Statsvetaren Lucy Barnes utforskar i en artikel från 2020 variationer i beskattningens progressivitet i Europa i det tidiga 1900-talet. Hon menar att omfördelningspolitik, som progressiv beskattning, delvis drevs av intressekonflikter mellan en grupp som hon kallar "rika" eller "eliter" och gruppen mindre välbeställda. Men eliten är inte homogen och om de hade tillräckligt olika intressen i handelspolitiken kunde en fraktion alliera sig med de fattiga om en kombination av frihandel och progressiv beskattning.
Hur lätt det är att göra en allians om omfördelning beror på den initiala nivån på ojämlikhet (högre ojämlikhet gör omfördelning mer kostsamt för eliterna) och hur lätt eller svårt det är att nå en överenskommelse om handel beror på hur separata preferenserna är före förhandlingarna.*
Barnes empiriska undersökning är tudelad: först kollar hon på tio länder 1870-1913, sedan på valdistrikt i Storbritannien. I cross-country-undersökningen är tre variabler i centrum: progressivitet, ojämlikhet och arbetarnas potentiella fördelar från handelsöverenskommelser. Progressivitet mäts på fyra olika sättt: (a) konsumtionsskatter som andel av totala skatter, (b) direkt beskattning som andel av skatten, (c) högsta möjliga marginalskatt på inkomster, och (d) arvsskattens nivå. Ojämlikhet mäts som rural ojämlikhet, operationaliserats som " (1 – family farms) × (1 – urbanization), where “family farms” is the share of cultivable land farmed by (small) families." Detta följer Ansell och Samuels (2010) (se också detta blogginlägg från 2012). Så här förklarade Ansell och Samuels sitt mått:
"For land inequality we adjust Vanhanen’s (2003) family farms measure, which Boix used. The family farms variable is based on the proportion of all cultivable land worked by families, but this leaves open the possibility that most of the rural population does not live on a “family farm,” even if families farm most of the cultivable land. Even with a high proportion of family farms, the relative density of the rural population in areas not farmed by families might be high. We therefore adjust family farms by the relative size of the rural population. Our rural inequality variable is thus (1 – family farms) (1 – urbanization), where urbanization, taken from Vanhanen, is the percentage of urban inhabitants as a proportion of the national population. As rural inequality increases, the probability of democratization should decline."
Vanhanens dataset finns online och nedan har jag gjort ett diagram med andelen familjegårdar, jämte urbaniseringen beståndsdelen i Boix och Ansell och Samuels mått på rural ojämlikhet, för ett urval av 21 länder åren 1858, 1888 och 1908 (Varhanen ger data för vart tioende år från 1858 och framåt):
Enligt Varhanen var andelen familjegårdar i Sverige 35 procent över denna period. Detta är 1858 och 1888 samma nivå som Danmark, men där gick andelen 1908 upp till 40 procent. Det är en betydligt lägre andel än Norge som ligger runt två tredjedelar och även bra mycket lägre än USA (60 procent) men högre än Storbritannien (runt 16 procent).
Så här motiverar Barnes sitt ojämlikhetsmått:
"This choice (over income inequality measures), follows Ansell and Samuels (2010) and Ziblatt (2008), who emphasize that fear of expropriation is better operationalized by inequalities in land ownership. Moreover, inheritance and land taxes as well as income taxation formed an integral part of the redistributive reforms." (s.202)Den tredje centrala variabeln är handelspreferenser. Där utgår Barnes från en Stolper-Samuelson-modell där ägare av olika produktionsfaktorer (jord, arbete och kapital) tjänar eller förlorar på handelsintegration beroende på om deras produktionsfaktor kommer blir relativt mindre eller relativt mer abundant. Måtten är extremt grova: kapitaltillgång i landet mäts som kilometer järnväg, labor abundance mäts som befolkning, och jord som geografisk areal 1913, alltså inte korrigerat för hur stor andel av jorden som var lämplig för jordbruk (hej Norden!). Barnes medger att måtten är väldigt grova men prioriterar att de ska finnas tillgängliga för så många länder som möjligt så hon kan räkna ut sitt mått som alltså är den relativa faktortätheten i landet (t ex arbete/jord i Sverige) jämfört med den relativa faktortätheten (arbete/jord etc) i "världen", de 74 länder som hon har data för. Jordägare och kapitalägare ses som de två eliterna och måttet är avståndet mellan de två elitpreferenserna minus avståndet mellan arbetarna och deras närmsta elitgrupp.**
I regressionerna inkluderas kontrollvariablerna BNP/capita (som en indikator på ekonomisk utveckling), en dummy för om skattebetalning är länkat till rösträtt (Mares och Quearalt 2015), handelsöppenhet, andelen med rösträtt, och de offentliga utgifterna som andel av BNP. De tre sista variablerna är endogena till de politiska förhandlingar som hon fokuserar på, men att inte ha med dem kan också vara problematiskt.
Så här tolkar Barnes resultaten: när ojämlikhten är låg så ger en större närhet mellan arbetarna och en av eliterna mindre av regressiv indirekt beskattning och mer av progressiv direkt beskattning. För inkomstbeskattningen är resutlaten mer blandade.
Den andra delen av undersökningen studerar Storbritannien mellan 1903 till 1910.*** 1903 lanserade kolonialministern Joseph Chamberlain ett förslag på Tariff Reform, tariffer på importer för att skydda industrin, öka intäkterna och gynna handel med kolonierna. Här studerar Barnes väljarbeteende och använder för det Henry Pellings Social Geoography of British Elections 1885-1910. Utifrån Pelling kodar Barnes varje valdistrikt som -1 om man var för protektionism, 0 om handel inte nämns av Pelling i hans diskussion av området, och 1 om PElling rapporterar att man var för frihandel. Utifrån Pelling kodar hon också tre andra variabler: graden av industrialisering, socioekonomisk nivå, och närvaro av militära intressen som baracker (eftersom Chamberlain länkade tullar och upprustning). Den första uppsättningen av utfall är vem som valdes 1906 (med data från Kollman et al 2016). I områden där man enligt Pelling var för frihandel, blev fler arbetarrepresentanter valda. Den andra uppsättningen utfall är hur man röstade om Lloyd Georges "People's Budget" statsbudget 1909. De områden som (igen, enligt Pellings bedömning) var för frihandel var mycket mer benägna att rösta för budgeten med dess omfördelanade ambitioner: skillnaden mellan frihandelsområden och protektionistiska områden var ungefär lika stora som de mellan arbetardominerade områden och medelklassområden.
Lucy Barnes (2020) "Trade and redistribution: trade politics and the origins of progressive taxation", Political Science Research and Methods (2020), 8, 197–214.
Fotnoter
* "For the period under study here, Kevin O’Rourke estimates that while the consumer-side effect of
the “European grain invasion” (1870–1913) dominated its impact in Britain, in France the overall
effect on real wages was negative (O’Rourke, 1997).5 The 1892 Méline tariff in France substantially increased agricultural wages (Bignon and García-Peñalosa, 2016), and in Australia, labor maintained
minimum wage thresholds through “protectionist schemes… uncoupling (parts of) the domestic
economy from international markets” (Adserà and Boix, 2002, p. 251). The full economic incidence
of a tariff depends not only on its impact on consumption prices, but the general equilibrium effects
on employment and wages." (s. 200-201)
** "If labor is closer to one of the two elite groups than they are to one another, this “labor trade advantage” (LTA) measure will be positive; if the smallest distance from labor to another group on trade is greater than the intra-elite distance, the LTA is negative. Bigger dissimilarities are reflected in larger absolute values." (s. 203)
*** What kind of evidence does the British case provide? The idea is not to make claims of represen-
tativeness and generalizability from the case study, but to check that the proposed mechanism can be found somewhere. This drives case selection on the basis that “one should first examine cases
where we expect to see [the proposed mechanism] in action” (Goertz, 2017, p. 13).
Britain by 1903 is a most-likely case for the coalition mechanisms for two reasons. Economic
inequality was relatively low, so is in the area of the “inequality space” where trade preferences
should matter. By 1903, only Norway is measured as more equal using the rural inequality meas-
ure from the comparative analyses. Second, the issue of trade politics became highly divisive
among elite politicians once Joseph Chamberlain launched his campaign for Tariff Reform.
Useful variation in local interests and behavior also recommends the British case. Political con-
stituencies were deliberately varied in their economic and social characteristics, thanks to the
1885 Redistribution Act (Pelling, 1967, p. 3), creating identifying variation on trade interests." (s. 206-2017)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar