Några tankar till efter EU-toppmötet

- efter inlägget i fredags "Eurokrisen, juni-juli 2012"

1. Inga eurobonds, inga mer tyska pengar till EFSF/ESM, och fortsatt konditionalitet - det gillar Merkel (jfr Münchau) (jfr Davies: "In summary, the summit has given the ESM some new tasks, but no new money with which to discharge these tasks.  And many details are obscure.")
2. Men hur stark är konditionaliteten? Inte trojka-stark väl? Finska och nederländska regeringarna hävdade förvisso att den skulle vara oförändrat stark, men Rompuy säger emot (se Wiesmann och Peel).
3. Och EMU:s förbud mot bailouts är avskaffat.
4. Hur stark kommer den nya bankregleraren vara?

Referenser
Gavyn Davies, "More questions than answers after the summit", 29 juni
Wolfgang Münchau, "The real victor in Brussels was Merkel", FT 1juli
Peter Spiegel, "Rajoy real winner despite Monti delight", FT 29 juni
Gerrit Wiesmann och Quentin Peel, "Merkel faces stormy parliament", FT 29 juni

Münchau i armageddonstämning:
"If Ms Merkel is right and there are no eurozone bonds in her lifetime, the eurozone will not survive. Without eurozone bonds or a change in ECB policy, Italy’s and Spain’s debt – and eurozone membership – is not sustainable. That was as true on Wednesday as it is today."

Också: Lisa Pollack 2 juli, Joseph Cotterill 29 juni, Pollack 29 juni, David Keohane 29 juni, alla på FT Alphaville.

---
Uppdatering 11 februari 2013
Irlands omförhandling av sina "promissory notes" till bankerna är monetising debt, säger Wolfgang Münchau i FT.
Münchau, "Ireland shows the way with its debt deal", FT 10 februari