wheel, there were a number of different methods of spinning." (s. 503)
År 1750 var i Storbritannien det vanligaste betalda arbetet för kvinnor att spinna garn. Det här var ett par decennier före spinneriet började mekaniseras, och allt tyg som skulle användas i ekonomin behövde som ett led i processen från råvara till tyg, ett led bland flera, spinnas på en spinnrock eller slända. Att spinna var ett extremt vanligt jobb, och ett väldigt varierat yrke, menar Cambridge-historikern Craig Muldrew: det fanns garn av alla möjliga kvaliteter, och jobbet var strukturerat därefter, från enklare spinneri för lägre kvaliteter, till mer kvalificerade spinnerskor som tillverkade högre kvaliteter.
Muldrews artikel "‘Th’ancient Distaff’ and ‘Whirling Spindle’", publicerad i Economic History Review, diskuterar både spinneriet som källa till sysselsättning 1750-1850, differentieringen inom yrket, och spinneriet som inkomstkälla för engelska familjer.
För att uppskatta omfattningen av spinneriarbetet använder Muldrew en mängd källor. Den tidigast är en rapport från Leeds år 1588 om Yorkshires ullindustri, där det anges att 60 personer var sysselsatta med att tillverka "one broadcloth of old drapery of about 86 lbs." (s. 504) Av dessa 60 arbetade 12 med sorting and dressing, 30 med att spinna och karda, 12 med att väva, och 6 med diverse. Från 1588 går Muldrew framåt i tiden med en mängd olika källor som berättar om tillverkningen av garn av olika kvaliteter och hur mycket arbete av olika typer som krävdes för detta. Efter hand introducerar han också källor som diskuterar hur mycket betalt arbetarna fick för jobbet. För att beräkna hur omfattande sysselsättningen var, använder han också beräkningar av den inhemska efterfrågan för kläde (woollen goods) såväl som exporten av densamma. I beräkningarna av inhemsk efterfrågan dyker bland annat Gregory Kings otroliga beräkningar från 1688 upp: King listade bland annat alla kläder som köptes i landet under 1688 och vad de kostade (s. 514). Så bra undersökningar finns inte för andra år, men Muldrew har 190 arbetares bouppteckningar från 1550 till 1800 (av 972 bouppteckningar i datasetet totalt) som listar kläder separat. Data är inte super-robusta men Muldrew kommer, med stöd i Spuffords studier av småhandlares bouppteckningar, att den inhemska konsumtionen var ungefär 15 procent lägre 1590 än 1688. För 1700-talet är det viktigt att separera mellan new draperies och old draperies.
I tabell 3 presenterar Muldrew de krävande beräkningarna av hur mycket ull som bearbetades i England cirka 1590, 1615, 1640, 1700, 1750 och 1770. Utifrån antagandet att en gift kvinna spann 2,5 pounds (ungefär 1,1 kilo) new draperies eller 4,5 pounds old draperies (ca 2 kilo) på en vecka, så beräknar han att ungefär 225 000 gifta kvinnor arbetade som spinnerskor 1590 och ungefär 786 000 gifta kvinnor år 1770, just innan tillverkningen började mekaniseras efter uppfinningen av Spinning Jenny 1764-1765. Barn spann också förstås, men Muldrew menar att de flesta pojkar i åldrarna 9-14 år snarare arbetade i jordbruket, och att flickorna i den åldern snarare förberedde ullen och kardade, än att göra själva spinnandet, som som sagt var ett kvalificerat arbete. Ogifta kvinnor är en annan femma: lika skickliga som de gifta kvinnorna, men med mer tid, och när en större andel av de vuxna kvinnorna i slutet av 1600-talet förblev ogifta så kan det ha ökat arbetsutbudet för spinneriverksamheten. Sådana beaktanden lämnas dock utanför tabell 3 som helt enkelt uppskattar hur många gifta krinnor som kan ha arbetat fem dagar i veckan 35 veckor om året med att spinna ull.
Efter ullen tillkommer kläde av lin och hampa. "Linen was almost as great a necessity as wool, and hempen cloth was used for cheaper clothes and many industrial products." (s. 519) För 1770 beräknar Muldrew att linne-spinnande skulle kunna ha gett ungefär 871 000 gifta kvinnor arbete 35 veckor om året, och totalt sett skulle spinnande av olika typer kunnat stått för ungefär en och en halv miljon arbeten för kvinnor. Om man lägger till de ungefär 100 000 kvinnor som handstickade strumpor, så kunde spinnande och stickning kunna ge jobb åt ungefär 75 procent av alla kvinnor 14 år och äldre i landet! Eftersom en del av arbetet i själva verket gjordes av barn, var den verkliga procenten inte så hög, men inte desto mindre är det en stor del av den engelska ekonomin som vi talar om.
Muldrew spekulerar också i att den relativt stora inkomstpotentialen i spinnande för ogifta kvinnor kan ha fått en del kvinnor att välja en karriär som spinnerskor framför att gifta sig -- om de spann ett pound ull om dagen sex dagar i veckan så kunde de tjäna mer än vad manliga daglönare gjorde. (s. 520) Och Muldrew citerar Daniel Defoe som 1728 observerade att:
"the rate for spinning, weaving and all other Manufactory-work, I mean in Wool, is so risen, that the Poor all over England can now earn or gain near twice as much in a Day, and in some Places, more than twice as much as they could get for the same work two or three Years ago . . . the Wenches . . . wont go to service at 12 d. or 18 d. a week . . . can get 7 s. to 8 s. aWeek at spinning; . . . they sit close to their work, live near and close, as labouring and poor People ought to do, and by their Frugality lay up six or seven shillings per Week, none could object or blame them for their Choice." (s. 521)Arthur Young rapporterade likaledes 1770 att spinnerskorna aldrig var utan arbete utan kunde jobba hur mycket de ville; tvärtom var utbudet av spinnerskor en flaskhals som gjorde att vävare kunde stå sysslolösa i bristen på garn. (s. 521)
Att kvinnor kunde tjäna så mycket som spinnerskor gör, säger Muldrew, att det blir nödvändigt att beakta denna faktor om vi ska bedöma utifrån löneserier hur levnadsstandarden utvecklades; det räcker inte att bara kolla på manliga löner. 1580-1770 så dubblades en manlig grovarbetares lön, men en kvinnas inkomster från spinnande tredubblades. Sannolikt så omorienterade en hel del kvinnor sig under denna period från att spinna för husbruk till att spinna för avsalu, säger Muldrew med referens till John Styles forskning. I denna marknadiseringsprocess så ökade produktiviteten (genom arbetsdelning) och kvaliteten på textilierna; här hänvisar Muldrew också till Carole Shammas resultat att priserna på textilier föll över tid. Han relaterar också till Jan de Vries teori om en "flitens revolution" och menar att denna i England delvis drevs på utbudssidan av stora exporter till Nordamerika på 1600- och 1700-talen, som gav arbetsmöjligheter till kvinnor och barn i den engelska textiltillverkningen. Att lönerna drevs upp så mycket och att så oerhört mycket arbetskraft behövdes menar Muldrew också stimulerade mekanisering av spinnandet och stödjer Robert Allens höglöneförklaring till den engelska industrialismen. (s. 523)
I slutsatserna så betonar Muldrew att, rimligt, "It is hoped that this survey has demonstrated that spinning was by far the largest industrial occupation in early modern England, and that it is impossible to conceive of the industrial revolution without considering its long-term growth into such importance." (s. 523) Och han avslutar med att referera figuren Raphael Hytholdaeus ur Thomas Mores Utopia (1516), som säger att Englands får ätit upp lantarbetarna och småbrukarna. Det kanske fåren gjorde, säger Muldrew, men: "such metaphorical consumption provided much new wage
labour for women" (s. 524)
referenser
Craig Muldrew (2012) "‘Th’ancient Distaff’ and ‘Whirling Spindle’: measuring the contribution of
spinning to household earnings and the national economy in England, 1550–1770", Economic History Review 65 (2).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar