torsdag 10 maj 2012

Hur hänger partiers vänster-höger-placering ihop med klassröstning?

Det sägs, eller antas, ofta att klassröstningen avtagit under de senaste decennierna. "Folk identifierar sig inte som arbetare/med sin socialgrupp/etc", och så vidare. Det finns verkligen inget konsensus om detta i forskningen utan forskare som Geoffrey Evans (2000) menar att klassröstningens död är en myt. Statsvetaren Martin Elff , vid University of Essex, tar emellertid ett annat grepp på frågan i sin artikel "Social divisions, party divisions, and electoral behaviour" från 2009.

Greppet är: om nu klasskillnaderna i vilket parti man röstar på har minskat, kan denna minskning då förklaras av att skillnaderna mellan vänsterpartier och högerpartier har minskat? Alltså, att arbetarklass och "medelklass" etc fortsatt är olika i sina politiska preferenser, men eftersom att valmöjligheterna har förändrats, så tar sig de underliggande preferensskillnaderna andra uttryck idag.

Elff undersöker denna fråga genom att använda data på partipositioner från Comparative Manifestos Project för åren 1974-2002, och där kolla på hur långt till vänster vänsterpartier placerar sig respektive hur långt till höger högerpartier placerar sig, och relatera dessa till individdata från Eurobarometer som innehåller både uppgifter om individens klasstillhörighet och vilket parti hen tänker rösta på om det är val i år. Elffs frågor är alltså: (a) minskar skillnaden i hur arbetarklass och andra klasser röstar över tid, och (b) kan eventuell förändring över tid förklaras av partipositioner? Data är för de sex länder som varit med sedan 1974: Belgien, Danmark, Frankrike, Storbritannien, Italien och Nederländerna (s 299). De "klasser"/socialgrupper som Elff kollar på är "manual workers", "intermediate", "service class" och självanställda. "Service class" betyder här typ medelklass. Jag kan tillägga att klassröstningsfrågan bara är den ena halvan av Elffs artikel; den andra halvan handlar om röstning enligt religiositet eller ej, och den frågan utelämnar jag i detta blogginlägg.

Benägenheten att rösta på ett visst sätt kan modelleras, starkt förenklat, i en discrete choice-modell* som i formel 6 nedan där de tre inputvariablerna är
x = partiposition på en vänster-höger-skala
t = tid
g = klasstillhörighet
Formeln är:


Vi ser att det finns en koefficient för partipositionen i sig, en koefficient för en interaktion mellan partiposition (vänster-höger) och tid, en koefficient för en interaktion mellan klasstillhörighet och partiposition, och en koefficient för en trippel-interaktion mellan klasstillhörighet, tid och partiposition. β00 är hur partipositionen påverkar industriarbetarklassens partival, "the first-order interaction" β01 är hur denna effekt förändras över tid, nästa "first-order interaction" β10 är hur medelklassen skiljer sig från industriarbetarklassen, och "the second order interaction" β11 är hur skillnaden i effekten av partipositionerna på de två olika klasserna förändras över tid.

Det finns två motstridiga hypoteser. Den ena är att klasskillnaderna i preferenser har minskat och att klassröstningen därför har minskat. Den andra är att klassröstningen inte har minskat på grund av skiftande preferenser, utan på grund av partiernas förändrade positioner. Elff formulerar de två hypoteserna och hur han testar dem så här:
"According to the first account, voters from different social groups or strata become more similar politically, because they become more similar socially -- they differ less in terms of values or self-interest. According to the second account, voters from different social groups or strata become more similar politically, because options available give them less incentives to choose differently. The model proposed in this section allows to put these competing claims to an empirical test. If the second account is correct, then the second-order interaction effects of social-group membership, parties’ political positions, and time will be empirically indistinguishable from zero. However, if the first account is correct, then second-order interaction effects will be substantially different from zero and will have a different sign from the first-order interaction effects of social-group membership and parties’ political positions." (s 300)
Alltså: om hypotes 2 stämmer så ska koefficienten av β11 vara insignifikant, och om hypotes 1 stämmer så kommer koefficienten tvärtom att vara signifikant.

Elffs grundregressionsmodeller redovisas i tabell 2, som bara bygger på data för åren 1975-1994 eftersom kyrkobesöksvariabeln som han använder för att undersöka röstning per religiositet försvann ur Eurobarometer efter 1994. Den kolumn som är intressant för detta blogginlägg är den vänstra av de tre resultatskolumnerna, "Econ. L/R" som alltså kollar på effekter av hur partierna positionerar sig ekonomisk-politiskt på en vänster-höger-skala.


Det här är rena grekiskan för mig och även Elff säger att sådana här tabeller är svårtolkade. Därför redovisar han också de viktiga resultaten grafiskt. I grafen till vänster i figur 1 ser vi då röstningsbenägenhet för ett parti A som står till vänster ekonomisk-politiskt jämfört med ett parti B som står till höger ekonomisk-politiskt för folk som ibland går i kyrkan, per klass, 1975-1994.

Vi ser att klassröstningsmönstret här ökar: arbetarklassens benägenhet att rösta på parti A är stabil, medan medelklassens och de självanställdas benägenhet minskar. Skillnaderna mellan socialgrupperna ökar alltså 1975-1994 om vänsterpartierna stannar till vänster och högerpartierna stannar till höger. (Istället för att, som i verkligheten, vänsterpartierna går mot mitten.) På grund av kyrkogåendevariabelns bortfall efter 1994 bygger grafen ovan som sagt bara på data fram till det året. Elff kör därför om regressionen med vänster-höger-dimension utan religiositet, redovisar resultaten i en tabell, och därefter  figur 3 nedan som är figur 1 fast utan religiositet och med en längre tidsperiod.


Elff (s 305) drar slutsatsen att klassröstningen om ekonomisk-politisk distans mellan vänsterpartiet A och högerpartiet B är konstant, också här ökar. Med avseende på libertarian-authoritarian-dimensionen i politiken minskar däremot klassröstningen (mitten-panelerna i figur 1 och 3), men skillnaderna där var heller inte från början lika stora som per ekonomisk politik. Om man återgår till de två stora hypoteserna som pappret testar - ifall vi sett minskande klassröstning eftersom skillnaderna i preferenser mellan klasserna minskat, eller ifall tvärtom eventuellt minskad klassröstning beror på förändrade partipositioner snarare än väljarnas preferenser, så säger Elff tydligt att detta pappers resultat stödjer hypotes två: "The results of this paper add very much plausibility to the second of the two stylized positions." (s 306)


Not
*Så här förklarar Elff discrete choice-modeller:
"Discrete-choice models express the probability that an individual voter chooses a specific alternative as function only of its attributes, without the need to take into account the names or identities of the specific alternatives. The simplest discrete-choice model is McFadden’s (1974) conditional logit model, which in principle even allows for the set of alternatives available -- the choice set -- to vary from chooser to chooser." (s 299)

Referenser
Martin Elff, "Social divisions, party divisions, and electoral behaviour", Electoral Studies 2009
Geoffrey Evans, "The Continued Significance of Class Voting", Annual Review of Political Science 2000

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar