Löner och priser i Skandinavien ca 1800-1910

Jag håller på med ett paper om arbetarklassens materiella levnadsstandard i Skandinavien mellan 1800 och 1910. Ifall levnadsstandarden för arbetarklassen steg i takt med BNP under den industriella revolutionen och 1800-talet är en klassisk diskussion inom ekonomisk historia, med framför allt en stor litteratur om det brittiska fallet. När landet blev rikare, var hamnade de nyskapade rikedomarna? Var det ett fåtal som nådde nya nivåer av lyx medan arbetarna knogade på i smuts och armod, i "dark satanic mills" på arbetstid och i sorgliga slumområden på fritiden? Eller lyfte den stigande vattennivån alla båtar?

Arbetargrupper och att mäta ojämlikhet och levnadsstandard på 1800-talet

Jag kollar på arbetargrupper för vilka vi har lönestatistik. I Danmark har Hansen (1974) skapat en löneserie för urbana arbetare från 1818 till 1870, utifrån data för snickare, verkstadsarbetare m m. Chrstiansen (1985, används i Khaustova och Sharp 2014) har tagit fram löner för jordbruksarbetare tillbaka till 1732. Dalgaard (1926) har utifrån dåtidens sociala undersökningar av myndigheterna såväl som socialt engagerade läkare och liknande gjort en löneserie för 1872 till 1914. Och Abildgren (2008) redovisar utifrån tidigare forskning en löneserie för industriarbetare från 1875 och framåt. För Norge har Grytten (2007, 2009) presenterat årslöner för anställda i olika sektorer tillbaka till 1726, utifrån det unikt välförsedda Wederwangarkivet. I Sverige har Jörberg (1972) presenterat löneserier för jordbruksarbetare tillbaka till 1700-talet, Johan Söderberg (2010) för grovarbetare i Stockholm från 1540 till 1850, och Prado (2010) har industriarbetare från 1870 och framåt.

Den huvudsakliga approachen i pappret är att jag jämför tillväxten i arbetarlöner med tillväxten i BNP: om lönen snabbare (långsammare) än BNP är det ett tecken på att arbetarnas levnadsstandard förbättras snabbare (långsammare) än samhället i allmänhet. Detta är alltså ett relativt mått, som är konceptuellt relaterat till löneandel och kapitalandel. (Och även w/y-måttet.)

Men jag är också nyfiken på hur reallönerna utvecklades i sig, alltså arbetarnas köpkraft. Detta brukar man kolla på genom att deflatera pengalönen med konsumentprisindex och så kan man framställa t ex lönen i Sverige 1890 i 1830 års priser och då räkna ut med hur många procent reallönen ökat. Detta tillvägagångssätt möjliggör dock inte jämförelser mellan länder -- konsumentprisindexen är enskilda för varje land. Därför är jag intresserad av att istället uttrycka lönen som i multiplar av en varukorg som förutsätts vara samma i Danmark, Norge och Sverige. Alltså: man kollar på vad arbetarna konsumerade, kollar priserna på dessa varor, och relaterar lönerna till det sammantagna priset på varukorgen. I ekonomisk-historisk forskning brukade man på detta sätt räkna fram t ex "spannmålslöner" för att kunna jämföra mellan länder, alltså hur mycket spannmål en arbetare kunde köpa för sin lön; spannmål (för bröd, gröt osv) var den enskilt viktigaste utgiftsposten i arbetarhushåll på 1800-talet. Ett så pass sent paper som van Zanden (1999) jämförde t ex reallöner mellan länder genom att kolla hur många liter råg eller vete som en arbetare kunde köpa. Problemet med denna approach är även om spannmål var den enskilt viktigaste utgiftsposten så kan det ju ändå vara så att en reallön uttryckt endast i spannmål blir missvisande om de priserna rörde sig väldigt annorlunda än priset på andra viktiga varor såsom animalier, ved och boende. Robert Allen (2001) gjorde ett pionjärarbete genom att jämföra arbetarlöner mellan länder genom att ta fram en representativ konsumtionskorg med inte bara spannmål utan också de andra viktiga varorna, också inklusive öl, textil och talg/ljus.

Valutakurser
Jag kommer redovisa alla priser och löner nedan i kronor (danska, norska, svenska); de forskare vars arbeten jag bygger på har räknat om priserna från de ofta flera olika valutor som existerade före 1860-talet till homogena serier. I Sverige fanns före 1864 riksdaler riksmynt och riksdaler banco parallellt, och riksdaler banco var värd 1.5 ggr riksdaler riksmynt; 1864 ersattes de båda av kronan som antog riksmyntets värde. Priser i Sverige före 1864 har alltså räknats om till detta värde för att skapa homogena serier.

Hur förhöll sig då de olika valutorna -- här syntetiska "kronor" för hela perioden -- till varandra? Det enklaste är den senare delen av perioden: 1873 skapades den skandinaviska monetära unionen och en dansk krona var då värd en norsk krona som var värd en svensk krona; valutakurserna var fasta. Att jämföra löner och priser, angivet i de nationella valutorna, för perioden efter 1873 är alltså mycket enkelt. Relationen mellan norsk och svensk krona var tämligen stabila också före detta, med undantag för den kraftiga norska inflationen och deflationen ca 1815-25. På 1820-talet var den norska kronan värd ungefär 20 procent mer än den svenska, och på 30-talet närmade de sig varandra och var från och med 1833 och till valutaunionen inom 10 procent från varandra.

Livsmedelspriser

För Norge finns tyvärr inte så rika uppgifter om dessa priser på 1800-talet publicerade i kronor och ören (Grytten 2004 publicerar en massa priser men bara i index). Därför har jag valt att jämföra Danmark, Norge och Sverige med en slags kompromiss mellan endast spannmål, som van Zanden (1999), och Allens hela korg. Jag har använt spannmål, vilket får bli havre eftersom det är de enda norska priser som jag har, nötkött och smör, och använder de kvantiteter som Allen anger i sin överlevnadskonsumtionskorg: 155 kg spannmål, 5 kg kött och 3 kg smör för ett år. Min konsumtionskorgsuträkning blir alltså som en fraktion av Allenkorgen. Livsmedel stod på 1800-talet för ungefär 70-80 procent av arbetares utgifter; se Söderberg (2010: 454ff) som också diskuterar Jörbergs, Allens och Feinsteins konsumentprisindex.

För att begripa hur reallönerna (med detta mått) utvecklades är det nödvändigt att kolla på måttets olika komponenter: lönen, och priserna. Figuren nedan visar, med statistik från Hansen (1974), Statistisk Sentralbyrå (1978) och Myrdal (1933), priset på 100 kilo havre från 1815 till 1910.

Vi ser att Danmark hade en helt galen inflation på 1810-talet: priserna var skyhöga. Detta har med Napoleonkrigen att göra; Danmark var med i kriget på Frankrikes sida, Köpenhamn bombarderades av England 1807 osv, och staten valde att delvis finansiera kriget genom sedelinflation (Hansen 1972 kap 4, Olsen 1962 kap 5). Staten gör bankrutt 1813 och genomför en total penningreform där en centralbank och en ny valuta skapas. Penningpolitiken blir mycket stram vilket också syns i den häftiga deflationen under 1810-talets andra hälft i diagrammet. Priserna på jordbruksprodukter drabbas dessutom av att England, som tidigare importerat en hel del från Danmark, inför tullar på spannmål (Corn Laws) 1815. Hansen säger att deflationskrisen är som värst 1822-25 och att ekonomin därefter tar fart igen. I diagrammet ser vi att havrepriserna har en stigande tendens från 1830 till 1875 där den danska serien tar slut; perioden från 1828 till 1875 är i dansk ekonomisk historia känt som "kornsalgsperioden", en framgångssaga efter att England avskaffat spannmålstullarna i slutet av 20-talet. Det sker också några konjunkturcykelvariationer med pristoppar ca 1848, 1855 och 1870. För Norge har jag bara priser för vart tionde år före 1890, men överlag så kan man väl säga att de rör sig remarkabelt likt de danska priserna. Runt 1850 högre nivå, dito 1870, sedan prisfall på 1870-talet, när alla dessa länder går på guldmyntfoten; vi ser samma prisfall i Sverige 1870--90. På 1890-00-talen ser priset i Norge väldigt stabilt ut och det i Sverige också.

Hur ser det då ut med animalierna? Diagrammen nedan visar priserna för nötkött och smör.

Det är enkelt att konstatera att inflationen var allmän i Danmark under första halvan av 1810-talet och inte något spannmålsfenomen, och att samma samma sak gäller deflationen under decenniets andra halva och början av 1820-talet. En mer intressant observation är att priset på nötkött är klart högre i Danmark än i de andra två länderna, där priset är i princip samma i Oslo som i Sverige, vilket kanske tyder på en långt gången marknadsintegration i unionen Norge-Sverige. Det högre priset på nötkött i Danmark kan eventuellt bero på den danska specialiseringen på fläskproduktion. För smör ser serierna nästan identiska ut förutom Danmark 1815-23.

Något som är intressant här är att det europeiska 1800-talets antagligen mest berömda prishistoriska episod, 1870-talets prisfall (jfr Hansen 1972 kap 9), här bara syns i havrepriserna, och knappast i kött eller smör. Detta kan vara ett tecken på att det handlade mer om de nya spannmålsimporterna från USA och Ryssland, snarare än guldmyntfotens politik per se. (Sett till hela KPI så ökade priserna faktiskt något i Sverige på 70-talet, med prisökningar på 0.7 procent per år; däremot var 80-talet ett deflationens årtionde med prisfall på 0.97 procent per år. Så också i Danmark: 0.25 resp -1.2. 1883-85 var där åren med kraftigast deflation; i Sverige var det 1877-78 och 1882-86. I Norge hade man deflation på 1860-talet, -0.24 årssnitt, 70-talet 0.47, 80-talet -0.51, 90-talet -0.02.)

Löner

Hur är det då med lönerna? Daglöner har jag bara för Danmark och Sverige och de redovisas nedan. Jag har valt manliga jordbruksarbetare för att få så jämförbara grupper som möjligt.

På många sätt är serierna väldigt lika varandra (korrelationskoefficient 0.91). De skiljer sig på tre punkter. Ett, i Danmark sker en nominallönesänkning på 20-talet -- jfr prisdeflationen ovan -- som inte sker i Sverige, även om Danmark ca 1835 kommer ikapp igen. Två, lönerna i Sverige ökar mer, eller fluktuerar åtminstone mer, på 1850- och 60-talen, även om de därefter faller så att Danmark är ikapp igen i början av 1880-talet. Och tre, efter en period på ungefär samma nivå sticker de svenska lönerna iväg på 1890-talet. Nu har jag ju inte priser för havre och kött i Danmark i slutet av 1800-talet ovan, men smörpriser har jag redovisat och de ser ut att öka lika mycket där som i Sverige. Detta skulle då tyda på att reallönen ökade mer i Sverige än i Danmark ca 1890--1910. När jag kollar på ett helt konsumentprisindex så säger dessa att i Sverige var konsumentprisinflationen 1.18 procent per år på 1890-talet och 1.01 procent per år 1900-09, och i Danmark -0.1 respektive 0.88 procent. Detta antyder då att smörpriserna helt enkelt inte är representativa för levnadskostnaderna överlag*, och att skillnaden i reallöneutveckling på 1890-talet inte var lika stor som den i pengalöneutveckling.

För att kunna jämföra också med Norge övergår jag till årslöner. Då får man för Danmark och Sverige svårigheten med att översätta daglöner till årslöner: hur många dagar är det rimligt att anta att den typiske jordbruksarbetaren arbetade under perioden? Khaustova och Sharp (2014) använder i sitt paper om Danmark 1731--1913 ett antagande om 250 dagar. Själv har jag i ett annat paper för grovarbetare 1870--1910 utifrån Huberman (2004) använt ett antagande om 300 dagar. De norska löner som jag använder är ju från början redovisade som årslöner. Grytten (2007, fig 6.1) har använt skattningar av årsarbetstiden som för jordbruket är ungefär 3400 timmar per år i början av 1800-talet och därefter minskar stegvis så att nivån är ungefär 3250 år 1850 och 3100 år 1900. Detta är klart högre än skattningarna för industrin. För svensk industri säger Huberman 3400 timmar år 1870, 3200 timmar 1880, 3000 timmar 1890, och 2800 timmar 1900 och 1913.

Reala matlöner: konsumentkorgar

Utifrån dessa årslöner räknar jag fram hur många "konsumentkorgar" en manlig jordbruksarbetare kunde köpa för sin lön, alltså konsumentkorgar med 155 kg havre, 5 kilo oxkött och 3 kilo smör. Dessa ser ut så här:

Det är väldigt förvånande att Norge här ser rikast ut, trots att Danmark otvetydigt var den mest avancerade ekonomin av de tre (pga sitt produktiva jordbruk) i början av 1800-talet. Vilka felkällor i materialet kan ha orsakat detta resultat? En möjlig felkälla är att antagandet om 250 arbetsdagar per år för Danmark och Sverige är alltför lågt; som visat ovan är det lägre än de skattningar om arbetstimmar som Grytten använder för Norge, och även lägre än de skattningar som Huberman gjort för Sverige; med 12 timmars arbetsdag motsvarar 250 arbetsdagar 3000 arbetstimmar om året, och Huberman redovisar klart högre nivåer än detta på 1870- och 80-talen. Enligt Huberman så arbetade en manlig arbetare i Sverige 1870 302 dagar om året och 1890 300 dagar, och motsvarande siffror för Danmark är 300 och 299. Med ett antagande om 300 arbetsdagar ser diagrammet ut så här:

Fortfarande ser den norska nivån ut att vara en bit högre än Danmark, och Sverige fram till 1890. En möjlig felkälla är att löneserierna inte är helt jämförbara: för Danmark och Sverige har jag använt outbildade arbetare, men för Norge en genomsnittlig lön för anställda i jordbrukssektorn. Jag tycker visserligen att det är ett rimligt antagande att de flesta anställda i jordbrukssektorn 1815--1910 var arbetare, inte tjänstemän eller hantverkare, men det kan ju ändå smyga sig in ett problem där. Om vi kollar på de andra löneserier som finns i Khaustova och Sharp (2014) så ser man t ex att deras urbana arbetare för större delen av perioden efter 1830 tjänar 30-70 procent mer än de rurala som jag använt ovan. Smeder hade ännu bättre löner och tjänade 1830--1910 mellan 2.5 och 4 gånger så mycket som jordbruksarbetarna. De danska arbetarna skulle alltså inte se så fattiga ut om dessa två serier användes.

* * *
Läs uppsatsen "The Condition of the Working Class in Scandinavia, 1800--1910" här. Den innehåller referenserna till all litteratur som refererats till här.

Fotnot

*Nedan är växten i konsumentprisindex som sjuårigt glidande medelvärde. Jag börjar 1820 istället för 1800 eftersom svängningarna framför allt i Danmark och Norge under 1800-talets två första decennier är så extrema att de dränker alla andra variationer i diagrammet.