I förindustriella Europa hade fluktuationer i spannmålspriser [1] allvarliga konsekvenser för jordbruksbefolkningens levnadsstandard: när priserna steg ökade dödligheten och fertiliteten sjönk. De svaga möjligheterna att hantera kortsiktig ekonomisk osäkerhet är en indikator på den låga levnadsstandarden som rådde. Dödligheten var störst för barn över 1 år (de yngre ammades) och för vuxna i arbetsför ålder (s 293). Allmänt talat var effekten som väntat starkast för individer med få resurser (s 294). I t ex Skåne fanns inte tillräckligt mycket arbete i någon urban sektor för att migration från landsbygden till stan skulle vara ett alternativ i kristider (s 294). Det fanns inte heller utvecklade kapitalmarknader för att hantera kortsiktiga problem (s 295f). Vidare så var de offentliga välfärdssystemen endast fattigvård för de allra sämst ställda och inte designade för att kunna hantera problem för stora massor samtidigt (s 296). De starka demografiska effekterna av fluktuationer är ett tecken på den låga, malthusianska levnadsstandarden i förindustriella Europa: även om BNP växte något så steg inte levnadsstandarden för de breda folkmassorna förrän under industrialiseringen, möjligtvis med södra England och Nederländerna som undantag (s 294).
Över hela Europa var storgodset (manor) en viktig ekonomisk institution. Särskilt i marxistisk forskning har exploateringen på storgodsen stått i fokus (Dob 1963, Hilton 1976, Brenner 1985). Men i 1970-talets neoklassiska "new economic history" presenterades mothypotesen att relationen mellan arrendator (tenant) och jordägare (landlord) var kontkraktsmässig: arrendatorn arbetade för jordägaren i utbyte mot skydd både mot våld och mot ekonomiska fluktuationer (North och Thomas 1971). Detta var också i enlighet med en formulering redan från Marx i Kapitalet band ett, "...all the guarantees of existence afforded by the old feudal arrangements". (cit s 296) Fenoaltea hävdade 1976 att godägaren i utbyte för höga jordräntor i kristid erbjöd försäkring, vilket gjorde godset "a unit of insurance as well as exploitation". Henningsen (2006) i sin bok om danskt bondeliv skiljer på vad han kallar "patrimonial" och "capitalist" jordägare. Den "patrimonial" jordägaren såg sig som ansvarig för hela godsets välbefinnande, inklusive arrendatorerna; Christiansen (1996) har gjort en liknande analys av ett danskt gods på 1700-talet.
I sitt paper "Was the manorial system an efficient insurance system?" från 2012 studerar ekonomisk-historikerna Martin Dribe, Mats Olsson och Patrick Svensson frågan ifall storgodset erbjöd skydd mot ekonomiska fluktuationer för sina arrendatorer. De har data från 400 skånska socknar och pastorat som slås ihop till 274 oföränderliga enheter över tid för perioden 1749-1859. För tvåhundra år sedan var Skåne en region med 250 000 invånare som under ett normalt år producerade ett överskott på spannmål (s 298). Ungefär hälften av jorden ägdes av adeln och resten av kronan eller av skattebönder (freeholders). På 1800-talet stärktes skatteböndernas äganderätt och deras jordbruk utvecklades bl a genom skiftesrörelserna (Svensson 2006), samtidigt som arrendatorer vräktes på godsen och godsens egen produktion (demesne) ökade (Olsson 2006) (s 298). Output ökade allmänt men allra mest hos skattebönderna (s 299). Dribe et al kollar på två utpräglade typer av socknar, manorial som är de 20 socknar där mer än 80 procent av jorden ägdes av adeln, och freehold/crown parishes där mer än 80 procent ägdes av skattebönder eller kronan. År 1751 leddes 62 procent av hushållen i manorial och 64 procent i freehold/crown socknar av en självägande bonde; år 1840 var siffrorna bara 37 och 49 procent (s 299). Andelen landlösa ökade alltså.
Deras data är 25 270 observationer av 274 geografiska enheter, socknar eller pastorat (s 299). Data kommer från Tabellkommissionen, SCB:s föregångare. De har 845 584 födslar och 564 890 dödsfall i sina data. Ekonomiska förhållanden mäts med fluktuationer i priset på råg, som var det viktigaste brödspannmålet under perioden. Dessa data kommer från Jörbergs (1972) klassiker A History of Prices in Sweden. De är länsvisa, och Dribe et al använder priser från Malmöhus län och Kristianstad län. De mäter kortsiktiga fluktuationer i priserna med residualerna från en Hodrick-Prescott-filter, och värdena är då kortsiktiga avvikelser från en trend. (s 301) Värden över 0.20 här kodar de som ett år med höga priser; detta gäller 12 procent av åren i samplet. Fertilitet mäter de som antal födslar relaterat till antalet kvinnor i åldrarna 15 till 49. Mortalitet mäts för tre grupper: småbarn, barn (1-14 år) och vuxna (15-84 år). De kör fixed effects-regressioner med fertilitet och åldersspecifik mortalitet som beroende variabler. Utöver rågpriset är graden av godsägande i socknen den huvudsakliga oberoende variabeln (s 302). Socknar med mer än 80 procent adelsägd jord klassificeras som "high", de med mer än 80 procent jord ägd av skattebönder eller kronan klassas som "low", och alla andra klassas som medium. 56 socknar klassas som hög nivå. För dem är medianen av bönderna klassade som insockne frälse (corvée tenants) 92 procent. Dessa betalade inte skatt till staten utan arbetade istället för godsherrarna.
De börjar sin empiriska undersökning med regressioner där ägandevariabeln inte är med, utan där de bara kollar på att det verkligen finns demografiska effekter av rågpriserna. Effekterna finns där. En 20 procents ökning av rågpriserna minskar fertiliteten med 0.4 procent samma år, och med 3 procent nästa år -- fördröjningen är naturlig med tanke på tiden mellan befruktning och födsel. (s 303) Samma prisökning ökar babymortaliteten med 2 procent samma år och ingen effekt nästa år; barnmortaliteten med 2 procent samma år och 5 procent nästa år, och vuxenmortaliteten ökar lika mycket. För att testa effekten av godsen kör de regressioner med interaktioner mellan rågpriser och ägandeförhållanden. Om godsen hade en försäkringseffekt på bönderna bör interaktionen ha en negativ effekt medan priserna i sig har en positiv effekt på mortaliteten.
De får de förväntade resultaten. De kontrollerar för att det inte var väder/temperatur som orsakar fluktuationerna i mortalitet, och kollar också på ifall effekterna av ägandestruktur förändras över tid, vilket de inte gör (s 304). De kollar också ifall effekterna är ickelinjära. I sina slutsatser betonar de att även om effekten av stigande rågpriser neutraliserades i godsdominerade socknar samma år, så mildrades inte effekten nästa år (s 307). De menar därför att deras resultat "cast serious doubt on the widespread idea that manors could insure its inhabitants against the basic risk of rural life in preindustrial times." (307)
Fotnot
[1] "Grain prices serve as a summary measure of the workings of the preindustrial
economy, reflecting not only local harvest conditions but also trade patterns and market
integration." (s 292)
Referens
Martin Dribe, Mats Olsson och Patrick Svensson (2012) "Was the manorial system an efficient insurance system? Economic stress and demographic response in Sweden, 1749-1859", European Review of Economic History 16: 292-310.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar