Tre reformvägar i en epok av stigande ojämlikhet

Sedan ungefär 1980 har inkomstojämlikheten ökat i de rika länderna, samtidigt som lönesättningen överlag har decentraliserats och facken har försvagats. Statsvetarna Torben Iversen och David Soskice menar att dessa tre utfall har en gemensam grundorsak i kombinationen av avindustrialisering och fordismens nedgång. Vad de däremot menar har skiljt sig åt under perioden, vilket också har konsekvenser för ojämlikheten, är vilka politiska koalitioner som har bildats för att hantera denna situation. I sitt paper "Dualism and Political Coalitions" från 2009 lägger de fram en intressant modell för att förstå denna kombination av liknande ekonomiska utvecklingar men olika politiska koalitioner. De hävdar att det för att från välfärdsstatens håll finns två huvudsakliga sätt att minska ojämlikheten, omfördelningspolitik och anställningsskydd, och att det finns tre typer av koalitioner som bildats de senaste trettio åren.

Iversen och Soskice modell för tre koalitioner
En koalition (C3 i figur 2 nedan) har fått fäste i anglosaxiska länder och bygger på att minska omfördelningen och att minska anställningsskyddet. En annan koalition (C1 nedan) samlar specific-skill workers, technicians and other semi-professionals samt professionals kring behållt anställningsskydd men minskad omfördelning. Denna koalition förknippar Iversen och Soskice med kristdemokrati och Kontinentaleuropa. Och en tredje koaliton (C2 nedan) samlar low-and semiskilled workers, specific-skill workers och technicians and other semi-professionals kring en kombination av minskat alternativt mellanhögt anställningsskydd samt bibehållen eller hög omfördelning. Iversen och Soskice har alltså ett klasschema med fyra grupper, och de förklarar det så här: "following Iversen and Soskice (2001), these groups are essentially distinguished by their level and specificity of skills, where the former determine income and preferences for redistribution and the latter determine exposure to risk and preferences for social insurance." (s 9)

Vi ser att x-axeln har omfördelning och i enlighet med I och S klasschema så är high-skilled till vänster - vill ha lite av omfördelning - och low-skilled till höger och vill ha mycket av omfördelningspolitik*. Y-axeln är anställningsskydd och de sociala grupperna förväntas vilja ha mer av sådant desto mer specifika deras "skills" är och desto känsligare gruppen därför är för ekonomins konjunkturer (s 8).

De olika utfallen härleder Iversen och Soskice till en kombination av olika klasstrukturer i de rika länderna, och skillnaderna mellan majoritära och proportionerliga valsystem. Detta är en mycket stiliserad artikel - något som kanske utmärker Iversens arbetssätt, jfr Eichengreen och Iversen 1999 - och hur klasstrukturen skiljer sig åt i de olika länderna diskuteras inte i någon detalj, utan i artikeln görs bara en distinktion vad gäller klasstruktur: den mellan "coordinated market economies" och "liberal market economies", i Varieties of Capitalism-distinktionen. CMEs antas ha mer specialutbildade arbetare inom industrin medan LMEs antas ha färre industriarbetare överlag och mindre specialutbildade arbetare. I figuren ovan representeras CMEs klasser av de heldragna cirklarna, medan LMEs representeras av de gråa cirklarna. Också valsystem-variabeln följer i grund och botten en enkel distinktion i denna artikel: distinktionen mellan majoritära och proportionerliga valsystem. Iversen och Soskice hävdar att i majoritära valsystem så måste båda de stora partierna välja centristiska ledare som tilltalar medelklassen (de antar att medelklassen gillar centrism), medan mitten-vänster-partier i proportionerliga system kan skapa valallianser som exkluderar höginkomsttagare och därför förespråkar en politik med höga skatter och hög omfördelning. Den komplicering av denna dikotomi som de inför är att PR-länderna indelas i länder med eller utan stark kristdemokrati (s 11). Vad som är speciellt med kristdemokratiska partier är enligt IS som stödjer sig på Manow och van Kersbergen (2009) att dessa representerar koalitioner inklusive "skilled workers, technicians, and upper-middle class professionals". Deras över-klass-natur gör att de betonar ner omfördelningens betydelse men har kvar betoning på säkerhet (anställningstrygghet etc). Dessa partier "enable" koalitioner över mitten som "effectively excludes representatives of groups who are in precarious labor market positions" (s 12). IS hävdar också att existensen av sådana partier gör att socialdemokratiska partier överger de fattiga för att konkurrera med kristdemokraterna om samma väljare, och att socialdemokratiska partier i dessa situationer blir sådana som Rueda (2005) framställer dem som (s 12).


Tidigare litteratur
I sin diskussion av tidigare forskning tar de upp tre linjer som är värda att diskutera: Kenworthy och Pontusson (2005) om omfördelningspolitik, David Rueda (2005) om insider-outsider-problematiken, och Kathleen Thelen (Martin och Thelen 2008) om koalitioner. Kenworthy och Pontusson har kollat på den ökade marknadsinkomstojämlikheten sedan 1980 och utifrån Meltzer-Richard-teoremet hävdar att denna ökade ojämlikhet skulle öka efterfrågan på omfördelning, och att sådan omfördelning faktiskt också skett. Deras mått på omfördelning är skillnaden i absoluta tal mellan pre-skatt och transfereringar-gini för hushåll, och post-skatt och transfereringar-densamma (s 4). Iversen och Soskice tycker däremot att omfördelningen ska mätas som procentuell minskning av pre-ginin, eftersom de hävdar att med det absoluta mått som Kenworthy och Pontusson använder så ökar omfördelningen i princip automatiskt när pre-ojämlikheten ökar. Korrelationen mellan förändring i pre-gini och omfördelning i Iversen och Soskice data är med KP:s absoluta mått 0,75 medan den är 0,49 med IS relativa mått. Kenworthy och Pontusson kom fram till en optimistisk slutsats om omfördelning: de hävdade att politiker faktiskt var responsiva till den ökade ojämlikheten och i respons på den ökade omfördelningen. De hävdade också att detta gällde kontinentala välfärdsstater i lika hög grad som nordiska. Detta håller inte Iversen och Soskice med om: enligt dem så har omfördelningen förvisso ökat i nordiska välfärdsstater, men inte i kontinentala och absolut inte i anglosaxiska, beroende på de olika klasskoalitionerna som skapas av kombinationen klasstruktur och valsystem. Vad gäller Rueda så har han hävdat att vänsterpartier domineras av "insiders" på arbetsmarknaden - folk med trygga jobb - och att de därför inte beter sig solidariskt med "outsiders", utan mycket väl kan acceptera samhällsförändringar och reformer som gör saker svårare för outsiders. Detta perspektiv implicerar enligt Iversen och Soskice "a lack of responsiveness by both left and right governments to rising inequality" (s 5). Enligt I och S är dock Rueda för deterministisk här; de hävdar att hurpass responsiv en regering kommer vara till outsiders intressen beror på dess valkoalition. Kathleen Thelen slutligen har forskat på koalitioner, och i ett paper med Cathie Jo Martin (2008) jämfört Danmark och Tyskland och hävdat att Tysklands dualistiska tendenser förklaras av landets sektorsbaserade arbetsmarknadssystem och segmenterat och inbetalningsbaserat socialförsäkringssystem som skapar en allians mellan stora (mest industriella) arbetsgivare och "core skilled workers" i försvar för existerande institutioner. Denna allians har i respons till avindustrialisering och ökad internationell konkurrens tillåtit avreglering av den sekundära arbetsmarknaden medan säkerheten för kärn-arbetskraften bibehållts. I Danmark har enligt Martin och Thelen däremot ett universellt socialförsäkringssystem och en stor offentlig sektor (= många offentligt anställda) möjliggjort inkluderande koalitioner (s 5).

Variabler och empirisk undersökning
Pappret är mer teoretiskt och analytiskt än empiriskt, men lite empirisk undersökning har IS i alla fall med. De har två olika typer av beroende variabler: anställningsskydd, och statens "social spending". Anställningsskyddet är OECD:s index för 18 länder från 1985 till mitten av 2000-talet. IS beskriver mönstret för denna variabel som att på 1980-talet så hade länder med starka regleringar för "core workers" också starka regleringar för den sekundära arbetsmarknaden, men att idag har den japanska situationen - starka regleringar för insiders men avreglerat för outsiders - blivit normen (s 14). Social spending är data från OECD på offentliga utgifter på arbetsmarknadspolitik, utbildning, arbetslöshetsersättning med mera. För omfördelning - som diskuterats ovan både utifrån koalitioner och utifrån Kenworthy och Pontusson - använder IS arbetslöshetsersättning och "overall social spending"; de har alltså ingen beroende variabel som är minskning av pre-gini.

Deras empiriska strategi är "to look for changes in these policies conditional on the structure of economic and political institutions" (s 15). De hänvisar till Blanchard och Wolfers (2000), Persson och Tabellini (2005) och Cusack et al (2007) för metoden, och förklarar den som att:

"The core idea is to estimate the effects of unobserved economic changes on policy variables, but differentiating the direction and strengths of the effects by (largely invariant) institutional variables. This permits the inclusion of fixed effects, which eliminate all unobserved country-level variation and focus all attention on difference in government responses over time. The setup is particularly well suited to testing the effects of institutions on government responses to shocks.
The shocks are assumed to be common across countries – at least in the sense of affecting all countries similarly over some period of time – and they are captured by a set of annual time dummies, Dt, that are interacted with two measures of the political-institutional environment. One is PR electoral institutions and, among PR countries, those with and without a strong Christian democratic party." (s 15)

Det här är nytt för mig: tidsdummies används alltså som proxies för icke-observerade externa chocker, och interageras med de institutionella variabler som man har, i detta fall PR-valinstitutioner samt PR med eller utan ett stort kristdemokratiskt parti. Modellen ser ut så här:

S är "spending". Beta-koefficienterna är på de två institutionella variablerna som interageras med årsdummies Dt. Modellen inkluderar landsdummies och en laggad beroende variabel (koefficienten lambda, λ). k är en uppsättning kontrollvariabler: BNP per capita på grund av Wagners lag, ekonomisk öppenhet på grund av "the compensatory logic of liberalization", kvinnligt arbetskraftsdeltagande eftersom fler arbetande kvinor ökar efterfrågan på offentligt producerade välfärdstjänster (Huber och Stephens 2000), andelen unga och pensionärer i befolkningen, arbetslöshet, och andel som röstar i offentliga val eftersom fler som röstar ökar politikens omfördelning.

De kör fem sådana regressioner, en per beroende variabel, och får resultaten att länder med PR alltid är annorlunda än majoritära länder på en statistiskt signifikant nivå och att detta också gäller för PR-länder med en stark kristdemokrati jämfört med PR-länder utan (s 17). PR-länderna utan stark kristdemokrati ökar sin social spending mest, och de två andra kategorierna varierar lite beroende på vilken typ av spending man kollar på. Iversen och Soskice illustrerar sina regressionsresultat i ett stapeldiagram där stapelns storlek visar på statens svar på chocker genom att "taking the difference between the largest and smallest values on the time dummies as the measure of 'shock'." (s 17) Resultaten syns i figur 5 nedan:

Skillnaden är allra störst för utgifter på aktiv arbetsmarknadspolitik (ALMP) där PR-länder utan kristdemokrater svarat väldigt starkt. Litteraturen i jämförande politisk ekonomi - jfr Oesch 2010 - har överlag en mycket positiv bild av ALMPs, som ses som ett av de bästa sätten för att minska arbetslösheten utan att välja låglönevägen, och att hålla ihop samhället och minska insider-outsider-klyftan. (Ur det perspektivet är det intressant att Sverige under de senaste tio åren skurit ner väldigt mycket på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, vilket statsvetaren Johannes Lindvall (2011) visat.) Att PR-länder utan kristdemokrati, en grupp som i hög grad består av de nordiska länderna, skulle ha svarat starkt på ökad ojämlikhet är dock föga förvånande. Iversen och Soskice mer innovativa resultat är däremot att de kontinentala välfärdsstaterna svarat så svagt (s 18); i enlighet med tunga pjäser i litteraturen som Esping-Andersen (1990) och Huber och Stephens (2001) så ses dessa välfärdsstater i allmänhet som tämligen aktiva och omfördelande, men så framstår de inte alls i IS undersökning, där denna grupp knappt skiljer ut sig från de anglosaxiska majoritära länderna. IS förklarar detta faktum med insider-outsider-problematiken och att kristdemokratiska koalitioner exkluderar outsiders.

De illustrerar också effekterna ur regressionerna i figur 6 med de predicerade förändringar i offentliga utgifter som kommer ur regressionerna:

Iversen och Soskice diskuterar två framtidsscenarios i vilka deras tredelade typologi kan bli föråldrad. Det ena är ett scenario där den kontinentala modellens koalition spricker när allt fler kvinnor börjar förvärvsarbeta och kvinnornas beroende av män minskar både på detta sätt och genom att skilsmässofrekvensen ökar. Dessa kvinnor kommer då, menar Iversen och Soskice med hänvisning till en kommande studie av Iversen och Rosenbluth, rösta mot kristdemokratiska partier (s 21). Det andra scenariot är ett de nordiska ländernas inkluderande koalitioner bryts upp som ett resultat av konflikter över invandring. Invandrare är överrepresenterade bland outsiders och kan då bli måltavlor för attacker från radikalhögern, som kan locka arbetarväljare från vänstern och så bryta vänsterns koalition.

Kommentar
Det är ett rätt märkligt paper det här, lite otydligt och slängigt kanske, även om det också är välskrivet på sina ställen (t ex litteraturöversikten). Men de målar med en väldigt bred pensel och det är flera aspekter som saknas, eller som man skulle kunna följa upp med. En är givetvis att föra in faktiska politiska partier i analysen; även om Iversen och Soskice pratar mycket om höger och vänster och kristdemokrater så har de inte med några data på faktiska valutfall, partimanifest etcetera. En annan vore att tydliggöra IS "cases", alltså de länder som ingår, tydligare och kanske också göra två-tre fallstudier, korta för att komplettera den ekonometriska analysen så som Oesch 2010 gör, eller längre som en fristående artikel.


Fotnot
*Iversen och Soskice gör utifrån Wallerstein (1990) och Iversen (1996) ett otippat starkt påstående om minskad komplementaritet mellan high skill och low skill-arbetare sedan 1970-talet och de lågutbildades därför förändrade politiska preferenser: "As semi-skilled workers become more marginal in the industrial relations system their interest in redistribution becomes more distinct and centered on compensation through the state (as suggested by their shift from the top-center of Figure 2 to the bottom-right). This, in our view, is the most important change from the first three decades after the war to the present." (s 10)


Referenser
Blanchard, Olivier and Justin Wolfers 2000. “The Role of Shocks and Institutions in the Rise of European Unemployment: The Aggregate Evidence.” Economic Journal 100, C1-33.
Cusack, Thomas, Torben Iversen, and David Soskice. 2007. “Economic Interests and the Origins of Electoral Institutions.” American Political Science Review 101, no. 3: 373-91.
Evelyn Huber och John Stephens, "Partisan Government, Women's Employment and the Social Democratic Service State" (pdf), American Sociological Review 2000
Torben Iversen, "Power, Flexibility, and the Breakdown of Centralized Wage Bargaining: Denmark and Sweden in Comparative Perspective", Comparative Politics 1996
Torben Iversen och David Soskice, "An Asset Theory of Social Policy Preferences", American Political Science Review 2001
Torben Iversen och David Soskice, "Dualism and political coalitions: Inclusionary versus exclusionary reforms in an age of rising inequality" (pdf), paper presenterat på APSA 2009
Lane Kenworthy och Jonas Pontusson, "Rising Inequality and the Politics of Redistribution in Affluent Countries" (pdf), Perspectives on Politics 2005
Johannes Lindvall, "Vad hände med den aktiva arbetsmarknadspolitiken?" (pdf), Ekonomisk Debatt 2011
Martin, Cathie Jo and Kathleen Thelen. 2007. ‘The State and Coordinated Capitalism: Contributions of the Public Sector to Social Solidarity in Post-Industrial Societies’ (pdf), World Politics 60, 1–36.
Persson, Torsten and Guido Tabellini. 2005. The Economic Effects of Constitutions. Cambridge: MIT Press.
David Rueda, "Insider-Outsider Politics in Industrialized Democracies: The Challenge to Social Democratic Parties" (pdf), American Political Science Review 2005
Michael Wallerstein, "Centralized Bargaining and Wage Restraint", American Journal of Political Science 1990