Institutioner och löneojämlikhet i 17 europeiska städer 1500-1899

Nationalekonomen Davin Chor börjar sitt paper om institutioner, löner och ojämlikhet i Europa 1500-1899 med att konstatera att forskare ägnat mycket intresse åt kopplingen mellan institutionell kvalitet och BNP-tillväxt. North (1981) och North och Weingast (1989) betonade vikten av säkra äganderätter; Knack och Keefer (1995) och Barro (1997) visade cross-country korrelationer mellan tillväxt och institutionella mått så som rule of law. Acemoglu et al (2001) använde kolonisatörers dödlighet som instrument för att hitta en kausal effekt av institutioner. DeLong och Shleifer (1993, Journal of Law and Economics, pdf) visade att europeiska stadsstater styrda av absolutistiska härskare växte långsammare (i befolkning) än städer styrda som fria republiker. Acemoglu et al (2002 "The Rise of Europe", publ i AER 2005, pdf) konstruerade index för kapitalistiska institutioner tillbaka till 1000 e.Kr. och hävdade att atlanthandeln var central för tillväxten, och att det var i atlantiska stater med "strong institutions" som tillväxten kom igång på riktigt.

Han menar att hans paper bidrar till litteraturen om institutioner genom att se hur de påverkade löneutfall i 17 städer i Europa. Användandet av lönedata har två fördelar. Ett, reallöner är ett bättre mått på arbetares levnadssstandard än vad aggregerade inkomster är. Pappret testar därför för effekter av institutioner direkt, utan att behöva använda proxies som urbaniseringsgrad. Två, data från Allen (2001) och Özmucur och Pamuk (2002) innehåller data både för hantverkare och hantlangare vilket låter en studera relationen mellan institutioner och löneojämlikhet. Han menar att historiker (ref Hohenberg och Lee 1985) visat att urbaniseringen kombinerades med ökad ojämlikhet vilket ledde till mat-upplopp och liknande. Det är noterbart hur Chor här refererar till skill premium som ojämlikhet och underförstått något negativt -- annars används ofta skill premium som avkastning på utbildning osv och något positivt; se t ex diskussionen i Clark (2005) om humankapitalteoretikerna. Chor använder institutionella index från Acemoglu et al (2002) för att visa att städer med bättre skydd för äganderätten såg större löneväxt, i enlighet med litteraturen om positiva effekter av institutioner, och dessutom lägre löneojämlikhet, vilket är ett mer originellt resultat (s 549). Resultaten är robusta till inkluderande av andra alternativa förklaringar. Engerman och Sokoloff (2002) och Lal (1998) har argumenterat att factor endowments var centralt, men i Chors undersökning behåller de institutionella variablerna sina effekter när variabler som mäter utbud av jord och arbetskraft inkluderas. Detsamma gäller för en dummyvariabel för Atlantiska handelsstater i enlighet med Acemoglu et als (2002) argument. Glaeser et al (2004) har för post-WW2-data argumenterat att humankapital är viktigare än institutioner men Chors resultat håller (huvudsakligen) när han inkluderar ett mått på läskunnighet, som en proxy för humankapital.

Lönedata kommer som sagt från Allen (2001) och Özmucur och Pamuk (2002). Nominallönerna är mätta i gram silver per dag. För att få fram reallöner deflateras pengalönerna med en konsumtionskorg. Chor använder 50-åriga medelvärden, vilket innebär att varje stad har upp till 8 observationer. (s 550) Från Acemoglu et al (2002) tar han två institutionella index som tar värden från 1 till 7 där högre är starkare institutioner. "Constraint index" mäter hur mycket lagar och regleringar hindrade statschefen från att konfiskera privat egendom. "Protection index" mäter vad för äganderätt som gavs till handelsmän (merchants). (Korrelationen mellan de två måtten är 0.88, s 553.) Bland kontrollvariablerna finns stadsbefolkningens storlek från Bairoch et al (1988), stadens andel av landets befolkning som proxy för lokalt arbetskraftsutbud, yta jordbruksmark i landet som proxy för utbud av jord (s 552). Regressionerna inkluderar fixed effects för stad och år samt en stadsspecifik linjär tidstrend "to mitigate any potential omitted variable bias". Alla oberoende variabler mäts vid början av 50-årsperioden för att minska problemen med endogenitet.

Han får huvudsakligen de förväntade resultaten. Båda de institutionella variablerna har en positiv korrelation med lönenivån, vilket också stadens befolkningsantal har. Hans -- i mitt tycke väldigt svajiga -- proxies för utbud på produktionsfaktorerna arbete och jord har också väntade korrelationer, vilket han fräckt hävdar är ett bra argument mot Engerman och Sokoloffs (2002) factor endowment-story. Det tycker jag faktiskt är lite magstarkt med tanke på hur svaga hans proxies är och hur lite han har diskuterat dem och att han inte erbjudit några alternativa specifikationer av dem eller alternativa proxies. Han menar att en ökning av institutionell kvalitet från 1 till 7 på skalan skulle innebära en 16 procents ökning av den loggade reallönen. Han konstaterar att Allen (2003, "Poverty and progress in early modern Europe", EHR, pdf) inte fick några effekter av institutioner på sina egna löneserier men att det berodde på att han använde DeLong och Shleifers (1993) enkla binära mått. (s 553n)

Han går vidare med att kolla på skilled-unskilled-löneskillnaden. Korrelationen mellan hans institutionella mått och hantlangarnas löner är starkare än den med hantverkarnas löner, så institutionerna är associerade med lägre löneskillnader.

Varför skulle då institutionell kvalitet vara korrelerad med lägre löneskillnader? Chor menar att löneskillnader huvudsakligen drivs av två faktorer: efterfrågan på skills och utbud av skills. Efterfrågan på skilled arbete bör inte ha minskat i tidigmoderna Europa, så det bör snarare handla om utbud, säger han (s 562). Han menar att starkare äganderätter höjde lönerna vilket ökade incitamenten för folk på landet att flytta till stan och skaffa sig en skill, "rasing the supply of potential apprentices, and hence of skilled craftsmen over the course of time". (s 562) Här skulle man då ju kunna anmärka att mekanismen egentligen inte innebär att lantarbetarna nödvändigtvis ska vilja bli skilled urban workers -- det skulle ju räcka att bli unskilled urban worker för att få ett lönelyft. Chors story känns inte helt vattentät... Han missar att diskutera att många länder begränsade lantarbetares rätt att flytta till stan (t ex danska stavnsbåndet 1733-1800), missar att det kan finnas flaskhalsar i produktionen av skills, osv... I sina slutsatser pekar han på att en väg framåt utifrån detta paper vore att relatera institutionerna till wage-rental ratios, eftersom ojämlikheten mellan jordägare och arbetare var en av de viktigaste dimensionerna av ojämlikhet i dessa samhällen. Hittills finns det dock bara sådana jordränteserier för England (Clark 2002), Frankrike och Nederländerna (O'Rourke och Williamson 2002), säger han. Han säger ingenting om att täppa till några av hålen i hans story och göra en mer sofistikerad historisk analys.

Referens

Davin Chor (2005) "Institutions, wages, and inequality: The case of Europe and its periphery (1500–1899)", Explorations in Economic History.

Mer ekonomisk-historiskt om löner på bloggen: "Arbetarnas levnadsstandard under Storbritanniens industriella revolution: optimister och pessimister", "Arbetarlöner i England 1209-2004" (om Clark 2005), "Löner i Danmark före 1870", "Löner och fördelning i Australien, Kanada och Nya Zeeland 1870-1940", "Lönespridning 1870-1970: en neoklassisk approach" (om Anderson 2001), "Historiska lönebildningsstudier: en översikt" (lönerigiditet, Borchardthypotesen m m), "Löner och BNP i Sverige 1620-1872", "Norska reallöner 1726-2006" (om Grytten 2009), "BNP per capita och reallöner i Englands 1700-tal" (om Angeles 2008), "Svenska reallöner 1860-1915 och frågan om konvergens med USA" (om Prado 2010), "Arbetarlöner i Europa från medeltiden till första världskriget" (om Allen 2001), "Lantarbetarlöner och industriarbetarlöner i Malmöhus län 1881-1930" (om Lundh 2012), "Sveriges BNP 1620-1800 och reallöner 1540-1850"