Krugman och Kaminska om löneandel och ojämlikhet

Under en väldigt lång tid har mainstream-nationalekonomin antagit att fördelningen av inkomster mellan arbete och kapital är konstant över tid. Detta "faktum" har fått namnet Bowleys lag, efter en brittisk statistiker som i början av 1900-talet fick fram resultatet för Storbritannien. Som jag har skrivit en hel del om här så har dock detta "faktum" omvärderats och skrotats sedan 1990-talets slut, när framtagna internationella dataset visat att de senaste femtio åren i de rika länderna i själva verket sett stora variationer i löneandelen av nationalinkomsten, med effekter på inkomstojämlikheten. Olivier Blanchard (1997) från MIT, numera IMF, var kanske den första mainstream-ekonom som började diskutera den minskade löneandelen sedan 1980 som en funktion av en maktförskjutning i samhället.

Minskningen av löneandelen och de ökade kapitalinkomsterna har i studier av t ex Sverige, Finland och nu senast USA i en studie från Cleveland Fed visats öka inkomstojämlikheten. Enligt studien från Cleveland Fed-ekonomerna Jacobson och Ochino ökar en 1 procentenhets ökning av kapitalandelen gini-koefficienten för inkomster med 0,15 till 0,33 procentenheter i USA. Detta är en funktion av att kapitalinkomsterna är mer koncentrerade i befolkningen än vad arbetsinkomsterna är. Med tanke på att kapitalandelarna i de rika länderna sedan ca 1980 ökat med fem-tio procentenheter, så har denna förskjutning en rejäl effekt på gini-koefficienterna, så till vida att kapitalinkomsterna är mer koncentrerade än arbetsinkomsterna i alla de rika länderna, vilket är ett rimligt antagande.

Nyligen har också Paul "Krugmeister" Krugman tagit upp tråden om den funktionella inkomstfördelningen, till att börja med i en ledare i New York Times från förra veckan, och därefter i ett par uppföljande blogginlägg. Han konstaterar, helt korrekt, att en diskussion om fördelningen mellan arbete och kapital kan låta gammeldags, men att den ändå är ett måste: "It has echoes of old-fashioned Marxism — which shouldn’t be a reason to ignore facts, but too often is." Ledaren som började Krugmans disksussion börjar:

"The pie isn’t growing the way it should — but capital is doing fine by grabbing an ever-larger slice, at labor’s expense.
Wait — are we really back to talking about capital versus labor? Isn’t that an old-fashioned, almost Marxist sort of discussion, out of date in our modern information economy? Well, that’s what many people thought; for the past generation discussions of inequality have focused overwhelmingly not on capital versus labor but on distributional issues between workers, either on the gap between more- and less-educated workers or on the soaring incomes of a handful of superstars in finance and other fields. But that may be yesterday’s story."

Nationalekonomin är USA-fixerad. I USA, på de ledande universiteten och annorstädes, var 1990-talets stora nationalekonomiska förklaring till den ökade inkomstojämlikheten att efterfrågan på college-utbildade ökat snabbare än utbudet, genom skill-biased technical change (SBTC, för diskussion på bloggen se här och här) där den nya teknologin var komplementär till högutbildade anställda men ersatte lågutbildade, vilket minskade de senares anställningsmöjligheter och förhandlingspositioner. Krugmans intervention nu handlar alltså om att diskussionen om inkomstojämlikheten måste skifta från SBTC och inkomstförskjutningar mellan olika typer av anställda (dvs inom löneandelen) till inkomstförskjutningar mellan arbete och kapital.

Vilken förklaring för då Krugman fram till den minskade löneandelen? Hans förklaring är tvådelad, "robots on the one side, robber barons on the other". Den första faktorn är alltså teknologisk förändring, som liksom med SBTC ses som att ha varierande fördelningseffekter. Krugman menar, som jag uppfattar det, att det har skett ett skifte från arbetsförmerande (labor augmenting) till kapitalförmerande (capital augmenting) teknologiska framsteg, där tekniska framsteg idag i högre grad tar bort jobb än skapar nya. Detta ökar jämviktsarbetslösheten och försvagar arbetarnas förhandlingsstyrka. Magnus Ryner har gjort en briljant analys av ett sådant skifte ur ett reguleringsteoretiskt och marxistiskt perspektiv i sin artikel "Klasskampen och löneandelen" i en antologi som jag är redaktör för och som kommer ut på Premiss förlag i februari nästa år. Den andra faktorn som Krugman lyfter fram är monopolmakt och "robber barons". Krugman utvecklar inte denna förklaring, vilket kritiserats av bl a Matthew Yglesias, men jag tror att maktförklaringen kan spela en viktig roll.

Izabella Kaminska på FT Alphaville ger en bra sammanfattning och utvidgning av diskussionen:

"robot and technology power is reducing the natural employment rate. But rather than our subsidising those who have lost jobs to technology, so as to spread that manna wealth that’s literally dropped onto the surface of the earth at no-one’s physical disadvantage, companies are using monopoly power to extort rents on the capital that is creating all that free wealth.

That’s why inequality is rising.

As technology proceeds in a patent-obsessed world, the fruits of innovation flow to the owners of the capital and invention, forming a whole new rentier class. The financial assets/debts that back the innovation technology, meanwhile, get disproportionally valuable as their purchasing power gets completely out of whack with the output they radically accelerate."

Referenser
Chris Dillow, "Inequality: Power vs Human Capital", 15 december
Izabella Kaminska, "The robot economy and the new rentier class", FT Alphaville 10 december 2012
Paul Krugman, "Rise of the Robots", 8 december
Paul Krugman, "Robots and Robber Barons", New York Times 9 december
Paul Krugman, "Technology or Monopoly Power?", 9 december
Paul Krugman, "Technology and Wages, the Analytics (Wonkish)", 10 december
Paul Krugman, "Human Versus Physical Capital", 11 december
Erik Larsson, "Världens löneskillnader växer", Arbetet 10 december
Matthew Yglesias, "The Cult of 'Price Stability' Is Killing American Workers", 11 december

översikt över debatten: Jérémie Cohen-Setton, "Robots, capital-biased technological change and inequality", Bruegel 10 december

---
Uppdatering, 19 december
Krugmans tes om ett skifte till kapitalförmerande teknologiska framsteg kritiseras av den marxistiske ekonomen Fred Moseley i ett gästinlogg på Mark Thomas Economist's View, här. Moseley pekar på att det inte finns något bra sätt att mäta huruvida teknologin är kapitalförmerande eller arbetsförmerande.