Jag har, något häpet*, konstaterat att i den nuvarande krisen tycks nästan alla ekonomer utgå från att fiskal konjunkturpolitik fungerar, i någon form. De har olika förslag på konkreta policies (inkomstskattesänkningar, check-utskick, infrastrukturinvesteringar, momssänkningar etc) men nästan alla tycks köpa den i grund och botten keynesianska synen att det för staten är möjligt att föra en effektiv kontracyklisk fiskal politik.
Eugene Fama från University of Chicago (såklart!) är i alla fall ett undantag. Brad Delong (UC Berkeley) har på sin blogg flera debattinlägg mot Famas syn. Diskussionen kan klargöra något om nationalekonomers perspektiv på konjunkturpolitik.
Delong 14 januari, "Fama's fallacy, take I: Eugene Fama rederives the Treasury view"
Delong 14 januari, "Fama's fallacy take II: predecessors"
Delong 14 januari, "Fama's fallacy, take III"
Delong 14 januari, "Fama's fallacy IV: The decline of Chicago"
Även: 14 januari "Stimulus spending 'skepticism'"
Zeit rapporterar i senaste numret från American Economic Associations (AEA) årliga möte, och även där om endast en avvikande röst, en protest mot stimulanspolitik.
*Något häpet, pga nationalekonomins marknadsliberala rykte. För tidigare inlägg om detta, se 27 april 2008 "Nationalekonomin och den politiska debatten", 27 maj 2008 "Efter nyliberalismen?", 15 juli 2008 "Väntan på en ny Keynes", 28 augusti 2008 "Ett annat perspektiv på och från nobelpristagare i ekonomi", 19 september 2008 "Apropå finanskrisen och retoriken om 'fria marknader'", 4 januari 2009 "Economist om unga ekonomer".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar