Det holländska löneåterhållsamhetsparadigmet

"Did capital have the power to let thousands of economists act as its 

'organic intellectuals' in those years?" (s 845) 

Uwe Becker och Corinna Hendriks börjar sin artikel med ett bestämt påstående: "Wage restraint, i.e. wage growth below productivity growth, is the paradigm in the Dutch political economy." (827) Löneåterhållsamhet blev ett dominant paradigm redan på 1950-talet, hävdar de, därefter omstritt under 1960- och 70-talen för att göra comeback på 1980-talet omfamnat av regeringen, och efter god sysselsättningsutveckling återigen paradigmatiskt på 90-talet. Löneåterhållsamhetsparadigmet är nära förbundet med Centralplaneringsbyrån (sic!) som är en statlig institution knuten till finansdepartementet och

"for more than half a century the intellectual (and ideological) center of Dutch socio-economic policy making and the role of which is particularly pronounced by its position as 'neutral', scentific advisory expert board in Dutch corporatism" (827)

CPB levererar på våren en "Central Economic Plan" (CEP) och på hösten en Macro-Economic Outlook (MEV), och likt Konjunkturinstitutets rapporter i Sverige strukturerar de den socio-ekonomiska debatten i Nederländerna. Becker och Hendriks undersöker i sin artikel löneåterhållsamhetsparadigmet i CPB och dess omgivande "epistemic community", och gör det utifrån intervjuer gjorda 2004-2006 med politiker, fackliga, arbetsgivarrepresentanter, journalister och experter inom och utanför CPB (jfr 832-4 om metoden).

Nederländerna är "model case" (jfr Tyskland) i två litteraturer, konstaterar de: (1) sysselsättning och (2) korporatism och sociala pakter. Sysselsättningsundret började uppmärksammas i slutet av 1990-talet; en milstolpe var de inflytelserika akademikerna Visser och Hemerijcks A Dutch 'Miracle' från 1997, där de bland annat förklarade att "Wassenaar has become to Dutch industrial relations of the past fifteen years what Saltsjöbaden (1938) was for Swedish labor relations in the 1950s and 1960s". En ledande forskare som Fritz Scharpf höll med om Visser och Hemerijcks förklaring och Wassenaar blev mycket omdiskuterat i forskningen åren kring millennnieskiftet.

Sektionen om CPB börjar med att sätta in Byrån i ett jämförande perspektiv:

"More or less statist and corporatist varieties of capitalism have economic institutes regularly advising the government. In Germany this is the Council of Economic Experts (consisting of five university or otherwise independent research agencies), in Austria the Austrian Institute of Economic Research (WIFO), and the Scandinavian countries have, apart from independent advisory agencies, powerful think thanks within the ministries. No country, however, has an advisory body whose influence is comparable to that of the Dutch Central Planning Bureau." (834)

Becker och Hendriks betonar att Nederländerna under CPB:s tidiga period 1940- och 50-talen var ett starkt religiöst och politiskt segregerat land, och att det därför var centralt för CPB att framstå som opolitiskt, bortom sådana strider, och "rationellt vetenskapligt" (835). CPB definierar i Nederländerna löneutrymmet: "On behalf of the government it defines the 'space' for wage growth" (835).

I punktform sammanfattar de CPB:s starka ställning idag och sedan 1990-talet så här:

"The WRF got its paradigmatic character for government, employers, unions, relevant university departments and the media in the early to mid-1990s because of:
• The Dutch tradition of wage restraint since the 1950s.
• The CPB that, as ‘eminent authority’, put forward wage restraint as the recipe curing unemployment (though contested until the mid-1980s).
• The dominance of supply-side economics in most western countries and the adherence of the Dutch government and employers – definitely with the ‘center-right’ government in 1982 – to this strand.
• The deterioration of union bargaining power by high unemployment, decreasing membership and the decline of Keynesianism.
• The concurrence of, for more than a decade after 1983, wage restraint and employment growth that was easy to interpret as a causal nexus.
• The international recognition of the Dutch employment development and the praise by foreign media of the corporatist consensus on wage restraint.
• The development of a story line linking the WRF and its supposed success to a corporatist consensus (‘Wassenaar 1982’) fostered by the CPB, foreign media and Visser and Hemerijck’s book (1997) on the Dutch ‘miracle’.

Subsequently the WRF became sustained by:
• The continuation of the Dutch economic success story until the early 2000s.
• Its simplicity and, at first sight, plausibility.
• The authority of the CPB that definitely became established in the 1990s.
• Its reception and repetition in international economic and political economy journals.
• Its adoption by almost all economic journalists and commentators in the Netherlands leading to the formation of a very broad epistemic community.
• The mutual influence of media, politics, academic economists, capital and, at long last, labor. Once established and supported by positive economic development, paradigmatic ideas and practices can bring about self-propelling forces.
• Mechanisms of socialization – particularly in academia, government departments, the media and the CPB itself – imitation, idleness and conformism." (842f)

Becker och Hendriks diskuterar i slutet av sin artikel huruvida löneåterhållsamhetsparadigmet kan ses som en del av kapitalets dominans över arbetarklassen i Nederländerna sedan 1980, men svaret på frågan undflyr dem: hur besvarar man egentligen en sådan fråga vetenskapligt? De lyfter fram att facket förvisso försvagats sedan dess -- anslutningsgrad, inflytande -- och diskuterar Max Webers definitioner av "makt" och "dominans", men något svar blir det ändå inte, utan istället: en uppmaning till mer forskning.


Referens
Uwe Becker och Corinna Hendriks, "'As the Central Planning Bureau Says': The Dutch Wage Restraint Paradigm, Its Sustaining Epistemic Community and Its Relevance for Comparative Research", Review of International Political Economy 5 2008.