Taylor, 1991)." Modellen bygger på två förhållanden. (1) En produktivitetsregim där p bestäms av efterfrågan och av reallönen. (2) en efterfråganregim om lönetillväxtens effekt på C, I och X. I bestäms så här:

Faktorn b fascinerar mig, "autonomous investment growth" som alltså inte kan förklaras av modellen. Exporterna bestäms av arbetskostnaderna och av världshandelns storlek.

Hon kör single equation-regressioner där i tur och ordning arbetsproduktiviteten, sparkvoten, investeringarna, och exporterna bestäms, för Nederländerna 1960-2000. För produktiviteten får hon en koefficient på 0.63 av BNP-tillväxt, och 0.52 av reallönetillväxt. Regressionen är i form av AR(1).

De totala resultaten, när hon väger ihop effekter på produktivitet, konsumtion, investeringar och exporter är att en 1 procents högre lönetillväxt ökar BNP med 0.06 procent. Tillväxtregimen är alltså löneledd, men väldigt svagt så. (s 24) Total BNP-tillväxt i Nederländerna bestäms mest av tillväxten i världen, och av "autonomous investment growth" (fotnot 1, s 24).

Hon går vidare med att jämföra perioden 1960-80, "de gyllene åren" och deras slut (Jfr Eichengreen och Iversen för en mycket annorlunda analys), och perioden 1984-2000 av löneåterhållsamhet. Perioden 1984-2000 var reallönetillväxten -5.3 procentenheter lägre, och världshandelns tillväxt -1.2 procentenheter lägre. Vad gjorde detta med BNP-tillväxten i Nederländerna?

En stor del av minskningen av BNP-tillväxten från 1960-80 till 1984-2000 förklaras enligt modellen med lägre tillväxt i världshandeln. Den mycket lägre reallöneökningen har också den haft en negativ effekt på BNP-tillväxten, genom produktiviteten. Produktiviteten ökade 3.3 procent mindre om året 1984-2000 jämfört med 1960-1980. Däremot så ökade sysselsättningen 2.3 procent snabbare 1984-2000 än under den tidigare perioden. Naastepad visar att detta hänger ihop: sänkningen av lönetrycket efter 1982 har sänkt produktivitetsökningstakten, men ökat sysselsättningen.

I slutsatserna säger Naastepad att de negativa effekterna av reallönetillväxt på investeringar och exporter är mindre än vad man kunde tro (dock som i Bowles och Boyer 1995 och Carlin et al 2001). Däremot så har de negativa effekterna på produktivitetstillväxten underskattats.

"Real wage restraint explains—both directly (by retarding induced technological change) and indirectly (through Verdoorn effects)—85% of the decline in Dutch productivity growth after 1984. The effort to revive stagnant investment by curbing real wage growth, while having only a marginal impact on the rate of GDP growth, thus had a tremendous impact on the nature of GDP growth: owing to the slowdown of productivity growth, Dutch output growth became significantly more labour-intensive during 1984–2000. The Dutch employment miracle is, therefore, the by-product of ‘wage-led’ technological regression."

Hon slutar därmed också att dra policy-slutsatser, och att förespråka ett mer egalitärt recept med högre löner och snabbare teknologisk utveckling.

Referens

C.W.M. Naastepad (2006) "Technology, demand and distribution: a cumulative growth model with an application to the Dutch productivity growth slowdown", Cambridge Journal of Economics. Läs här.