Brittisk arbetslöshet under mellankrigstiden

Den höga arbetslösheten är säkerligen en av de saker som folk associerar allra mest med mellankrigstiden i Europa. Det brukar då ofta handlar om 1930-talet och den stora depressionen, med bilder av Wall Street-kraschen, soppkök och arbetslösas demonstrationer, men ekonomisk-historiker vet att 1920-talet i många länder (t ex i Sverige) såg lika stor arbetslöshet [1], framför allt under och efter den våldsamma deflationen vid mitten av decenniet. Diagrammet ovan, från ekonomisk-historikern Meredith Paker (då vid Grinnell College, nu i Oxford), visar att arbetslösheten i Storbritannien år 1926, året för storstrejken, var runt 15 procent, medan den 1931-1932 nådde höjdpunkter mellan 20 och 25 procent. [2]

Paker förklarar syftet med sin artikel, publicerad i European Review of Economic History 2024, rakt och enkelt: "The aim of this paper is to explore the gender, industrial, and spatial concentration of interwar unemployment. Is there significant heterogeneity across these lines, and if so, who benefited and who lost out?" Hennes artikel bygger på finfördelad månadsvis statistik på arbetslösheten 1923-1926, uppdelat på 100 branscher och på kvinnor och män, från Ministry of Labour och publicerad i Labour Gazette, antagligen motsvarande Sociala Meddelanden i Sverige.

Hennes resultatdiskussion börjar med att konstatera att år 1931 (då en folkräkning utfördes) befann sig 5,6 miljoner kvinnor i arbetskraften. De var därmed 30 procent av den totala arbetskraften, men kvinnornas arbetslöshet har knappt diskuterats i litteraturen om mellankrigstidens arbetslöshet. Arbetslöshetsmönstret skilde sig åt för de två könen, som vi redan sett i diagrammet ovan: överlag var de försäkrade männens arbetslöshet högre än kvinnornas. En grundorsak till detta är förstås att kvinnorna var mindre benägna att befinna sig i arbetskraften, vilket man ju måste vara för att räknas som arbetslös: i folkräkningen 1931 var 90 procent av män arbetande eller arbetslösa, men bara 34 procent av kvinnorna.

Ett annat relevant genusrelaterat önster är skillnader i vilka branscher män och kvinnor jobbade. Paker presenterar en scatterplot med andelen kvinnor i sektorn på y-axeln och den genomsnittliga arbetslösheten 1923-1936 på x-axeln. Över 50 procent på y-axeln har vi en rad branscher som tillverkar kläder och textilier (dresses; blouses and shirts; hosiery; other textile; linen; cotton; jute) och även tobaksindustrin (ungefär 2/3 kvinnor), choklad och godis, hotell, tvätterier, och "pottery, earthenware". Nära noll procent kvinnor hade gruvorna, stenbrotten, spårvagnarna (!), hamnarbete, stål och varven. De flesta branscher var koncentrerade mellan 10 och 25 procent arbetslöshet men det ser ut att finnas en svag korrelation från uppe-vänster till nere-höger, alltså att de mer mansdominerade branscherna hade större arbetslöshet. Detta drivs av stål, hamnarna och varven, medan juteindustrin är en outlier åt andra hållet (många kvinnor och hög arbetslöshet). Paker gör en analys där hon simulerar hur arbetslösheten hade utvecklats per sektor om fördelningen kvinnor/män hade varit samma i alla sektorer; skillnaderna är inte så stora.

En sektorsvis analys av arbetslösheten säger att 20-30-talens höga arbetslöshet inte bara drevs av en nedgång för "staple industries" (kol, bomull, järn och stål, varven, osv) som dominerade 1800-talets industrialisering; det handlade alltså inte bara om en strukturkris som ledde bort från dessa "gamla" branscher. (s. 489-491)

Regionalt sett så var arbetslösheten större i norra England, Wales och Skottland än i Midlands och södra England. En hypotes är att detta beror på sektorssammansättningen av ekonomin regionalt sett: kanske jobbade särskilt många i stålindustrin, hamnarna och på varven just där? Paker visar utifrån Census 1931 att södra England hade relativt större andelar anställda i handel och tjänstesektorn. Midlands var särskilt starkt i bilindustri, mer avancerad textilproduktion och järnvägar. Norra England och Wales var koncentrerade i gruvindustrin och traditionella textilier som bomull och ull. Paker beräknar ett Herfindahl-Hirschman-index för industrins sammansättning; indexet visar att västra Midlands hade den mest diversifierade regionala ekonomin medan södra Wales var den mest specialiserade regionen. Korrelationen mellan HH-indexet (alltså sektorskoncentration) och arbetslöshet var svagt positiv (0.22), alltså att mer specialiserade regioner hade större arbetslöshet.  Paker använder också sektorssammansättningen och de sektorsvisa arbetslöshetsandelarna för att göra ett slags shift-share-analys, en kontrafaktisk analys av hur mycket arbetslöshetens utveckling formades av sektorssammansättningen. I södra England och London var arbetslösheten ännu lägre än man skulle förvänta sig av sektorssammansättningen, och i norra England och Wales var arbetslösheten högre än man skulle förvänta sig: det fanns alltså regionala effekter bortom själva sektorssammansättningen.

 

referens

Meredith M. Paker (2024) "Industrial, regional, and gender divides in British unemployment between the wars", European Review of Economic History 28: 475-516.

fotnot

[1] Paker talar i sin bakgrundssektion om en "global depression" 1921. (s. 477) 

[2] Det är viktigt att beakta att statistiken här bara handlar om arbetare som var med i en arbetslöshetsförsäkring. En del sektorer var i Storbritannien under perioden uteslutna ur a-kasse-systemet eftersom man ansåg deras risk för arbetslöshet som låg: jordbruk, skogsbruk, trädgårdsarbete, husliga tjänster, den offentliga sektorn, armén och skolorna. Den offentliga statistiken, som bygger på de som var med i försäkringen, överskattar alltså arbetslösheten något. (s. 480) Detta liknar situationen i Sverige: se t ex Jakob Molinders working paper "Why Was Unemployment so Low in Postwar Sweden? An Analysis with New Unemployment Data by Manufacturing Industry, 1935-1948" (2019).