Löneandelen på fabriksnivå: Finland sedan 1975

Många studier av den funktionella inkomstfördelningen använder paneldata med ett antal -- som tenderar att vara mellan tio och tjugo -- länder observerade flertalet gånger, över kanske trettio eller fyrtio år.Problemet med dessa cross country-studier av globalisering och löneandel är enligt de finska nationalekonomerna Petri Böckerman och Mika Maliranta omitted variable bias såväl som möjlig parameterheterogenitet (s 260). Parameterheterogenitet är föga studerat i litteraturen och inte heller Böckerman och Maliranta har någon större diskussion av detta, utan det är mer omitted variable bias som de fokuserar på att överkomma i sin nya artikel"Globalization, Creative Destruction and Labour Share Change". Kruxet med att studera ett flertal länder är att arbetsmarknadsinstitutioner och globalisering, två typer av variabler som kan förväntas påverka löneandelen, påverkar varandra vilket gör det svårt att dra kausala slutsatser om deras faktiska effekter på löneandelen. I sitt paper studerar Böckerman och Maliranta bara ett land, Finland, och fördelen med detta är att deras studie inte lider av någon omitted variable bias grundad i arbetsmarknadsinstitutioner; institutionerna är ju desamma för alla finska företag och regioner (s 261).

 Böckerman och Maliranta använder ett mycket häftigt fabriks-dataset från finska Statistikcentralen. 1975-94 inkluderade datasetet alla fabriker som hade minst fem anställda. Från och med 1995 alla fabriker som ägs av företag som anställer minst tjugo personer. B och M harmoniserar genom att ta med alla fabriker som har minst fem anställda och ägs av företag med minst tjugo personer. Böckerman och Maliranta har tvättat data genom att ta bort outliers, definierade som fabriker där löneandelen skilde sig med mer än 4,4 standardavvikelser från den genomsnittliga loggade löneandelen i branschen det året (s 267).

De har tolv branscher och fyra regioner. Branscherna är: Food (NACE 15–6), Textile (17–9), Wood (20), Paper (21), Printing (22), Chemicals (23–5), Minerals (26), Metal products (27–8), Machinery (29 and 34–5), Electrical equipment (30–1), Communications equipment (32–3), and Other (36–7).

Löneandelsbegreppet inkluderar här, liksom i Rodney Edvinssons branschdata för Sverige, "social security payments" (262). Löneandelen är lönesumman inklusive SSP delat med value added på företaget. 

Den typ av faktor vars effekt på löneandelen de är intresserade av är globaliseringen. De använder två globaliseringsvariabler: 1) export som % av produktionen. 2) andelen utländskägda fabriker i en bransch och region, där mer än 50 procent utlandsägd gör att fabriken klassificeras som utlandsägd (s 268).


Utgångspunkten för analysen är att löneandelen faller när arbetsproduktivitetstillväxten är snabbare än lönetillväxten. Böckerman och Maliranta delar upp kilen som uppstår mellan produktivitets- och löneutveckling i två typer av processer: inom företag och mellan företag.

"The within component is defined as the weighted average of the changes in the labour shares of the continuing plants. The between component is negative when there is a systematic structural change among continuing plants in terms of value added towards those plants that have a lower labour share. It is also possible to separate the entry and exit components." (s 262)

Det finska lönesättningssystemet ger anledning att förvänta sig en intressant kil-effekt mellan produktivitet och lön. 95 procent av de anställda omfattas av kollektivavtal. Den finska "löneökningsformeln" är att utrymmet för nominallöneökningarna är inflationsmålet (2 proc) plus genomsnittliga ökningen av produktiviteten i ekonomin (265f). Löneökningsmålet är alltså inte knutet till utvecklingen i branschen eller på företaget! Böckerman och Maliranta förklarar kil-effekten som kan uppstå i kombinationen av den finska löneökningsformeln och globalisering:

"Because of the attributes of the Finnish wage bargaining system, our expectation is that wage growth takes place mainly through the within plant component and therefore intra-industry restructuring is not a significant source of industry wage growth. If industry productivity growth equals industry wage growth (i.e. the aggregate labour share is stable) and industry productivity growth exceeds plant productivity growth, the within component of the labour share change has a positive contribution and the restructuring component has the opposite (negative) contribution. This paper looks at how globalization drives wedges between these balances." (s 266)

Deras metod är att de kör Prais-Winsten-regressioner med panelkorrigerade standardfel. De förklarar fördelarna med denna estimator så här:

"The estimator is based on the principle of estimating the amount of autocorrelation and then re-weighting the standards errors to correct them. Therefore, it is a weighted least squares estimator. The estimator is preferable in terms of efficiency to OLS in our context, because we have a considerable number of repeated observations on fixed units (industry regions) with a potential first-order serial correlation. We assume that the structure of the AR (1) process is similar in each panel of the data, as recommended by Beck and Katz (1995). A further advantage of Prais-Winsten regressions is that we are able to incorporate cross-sectional correlation to the model when the number of time-series observations is less than the number of cross-sectional observations, whereas standard feasible generalized least squares cannot (Chen et al., 2006)." (s 268f)

Globaliseringsvariablerna laggas ett eller två år. Kan vara endogena, eftersom fallande löneandel kan öka konkurrenskraften (s 269). Böckerman och Maliranta är ödmjuka, säger att de "essentially document correlations between globalization and different micro-level components of the labour share change" (s 270), alltså korrelationer snarare än kausalitet. En robustness check som de kör är att inkludera "lead values", alltså nästkommande års värden, av globaliseringsvariablerna; de är inte signifikanta (i korrelation med löneandelen) vilket antyder att kausaliteten faktiskt går från globaliseringsvariablerna till löneandelens mikroförändringar, och inte tvärtom (s 274). En annan robustness check är att köra modellerna med en variabel som mäter utbildningsnivån bland de anställda på fabriken; denna variabel finns dock bara tillbaka till 1990.

Slutsatsen av pappret blir:

"The most important empirical finding is that we identify an additional role of the exposure to international trade: there is evidence of a systematic micro-structural change in terms of value added towards those plants that have a lower labour share. Globalization squeezes the labour share because of increasing labour productivity. The labour productivity growth effect of globalization, in turn, predominantly comes through intra-industry restructuring. Furthermore, the negative effect of exporting on industry labour share change emerges largely through the exits of plants, i.e. those plants with a particularly high share of labour income are forced out of business as exports increase. In contrast, wage formation has been largely insulated from the influences of increasing international trade over a period of three decades.
The results imply that the most productive plants had not hired more employees, at least in the short run, up to the point where the differences in the evolution of the labour share between those plants and other plants would be eliminated. The prominent explanation for this pattern, directly linked to globalization, is that the rise in the share of foreign ownership in the manufacturing sector has increased the required return to capital." (s 276f)

Exportandelen ha under perioden 1975-2007 ökat med 20 procentenheter. Enligt Böckerman och Malirantas resultat skulle detta leda till en 5 till 6 procentenheters minskning av löneandelen. Den faktiska minskningen 1975-2007 i finsk industri är 15 procentenheter, vilket innebär att globaliseringen såsom mätt av Böckerman och Maliranta alltså förklarar ungefär en tredjedel av minskningen (s 277).

Böckerman och Maliranta diskuterar också policyslutsatser. Givet att globaliseringen ökat produktiviteten och lönerna i alla fall inte minskat (även om de inte hållit takt med produktiviteten), så förlorar arbetarna egentligen inte på processen. Detta kräver dock en flexibel arbetsmarkand där arbetarna från de nedlagda fabrikerna kan hitta nya, mer produktiva jobb. Större löneflexibilitet mellan fabriker skulle enligt Böckerman och Maliranta, som inte diskuterar frågan vidare men hänvisar till Moene och Wallerstein (1997), vara en metod för att uppnå sådan rörlighet.


Referenser
Petri Böckerman och Mika Maliranta, "Globalization, creative destruction, and labour share change: evidence on the determinants and mechanisms from longitudinal plant-level data" (pdf), Oxford Economic Papers, 2012.
Karl Ove Moene och Michael Wallerstein, "Pay Inequality", Journal of Labor Economics, 1997.