Rural ojämlikhet och läskunnighet i England år 1831

Stanley Engerman och Kenneth Sokoloff gjorde i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet en slående jämförelse mellan Nordamerika och Sydamerika vad gäller deras divergerande postkoloniala ekonomiska öden. Engerman och Sokoloff hävdade att anledningen till att USA och Kanada är så mycket rikare idag än de sydamerikanska länderna, är att kolonisatörerna etablerade väldigt olika samhällen och olika institutioner i Nord och Syd. I Nord skapades mer inkluderande samhällen (delvis genom undanträngning av urbefolkningen); i Sydamerika och Sydstaterna i USA mer exkluderande. I Nord investerades mer i utbildning från befolkningens breda lager, och detta var gynnsamt för den ekonomiska utvecklingen. (Jfr AJR 2001.)

Engerman och Sokoloff t ex i sin klassiska artikel i Journal of Economic Perspectives 2002 använde rätt enkel statistik typ tvärsnitt per land som stöd för sitt argument. Som så ofta med inflytelserika teorier (den artikeln har 1476 citeringar på Google Scholar) så har deras artikel följts av empiriskt betyligt mer omfattande tester av tesen. Cinnirella och Hornung (2016) testar tesen om en negativ effekt av jordägande-ojämlikhet på utbildning och läskunnighet i Preussen 1816-1896, Beltran Tapia och Martinez-Galarraga (2015) testar den på 464 distrikt i Spanien år 1860, och Goni (2016) testar tesen på 1495 "boroughs and parishes" i England och Wales 1870-1896.

Greg Clark och Rowena Gray publicerade 2014 en artikel där de testade tesen på England och Wales. Deras utgångspunkt är att landet har viktiga skillnader i förutsättningar för jordbruk. I sydöstra England gäller rejäla stordriftsfördelar för spannmålsproduktion, medan i den nordvästra delen av landet så dominerade på 1800-talet djurhållning, vilket inte hade samma stordriftsfördelar. Därför var den rurala ojämlikheten mycket större i sydöst. De har samlat in mått på klimat och topografi för Englands 9000 socknar, för år 1831 den sociala strukturen inklusive ration av bönder till lantarbetare, och från 1851 års folkräkning den religiösa sammansättningen. Från äktenskapsregistreringar har de för 100 socknar åren 1837-1863 kollat hur stor andel av brudar och äkta män som kunde skriva sitt eget namn. Äktenskapsregistreringsarkiven uppger också männens yrke. De fokuserar på socknar från två grevskap (counties) i norr, Lancashire och Northumberland, och två i söder, Essex och Somerset.

Så här sammanfattar Clark och Gray Engerman-Sokoloffs teoretiska argument:

"The idea that geography can play a determining role in institutions and subsequent economic growth has a long history. In its modern form it is associated with a series of papers by Engerman and Sokoloff that argue for a chain of causation in New World growth that runs as follows: geography determines production scale determines inequality determines institutions determines human capital determines economic growth.
In their argument, the geography of the Caribbean and Latin America meant that these areas were best suited for crops such as sugar, cotton, coffee, or bananas, which were most efficiently produced on large-scale plantations. North America, in contrast, was best suited to production of grain and dairy products on small-scale family farms. The economies of scale inherent in these farming systems produced societies that differed greatly in their degrees of inequality (Engerman and Sokoloff, 2012, pp. 31–56).

Eliterna i Sydamerika ville inte ge folket utbildning eftersom de inte ville stärka dessa grupper, och de breda folklagren var för fattiga för att köpa utbildning. Därför hölls utbildningsnivån nere. "Proving or disproving this institutional channel has become a cottage industry for scholars of economic history and development.", kommenterar Clark och Gray (s 1044), och anger några studier som analyserar relationen mellan "endowments", alltså typ klimat och vilka grödor som odlas, och institutioner, några studier som analyserar kopplingen mellan institutioner och ekonomisk utveckling, och några som analyserar bägge stegen i modellen. Det är främst studier som jämför mellan länder (cross-country). (T ex Easterly och Levine 2003.) Problemet med studier som gör sina jämförelser på land-nivå, säger Clark och Gray, är att det inte är tydligt genom vilken kausal kanal som klimatet eller ojämlikheten ska ha sin effekt. Acemoglu och Robinson (2001, 2002) gör t ex en delvis annorlunda tolkning. Vidare så finns det också andra faktorer som spelar roll på nationell nivå; så menar Tabellini (2004) att kultur på lång historisk nivå spelar roll mellan länder.

Därför har forskare börjat göra studier av variationen inom länder. Summerhill (2010) studerar delstaten Sao Paulo i Brasilien, med data för över 50 000 gårdar år 1905, och menar att jord-ojämlikhet inte har någon effekt på utbildningsutgifter eller på senare BNP/capita. Däremot var det så att områden som ville attrahera fler immigranter satsade mer på utbildning. Liknande så finner Acemoglu et al (2007) att jord-ojämlikhet i Colombia var positivt korrelerad med utbildningssatsningar, alltså motsatt den gängse teorin. Galor, Moav och Vollrath (2009) finner däremot för delstater i USA 1880-1920 att större ojämlikhet orsakar mindre satsningar på humankapital. Skillnaderna var stora: år 1900 la staten Alabama $3.16 (i 1920-dollars) per barn på utbildning, medan Massachusetts la $44.57, 14 gånger så mycket! (s 116) Deras ojämlikhetsmått är hur stor del av jorden som ägs av storgårdar. Den sista referensen i denna litteraturöversikt är Cinnirella och Hornung (2010); jämfört med dessa, säger Clark och Gray, har England som studieobjekt fördelen framför Preussen att befolkningen på 1800-talet var mer homogen (religiöst, språkligt), vilket gör att det blir enklare att separera ut ojämlikhetens effekter.

Clark och Grays mått för social struktur och ojämlikhet är andelen av den manliga befolkningen som år 1831 var bönder: se Figur 1 ovan. Kartan visar tydligt att sydöstra England hade en mycket större andel proletariserade i jordbruket än vad den norra delen av landet hade. Figur 2 visar hur vanligt det är med varma temperaturer (över 10 grader celsius över en dag) och detta mått visar en stark korrelation med proletarisering: den sydöstra regionen med fler proletärer är också den som hade fler varma dagar. (I sydväst var det däremot kallt i framför allt Devon.) Variabeln antal varma dagar kan i en regression förklara 34 procent av variationen i andelen bönder av befolkningen (s 1048). När fler klimatvariabler läggs till kan r2 ökas till 0.39.

Clark och Gray menar att den sociala strukturen kan påverka läskunnigheten och utbildningsnivån på två sätt: genom efterfrågan och genom utbud. Efterfrågan kan bero på att en större andel av befolkningen har jobb som kräver läskunnighet, och så kan det vara i det mer jämlika nordväst. Om detta är mekanismen så skulle det vara bönders barn i nordväst som var mer utbildade än bönders barn i sydöst -- arbetarsöner borde inte ha någon skillnad mellan regionerna. Cinnirella och Hornung anför denna mekanism för Preussen, men har inte data på fäders-söners yrken. Om det är genom utbud så kan det vara genom tre under-mekanismer. Ett, stordriftsfördelar: med större efterfrågan från bondsöner så blir priset lägre och även arbetarbarn kommer då bli mer benägna att utbilda sig. Två, om fler har politiska rättigheter kunde beskatta sig själva för att bekosta skolorna. Detta är mekanismen som Go och Lindert (2010) anför sin studie av USA:s nordstater före 1850. Tre, jordägare kan agera mer filantropiskt för att bekosta andras barns utbildning.

Utfallsmåttet, utbildningsnivå på sockennivå, är andelen som kunde underteckna sina marriage register när de gifte sig, åren 1837-1863. De har samplat detta för 100 socknar i fyra grevskap: Essex, som hade näst högst ratio labourers/farmers i landet, Lancashire med en av de lägsta ratios, och Northumberland i norr och Somerset i sydväst med mellannivåer. Andelen av jordbrukande män som var bönder år 1831 varierar för de 100 socknarna mellan 3 procent (!) och 76 procent. (Tabell 4.) Andelen läskunniga varierar mellan 17 procent och 96 procent.

 

Andelen bönder förklarar bara en väldigt liten del av läskunnigheten, medan andelen som överhuvudtaget är sysselsatta i jordbruket förklarar 40 procent av variationen i läskunnighet. "The results are robust to using an alternative measure of inequality, the fraction of farms which are ‘small’, meaning hire fewer than 10 labourers. " (s. 1057) Resultaten håller också när de kontrollerar för kvinna/man och när de kontrollerar för taxerad förmögenhet i socknen 1842.

 

Andelen läskunniga är alltid högre bland bondsöner än bland arbetarsöner. Men skiktningen varierar per grevskap vilket gör att det ändå inte är så att områden med större andel bönder har större läskunnighet. Figur 5 visar att Northumberland t ex tenderar att ha mycket hög läskunnighet även när andelen bönder är låg.

-I diskussionen om tolkningen och mekanismer gör de en intressant jämförelse mellan Northumberland och de två grevskap i Skottland just på andra sidan gränsen. I Skottland olikt i England kunde socknarna ta ut skatt för att finansiera skolor även före 1870, vilket möjliggör en mekanism av typen Lindert och Go (2010).

Referens

Clark, Gregory and Rowena Gray (2014) “Geography is not Destiny. Geography, Institutions and Literacy in England, 1837–1863”, Oxford Economic Papers 66: 1042–1069.