måndag 18 juni 2012

Kan Sverige råka ut för en bankkris?


"Historiska erfarenheter visar att de direkta kostnaderna för att rädda det finansiella systemet för ett land i kris kan vara mycket stora, över 50 procent av BNP (se fördjupningsrutan Vad kostar en kris?). Under 1990-talskrisen uppgick de direkta kostnaderna i Sverige till mellan 3,6 och 6,4 procent av BNP. De totala kostnaderna till följd av en allvarlig kris är dock betydligt större än så. För ett land som genomgått en
allvarlig kris har i genomsnitt den reala statsskulden ökat med hela 86 procent tre år efter krisen."
Budgetpropositionen för 2012 Prop 2011/2012:1, s 191

"6.7.5 Engångskatt på storbankerna
Den svenska banksektorn domineras fullständigt av de fyra storbankerna. Det ger dem
en djupt problematisk maktställning, som drar resurser från produktiva företag och
bostadsägare till övervinster i den finansiella sektorn. Deras sammanlagda vinst under
2011 uppgick till 79 miljarder kronor, en ökning med ca 15 procent från året innan.
Framför allt har bankerna kraftigt ökat sina marginaler på bolånen. Vänsterpartiet har
lagt ett antal förslag för att reformera finanssektorn, och i den här motionen föreslår vi
också en särskild bankskatt.
En avgörande skillnad mellan storbankernas affärsvillkor och de som gäller andra
företag är att de skyddas av staten genom en implicit garanti mot konkurs. Den här
typen av statliga garantier mot att låta stora banker gå i konkurs finns i de flesta länder.
Anledningen till dessa garantier är att statsmakterna brukar anse att vissa banker är så
stora eller sammankopplade med andra aktörer i finanssektorn att en konkurs av en
sådan bank skulle hota stabiliteten i hela det finansiella systemet. Dessa banker brukar
därför benämnas ”too big to fail”. Den implicita garantin mot konkurs innebär en stor
konkurrensfördel för storbankerna och kraftig subvention av deras upplåningskostnader.
Beskattningen av den svenska finansmarknaden är därtill låg i och med att den är helt
befriad från moms. Vi vill därför tillfälligt höja bolagsskatten för de fyra storbankerna
med 5 procentenheter under 2013. Inkomsten av det beror på rörelseresultatet det året,
men t.ex. skulle en sådan skatt ha gett 3,9 miljarder i inkomster utifrån 2011 års resultat.
På det sättet vill vi hämta in en del av övervinsterna i finanssektorn, och använda dem
produktivt till ett särskilt utbildningspaket för unga. Dessa satsningar beskrivs närmare i
avsnitt 6.6.3. Vi kommer att återkomma med förslag på permanenta skattehöjningar på
finanssektorn." (s 61f)
"Implicita eller uttalade statliga garantier innebär en kraftig subvention av
storbankernas upplåningskostnader. Garantierna innebär också att det inte finns någon
större anledning för storbankernas kreditgivare att ta reda på bankernas finansiella
situation. Riksbanken har nyligen försökt uppskatta värdet på den svenska implicita
garantin. Deras bedömning är att den i genomsnitt har uppgått till 30 miljarder kronor
per år för de fyra storbankerna under tidsperioden 2002-2010. Detta motsvarar drygt
hälften av storbankernas sammanlagda vinster före skatt under samma tidsperiod.
Motsvarande studier i andra länder har kommit fram till liknande resultat."
"De svenska finansinstitutens sammanlagda balansomslutning är ca 4 gånger större än Sveriges BNP, vilket gör det svenska finansiella systemet till det fjärde största i Europa." (s 63)
"Den implicita bankgarantin innebär en kraftig subvention av storbankernas verksamhet. Garantin är stötande även om bankerna enbart skulle ägna sig åt traditionell bankverksamhet i form av in- och utlåning till privatpersoner och mindre företag. Men den blir helt absurd när bankerna kan använda
subventionen till att spekulera med egna pengar i olika finansiella instrument." (s 64)
Vänsterpartiets vårbudgetmotion 2012 (pdf)


"De fyra storbankernas tillgångar har de senaste femton åren vuxit från att motsvara 109 procent av BNP år 1996 till att motsvara 375 procent av BNP år 2011." (s 73)

"jag tillhör dem som tror att finansministerns oro faktiskt är uppriktig. Om man läser mellan raderna på Borgs uttalanden och tolkar detaljer i denna och tidigare budget framträder konturen av en riktig best.
Det jag tror Anders Borg egentligen har i huvudet är en total djupfrysning på kreditmarknaden – minst lika stor som vid Lehman Brothers konkurs. Eftersom Sverige är en liten öppen ekonomi kommer BNP då att störtdyka. Minns Volvos orderbok på bara 100 lastbilar ett kvartal hösten 2008! Skatteintäkterna torkar upp, samtidigt som de offentliga trygghetssystemen åderlåts på miljarder.
»I fjol förlorade vi 60 miljarder bara mellan april och september«, sa Borg i måndags.
"Staten måste i ett sådant läge gå in och staga upp de gigantiska fyra affärsbankerna.
»De fyra svenska bankkoncernernas sammanlagda tillgångar i Sverige och utomlands är nära fyra gånger så stora som Sveriges BNP«, skriver departementet oroat på sidan 69 i budgeten. På sidan därpå varnas för bankernas upplåning i utländsk valuta.
»Under det fjärde kvartalet 2011 bestod 56 procent av bankernas totala marknadsupplåning om 3 127 miljarder kronor av skulder i utländsk valuta. Om finansmarknaderna i vår omvärld upphör att fungera blir det därmed svårt för bankerna att upprätthålla sin finansiering.«
Bankernas räntekostnader kommer då att raka i höjden, vilket innebär höjda bolåneräntor för ett folk som redan tillhör världens högst belånade. På bostadspriser som stigit i 20 år. Jodå, hushållens skuldsättning har även den en rubrik i proppen.
Detta är, nota bene, inte huvudscenariot. Men hur sannolikt?"
Anders Billing, "Ingen rädder för vargen är", Fokus 23 april

 bild från Finanspolitiska rådets rapport 2012, "Svensk finanspolitik 2012" (pdf)
Ur texten:
rådet kritiserar Borgs "säkerhetsmarginal"-argumentation:
"En systematisk användning av en oklart formulerad extra säkerhetsmarginal riskerar att skapa ett procykliskt inslag i finanspolitiken. Osäkerheten uppfattas troligen som störst under lågkonjunktur med utbredd pessimism om framtiden. Samtidigt kan växande optimism i konjunkturuppgång bidra till minskad osäkerhet. Om detta resonemang är korrekt, kommer storleken på regeringens extra säkerhetsmarginal variera över konjunkturcykeln" (s 34)
ökade kapitaltäckningskrav - ekvivalent till Vänsterpartiets bankskatt?
"I november 2011 aviserade regeringen högre kapitaltäckningskrav för de fyra storbankerna, Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken, vilka betraktas som systemviktiga. Syftet med förslaget är att
”stärka stabiliteten i det svenska banksystemet och minska sårbarheten i svensk ekonomi”. Kapitaltäckningskraven, som ska fasas in under 2013-2015, ligger över den nivå som anges i de s.k. Basel
III-reglerna. Regeringen motiverar dessa högre krav med att det svenska banksystemet i relation till BNP är det största i Europa efter det schweiziska och brittiska, att de svenska storbankerna är starkt beroende av finansiering i utländsk valuta samt att koncentrationen är hög i det svenska finansiella systemet – fyra banker dominerar marknaden." (s 37)
om husprisernas utveckling:
"Det finns också argument mot att fastighetspriserna i Sverige skulle vara ohållbara. Tillväxten i svensk ekonomi har varit god. De låga räntorna har gjort att skuldbördan för hushållen har varit sjunkande – trots ökad belåning. Sänkningen av fastighetsbeskattningen har i sig bidragit till en varaktig höjning av fastighetspriserna. Nybyggnationen har varit låg, inte minst i ett internationellt perspektiv. Dessa faktorer pekar på att uppgången i fastighetspriserna kan vara grundad på fundamenta." (s 39)



"Regeringen, Riksbanken och Finansinspektionen anser att kapitalkraven för svenska banker måste höjas. Detta för att stärka stabiliteten i det svenska finansiella systemet och minska sårbarheten i svensk ekonomi. Sverige har en stor och koncentrerad banksektor och är mer sårbar för finansiell oro. En finansiell kris, där staten tvingas upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet, riskerar därmed bli mer kostsam för Sverige än för andra länder. Därför bör kraven sättas högre och införas tidigare än vad det nya globala regelverket (Basel III) anger. Detta har också finansministrarna i EU beslutat att de enskilda länderna ska ha möjlighet att göra. Regeringen kommer att föreslå att kravet på kärnprimärkapital för de fyra stora systemviktiga bankerna - Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken - höjs till 10 procent av riskvägda tillgångar från och med 2013. Kravet stiger sedan till 12 procent 2015, vilket är 5 procentenheter högre än i Basel III."
Finansdepartementet, "Ramverket för finansiell stabilitet"


"det faktum att den svenska banksektorn är stor i relation till BNP innebär betydande risker. Svenska skattebetalare ska inte behöva betala för oansvarigt risktagande hos bankerna." (s 33)
56 procent av bankernas belåning är i utländsk valuta (s 70)
hushållens belåning motsvarar 75 procent av BNP, varav 60 procent av BNP är bostadslån (s 70). Genomsnittliga hushållets skulder är 160 procent av årsinkomsten.
"skuldkvoten ligger på en historiskt hög nivå"


Vårproposition 2012


Enligt uppdragsbeskrivningen (se Appendix A) ska scenario 1 beskriva:
”En oväntad kraftig försämring av världskonjunkturen andra halvan av 2012 och 2013 vilket fördjupar den lågkonjunktur som Konjunkturinstitutets medelfristiga prognos innebär. Försämringen påverkar inte ekonomins långsiktiga jämvikt.” Följande beskrivning gäller för scenario 2: ”En oväntad kraftig försämring av den inhemska konjunkturen andra halvan 2012 och 2013 vilket fördjupar den lågkonjunktur som Konjunkturinstitutets medelfristiga prognos innebär. Försämringen beror på ökad osäkerhet hos hushållen exempelvis på grund av oväntat svag utveckling av huspriserna. Försämringen påverkar inte ekonomins långsiktiga jämvikt och ska vara ungefär i magnitud som scenario 1 med avseende på BNP-gap.
Utöver dessa beskrivningar så har Finanspolitiska rådet önskat att följande
önskemål uppfylls i beräkningarna:
-- BNP-tillväxten ska vara negativ både 2012 och 2013.
-- BNP-gapet ska bottna 2014 på mellan minus 6 till minus 7 procent.
-- Ekonomin når jämvikt först bortom 2017."
http://www.finanspolitiskaradet.se/download/18.6f0598d1373db0746a116/Underlagsrapport+2+2012+Konjunkturinstitutet.pdf

"Det andra är att Sverige nu har ett ramverk för finansiell stabilitet. Ramverket ska hjälpa till att minska risken för att det uppstår allvarliga problem i det finansiella systemet. Men det ska också begränsa effekterna om en kris trots allt uppstår. I korta drag består ramverket av ett stärkt regelverk för att minska risktagande och en förbättrad tillsyn även över banker som verkar i flera länder. Därtill kommer ett mer effektivt system för att kunna hantera kriser och en förstärkt statlig garanti av insättningar på bankkonton.
Den svenska krishanteringen bygger på principen att skattebetalarnas pengar ska värnas, samtidigt som vi ska se till så att den finansiella stabiliteten säkras. Därför kommer den svenska staten inte bara ta över dåliga tillgångar om en bank riskerar att gå omkull, utan också ta över själva ägandet av banken. På så sätt får också skattebetalarna del i värdeökningar den dag stabiliteten återvänder. Det skulle dessutom ge regeringen möjlighet att begränsa utdelningar och bonusar från banker som får stöd."
http://www.regeringen.se/sb/d/14465/a/179526

"Tror man på att politiken kan göra skillnad, då måste man också per definition vara övertygad om vikten av sunda statsfinanser." (s 23)
Socialdemokraternas vårbudgetproposition 2012 (pdf)


Uppdatering 4 juli
Mike Konczal, "The IMF goes all-out on balance sheet recession, providing sanity on economic policy", 3 juli
... varifrån jag hämtar denna bild från IMF:


Lite mer om statens implicita stöd till bankerna:
"Banks are supported by a massive implicit subsidy - the fact that their borrowing costs are kept artificially low by the belief that the government will bail them out if they fail.The Bank of England estimates this subsidy to be worth up to £120bn. This is more than all the profits banks made between 2004 and 2011 (table B3.2 here)."
Chris Dillow, "Can banks survive?", 6 juli

---
Uppdatering 16 december
Stefan Ingves hävdar att 200 procent bör vara ett tak för hur hög hushållens skuldsättning får bli i förhållande till inkomsterna (idag är skuldsättningen 170 procent).
Finansinspektionen tuffar till riskviktningen för bolån. När Basel II-systemet infördes i Sverige 2007 fick bankerna själva rätt att bestämma riskviktningen som hamnat på en nivå runt 5 procent. FI vill höja denna till 15 procent.
svenskarna är ett lånande folk. Genom vikande konjunktur och skuldoro fortsätter den så kallade “bolånefesten”. Under de senaste sex åren har den totala utlåningen till bostäder ökat med hela 72 procent. Störst uppgång märks i lånen till bostadsrätter, som ökat med 121 procent. /.../
Den genomsnittliga skuldsättningen bland svenska hushåll ligger idag på 2 årsinkomster, en ökning med runt 26,5 procent sedan 2006. Mest skuldsatta är den yngre generationen. Låg inkomst i kombination med hög upplåning gör att den totala summa av skulderna hos unga bolånetagare ligger 2,7 gånger högre än deras årsinkomst.
Högst skuldsättningsgrad har, föga förvånande, storstädernas unga. Stockholms bolånekunder i åldern mellan 18 och 35 år har skulder som motsvarar fyra gånger deras årsinkomster.
Josefin Jakobsson, "Inget tycks dämpa svenskarnas lånehunger", SvD 15 augusti

Cervenka om “finansifieringen” av världen: "Var är tråkbanken?", SvD 25 november
När finanssektorn växer sig för stor slutar den tillföra syre till ekonomin och börjar istället kväva den. Detta drastiska språkbruk kommer inte från ett av Occupyrörelsens tält utan från två forskare i den internationella finansvärldens allra innersta kontrollrum, Bank of International Settlements, BIS.
Stephen Cecchetti och Enisse Kharoubbi visar i en rapport att när privata bankkrediter överstiger 90 procent av BNP tycks finanssektorn bli tärande istället för närande. I Sverige var motsvarande siffra 143 procent år 2011 enligt Världsbanken. /.../
Ekonomerna på BIS talar om en tyst kostnad för övriga samhället när finansbranschen lockar till sig de skarpaste hjärnorna. Istället för att lösa cancerns gåta eller konstruera rymdsonder ägnar sig snillena åt att tillverka derivatprodukter. År 2007 uppgav 47 procent av sistaårsstudenterna på Harvard att de siktade mot Wall Street. På några decennier blev kapitalförvaltning hetare än statsförvaltning och leveraged finance mer attraktivt än att vara läkare.
Cervenka, "Därför uppstår bobubblor", 23 november

Cervenka om bostadsbubblor och centralbankernas bristmässiga modeller:
Stefan Ingves har ju börjat prata mer och mer om att svenska folkets rekordhöga skuldsättning, 170 procent av den disponibla inkomsten, kanske inte är sådär jättelyckad på sikt. För detta har han fått hård kritik, även internt. Förklaringen är att Riksbanken egentligen borde strunta i det, medger han. ”Det var inte så mycket fokus på skuldkvoter och skuldstockar i början när man byggde upp analysmodellerna kring inflationsmålspolitiken. Men sedan blev det en hel del bekymmer på olika håll i världen just därför att skuldstockarna blev för stora”, säger Stefan Ingves.

Ett uttalande som kan vara årets understatement. Det han syftar på är att centralbankerna de senaste decennierna nästan enbart har haft ett mål för ögonen: att hålla inflationen under kontroll, i Sverige 2 procent. Ett annat sätt att uttrycka det är att de ska se till att våra pengar minskar i värde med 2 procent om året. Lyckas de med det är allt toppen, nästan oavsett hur det ser ut i resten av ekonomin.

Detta synsätt har vissa brister, för att uttrycka sig försiktigt. Dels missar det att inflation även kan uppträda i form av stigande priser på tillgångar, som bostäder eller aktier. Det spelade ingen roll hur stora bubblor som blåstes upp, centralbankirerna reagerade med en gäspning och fortsatte att ögna statistiken över prisutvecklingen för blöjor och tomater.

Fråga en bostadsköpare med en miljon kronor att handla för hur mycket boende det gav i Stockholms innerstad 1995 och hur långt det räckte 2012. Om inte denna dramatiska nedgång i köpkraft är inflation är det svårt att se vad som är det. Denna metod att styra ekonomin, genom inflationsmål, har visat sig så dålig att den dödförklarades tidigare i år av ekonomen Jeffrey Frankel.

En konsekvens av detta var centralbankerna även missade en annan sak, den enorma skulduppbyggnaden som bubblorna gav upphov till. Skenande hushållsskulder och en finansektor som exploderade i storlek ledde bara till ännu fler kvävda gäspningar. Hur detta var möjligt har beskrivits bra av Andrew Haldane, som är chef för avdelningen finansiell stabilitet på Bank of England. Han förklarar det med att intellektuellt virus slog ut stora delar av ekonomkåren någon gång på 90-talet. Inte minst glömdes alla lärdomar från historiska bank- och finanskriser bort.
Cervenka, "Ingves medger: världen styrs av blindstyren", 19 november

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar