Den kontroversielle ekonomisk-historikern Greg Clark använder i sin snyggt betitlade artikel "The Condition of the Working Class in England, 1209--2004" på byggnadsarbetarlöner och skill premium -- skillnaden mellan snickare och hantlangare (laborers) -- för att analysera orsaker och konsekvenser av den industriella revolutionen. Reallönerna var trendlösa före 1800, som man skulle förvänta sig av en malthusiansk ekonomi. Men när man jämför löner med befolkning, säger Clark, ser det ut som att brottet med den malthusianska ersans teknologiska stagnation kom runt 1640, långt före den klassiska industrialla revolutionen. och även före den "ärorika revolutionen" 1689 som t ex North fäst stor vikt i sin analys av den ekonomiska utvecklingen. Clark menar att brytpunkten vid 1640 visserligen kan ha orsakats av större investeringar i humankapital, men att dessa i så fall inte kan ha orsakats av förbättrade incitament (jfr diagram 2 nedan med skill premium). Hans sista slutsats är att hans serier visar att den industriella revolutionen under 1700-talet var gynnsammare för arbetarnas reala inkomster än vad andra nyare studier visat (jfr debatten mellan optimister och pessimister).
Clark sammanfattar diagram 2 så här: "The [skill] premium was 100 percent or more before 1350 but declined to only about 50 percent by 1400. It maintained this level for 500 years till about 1900. Then in the twentieth century there was another profound decline in the market reward for skills in the building industry, to a level of 10 percent or less by the 1960s. Since then, there has been a modest gain in the skill premium, but in 2004 it was still only 22 percent, less than half the preindustrial level." (s 1309)
Clark menar att totala faktorproduktiviteten kan approximeras genom att relatera reallönen till befolkningens storlek. Både med Phelps Brown och Hopkins gamla löneserier och Clarks nya ser man då stagnation från 1200-talet till 1700-talets slut. Då skiljer sig ändå de två serierna sig år rätt så rejält. PBH visar en mycket kraftigare ökning i slutet av 1300-talet och en nivå under 1400- och 1500-talen som är nästan 50 procent högre än Clarks, och därefter en kraftigare minskning i slutet av 1500-talet. PBH visar också därefter en starkare ökning ca 1600-1750 och ett kraftigare fall ca 1750-1800; efter 1800 visar de båda kraftiga ökningar. (s 1311) I ett appendix diskuterar han sin datakonstruktion. Rådata på löner kommer från källor som använts tidigare, av Phelps Brown med flera. Före 1869 utgår Clark ifrån en 10 timmars arbetsdag (s 1321). Före 1915 är hans nationella serie ett medelvärde av fem regionala serier: London, sydöst, sydväst, Midlands, och norr. Före 1915 använder han regressioner med yrke, region och period som förklarande variabler för att räkna ut en serie utifrån tusentals spridda observationer (s 1322f). Han har också en egen prisserie (s 1323ff). Liksom med lönerna använder han mest källor som också tidigare forskare använt, men en nyhet är att han har prisdata för öl tillbaka till 1200-talet; Phelps Brown och Hopkins (1981) hade "bara" ölpriser tillbaka till 1660 och använde innan det korn- och maltpriser som proxy. (s 1328) Han har inga köttpriser före 1540 utan använder då ägg- och fiskpriser som proxy. Han har inga sockerpriser utan använder priser på honung och russin som proxy. En nyhet i hans levnadskostnadsindex är boendekostnad som han sätter till 8 procent av en hushållsbudget. Han har hyror justerade för boendekvalitet (!) 1290-1840 utifrån sin egen tidigare forskning, med två källor före 1540: Keenes (1985) studie av Winchester och Keene och Harding (1987) av London. Han har också en del nya priser för kläder, som står för 12 procent av hans hushållsbudget. Hans prisserie före 1869 bygger som mest på 49 prisserier, att jämföra med PBH som som mest hade 20 serier, och med en väldigt tung viktning för får (25 procent) och malt (22.5 procent vissa år). (s 1329) Ett gott tecken för hans serie jämfört med PBH:s, säger han, är att hans reallöneserie är lägst på 1310-talet, som såg en stor svält 1316-17, medan PBH:s reallöneserie är lägst på 1590-talet, 1660-talet och 1800-talets första decennium, då ingen svält förekom. Före 1520-talet är PBH:s levnadskostnadsindex bara runt 60-70 procent av Clarks. Detta har framför allt två orsaker. Ett, PBH använde ett Laspeyresindex med fasta kvantitetsvikter från 1451-75. Eftersom prisutvecklingen var olika på olika typer av varor förändras den implicita hushållsbudgeten -- PBH:s serie förutsätter, eftersom dryckespriserna ökade kraftigt under perioden, att arbetare vid 1800-talets mitt lade 32 procent av sina inkomster på drycker! Priserna på textilier ökade inte alls lika mycket och medan deras viktning för 1400-talets mitt utgår från att 12 procent av hushållsbudgeten går till kläder -- rimligt menar Clark -- så blir det vid 1800-talets mitt bara 3 procent. Den andra viktiga skillnaden är prisdata framför allt för drycker (s 1333f).
Med Clarks data är 1640-talet den första gången i engelsk historia som reallöneökningar inte förklaras av en krympande befolkning (s 1313). Detta är slående eftersom 1640-talet annars inte brukar ses som någon ekonomisk framgångsperiod. Ett inbördeskrig utspelades med konflikter som inte löstes på riktigt på flera decennier. Men på 1680-talet var reallönerna (i byggnadssektorn) ändå 43 procent högre än man skulle förvänta sig från tidigare relationer. Clark menar också, med referens till egna tidigare studier (1998, 2002) att denna ökning inte förklaras av en omfördelning: också hyres- och kapitalinkomster steg under perioden.
Ingenting händer i Clarks data runt 1688-89, den "ärorika revolutionen" som North och Weingast i en berömd institutionalistisk tolkning lagt fram som förklaring till Englands kommande ledarskap för världsekonomin. (Jfr Kishtainy 2011 som inte heller hittar något, med BNP-data från Broadberry och befolkning från Wrigley och Schofield.) Crafts säger ironiskt: "it is impossible to trace any effect of the Glorious Revolution on capital markets, land markets, housing markets, or now labor markets either (Clark 1996, 2002a, 2002b). The bad old regime fostered more economic growth than the new one did, at least initially." (s 1314) En annan typ av teorier om den industrialla revolutionen har fokuserat på humankapital (Becker et al 1990, Galor och Weil 1996, Lucas 2002). Denna litteratur målar en bild av den förindustriella ekonomin som ett jämviktstillstånd med låg avkastning på humankapital, där föräldrar skaffar så många barn som möjligt och investerar föga i deras utbildning. Runt den industriella revolutionen börjar föräldrar skaffa färre barn och istället investera mer i deras utbildning, pga signaler om (1) högre inkomster och (2) högre avkastning på humankapital. (s 1314) Men som Clark konstaterar: före 1350 var avkastningen på humankapital, mätt som skill premium, mycket hög och gillenas kontroll var dessutom svagare än senare; ändå skedde ingen industriell revolution då (s 1316) Läskunnigheten ökade förvisso kraftigt från 1600 till 1800 men detta skedde före fertiliteten gick ner. (s 1317)
Efter denna diskussion om förklaringar till den industriella revolutionen går Clark över till att diskutera dess konsekvenser. Diskussionen om huruvida "labor gained from the Industrial Revolution in England" är gammal och håller fortfarande på konstaterar han: Lindert och Williamson (1985) och Clark (2001) argumenterar för optimism; Feinstein (1998) och Allen (2001) är pessimister. (Se också Allen 2009.) 1760-1860 är den relevanta perioden för att diskutera den industriella revolutionen i England och diagrammet nedan visar Clarks reallöneserie jämförd med Feinsteins (1998) för denna period.
Som vi ökar Clarks serie mycket kraftigare från 1800 till 1850 än vad Feinsteins gör. Feinstein får det till att reallönerna ökar med 47 procent från 1770-talet till 1860-talet; Clark får fram 82 procent. Skillnaden beror framför allt på att Clarks levnadskostnadsindex ökar mindre än vad Feinsteins gör. Clark menar också att figur 8 menar att Feinstein är alltför optimistisk om den tidiga fasen av den industriella revolutionen: själv menar han att det inte var förrän på 1820-talet som reallönerna var tillbaka på 1750-talets nivå efter fallet under 1700-talets andra hälft. (s 1318) När Malthus publicerade sin pessimistiska Essay on the Principle of Population år 1798, säger Clark, var spinning jenny och water frame (uppfunna 1769) och mule (uppfunnen 1776) nästan en generation gamla, men produktivitetsökningen hade gått åt till befolkningsökning, inte reallöneökning (s 1319). Ricardo skrev i sin Principles of Political Economy 1820 om lönernas subsistensprincip och det var rimligt utifrån hur reallönerna såg ut då. Clark visar också Geary och Starks (2005) data för reallöner på Irland och de rör sig likt Clarks serie för England.
Allens kritik
Likt Feinstein (1998) gav sig ut för att "upprätthålla pessimismen" gentemot Lindert och Williamsons (1983) utmaning -- de första, säger Allen, som använde "the tools of modern economics" på debatten om levnadsstandard under den industriella revolutionen -- rycker Robert Allen (2007) ut för att "behålla pessimismen" gentemot Clark (2005). L och W (1983) stödde den optimistiska positionen amed snabba reallöneökningar efter Waterloo (1815); Feinstein replikerade att reallönerna ökade med 30 procent mellan 1780 och 1850, vilket bara motsvarade hälften av ökningen i real output per arbetare (62 procent) under perioden, och nästan helt efter 1830, med femtio år av stagnerande reallöner 1780-1830. Som vi sett ovan ser Feinstein en reallöneökning med 47 procent från 1770-talet till 1860-talet men Clark (2005) finner en 82 procents ökning. Allen menar att hela skillnaden mellan Lindert och Williamson, Feinstein och "later writers" ligger i levnadskostnadsindexen, inte i (nominal)löneserierna. (s 1) [1]
Clarks metod i att ta fram sin KPI är originell, konstaterar Allen:
"Instead of choosing representative series and splicing them together to form a grand series running from 1209 to 2004, Clark regressed the price of each kind of commodity onto dummy variables representing time periods, location, units of measurement, and various product types. The coefficients of the time dummies became his price series for the good.3 Clark published ten year averages of the subindices of his cpi. He has not yet provided me with annual series of the subindices. However, the average value over ten year intervals of his cpi is very closely approximated by substituting the ten year averages of the component indices, and that information provides a platform for the analysis." (s 2)Allen menar att Feinstein och Clarks KPI-serier kan skilja sig åt av tre skäl. Den första är formeln använd: Laspeyresindex med fasta spending shares (Feinstein), ett Laspeyresindex med fasta kvantiteter av varor (Allen), och ett geometriskt index med fasta andelar (Clark). Allen provar att variera principen här med Clarks data och det gör ingen skillnad. Den andra möjligheten är vikterna, och den tredje är prisserierna som används. Båda dessa faktorer spelar roll och förklarar varför Feinsteins prisindex är mycket lägre än Clarks på 1770-talet och visar mindre inflation från 1770-talet till 1860-talet. De viktigaste skillnaderna i prisserier är spannmål, potatis, mjölkprodukter, bränsle, öl, och mat (s 3). Vad gäller vikter är en stor skillnad kolhydrater (bröd, vetemjöl, havremjöl, potatis), till vilka Clark avsätter 27 men Feinstein 39 procent av hushållsbudgeten (s 4). Omvänt så sätter Clark mycket större vikt -- 10 procent jämfört med 1 procent -- på salt, kryddor, ljus, tvål, tjänster och tobak. Allen sågar att Clark bland annat bygger sina 27 procent kolhydrater på en polemisk skrift från 1734 som enligt Allen är helt missvisande (s 4f). Utifrån olika källor (bl a Deane och Coles wage bill) räknar Allen fram att 28.5 procent bröd och mjöl är en rimlig andel av hushållsbudgeten (s 6). Detta är mycket närmre Feinstein än Clark. Andelarna för salt, kryddor och tobak som Clark satt till 1 procent styck sätter Allen till 0. Vad gäller tjänster följer Allen dock Clark med 2.5 procent.
Vad gäller hyror räknade Feinstein fram dem som skattad hyressumma i ekonomin delat med antalet bebodda hus. Clark använder däremot faktiskt betalda hyror till "English charities". Bådas serier ökar med till med 150 procent från 1770-talet till 1860-talet men med mycket olika timing: Clarks serie ökar mest under franska krigen medan Feinsteins ökning är mer gradvis. Här följer Allen Clark (s 7). Kläder är liksom hyror ett gammalt problem i levnadsstandardberäkningar: det är svårt att hitta vad de kostade, och än svårare att kontrollera för skiften i kvalitet och liknande. Tucker (1936) och Clark (2005) är de enda alternativen och som tur är, säger Allen, visar de ungefär samma bild. Vad gäller bränsle visar Feinstein stigande priser under industriella revolutionen medan Clark visar fallande. Allen konstruerar en egen serie som beter sig ungefär som Clarks. Vad gäller belysning sågar Allen Clarks beslut att ha med gaspris i beräkningen; gas användes i första halvan av 1800-talet för gatubelysning och var ingenting som arbetarklasshushåll köpte, säger Allen. (s 8) För livsmedel är Feinsteins serier överlägsna Clarks, menar Allen. T ex så missar Clark att ta hänsyn till en skattereform på öl 1830. Han sågar också Clarks behandling av bröd och försök att räkna fram ett pris på bröd "av konstant kvalitet" mellan 1760 och 1815. (s 10-12) Efter denna diskussion räknar Allen fram en egen serie och den syns tillsammans med Feinsteins och Clarks i diagrammet nedan.
Fotnot
[1] Allen (s 2) konstaterar att Feinsteins priser framför allt kommer från institutioner: sjukhus, colleges m fl institutioners inköp. Problemet med detta är att institutioner kan handla för andra priser än vad individer gör. Jansson och Söderberg (1991) konstaterar i sin uppsats "Priser och löner i Stockholm 1600-1719" att deras prisdata för Stockholm har samma problem.
Referenser
Robert Allen (2007) "Pessimism Preserved: Real Wages in the British Industrial Revolution" (pdf), Oxford University Department of Economics Working Paper 314.
Gregory Clark (2005), "The Condition of the Working Class in England, 1209--2004" (pdf), Journal of Political Economy 113: 1307-1340.
Gregory Clark (2005), "The Condition of the Working Class in England, 1209--2004" (pdf), Journal of Political Economy 113: 1307-1340.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar