Den inflytelserike ekonomisk-historikern Nick Crafts ägnade 1998 en artikel åt just denna fråga. Han menar att samma teori måste kunna förklara både Storbritanniens uppgång och dess relativa nedgång, och att varken 1950-talets neoklassiska tillväxtteori eller 1980-90-talens endogena tillväxtteori klarar detta. Så här förtydligar han i en fotnot vad dessa två teorier går ut på:
Neoclassical or "old" growth theory emphasized that per capita growth came from additions to physical capital and technological progress. Technology was taken as exogenous and available to all and capital accumulation was subject to diminishing returns. Followers would catch up to leaders as factor intensities and rates of return equalized across countries. Endogenous or "new" growth theory, by contrast, highlights the processes of learning that are intertwined with new technology and models innovation as the outcome of profit-maximizing behavior. It emphasizes the possibility of multiple equilibria reflected in persistent differences in growth rates and income levels.Han utgår i sin diskussion av den första industriella revolutionen från den omfattande kliometriska forsningen i ämnet från 1970-80-90-talen, som han själv var en av de viktiste bidragsgivarna till. Denna forskning visar att BNP per capita-tillväxten förvisso inte var så snabb under 1IR, men Crafts menar att processen ändå förtjänar beteckningen "industriell revolution" pga (1) för första gången kommer människorna ur den malthusianska fällan, och (2) en strukturomvandling inleds där jordbrukets andel av ekonomin och sysselsättningen mnskar kraftigt. (s 195)
Fotnoter
*En sub-debatt är: när hände detta, exakt? Flera ekonomisk-historiker som arbetar med historiska skattningar av BNP/capita, välstånd och produktivitet är oense om detta. Nyligen har Jeffrey Williamson och Peter Lindert lagt fram den revisisionistiska tesen -- som intuitivt är osannolik -- att USA går om Storbritannien redan i början av 1800-talet, och bara halkar efter igen i och med inbördeskrigets förstörelse, som gör att USA igen måste komma ikapp i slutet av 1800-talet.
Referenser
Nick Crafts (1998) "Forging Ahead and Falling behind: The Rise and Relative Decline of the First Industrial Nation", Journal of Economic Perspectives.
Tja... USA var ju helt enkelt mycket större. Dessutom förde man, enligt Ha-Joon Chang en aggressiv industripolitik just i syfte att bli störst. Medan brittiska kapitalister investerade utomlands, i enlighet med laissez-faire-ideologins budskap att det offentliga inte ska bry sig om.
SvaraRadera