Det kvinnliga valdeltagandets politiska geografi i Sverige 1911-1944

 

De senaste åren har det kommit en hel del historiskt-statsvetenskapliga studier om val och väljarmönster i det tidiga 1900-talet. Som exempel tar jag några artiklar jag bloggat om: om kvinnligt valdeltagande i USA och Sverige, om det svenska socialdemokratiska partiets uppgång i valen 1911-1918, om sambandet mellan agrar ojämlikhet och valutfall i Preussen, och så vidare. [1]

Dawn Teele, statsvetare vid Johns Hopkins-universitet, tar i en ny artikel avstamp i diskussionen om kvinnors valdeltagande efter den kvinnliga rösträttens införande. Herbert Tingsten (1937) och senare efterföljare som Duverger (1955) och Inglehart och Norris (2000) har menar att kvinnornas benägenhet att gå och rösta var lägre än männens på grund av traditionella könsroller och att kvinnorna när de väl röstade, tenderade att rösta på konservativa partier. Teele argumenterar emot detta: "Instead, I argue that partisan gender gaps are distinctive products of electoral geography and the demographics of turnout: when parties have clear geographic strongholds, gender gaps can wax or wane depending on the distribution of populations across those spaces and the mobilization of men and women during a given electoral cycle." (s. 428)

Sverige är en intressant fallstudie av flera skäl, säger hon. Man genomförde kvinnlig rösträtt 1921, bara ett år efter USA, och har länge varit känt som ett land som utmärker sig vad gäller jämställdhet på olika områden. Det är också ett av få länder som presenterar data på valdeltagande för män och kvinnor separat för alla kommuner, ungefär 2500 kommuner under den här perioden.

Hon presenterar fyra huvudresultat. Ett, kvinnor i städerna var mer benägna att rösta än vad kvinnorna på landsbygden var. Två, överlag så röstade män mer än vad kvinnorna gjorde, men i ett par kommuner var kvinnors deltagande faktiskt högre. Tre, i och med att fler kvinnor bodde i städerna så var det i absoluta tal fler kvinnor än män som röstade i städerna. Fyra, urbana kvinnor röstade mer vänster än vad rurala kvinnor gjorde: i städerna runt 52-62 procent, och på landsbygden runt 39-45 procent av kvinnorna röstade på den breda vänstern. 

I en väldigt intressant historiografisk översikt så konstaterar hon att litteraturen är enig om att kvinnor var mindre benägna att rösta än män, men att forskarna är helt oeniga om vilket parti kvinnor föredrog när de väl röstade:

"All scholarship finds that in the aggregate, women participated at lower rates than men (Boix, Magyar, and Munoz 2021; Duverger 1955; Rokkan 1970; Skorge 2023; Teele 2023; Tingsten 1937). But when it comes to preferences there are arguments to support all possible outcomes: some research suggests that women, who come from all classes, races, and ethnic groups, likely voted exactly like the men in their households, producing no difference in partisan outcomes (Acemoglu and Robinson 2000, 1186; Norris 1988; Tingsten 1937); other scholarship suggests that women voted more conservatively than men because they were more dependent on the traditional family arrangements and more pious and connected to the church (Duverger 1955; Inglehart and Norris 2000; Randall 1987); and still other research argues that women’s marginal status within the home and the economy should have prompted even the first women voters to support progressive causes (Morgan-Collins 2021). "

Positionen med starkast stöd är dock idén att kvinnor röstade mer konservativt, säger hon. (Det var också vad svenska betraktare förväntade sig åren runt reformen 1921.) Det homogeniserande perspektivet på kvinnliga väljare har dock också kritiserats av Corder och Wolbrecht (2016) i deras stora bok om kvinnliga väljare i USA i början av 1900-talet. De menar att lokala och regionala förutsättningar är viktigare, och Teele bygger vidare på detta argument. Skillnaden mellan stad och land är central här, där städernas tätare sociala band, större geografiska närhet till väljarbåset m m förväntas leda till större valdeltagande. [2]

Hon introducerar temat geografins betydelse för hur man röstar på följande sätt. Sociologiska teorier betonar de sociala klyftorna (Lipset och Rokkan 1967) och var man är placerad i den samhällsekonomiska strukturen. Men den politiska geografin ingriper här, och argumentet går väl egentligen tillbaka hela vägen till Tingstens idé från 1937 om den sociala koncentrationen, även om hon inte refererar Tingsten här:

"Political geographers have shown that the same type of voter will cast ballots for different parties depending on where that voter is located—for example, a working class voter in a working class neighborhood is much likelier to vote for the left than a working class voter in a middle class suburb (Johnston and Pattie 2006). Place matters because economic incentives might be local (Rickard 2020) and because the political affiliations formed in particular areas are tied to long-standing patterns of industrialization and political competition (Rodden 2019.)"

Teele placerar in detta i en historisk kontext av urbanisering och industrialisering i det tidiga 1900-talet. Hon presenterar också det svenska valsystemet, med 230 platser i andra kammaren fördelade på 56 valkretsar som var och en valde 3-8 riksdagsmän, på ett väldigt bra sätt. Till skillnad från Boix och Magyar (2022) har hon också noterat det betydelsefulla inslaget av partigemensamma listor. [3] Detta gör också att hennes analyser bygger på den breda uppdelningen mellan Vänstern, som inkluderar Liberalerna, SAP och yttervänsterpartierna, och Höger, som inkluderar både själva Högerpartiet och bondepartierna. Teele menar att den enkla uppdelningen Vänsterblock-Högerblock åtminstone fungerar fint fram till valet 1932 då SAP bildar regering med Bondeförbundet som då så att säga byter block. (s. 434, n21).

Hennes svenska valdata kommer från Berglund (1988) och omfattar 2576 kommuner och 49 distrikt i Stockholm, inbäddade i 409 härader och 25 län. Diagram 2 som jag klistrat in ovan visar (2A) att de flesta väljarna bodde på landsbygden och att (2B) valdeltagandet var högst för urbana män och lägst för rurala kvinnor. År 1921 fanns det 13 kommuner som hade större valdeltagande bland kvinnor än män, och år 1928 var det 47 kommuner. Man blir ju nyfiken på vad det är för kommuner som hade högre kvinnligt än manligt valdeltagande, och utifrån samma valdata som Teele använt så plottar jag det på en karta för år 1921:

 

Kvoten kvinnligt valdeltagande/manligt valdeltagande, utifrån Berglunds (1988) data. 

Kartan gjord med histmaps. Intrycket att det inte riktigt finns något starkt geografiskt mönster 

stärks av bristen på starka korrelationer med partival. Korrelationen med SAP:s röstandel är 0.23 

(större könsgap--fler SAP-röster), med Liberalerna -0.28, med Högern 0.08.

När jag tittar särskilt på de kommunerna som har högre andel valdeltagande bland kvinnor än bland män år 1921 enligt datat är det: Rörum med en kvot på 3.9 vilket är misstänkt och antagligen beror på datafel, Grundsund med 1.5, Käringön med 1.19, Kyrkoköpinge med 1.16, Mollösund med 1.11, Krokstad med 1.10, Hede i Bohuslän med 1.06, Gullholmen med 1.06, Dragsmark med 1.04, Slädene med 1.02, Mölleberga med 1.02, Rolfstorp med 1.01, Östra Vram med 1.01, och Norderön med 1.00008. När jag kollar på Rörum i datat så kan det faktiskt vara så att det inte var något fel! Berglund/SND rapporterar att bara 15 män, av 187 röstberättigade, gick och röstade år 1921, medan 70 av 224 röstberättigade kvinnor gick och röstade. Jag begriper inte varför valdeltagandet var så lågt, kanske var det helt enkelt så att männen i denna östskånska kustsocken var ute och fiskade den dagen. Det extrema för kvinnor vad gäller valdeltagande verkar åtminstone inte ha berott på kultur: år 1928 var kvinnornas valdeltagande bara 57 procent av männens.

Kommunerna med störst gap i deltagande år 1921 var Östergarn (21 procent), Eskilsäter (28 %), Tofta på Gotland (31 %), Eksta och Böja (32 %), Bjurum (33 %), Viksjö (34 %), Gustav Adolf i Skaraborg (35 %), Alskog, Fleringe, Tived, Halla på Gotland och Nössemark (36 %), Brandstorp (37 %), Vestergarn (39 %), och Södra Fågelås (40 %). Gotland och Skaraborg ser här ut som de mest genuskonservativa områdena, medan Bohuslän och Skåne ser mest liberala ut. Bohusläns position i den här statistiken tror jag dock har mer med fiske att göra (tänk på att man inte kunde poströsta vid denna tid) och mindre med könsnormer.

År 1928 är de 15 kommunerna med störst könsgap i valdeltagande en från Skåne, en från Halland, två från Uppland, en från Östergötland, fyra från Skaraborg, två från Älvsborg, en från Gävleborg, 

Jag tycker inte att man ser några riktigt starka regionala mönster: på de flesta ställen ligger kvinnornas valdeltagande mellan 60 procent och 80 procent av männens, och de "gröna" områdena, alltså där kvinnorna var minst 80 procent så benägna att rösta som männen, är utspridda lite överallt: Norrbotten, Västernorrland, Skåne, och lite här och där däremellan. Det finns inte heller några riktigt "röda" stråk, alltså med väldigt lågt kvinnligt valdeltagande: om något är det kanske Västergötland och framför allt Skaraborg.

I alla fall, tillbaka till Teeles artikel. För att beräkna kvinnors och mäns partival -- något som inte rapporteras direkt i statistiken -- så använder hon the method of bounds approach. Hon börjar med att räkna ut hur kvinnorna röstade under två extremscenarios: ett där alla män röstade vänster, ett där inga män röstade vänster. Från dessa extrema scenarios går hon vidare till mer realistiska scenarios med olika antaganden om männens partival. Hennes metoddiskussion är bra och tydlig:

Hon gör ett intressant påpekande att problemet med Kings (1997) metod, som t ex använts för att beräkna vilka som stöttade nazistpartiet i de tyska valen 1928-32, är att den bygger på ojämn fördelning av olika grupper -- t ex jordbruksarbetare och banktjänstemän -- mellan olika valdistrikt. Det funkar inte riktigt när grupperna man är intresserad av är kvinnor och män. Mellan 25:e och 75:e percentilen av andel kvinnor i kommunen varierar andelen bara mellan 49.7 och 52.6 procent, och Kings maximum likelihood-metod kommer därför inte funka. Method of bounds bygger på enklare antaganden om att andelen män och andelen kvinnor som röstar för ett visst parti måste variera mellan 0 och 100 procent. För att göra mer realistiska antaganden om hur männen i kommunerna röstade, utgår hon från valstatistiken från före 1921, alltså när det bara var män som röstade. (s. 437) Dessa antaganden kan bygga på att alla män röstar som de gjorde 1917 eller 1920, eller på att de röstade som det år som vänstern var starkast, eller att yngre män (som inte röstade före 1921) röstade annorlunda än äldre män, eller uppdelat på kommuner där vänstern var stark respektive svag.

Diagram 3, som jag klistrat in nedan, visar huvudresultaten. I panel A visas hur männen röstade 1917 (breda grå streck) och 1920 (små grå streck), uppdelat på landskommuner och stadskommuner och inom varje kategori rangordnat efter hur stor kommunen är. Inom båda typerna så var vänstern starkare i större kommuner. I panel B ser vi beräkningarna av hur kvinnorna röstade, med olika antaganden om hur männen röstade. Den översta grå och den understa grå linjen är beräkningarna med de extrema antagandena att inga män respektive alla män röstade på den breda vänstern. Den vinröda streckade linjen visar det faktiska valutfallet för både män och kvinnor.

Enligt beräkningarna i 3B så röstade 40-70 procent av kvinnorna i städerna på den breda vänstern, oavsett hur stor staden var. Vänsterandelen var större i större städer, men framför allt så är det en skillnad mellan de riktigt små städerna, där vänsterandelen "bara" var runt 50 procent, och de stora där andelen var runt 70 procent. Variationen är större i jordbrukskommunerna, från 20 till 80 procent beroende på antaganden, och med en brantare lutning till "fördel" för de mer befolkade kommunerna.

Förfarandet är förstås lite speciellt i det att Teele använder mäns partival 1917 och 1920 som proxy för hur män som grupp röstar 1921 och framåt, och hon använder flera olika kontroller för att se till att resultaten inte är missvisande. (s. 438-439)

 Utifrån sina huvudresultat räknar hon också ihop en total röstandel för kvinnor och män för städer i allmänhet, och för landsbygd i allmänhet. Med antagandet att mänenn röstade som det mest vänsterinriktade året så blir kvinnornas vänsterandel i städerna 56 procent, och med antagandet att männen röstade som 1920 blir andelen 67 procent. I landsbygdskommunerna är andelen 30 procent om alla gamla män röstade som sitt vänstraste pre-1921-år och alla nya män röstar vänster, och 54 procent, om männen röstar som 1920.  Sett till alla kommuner tagna tillsammans antyder detta att 41-65 procent av kvinnorna på landsbygden röstade på SAP eller Liberalerna, och 52-70 procent i städerna.

Slutsatssektionen börjar elegant: "The idea that women were traditional voters in the past—
that they turned out at low rates and voted for conservative parties—has become a textbook fact, reported and repeated in decades of research on the contemporary gender gap in participation and partisanship. The findings of this article demand a reconsideration of both facets of the traditional gender gap thesis." (s. 440) Ett, även om kvinnorna hade lägre valdeltagande i procent, så var de fler, inte minst i städerna, och en stor andel av de som gick och röstade var alltså kvinnor. Två, det är inte så att kvinnor överlag röstade konservativt. I städer och mer tätbefolkade landsbygdsområden röstade kvinnor i hög grad vänster, åtminstone i Sverige. Hon föreslår tre vägar framåt för vidare forskning. Ett, är Sverige representativt? Det behövs liknande studier av andra länder för att etablera det. Två, i länder där valdeltagandet var högt, som i Italien, Spanien och Chile, var könsskillnaden som i Sverige? Tre, om kvinnor i städer var mer liberala än kvinnor på landsbygden, och städerna var majoriteten av väljare, "future scholars might consider whether European welfare states were built on urban women’s political participation." (s. 440)

referens

Dawn Langan Teele, "The Political Geography of the Gender Gap", The Journal of Politics, volume 86, number 2, April 2024

fotnot

[1] Teele beskriver specifikt för frågan kvinnors valdeltagande litteraturen så här: "New methodo-
logical tools and the turn toward historical political economy have brought renewed attention to the crucial question of how women voted in the past, with scholars arguing that women’s turnout varied with the institutional context (Kim 2019; Skorge 2023) and the landscape of political competition (Teele 2023) and that women’s votes often fell with the locally dominant political party (Corder and Wolbrecht 2016). Here, I build on these insights, and research on political geography (Johnston and Pattie 2006; Jusko 2017; Lee and Rogers 2019; Rickard 2020; Rodden 2019; Xu 2023), to argue that variation in women’s political participation and vote choice, and the gaps between men and women, is driven by political geography even more than gender." (s. 428-429)

[2] Teele har här också ett väldigt roligt citat från Bondeförbundet, 1917: "The Swedish Farmer’s Union (Bondeförbundet) voiced concerns about enfranchising women precisely because they expected that their party would be disadvantaged vis-à-vis urban parties after suffrage. In their 1917 official party platform, the Farmer’s Union laments: “In the cities, both men and women can vote very well, because the polling station is often located across the street. But in the countryside you often have miles of road, and you and your wife often can’t get out at the same time for the supervision of children and animals. The result would be that cities and more densely populated communities would have their voting rights doubled, while the rural areas would have their voting rights virtually unchanged because of these conditions.”" (cit. 431)

[3] Så här beskriver hon detta fenomen: "Importantly, in this period Sweden’s rules allowed for parties to run as alliances, called “cartels,” on the same lists in specific districts, even if they were separate entities in other districts. Voters could cast a ballot for an alliance, as well as for candidates on specific party lists within the alliance, so that seats were allocated first to the alliance and then to parties within the alliance (Särlvik 2002, 238). For example, in the 1917 general election, Conservatives (Moderata and Högern) and Agrarians (Bondeförbundet) formed alliances in 29 constituencies (52%) while the Left Socialist and Social Democrats had a common label in 44 constituencies (78.5%). The Liberals, the party in the center that held the government in the prior year, formed alliances with the Social Democrats in five constituencies (Särlvik 2002, 240). Because the d’Hondt rules favor larger parties, there were incentives for parties closer on the ideological spectrum to form cartels within districts." (s. 432) I en fotnot till detta resonemang noterar hon också att: "The practice, known as apparentement, allowed more seats to be gained by parties that were ideologically related to one another (Cox 1997, 61)" Särlvikreferensen är bokkapitlet “Party and Electoral System in Sweden” i Bernard Grofman and Arend Lijphart, eds., The Evolution of Electoral and Party Systems in the Nordic Countries. New York: Agathon.