Den 6 juni 2007 samlas 500 sosuassistenter och sosuhjælpere -- motsvarande undersköterskor och vårdbiträden, anställda i äldreomsorgen -- i den jylländska staden Holstebro för att diskutera missnöje med sina löner och arbetsförhållanden. De kommer överens om att på stubben kräva hela 1000 kr lönehöjning av kommunen, och den 13 juni går de i strejk. Personal flyr -- en sosuhjælper arg på att hon kunde börja på en fönsterfabrik som ufaglært arbetare och få 137 kr/timme, medan hon bara fick 114 kr/timme som sosuhjælper, ett yrke som kräver 14 månaders utbildning. Strejken sprider sig i landet och får mycket mediauppmärksamhet. 21 juni demonstration vid Christiansborg. 1000 sosu'er reser till från Jylland och får stöd av 500 köpenhamnare. Strejken sprider sig till KBH m fl städer. Men avtar ganska snabbt och i slutet av juli är det slut. De strejkande i Holstebro fick ingen lönehöjning. Men dock stor uppmärksamhet och sympati -- enligt en undersökning i Politiken stödde 2/3 i befolkningen lönehöjningar för sosu'erne, även med skattehöjning.
Strejken leder också till en rad politiska utspel om pengapåsar till lönehöjningar för sosu'erne. Pia Kjærsgaard från Dansk Folkeparti är först ute med att lova en pengapåse (5 milj kr) för lönehöjningar*; SF följer upp med att lova 2.4 milj; Enhedslisten 11 milj. Fick Fagforbundet af Offentligt Ansattes (FOA) ordförande att kräva en "Foghpåse" med pengar. Men Venstreregeringen+Socialdemokraterna+Radikale sa nej. FOA:s utspel inte populärt bland andra offentlig sektor-fackförbund. Och arbetsmarknadsforskaren Flemming Ibsen från Aalborg sa att om DOA fick igenom sitt krav skulle "den danska modellen" rasa (16f). I mitten av juli svängde S och förespråkade en påse pengar till sosu'erne.** De politiska utspelen i juni och juli hade också föregångare -- under tripartistiska förhandlingar om kvalitetsarbete i offentlig sektor under våren hade FOA krävt just en pengapåse för höjda löner, och Pia Kjersgaard hade redan då, i Folktingets slutsession inför sommaren 31 maj, tagit ställning för en sådan. Övriga partier såg detta som populism, men katten var "sluppet ud af sækken", konstaterar Jacobsen och Pedersen (s 87).
Efter sosu'ernes strejk sommaren 2007 blir avtalsrörelsen 2008 på den offentliga sektorn ett landmärke i dansk arbetsmarknadshistoria. Storkonflikten på offentlig sektor är unik, förhandlingarna är de längsta någonsin, lönekraven historiskt höga, och avtalsrörelsen är politiserad på ett nytt sätt, menar Jacobsen och Pedersen (s 221). Och det är just politiseringen som är allra mest kontroversiell:
"Frem for alt var det den stærke politisering og ikke mindst en række politiske partiers løfter om tilførsel af ekstra lønmidler til især sosu'erne, der fik både politikere, arbejdsmarkedsforskere og forbundsledere til at advare mod konsekvenserne for 'den danske model'."
---
*Vilket kan kontrastera med det tidigare högerpopulistiska partiet Fremskrittspartiet som enligt Henning Jørgensen (pdf, s 164) "hetsade" mot de offentliganställda i slutet av 70-talet.
**Jørgensen, ibid (s 169), visar att S och DF efter valet hösten 2008 svek det löftet och flyttade fram löneökningar på ett sätt som innebar 0,5 mdr extra fast de hävdade att det var 5 mdr. Jfr Göran Perssons löfte i augusti 2002 om 25 mdr till löneökningar i offentlig sektor, ett löfte som han snabbt glömde efter valet... Thörnqvist 2006, s 105 (pdf).
se också: en intervju med arbetsmarknadsforskaren Flemming Ibsen i Politiken 5 maj 2008: "Kæmpesejr till Dennis Kristensen". En analys i Politiken två år senare av ifall strejkerna 2008 lönade sig, av arbetsmarknadsforskarna Jørgen Stamhus och Steen Scheuer. Statsvetarna Anette Borchorst och Henning Jørgensen sätter in strejken i en lika lön-kontext (pdf). Christer Thörnqvist sätter i ett kapitel i denna antologi, fritt nedladdningsbar, in strejken i en internationell kontext.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar