Vilken skillnad kan en vänsterintellektuell göra? En reflektion

Förra tisdagen läste jag på jobbet Göteborgs-Posten. Ledarsidan är liberal men ibland har de socialdemokratiskt märkta "s-krönikor". Den dagen var det en krönika av PR-mannen och tidigare SSU-ordföranden Niklas Nordström.

• Niklas Nordström, "Skattevägen är inte möjlig", Göteborgs-Posten 24 augusti

Lustigt nog hade jag dagen innan läst journalisten Torbjörn Nilssons bok De omänskliga, som handlar om tre negativa episoder i nutida svensk politik: Folkpartiets dataintrång på SAP:s intranät inför valet 2006, SSU:s sektstrider på 1990- och 2000-talen, och FRA-frågan. I SSU-kapitlet framstår Nordström, som var SSU:s ordförande 1995-1999, som en av skurkarna: en intrigör och karriärist.

Just efter det blev läsningen av hans krönika, som är ännu en av de texter som folk som kallar sig själva socialdemokrater men gör sina mediala karriärer genom att racka ner på partiet*, prisa borgarna och inte bidra till socialdemokratins utveckling, extra irriterande.

Det är typiskt att det är Nordström som har suttit i Arena-Timbrokommissionen om välfärdens framtida finansiering.

När jag de läst en del av de senaste årens forskning om välfärdspolitikens omvandlingar i de rika länderna sedan 1980-talet ("nyliberalism" etc) - Johannes Lindvalls avhandling (pdf), Mark Blyths bok, Jenny Anderssons avhandling med mera - har jag så klart, liksom de där forskarna, funderat på den grundläggande frågan om hur politik förändras. Är det så enkelt som att basen bestämmer överbyggnaden? osv. Och i studier av hur svensk politik som är någorlunda detaljerade, framgår det som jag förstår det att utredningar är väldigt viktiga. Kanske framför allt SOU:s, men också andra typer av opinionsbildande utredningar kan göra skillnad. Ett exempel som är viktigt i Blyths analys är SNS Ekonomiska råd under 1980-talet, ett exempel som är viktigt i Anderssons analys är SAP-LO:s Låginkomstutredningen i början av 1970-talet. Från Elmbrants Palmebiografi (s 108) hämtar jag följande SAP-valannons från 1970 års valrörelse:

"Låginkomstutredningen har gett oss en bister beskrivning av ett stycke svensk verklighet. Inte mindre grava är rapporterna från arbetsplatserna om dåliga miljöer, hälsorisker och bristande jämlikhet. Allt detta är en verklighet som ger oss nya arbetsuppgifter."

Detta illustrerat med en bild på Olof Palme. Men observera: "detta är en verklighet som ger oss nya arbetsuppgifter". När man har en analys av hur verkligheten ser ut, kan man därifrån dra politiska slutsatser om vilka uppgifter man har och vilka reformer man bör arbeta för.

Arena-Timbrokommissionen kan alltså spela en roll.

Och då tycker jag att det är typiskt att Niklas Nordström är en av arbetarrörelsens företrädare där.

För om det finns en arbetsdelning mellan högern och vänstern - vänstern tar kulturen och ämnen som slutar på studies, högern ekonomin - så finns ju också i någon mån samma delning inom arbetarrörelsen. Högersossarna tar ekonomin, vänsterintellektuella gör det inte.

En av sakerna som slog mig i den intressanta debatten efter Daniel Suhonen & Dan Josefssons angrepp på tidskriften Arena var: vilken tilltro S&J har till Arenas inflytande! De skriver som att de verkligen tror och hävdar att om Arena hade en mer klasskampig inriktning, så hade också politiken blivit annorlunda. Jag tror inte på det. Kausaliteten skulle alltså vara:

• förändring i vänsterintellektuell tidskrifts politiska inriktning --> förändrad faktiskt förd politik i Sverige

Kanske stämmer det? Jag tänker mig att det är två så olika fält att det första, rätt perifera fältet (hur många bryr sig om vad som står i Arena? Jag gör det, men jag är inte representativ) inte påverkar politiken. S&J hävdar förvisso att SAP:s partiledning läser Arena, vilket jag har svårt att tänka mig, och de har nog bättre insikter om SAP:s partiledning än vad jag har, så det är ju en tänkbar länk.

I alla fall, så tänker jag mig att utredningar av typen Timbro-Arenas kommission har större inflytande på förd politik idag och imorgon, och därmed på livsvillkoren för folk som bor i Sverige, än vad tidskrifter av typen Arena har.

Och att arbetsdelningen mellan de som gör utredningar å ena sidan, och de som skriver kulturella artiklar å andra sidan, är frustrerande.

---
*Hans funktion är här inte olik "den socialdemokratiske statsvetaren" Stig-Björn Ljunggren, som också han ägnar större delen av sitt mediautrymme åt att prygla det parti som han påstås tillhöra. Skillnaden är dock att Ljunggren skriver med humor och mer originella analyser.